Den hemliga kvinnligheten

By Lasse Anrell

"Efter några år som kåsör i kvinnotidskrifter och någon sorts chef på en arbetsplats med rätt kvinnlig dominans (TV 4:s Nyheterna - herregud, till och med min högsta chef var kvinna, även om hon åt fläsklägg och stekt salt sill till lunch varje dag…) inser jag att jag fjäskat länge nog för damerna."
I "Den hemliga kvinnligheten" har kåsören och journalisten Lasse Anrell samlat en salig blandning kåserier men alla med det gemensamma temat: kvinnlighet. Anrell uttrycker sig med skärpa, sarkasm och humor om olika kvinnoroller; mammor, döttrar, fruar, älskare och bimbos.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Mar 6, 2024
• ISBN: 9788727106601

Book preview

Lasse Anrell

Den hemliga kvinnligheten

SAGA Egmont

Den hemliga kvinnligheten

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright ©1996, 2024 Lasse Anrell och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727106601

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Titeln är en återutgivning av ett tidigare verk utgivet med dåtidens språkbruk.

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Till Mamma

Vilken dag upphör ett barn med att vara barn, vilken dag mister en människa barnets rätt till trygghet, tröst och förlåt?

Barbro Hörberg

Jag vill inte se ut som en artonåring igen. Jag trivs bra som jag är. Och fina linjer i huden är en del av mej. Men linjerna kan utvecklas till rynkor. Och det vill jag inte.

Oil of Ulay

Missunna ingen människa glädjen ty var och en bär på sin egen livssorg.

Väggbonad

50 saker som män kan bättre än kvinnor

Efter några år som kåsör i kvinnotidskrifter och någon sorts chef på en arbetsplats med rätt kvinnlig dominans (TV 4:s Nyheterna – herregud, till och med min högsta chef var kvinna, även om hon åt fläsklägg och stekt salt sill till lunch varje dag…) inser jag att jag fjäskat länge nog för damerna.

Tidens anda är ju heller inte att det är männen som är korkade utan återigen är det kvinnorna.

Årets biobimbo är en tjej som går sängvägen in i TV-rutan – hur nu det är möjligt rent fysiskt. För några år sen var det den allestädes vackre William Hurt som satt i rutan och såg seriös och kunnig ut som vilken Claes Elfsberg som helst. Men hade hjärnceller av silikon.

Kvinnorna har återerövrat rollen som bimbo. Könscykeln har gått ett varv. Kvinnorna är kvar på arbetsmarknaden men nu är det dem det ska hackas på.

Det är på tiden.

Det är verkligen på tiden.

Nu är det dags för männens revansch.

1996 är mannens år. TV-kanalerna fylls av sport, sport och så på repristid lite sport som omväxling. Borta är mjukvaran.

I Kina är det väl råttans eller suggans år. Men i Sverige är det mannens år. Den allsmäktige mannens år. Galtens år. Eller åtminstone mansgrisens år.

Så var så god:

Här är den fullständiga listan på sådant som män definitivt kan bättre än kvinnor.

Vara pappa – många kvinnor försöker, men de når ändå väldigt sällan riktigt ända fram.

Sura när ett gräl misslyckats.

Köpa alkohol när det är jul.

Dricka öl.

Avsmaka vin på finare restauranger.

Betala en nota utan att skamset undra om det uppfattas som utstuderat att just han gör det.

Bjuda ut någon på en träff.

Enbart ringa när han har något ytterst konkret att prata om.

Hålla ett antal kvinnor på halster och inte fullt ut odla en enda relation.

Måna om sin frihet intill ensamhetens yttersta gräns.

Lämna barn på dagis.

Låta bli att bryta ihop fullständigt och bli till ett genomsvettigt organiskt kaos när barnet står vid dagisgrinden och gråter föräldern rätt upp i ansiktet och dagisfröken står och håller honom tillbaka när han ska gå. Var sak har sin tid och var och en har olika arbetsuppgifter här i livet, tänker han nyktert. Dessutom går det väl ändå snart över, va… eller…

Låta bli att prata hemma och belasta äkta hälfter och barn med sina svårigheter och problem och fiaskon på jobbet.

Må uruselt utan att visa det.

Få nervsammanbrott på jobbet utan att någon märker det. Utom personalen på sjukhuset.

Dricka för mycket utan att det uppfattas som särskilt allvarligt.

Dricka för mycket utan att det syns särskilt mycket i ansiktet.

Vara otrogna.

Vara otrogna utan att nödvändigtvis direkt gå hem och bekänna allt och vilja ta ut skilsmässa för att kunna komma till insikt om sig själv.

Kunna separera sina relationer till familj och arbete. En man kan utan att rodna ta med sin fru till festen på arbetsplatsen där han puckat på 27 kvinnor och låtsas som om han helt saknar skam i kroppen eller var man nu har skammen.

