Kräftskiva med önskemål

By Elin Eldestrand

En rapp feelgood-roman om längtan efter barn och hur långt man är villig att gå för att få dem.Efter flera års misslyckade försök står Henrietta och Mattias fortfarande barnlösa. Varför har det varit så himla enkelt för deras vänner att skaffa barn och inte för dem? Henriettas bästa vän Tuva har en tonårig son, Sara har klämt ut hela fyra ungar och Andreas har tre barn med sitt ex. När fertilitetsdoktorn berättar att problemet ligger hos Mattias tar Henrietta saken i egna händer. För henne är det viktigt att barnet är hennes biologiskt och då finns bara en utväg. Henrietta bjuder in deras närmsta vänner till kräftskiva och med inbjudan kommer ett ytterst ovanligt önskemål: kan någon av dem tänka sig agera donator?Frågan vänder upp och ner på relationerna till vännerna och deras respektive, men det börjar även knaka i fogarna i Henriettas egna äktenskap. För plötsligt är Mattias inte med på noterna alls. Och för Tuva och Sara leder deras väninnas önskemål till oväntade konsekvenser.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Aug 9, 2023
• ISBN: 9788727032689

Book preview

Elin Eldestrand

Kräftskiva med önskemål

SAGA Egmont

Kräftskiva med önskemål

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2023 Elin Eldestrand och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788727032689

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

1

Henrietta

Henrietta nynnar för sig själv medan hon rättar till en kniv, knipsar av ett litet visset blad från murgröneslingan och backar ett steg. Hennes granskande blick upptäcker en gaffel som ligger aningens snett och nynnandet tystnar medan hon rättar till den.

Silverbesticken är ett arvegods från hennes mormor som hon aldrig riktigt kände. En av de få saker hon vet om den kedjerökande sollaparen var att hon vårdade besticken ömmare än sin egen avkomma, något Henrietta för stunden uppskattar när hon återigen tar ett steg tillbaka och betraktar sin dukning. Vit manglad duk och vid varje tallrik ligger en slinga av murgröna. Mitt på bordet står en stor bukett med orange rosor. På ett mindre bord bredvid står hinken redo att fyllas med is och champagneflaskor.

Och som pricken över i:et och grädden på moset skiner kvällssolen och får sjön Väsman att glittra som om botten vore täckt med diamanter.

Hon går in genom de stora skjutdörrarna i glas och går barfota över det nylagda parkettgolvet och vidare ut i köket. Hon går alltid barfota hemma, sommar som vinter. För Gud har utrustat henne med ett par breda plattfötter i storlek fyrtiofyra och därför plågar hon bara in dem i specialbeställda pumps när hon måste.

En tom salladspåse ligger kvar på köksön och Henrietta trycker ner den i soppåsen. Helst hade hon endast velat bjuda på sallad från trädgården, men under natten som var har de haft snigelbesök. Nåja, hon kan alltid låtsas som att det är deras sallad. Tomaterna är i alla fall från trädgården. Och gurkorna. Kräftorna däremot är direktimporterade från västkusten av deras granne Håkan. Han försökte bjuda in sig själv på kräftskivan, men där slingrade sig Henrietta ur det genom att föreslå en gemensam kräftskiva för alla grannar. Någon gång långt framöver. Hon swishade över en extra slant till honom som plåstren på såren och påpekade det när hennes godhjärtade make Mattias tyckte att hon var lite väl hård.

– Han har ändå försett oss med kräftorna. Dessutom är han galen i dig.

Mattias kanske tycker det är roligt att Håkan är förälskad i henne, men för Henriettas del är det mest irriterande med hans glosögda blick som följer henne så fort hon är ute i trädgården. Å andra sidan har hon vett att utnyttja det när det passar henne. Som till exempel att anordna ett trädgårdsland eller fixa kräftor.

På tal om någon som inte vill anordna ett grönsaksland eftersom han riskerar att få smuts under naglarna; var är maken?

