Den manliga hemligheten

By Lasse Anrell

Vad händer egentligen när ett gäng 35-åriga män åker på resa till Kanarieöarna? Och vad händer när en nyskild 43-årig kvinna med celluliter och hemorrojder blir intim med en bra mycket yngre man? Och hur gör man när ungarna vägrar lämna fjärrkontrollen ifrån sig?
Men framför allt; vad är egentligen den manliga hemligheten? Hittas den i ångestkänslan som infinner sig kvällen innan han fyller 40? Ligger den och gömmer sig i tvättstugan? Eller blottas den när han förvandlas till den bäste av skådespelare när han förnekar att han varit otrogen?
I den här samlingen har Lasse Anrell samlat sina bästa funderingar och berättelser om det manliga, kvinnliga och barnsliga. Det är som vanligt djärvt, hemlighetsfullt och hysteriskt kul.

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Feb 28, 2024
• ISBN: 9788727106649

Book preview

Lasse Anrell

Den manliga hemligheten

SAGA Egmont

Den manliga hemligheten

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright ©1994, 2024 Lasse Anrell och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727106649

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

Tack till

Anders Gerdin, Amelia Adamo,

Tua Lundström och Eva Birmann

Min fru och jag delar på städningen. Jag städar på våren och hon på hösten.

Stellan Skarsgård

Barnahjärtat är fyllt av oskuldsfull förvåning och tårar som ses och räknas av Gud./…/Det fruktansvärdaste brottet är att våldta ett barn. Att ta liv är förfärligt, men att ta av någon tron på kärlekens skönhet det är ett ännu förfärligare brott.

Fjodor Dostojevskij

Bara några rader om…

…att det finns två sorters texter. Den ena sorten är som vin – den blir bättre ju längre den får ligga och dra sig. Ännu efter hundra år har den dofter och syra.

Den andra sorten är som öl – en färskvara som visserligen kan, likt ett bra öl, förändra världen när den är ny men redan efter några veckor blir fadd och avslagen.

Den som skriver i en tidning tycker alltid att hans text är som vin av yppersta årgång. Han kan sitta i timtal och njuta av bouqueten hos en formulering eller beskrivning av ett aktuellt skeende. Han tror alltid att raderna ska vara lika god läsning ända in i evigheten. Så är dock sällan, för att inte säga aldrig, fallet. En dagstidning åldras ibland snabbare än en slända.

Den här boken innehåller en blandning av artiklar ur dagstidningen Aftonbladet, veckotidningen Aftonbladet/ Söndag och månadstidningen Damernas Värld. Kanske finns det de som skulle säga att ju längre pressläggning en tidning har desto längre varar texten. Om det stämmer borde i så fall inslag i radio ha ännu kortare livslängd. De finns ju inte kvar ens i sinnevärlden när de sänts. Några inslag här kommer från radioprogrammen Sommar, sommar och Spanarna i P 3. Några har överhuvudtaget inte publicerats. Kanske har just de ett eget och ett helt annat slags liv.

Men med texter är det nog så att man inte riktigt vet. En del är rent av som katter. De kan åldras och dö. Men tidsandan gör att de likt ett 70-talsmode eller en 60-talslåt eller en Vivaldi-konsert plötsligt blir högsta mode igen och får ett nytt liv.

Texterna i den här boken handlar om människor och om vad som händer när människor möts eller försöker mötas. Här finns Maradonas ångest inför sina lagkamrater och den frånskilda mammans ångest inför mötet med en ny, ung man. Här finns grabbgängets resa till Kanarieöarna och det tafatta paret med en kvinna som tror att hon kan kompensera sin killes håravfall med sin egen kropps sönderfall. Det är berättelser ur mitt liv och de flesta har ingenting med journalister att göra. Däremot med journalistik. Hoppas jag. Bra journalistik och bra texter handlar alltid om människor. Dåliga texter, däremot, glömmer att de handlar om människor.

Och tvärtom.

