Min galna hage

By Povel Ramel

Upp till kamp mot vår svamp! Varenda svamp du ser en spark du ger, så att svampen rasar ner och förökar sig till fler; Ty då får du sparka ner mer! Min galna hage är en samling dikter, reflektioner, strofer och texter av författaren och komikern Povel Ramel. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 16, 2021
• ISBN: 9788726954371

Book preview

Förord

(med inbyggda brasklappar)

Av omdömesgilla personer nedpetad från mitt egenhändigt murade fäste högst uppe på Litteraturens tinnar, dit jag äntrade strax före utgivandet av min optimistiska debutvolym Från Asar till Wasar (1945), har jag tillbringat en del år ångerfullt tryckande i Knäppupps skyddande vassar.

När jag nu, som synes, åter vågat mig på ett litet snedsteg in i bokhandeln, har jag kunnat göra detta i den trygga förvissningen att de flesta stilbrotten i föreliggande bok torde vara preskriberade vid det här laget och att en del av grodorna kanske t.o.m. fått något av de grå tinningarnas charm.

Vid den tämligen avlägsna tidpunkt då många av dessa dokument präntades hade jag förklarligt nog inte den snålaste lilla baktanke på att byta ut en enda rad mot gångbara mynt och kunde inte ens önskedrömma om att aktade förläggare, sporrade av mina sceniska framgångar, en dag skulle uppmana mig därtill. Sålunda rejält övertalad, kan jag inte annat än med den berömde biskopen utropa: Härtill har man tvingat och nött mig!

Jag är alltså angelägen att framhålla författarens till denna bok blygsamma ålder, utan att jag därför önskar bli betraktad som någon sorts f.d. Minou Drouet, där jag ofta tågar fram på stadens gator.

För att inte göra en del vänliga entusiaster besvikna har jag tagit med ett par smakprov ur Från Asar till Wasar i stället för att återutge boken i sin helhet, vilket måhända hade gjort dem ännu mer besvikna.

Vidare: Personer som redan tvivlar på mitt innehav av mentalt friskintyg ombedes vänligen hoppa över Den Trasiga Middagen och Två Färger, den senare historien tyvärr heller inte någon läsning för alltför småttingar.

Sist: Ett varmt tack till min gode bror Per-Anton, utan vars vänliga medverkan de bästa delarna i boken tillkommit.

Povel Ramel

Ännu ett par små ord

Innan jag släpper in läsaren och hans läsarinna i Min Galna Hage vill jag orda något om dess konstruktion. I likhet med de flesta kända hagar äger den hörn, bara det att i detta fall rör vi oss med fem dylika. (Jag sa ju att det var en galen hage!)

Det går alltså an att vraka emellan Poetiska Hörnet, De Smås Hörn, Blandade Hörnet, Makabra Hörnet och Helraspiga Hörnet.

Nåja, det är nog gott och väl med alla dessa hörn, men vad finns då i själva mitten av hagen?, är Ni kanske besvärlig.

I mitten av hagen! Men där står Ni ju själv, käre Läsare, om Ni är galen nog att träda in i densamma. Och då är det också för sent att byta ut denna bok mot All Världens Antologier eller Svampar jag dött eller något annat undermåligt verk.

Och några grindpengar får Ni inte tillbaka!

Rätt ska inte alltid vara så förtvivlat rätt.

Framhåller

FÖRFATTAREN

(som för övrigt undanber sig varje form av djupgående analys).

"Vi tar vad vi ger,

Och vi hör vad vi får,

Men intet skall varda intet förlorat."