Henrietta går ut i hallen och tittar upp mot den svängda trappan som leder upp till övervåningen. Vad sysslar han med där uppe egentligen? Mattias lovade att han skulle sluta jobba klockan sex för att hinna göra sig i ordning och hjälpa henne med de sista detaljerna. Klockan är nu fem i åtta och hon har inte hört ett ljud från övervåningen sedan han gick upp dit efter lunch.

Hon lägger handen på trappräcket.

– Mattias!

Inget svar.

Hon grymtar missnöjt.

Det var ju hans idé att de skulle ha kräftskiva tillsammans, eller hur? Och tillsammans kom de fram till vilka de skulle bjuda och framför allt varför de skulle bjuda dem. Men så är det som om Mattias har drabbats av kalla fötter och senast i morse muttrade han om att de kanske borde avboka. Självklart lyssnade inte Henrietta på honom. Visst får han vara nervös, för det är hon också, men de gör det här tillsammans och det kommer att bli bra.

Hon vänder sig mot den stora, runda hallspegeln och lägger en hand på sin mage.

Snabba och målmedvetna simmare.

Det är vad hon är ute efter i kväll. Efter att de försökt få barn i ett år uppsökte de en läkare där det konstaterades att Mattias spermier är odugliga. De simmar helt enkelt inte. Henriettas första tanke var att lämna honom, men hon är smart nog att inse att det inte är så bara att börja om från början när man bara har några år kvar till fyrtio och dessutom varit tillsammans med samma man i femton år. Det är lättare att stanna kvar och hitta andra metoder för att skaffa barn. Hennes ägg är det minsann inga fel på. Läkaren till och med berömde henne för både mängden och kvalitén. Det enda hon behöver är duglig sperma och i kväll har hon bjudit hit tre tänkbara kandidater.

Det gäller bara att övertyga dem och deras respektive partner om det.

2

Henrietta

Det är Tuva och Tobbe som anländer först, vilket det alltid brukar vara eftersom Tuva ser till att vara ute i god tid. De har förmodligen cyklat eftersom det är så de tar sig från punkt A till punkt B trots att de har en gammal Volvo stående i garaget.

Tuva och Henrietta har känt varandra ända sedan Henrietta hällde en hink med sand över Tuva på dagis. Tuva grät och Henrietta bad ytterst motvilligt om ursäkt eftersom fröken tvingade henne. Trots det föddes en förhoppningsvis livslång vänskap i den där sandlådan. Tobbe trädde in i deras liv på högstadiet. Under sommarlovet mellan åttan och nian kysstes Henrietta och Tobbe för första gången trots att Henrietta visste att Tuva fyllde sin dagbok med hur mycket hon älskade honom. Henrietta lovade dyrt och heligt att lämna Tobbe i fred, men under de följande åren krossade hon både hans och Tuvas hjärta ett flertal gånger.

Nåja, det är preskriberat vid det här laget och sedan två år är Tuva och Tobbe ett par. Han har flyttat in i Tuvas lilla radhus och bor där med Tuva och hennes sjuttonåriga son Sebastian. Några egna barn har inte Tobbe, men Henrietta är övertygad om att han skulle bli en bra pappa. Han är en av de snällaste personer hon känner och har den sexigaste rösten hon någonsin hört. Fast det skulle hon så klart aldrig säga till Mattias.

Henrietta ler mot dem båda.

– Välkomna!

Tuva ser inte alls lika glad ut som hon brukar, snarare spänd. Hon har en lång bomullsklänning och det axellånga håret har hon stoppat bakom öronen. Hon är två decimeter kortare än Henrietta vilket gör att hon kan ha högklackat när hon går bredvid Tobbe, som är lika lång som Henrietta, men det har hon aldrig. I stället kör hon mjuka sandaler sommartid och kängor vintertid.

Henrietta kramar henne hårt och kramar Tobbe en aningens hårdare. Han stryker henne över ryggen och när hon släpper honom ler hon mot honom.

– Kan du gå upp på övervåningen och se om min man lever? Jag har inte sett till honom på flera timmar.