Lasse Anrell

50 saker som kvinnor kan bättre än män

Förstå kvinnor

Veta vilka killar Ann Zacharias varit ihop med

Bädda sängar som om de låg i lumpen

Hålla isär rollfigurerna i svenska TV-serier

Säga ifrån när någon tränger sig före i en kö

Äta ostron

Se döende ut vid 37,4 i feber

Låtsas som ingenting vid 40,4 i feber

Komma försent utan att låtsas om att de kommer försent

Sjunga psalmer

Mangla lakan

Lösa korsord

Öppna mjölkpaket utan att spilla

Tvätta toaletter med ett lidande ansiktsuttryck

Bli indignerade över smutsränder i badkar

Äta revbensspjäll utan att bli kladdig om munnen

Förlägga tandkrämstubernas korkar

Ta emot samtal från skollärare som klagar

Kunna namnen på dem som är programledare i Rapport

Bli arga

Bli glada igen

Skriva brev

Köpa presenter till mammor

Ta emot presenter på sina födelsedagar

Gå i högklackade skor

Klämma pormaskar

Skriva listor när man ska handla

Ordna Tupperwarefester

Göra såser utan vispgrädde

Förföra

Organisera semestrar

Trösta barn

Trösta vuxna

Vara tröstlösa

Ringa försäkringsbolag om trasiga bilar

Besiktiga bilar hos bilprovningen

Samla på extrapriskuponger

Tippa stryktips

Köpa kondomer

Fuska i Bit för Bit i Aftonbladet genom att läsa upp och ner

Äta sallad

Äta frukost på sängen

Sitta med benen i kors

Att göra skandal på dansgolvet

Äta kräftor kokett, som om de aldrig gjort annat än ätit kräftor

Prata i telefon

Dricka vitt vin

Rida

Få köttbullar runda

Förstå män

MANNEN

Den otrogne äkta mannen

– Den otrogne äkta mannen är en av vår tids stora gåtor, säger en kvinna jag känner en dag.

Hon är ursinnig.

– Igår kväll ringde min man från sitt konferenshotell. Han var jättegullig och sa en massa mysiga saker. Puss, puss. Och klappa dina söta små celluliter gonatt från mej, och sånt där gulligt sa han när han slutade samtalet. Mysigt, va?

– Tja, kanske, sa jag.

Men efteråt drabbades hon av en svår ångest. Herregud, konferenshotell. Det är ju trots allt ingen myt att folk parar sig som dårar varje gång de är på konferenser.

Och så mindes hon för två år sedan: I ett års tid hade hennes man ett förhållande med en kvinna på sin arbetsplats. Han och jag jobbar på samma företag. Jag såg dem någon gång. Hon var en ung, ogift tjej med en underhållande kropp, vill jag minnas att jag tyckte, och ett fnittrigt sätt. Han var kär och ville ha mig som förtrogen. Det var komplicerat och förnedrande. Jag höll mig fegt undan tills det inte gick längre. Fylld av obehag bad jag honom att sluta ge mig förtroenden som jag skulle låtsas inte existerade när jag sedan träffade hans fru.

– Åh, vad jag hatar kvinnor som fnittrar så fort en man visar sig och börjar prata. Borde vi inte ha sluppit såna kvinnor nu med tanke på hur långt vi kommit med jämställdheten? Jag avskyr kvinnor som kommunicerar genom att gråta också, förresten. Kvinnor som inte tror att man kan få saker om man inte ber genom att gråta.

– Visa mig en kvinna utan skuld och jag ska visa dig en man, sa jag beskäftigt.

Hon berättade:

– Det som var så ohyggligt den gången var att han betedde sig så fullständigt normalt hela tiden. Han var ju uppenbart dödligt förälskad i den här tjejen. Ändå kom han hem, pussade mig i nacken när jag stod och lagade mat, sa söta saker, låg med mig och gjorde det med samma pigga energi som alltid. Nästan piggare än vanligt, faktiskt. Efteråt har jag ibland undrat hur han orkade, rent fysiskt, menar jag. Han är ju trots allt 42 år.