Vara skild utan att bli bitter och istället genast kreativt och utan rädsla skaffa en ny relation för att snabbt som en iller gifta sig kyrkligt och skaffa en ny kull ungar.

Ha livslånga förhållanden med kvinnor – och män, jämför med filmen Fyra bröllop och en begravning – utan att omgivningen har en aning om det.

Tillfredsställa en kvinna sexuellt (i alla fall statistiskt sett).

Titta på sport i TV.

Grilla kött på utegrillen under sommaren.

Marinera köttet.

Sluta att röka.

Pinka utomhus.

Läsa tidningen på toaletten. Åtminstone om den har sportsidor.

Låtsas som om man har förstått det som sagts i A-ekonomi på TV.

Låta sig förföras.

Sitta i två timmar på föräldramöten utan att lyssna en enda sekund och sen komma hem och försöka redogöra för allt som sagts och vara klar med redogörelsen på 27 sekunder och ändå låta hyfsat trovärdig.

Ta emot klagosamtal från lärare och bara svara Ja, Nä och Jaha och sen sluta med Ja, självklart ska jag prata med Gösta så att han skärper till sig både med läxor och pratigheten… och så vill jag att du ringer och berättar rätt snart hur det går. För att sen dra ur telefonen de närmaste veckorna för att slippa liknande samtal. Och när det ändå kommer till slut svarar han exakt likadant igen.

Äta korv.

Segla.

Tro att det är han som styr när han seglar.

Feströka utan att bli illamående och spy.

Köpa underkläder till kvinnor i julklapp.

Älska döttrar så monumentalt och tro på dem så okritiskt att de blir fulländade Duktiga Flickor när de sen blir stora kvinnor i staten.

Vara fullständigt oförstående när samma Duktiga Flickor bryter samman av alla krav från makar, barn, mammor, arbetsgivare, dem själva och framförallt pappor.

Tycka att det är fullständigt självklart att just de ska ha alla bra, roliga och kreativa jobb.

Ödelägga familjens ekonomi genom att göra av med ett helt års besparingar på två semesterveckor på Mallorca, som han med visst välbefinnande presenterar på julaftonen efter Kalle Anka – och övriga julklappar.

Säga ja till alla barnens behov under Mallorca-veckorna och sen vara tömd både på pengar, tid och ömhet resten av året.

Gå på McDonald’s.

Förtränga och ibland överhuvudtaget inte ens märka tjat.

Sätta i ljusen i julgranen.

Sköta fjärrkontrollen.

Förlägga fjärrkontrollen så att man ibland måste titta på TV-shop en hel kväll när det är Lasse Holm eller någon annan smörsångare i rutan.

Tycka att han greppat hela världsläget och tillvarons yttersta frågor genom att varje dag titta i 30 minuter på ett TV-program som heter Rapport.

Vara man. Många äro kallade nuförtiden men något mindre än hälften utvalda.

DOTTERN

Jag längtar efter en dotter som…

Ibland kan jag komma på mig själv med att stå och längta så mycket att vemodet nästan går över i nåt verkligt; jag längtar efter en dotter.

Jag längtar efter en dotter som står på skolavslutningen i årskurs fem i lång, blommig klänning med vita sockor, sandaler som det regnat lite på och en rentvättad, lagom blå jeansjacka.

Jag längtar efter att hon sjunger Visa i midsommartid. Hon sjunger solo i verserna och hela klassen sjunger med i I natt skall du dansa…. Hon sjunger ensam och hon bryr sig inte det minsta om att några av de andra flickorna i klassen fnissar åt henne samtidigt som de nogsamt kontrollerar att kjolarna sitter som de ska och om det verkligen är särskilt lyckat med de försiktiga urringningar de har på sina tröjor. Hon bryr sig inte om att alla pojkarna fnissar och vägrar sjunga med ens i refrängen.

Hon står en smula ensam men trygg och ser lyckligt och stolt beskäftig ut. Hon kan, hon vågar och hon bryr sig. Och nån backlash att tala om har hon ännu inte märkt. Det dubbla förtrycket har hon bara hört sin mamma berätta om nån gång när hon har sina vinkvällar med pasta och väninnor och framförallt en förfärlig massa prat. Konstant prat från klockan sex och ända tills man somnar, brukar dottern tänka och undra över varför hennes pappa inte pratar lika mycket. Och över varför han aldrig träffar sina kompisar hemma som mamma gör. Hos kvinnorna är pratet målet, hos männen medlet, tänker hon.

Jag längtar efter en liten dotter som fullständigt självklart går fram till sin fröken och kramar om henne och lämnar en bukett blåklint och ringblommor och en eller annan maskros och säger tack för den här terminen och vi ses i höst utan att snegla bakåt och undra över om nån ska bua eller säga nåt larvigt.