Tobbe gör honnör och försvinner uppför trappan.

– Så klart han lyder dig.

Tuva muttrar surt och Henrietta höjer ett ögonbryn mot henne. Sedan Tuva och Tobbe blev ett par har Tuva aldrig visat någon form av svartsjuka för det som var mellan Henrietta och Tobbe för hundra år sedan.

– Har det hänt någonting? undrar Henrietta.

– Har du vin? Och just ja, här.

Tuva räcker fram en flaska Chateau Montus.

– Tack för att vi får komma.

Henrietta brister ut i skratt för hennes avsaknad av entusiasm. Hon tar flaskan och lägger armen om Tuvas späda axlar. Leder ut henne i köket där hon ställer flaskan på köksön och öppnar vinkylen. Där plockar hon fram en öppnad flaska vitt och häller upp i ett glas som hon räcker Tuva.

– Tell me.

– Äh, det är inget.

– Klart det är, det syns på dig. Är allt bra mellan dig och Tobbe?

Tuva sveper halva glaset och det oroar Henrietta. Tuva sveper aldrig vin. Hon smuttar i det oändliga och lyckas därmed alltid få ett glas att räcka en hel kväll. Inte ens under deras partyår på gymnasiet svepte Tuva vare sig vin, öl eller hembränt. I stället tog hon hand om Henrietta när hon fått i sig för mycket.

Henrietta höjer flaskan för att fylla på, men Tuva skakar på huvudet.

– Tobbe kommer lämna mig.

– Varför skulle han göra det?

– För att han desperat vill ha barn.

Henrietta rycker på axlarna.

– Du vet hur Tobbe kan överdriva och vara så himla dramatisk. Det ingår ju till och med i hans yrke.

Tobbe är skådespelare och i perioder befinner han sig på andra orter för att spela in någon film eller stå på teaterscenen. För att dryga ut kassan ytterligare så undervisar han i teater.

– Fast nu har han bokat tid på en fertilitetsklinik, suckar Tuva och stirrar ner i vinglaset.

Henrietta hejdar skrattet i sista sekund och döljer det med en hostning. Det är faktiskt ganska illa det här.

För Tuvas del, alltså.

För Henriettas del är det en liten skimrande förhoppning. Fast nej, självklart ska Tuva vara med på det om nu Tobbe vill donera till Henrietta och Mattias. Allt annat skulle kännas fel.

– Jag förstår inte hur du har kunnat dölja det här för honom så länge.

Det är imponerande.

Tuva tar flaskan från Henrietta och fyller på sitt glas.

– Imponerande eller inte, nu är det kört. Jag måste berätta.

– Det kommer att gå bra.

Med tårfyllda ögon lyfter Tuva glaset och dricker en liten klunk. Henrietta vill lida med henne, hon vet hur viktig Tobbe är för Tuva, men ärligt talat har hon inte riktigt utrymme för det just nu. Hon är alldeles för spänd inför den här kvällen. Den måste gå bra.

3

Henrietta

Nästa par som kommer är Sara och Jonny. Sara är Tuvas två år yngre kusin och hon har på något sätt lyckats limma sig fast hos Henrietta och Tuva sedan skolåren och liksom fastnat. Ungefär som ett extra kletigt tuggummi under skosulan. Henrietta vet inte vad hon tycker om det egentligen, men hon har mer eller mindre vant sig. Faktum är att Sara kan vara riktigt underhållande emellanåt.

Saras sambo och tillika pappan till hennes fyra barn, Jonny, har uppenbart dugliga simmare. Han är dessutom fotbollstränare åt äldsta barnens fotbollslag och går på varenda pianouppvisning, dansuppvisning och gymnastikuppvisning som barnen har. Med andra ord är han en engagerad förälder som älskar sina barn. Inte för att det där sista egentligen spelar någon roll eftersom oavsett vem som donerar så kommer barnet vara hennes och Mattias, men det är trevligt med bra gener. Dessutom skulle han säkert se bra ut om han fick bort ölmagen och rakade bort det långa skägget. Han har faktiskt riktigt vackra gröna ögon med avundsvärt långa ögonfransar.