Det som förvånade mig mest var att han var en så ofattbart bra skådis. Han som inte ens klarar av att vara tomte på julafton spelade fulländat den lycklige, äkta mannen. Trots att hans inre ju måste ha brunnit. Åtminstone av skam. Fast ibland har jag undrat om han inte njöt lite av situationen; jag har aldrig sett honom så säker och så rakryggad. Aldrig så manlig. Ibland undrar jag om inte graden av manlighet ändras efter hur många kvinnor som åtrår en man. Män är sådana där tabellräknande typer. Det är väl därför manliga chefer kan ge ett så naturligt machointryck trots att de är usla chefer och trista som män. Utanför jobbet. Herregud, med ett helt stall av tjejer som är beroende av att han gillar dem. Vilken kick. Vilken adrenalinkick! Min man hade två kvinnor som älskade honom. Han blev ju skitläcker. Så plötsligt en dag sa han: Jag vill skiljas. Han sa det i en bisats. Medan han diskade. Jag som älskat att skvallra om skilsmässor och otrohet. Plötsligt föll hela världen ihop. Det var samtidigt som tidningarna skrev om Lotta Engberg och Christer Sjögren och den gamla eländiga frun i Värmland. Jag tyckte han var dum i huvet som övergav sin avlagda fru för en lika avlagd tvåbarnsmorsa med urammade bröst. Plötsligt hatade jag Lotta Engberg. Hon ska ge fan i andras män. Det kändes som om det var mig hon intrigerat mot. Vi ska fan i mej inte skiljas, sa jag i nån sorts kraftansamling till min man. Sen grät jag. Jag tror jag grät i tre dygn. Utom när jag gick ut till barnen. Då försökte jag ändå vara lika glittrande glad som vilken Sickan Karlsson som helst.

Mannen ångrade sig. Precis som Christer Sjögren. Kanske för hennes gråts skull. Kanske för att han, när han huggit av banden till sin trygghet, förlorade fotfästet. När han gav efter för passionen upptäckte han kanske rent av en kärlek han inte sett förut…

– Men så länge männen fortsätter se på kärleken som en löjlig åkomma, som en sjukdom, måste det väl fortsätta att vara så här, säger hon.

Hon berättar att hon från början tänkte att hon skulle återvinna mannen, sortera sina känslor som sopor och sedan göra sig av med dem som blev över. Mannen till exempel. Så att hon blev den som avgjorde striden, den som segrade.

– Men jag har lagt ner de planerna. Ibland tror jag att det är den djupaste instinkten; att hålla ihop sin familj. Vid sidan av sex och mat, kanske. Äh, jag vet inte. Då undrar jag vad det är som har gjort att vi förlorat den instinkten just nu alldeles mot slutet av det 20:e århundradet. För inte var det väl för att slippa barnens pappor vi frigjorde oss från hemmafrurollen? Hur som helst är han på konferens igen. Och jag hatar varje sekund av det. Klappa dina små söta celluliter… Stryk ska han ha.

En man i tvättstugan

Att tvätta är ingenting man gör hur som helst när som helst. En väl genomförd tvätt kräver definitivt sin man.

Det börjar en kväll när något av barnen kommer in fullständigt omtumlad av indignation och förklarar att det faktiskt inte finns en enda ren skjorta att ha till kvällens fest.

– Jaså, säger man lojt och tillägger: Men du får väl sätta upp tvättid och tvätta en skjorta då.

– Idiot, fräser så barnet med en min som om det utsatts för ett övergrepp av närmast biblisk karaktär och slänger igen dörren.

Efter en stund går man ut och inspekterar tvättunnan och ser att den mycket riktigt är så full att den vikit sig på mitten och spruckit. En del tvätt ligger ovanpå, en del bredvid och en del ser konstigt blöt ut eftersom det tydligen skvalpat från badkaret ner i tunnan. Överst ligger fyra badlakan som uppenbarligen lagts där på morgonen efter diverse barns bad, konstaterar man irriterat och fräser något om att det kanske vore rimligt att hänga upp handdukarna någon enstaka gång.

På golvet ligger sju T-shirts efter en son som uppenbarligen provat hela sin kvarvarande garderob på morgonen och funnit att den åttonde T-shirten var bäst och att de första sju blivit nedsmutsade av tio sekunders användande. Kanske kom det frisyrgelé på dem, vad vet man?

Nöjd kan man återgå till soffan och fundera på framtida tvättar samtidigt som man kan undra om barnet lärt sig en läxa av det strama budskapet.

Morgonen efter återuppstår dock krisen. Då man själv klätt på sig och tycker att strumporna ser lite blanka ut och ska ta fram ett rent par upptäcker man att ens egna svarta är slut. Kvar finns en ensam strumpa med hål i hälen och två par vita tubsockor, som man aldrig använder annat än på sommaren eftersom det ser löjligt ut med vita tubsockor på en man som sitter ner.

Tar motvilligt på mig ett par och letar fram ett par boots med hög kant.

Sätter upp tvättid.

På kvällen börjar tvätten med att jag går runt i barnens rum och letar efter tvättbara saker. Hittar ofattbart nog ytterligare tre, fyra badlakan i varje rum. Förökar sig badlakan? I ett av rummen ligger ett badlakan under två par jeans, en bensindunk