Pastor Ahl

Poetiska hornet

UR FRÖKEN EWA SOPHI DRÖMMINGTONS DIKTSAMLINGAR

Presentation och biografi

Ewa Sophi Drömmington, eller Slugar-Bodil som hon egentligen hette, föddes 1810 –15 i den lilla byn Holka i Dalarna. Redan tidigt kunde man se henne. Och det stod ganska snart öppet att här inte förelåg någon vanlig liten stinta. De första åren i den lilla unkna kojan voro skäligen bistra och det dagliga födtorftet stannade icke sällan vid äpplen och knölar. Sin gamla far, en faslig och utmejslad skofinnare, tog den lilla Ewa hand om och matade på ett förtjänstfullt sätt. Sin gamla mor var då för längesedan död.

Så tvingades den lilla att helt reda sig själv. Men vad skulle hon göra? Ja, svaret gav sig en vacker dag till känna, genom att Ewa på marken i en säkerligen idyllisk kalvhage hittade ett block och en penna. Förtjust slog sig den lilla finniga tösen ned på en stubbe, tittade mot skyn och skrev på blocket. Så kom det sig då att hon blev en av våra mest omhållna och tolkade dikterskor. Ty vad hon skrev var inte bara ett litet barns storögda funderingar kring en alltför karsk omvärld; Ett protesterande rö i en skoningslös insjö. Det var också en bländande uppvisning i neo-konservativ kvasi-realism, klädd i en förförisk glitterkåpa av flärdfullt doftande vokabler och grandiosa grötrim. Med andra ord: Hon var inte dum, Ewa.

Till en början låg hon på sina alster, som förvarades i en gammal flottig skokartong under sängen, men ganska snart tvingade hungern henne att byta dem mot smör och struvor i den närbelägna handelsboden. Hökar Gustantin Firm var en listig herre, som snart såg dikternas värde; Till en början lät han trycka dem på sina påsar, vilka efter denna manöver rönte en strykande åtgång. Då det så småningom visade sig att efterfrågan på påsar var större än den på matvaror, lät han sammanställa dikterna i en liten volym, för vilken han betingade sig en icke alldeles oblyg summa. Boken var tryckt på glättat smörpapper och inbunden i korvskinn, och i denna hygieniska förpackning funno Ewas alster snart nog vägen till en allt större, hungrande läsekrets.

Allt såg ut att arta sig bra en tid; Svenska folket fick sina dikter, Firm fick sina pengar och Ewa sina struvor. Men så en dag kom örnen och tog Ewas faslige far, så att den lilla – då fjortonåriga – konstnärinnan blev fullkomligt enastående i världen. Förtvivlad grep hon vandringsstaven, med vilken hon begynte stava sig genom Sverige på egen hand. Kommen till Stockholm och myndig ålder, öppnade hon process mot Gustantin Firm, som nu startat bokförlag i stor stil och byggt sig en egen gata i Dalarna för de pengar han tjänat på Ewa. Hon vann processen och fick en väldig förmögenhet på halsen, som gjorde att hon inte kom åt att skriva på bra länge. Hon reste i stället tre varv runt jorden och stannade upp för en tid bland annat i Paris, London och Orienten, där hon förresten bar sig MYCKET dumt åt.

När pengarna var nästan slut greps hon av en besinningslös hemlängtan. Hon sökte sig till Dalarna igen, öppnade en liten stuga och slog sig ned där, i väntan på att finna sig själv. Och vad som var ännu bättre: Hon började skriva riktigt bra igen!

Hon var nu uppe i över sjuttio år och inte utan en viss nyttig stadga i sin hållning. Men att den gamla sprallan Ewa fortfarande existerade, även om hon bäddat ned sig i ett vemodsfyllt ångestbad, märker man på hennes dikter från denna, andra Dalaperioden; De äro mäktigare, starkare, fränare i sitt livsmedvetna jättepatos. Vad hon tappat i hungrig och ivrig sensualism har hon igen i rakryggad erfarenhet många gånger om.