Och jag längtar efter att se hur fröken förtjust men en smula skamset känner igen sig i den duktiga och intresserade inställningen till skolan, vuxenheten till livet hon ser hos den 12-åriga flickan. Ett slags samhörighet som jag inte får vara med om men som jag tar till mig och får iaktta från min manliga åskådarplats.

Jag längtar efter en dotter som läser Sofies värld och kommer ut fullständigt övertygad och pratar filosofi med mig och undrar om jag egentligen har nån som helst aning om vem jag är och vart min existens pekar och om det är nån mera långsiktig och syftande mening med att leva. Överhuvudtaget. Och särskilt för vuxna. Jag längtar efter den känsla av omväxling det skulle vara att uppleva filosofins frågeställningar mera åt det hållet än åt de nuvarande om vem som leder ishockeyns elitserie. Och varför.

Jag längtar efter en dotter som pyntar sitt rum, som syr små kuddar med mönster och spetsar och har fem, sex stycken i olika uppläggningar på sitt överkast som hon lägger på varje morgon efter att ha bäddat sängen utan att nån sagt till henne. Hon väljer omsorgsfullt bland sina hårband som hon har i en särskild låda i sin garderob sen hon hängt upp badhandduken i badrummet ordentligt utbredd så att den ska vara torr om hon behöver använda den på kvällen.

Vissa morgnar ska hon till och med plocka upp sina bröders handdukar. Även de som ligger kvar i gymnastikpåsar som legat och gömt sig i flera dagar.

Och som fullständigt självklart simultant kryssar fram i flicktidningarnas bryderier om idolers upphöjdhet, klädernas betydelse, knypplandets mysterier, oralsexets väsentlighet, duktighetens essens och behovet av pubertal frigörelse.

Jag längtar ibland, i mina mera svartsynta stunder, efter en dotter som förvandlar sig till en storasyster vars övergripande roll det är att fungera i sin fulla perfektion när allt annat slutar fungera. När mamman är på väg bort till nån annan man, när pappan är på väg att tystna för att han misslyckas på en arbetsplats, när lillebror bråkar i skolan så att läraren ringer och kräver samtal och hela kollegiet sitter samlat och säger att nåt verkligen måste göras med den här förfärligt bekymmersamma pojken och när mormor fått cancer och när farfar tappat närminnet; då längtar jag ibland efter en dotter som överfungerar som en kompensation för alla som just då slutar fungera. Som en, för en storasyster, fullständig självklarhet tar hon på sig allt det här.

Allt det här längtar jag efter.

Jag längtar ibland så intensivt att det är tur att hon inte finns. Åtminstone inte här och åtminstone inte i mitt liv.

Och inte finns hon väl nån annanstans heller, antar jag. Inte en så fulländad person. Eller gör hon det?

KVINNAN

Kärlek är att låna hennes tandtråd

Sitter och funderar på vad kärlek är. Antar att det är ett av de vanligaste grubblerierna i världshistorien. Dock finns det ingenstans dokumenterat vad kärlek är. All läsbar litteratur berättar bara om hatet; kärleken är privat och därmed ointressant. Hatet är, däremot, allmängiltigt. Det är, nämligen, inte genom andras lyckanden vi kan lära oss saker utan genom andras misslyckanden.

Kärlekens höga visa finns. Den är lika sann som den är förljugen. Vad man behöver är snarare kärlekens låga visa. Ty kärleken är ju både otålig och söker sitt.

Kärlek, alltså:

Kärlek är att inte hitta tandtrådspaketet utan bara en begagnad bit tråd på badkarskanten – och använda den.

Kärlek är att tro och misstro sin partner men ändå ge upp och kapa trygghetens rötter och inse att varje dag, varje sekund av lycka kan vara den sista.

Kärlek är att orka leva med den insikten och den utsikten som båda gränsar till avgrunden.

Kärlek är att när mannen kommer in i 29-årsåldern och meddelar att han känner sig inlåst med henne och deras två små barn och träffat en annan kvinna som både är barnlös och kravlös, och tänker flytta ihop med henne, svara att hon förstår honom och respekterar honom och låter honom gå och inte omedelbart planerar hur hon ska göra honom tillintetgjord av svartsjuka och förvirring genom att snabbt bli ihop med nån annan man, så att han kommer lommande tillbaka med svansen mellan knäna.

Kärlek är att ge även den mest pinsamt förljugna man en andra chans.

Kärlek är att låta honom komma tillbaka när tiden är mogen. När han är mogen. Kärlek är att hitta en ton och känsla även andra gången.

Kärlek är att vänta ut den andra kvinnan och hennes behov av att knyta honom allt närmare och därmed stöta bort honom.

Kärlek är att gå på restaurang