Ewas död var lika bråd som oväntad. Hon satt ute i sin kära park, under en gammal ek, sysselsatt med att skriva en dikt kallad: Alla Blommors Visa, och hade just svalkat sig med en klunk absinthsaft, då en bisvärm kom farande och stack ned henne. Kanske var det bara som den ville vara vänlig. Vänlig tillbaka mot en stor konstnärinna, vars hela livsgärning vibrerar av en outsläcklig älskan till naturen och då djuren.

Ewa Sophi Drömmingtons dikter ha utgivits i många samlingar, i många länder, av många förlag. Härnedan följer ett litet exklusivt urval – de i mitt tycke bästa – som ger oss inte bara skönhet och värdefull underhållning, utan också låter oss alla ana vilken hjärtegod och levande människa själva Ewa Sophi Drömmington var.

Falun i september.

Ewa Sophi Drömmington.

Dikter ur Ewas första barncykel

Tankar och Förnimningar

(1826)

Den själviske

Tänk ej uppå andra,

som på jorden vandra.

Tänk blott på Dig själv!

Ingen skall Dig klandra.

Ty så gör de alla.

När Du HJÄLP! hörs kalla,

ej att hjälpa Dig

in dem skulle falla.

(Nog märker man bitterheten som den hunsade Ewa här låter nosa fram mellan de sparsamma raderna!)

Uti röda stugan

Uti röda stugan får du

mat och hem,

om du blott ger frugan tolv och

sjuttiofem.

Gästfri är mor Lena, fast hon

har det knalt.

Hon begär allena att få

bra betalt.

(Mor Lena emigrerade sedermera till Amerika där hon köpte Chicago, som hon framgångsrikt drev under en lång följd av år.)

Visan om de tre små pucklarna

Tre små pucklar sutto på ett ställ.

Den första puckeln kände sig som en karusell.

Den andra puckeln kände sig som en kloak.

Den tredje puckeln där bak.

(Även denna dikt visar i rikt mått Ewas originella grepp om alltings problem. Tre små pucklar heter det. Man får tro vad man vill.)

Dock jag

Ack, vore jag en skopa mjölk

att drickas av mig själv,

Vad jag tar

ger jag,

Vad jag ger

tar jag,

Allt är intet,

Intet allt,

Precis såsom mjölken jag trängtar

ej skulle finnas mer,

Dock jag.

(Ewas berömda mjölkdikt är kanske det sannaste som sagts med så få ord.)

Svampode

Upp till kamp mot vår svamp!

Varenda svamp du ser

en spark du ger,

så att svampen rasar ner

och förökar sig till fler;

Ty då får du sparka ner mer!

(Här möter vi ännu en gång den stora meningslösheten, i Ewas mästerliga tolkning. Man mäktar inte annat än förbluffas.)

Sipporna

Se sipporna de vita,

Se sipporna de blå,

Se sipporna de gula,

Se sipporna de små.

Lille Kvirrelorum: Nu har jag sett dom!

Tag sipporna de vita,

Tag sipporna de blå,

Tag sipporna de gula,

Tag sipporna de små.

Lille Kvirrelorum: Nu har jag tagit dom!

Kyss sipporna de vita,

Kyss sipporna de blå,

Kyss sipporna de gula,

Kyss sipporna de små.

Lille Kvirrelorum: Fy tusan, det smakar frömjöl!

(Förstod ni underfundigheten? Inte! Läs om den igen!)

Dikter ur

Den ståndaktiga Pistillen

(1841)

Kom, plocka litet rosor – – –

Kom, plocka litet rosor

åt Farmor som är sjuk!

Sju stora röda rosor

mot bordets vita duk.

Ty Farmor blir nog glader

när rosens skymt hon ser.

Kom, plocka stjälk och blader

åt Farmor, nu jag ber.

Och när du henne ger dem,

så kyss’na mjukt på kind.

Och håll så att hon ser dem,

ty hon är nästan blind.

Säg: Farmor, jag står för Dig,

med rosor och med löv!

Men skrik så att hon hör dig,

ty hon är nästan döv.

Och ge henne buketten

samtidigt med