Sara kastar sig om halsen på Henrietta och det knakar till i Henriettas rygg.

– Gud, va kul med kräftskiva! Vilka är det som kommer?

Henrietta bänder loss henne med ett artigt leende. Så vänder hon sig mot Jonny och ger honom en kram.

– Tuva och Tobbe är här och så kommer Andreas också.

– Med sin nya? Gud, har du sett henne?

Saras ögon är stora och runda och på något sätt gör det att hon för alltid kommer se några år yngre ut än vad hon är. Mascaran har klumpat ihop hennes ögonfransar snarare än separerat dem.

– Hon är så jävla snygg. Till och med Kardashians skulle se ut som tråkiga kyrkråttor bredvid henne.

Henrietta ler ansträngt mot Sara. Hon har definitivt ingen lust att diskutera Andreas nya och hon hade hyst en liten förhoppning om att Andreas skulle klara av att vara singel åtminstone över kräftskivan. En ensamstående Andreas skulle följa med till fertilitetskliniken utan att blinka. En upptagen Andreas däremot … det är bara att hoppas att hans nya förstår Henriettas och Mattias situation, eller att Andreas helt enkelt inte bryr sig om hennes åsikt.

– Så trevligt för Andreas, säger Henrietta utan att mena det. Välkomna hit, vi kan gå ut på terrassen på en gång så får ni se hur bra den blev.

– Med nöje.

Jonny ler brett eftersom det är han som byggt den. Han lägger armen om Saras midja. Hon tittar upp på honom.

– Har du flaskan?

Jonny ser förvirrad ut.

– Flaskan? Vilken jävla … jaha … nä, den tog väl du?

– Jag kan inte tänka på allt.

Sara suckar irriterat.

– Förlåt. Vi hade självklart med en finflaska till värdparet, men det blev lite struligt när vi skulle till att åka. Helt plötsligt kom Maja på att hon vägrar sitta barnvakt åt småsyskonen så Jonny kom på den briljanta idén att muta henne med alldeles för mycket pengar.

– Så mycket var det inte.

Sara himlar med ögonen mot Henrietta.

– Ungar är världens bästa förhandlare och Jonny saknar ryggrad. Var glad för att ni inte barn, då får ni behålla både pengar och värdighet. Och ett fint hem.

Avundsjukt slänger hon runt med blicken i den vita stora hallen med marmorgolv, vita väggar och frodiga, höga krukväxter. Jonny buffar på henne eftersom han är lite mer finkänslig än sin sambo och inte vräker ur sig saker om andra pars barn eller icke barn. Henrietta känner av det välbekanta hugget i magen och vrider sina händer. Hon funderar på om det var så klokt att bjuda hit Jonny och Sara, trots allt. Eller i alla fall Sara.

Tuva kommer ut i hallen. Hon vinglar till och Henrietta undrar om hon passat på att tömma flaskan. Nej, så illa kan det inte vara. Tuva har alltid varit lättpåverkad och ett glas på kort tid kan nog ställa till det. Fast något annat än sippning i det oändliga är i och för sig avvikande.

Tobbe kommer nerför trappan.

– Mattias kommer snart. Han väljer skjorta.

– Jag har ju redan valt ut en till honom.

Henrietta rynkar pannan. Nej, det är nog bäst att forsla ut gästerna på terrassen och korka upp flaskorna så de förhoppningsvis kommer i feststämning så snart som möjligt. Andreas brukar ändå alltid vara sen. Om det inte är jobbet är det hans exfru som drar i honom om att han ska hjälpa henne med onödiga saker.

Hon krokar arm med Jonny och Tobbe och leder ut dem genom hallen, vardagsrummet och ut på terrassen som har en underbar utsikt över sjön Väsman. Jonny visslar imponerat och knackar på glasräcket som omger terrassen.

– Jävlar, va bra det blev!

– Jag anlitar endast den bästa hantverkaren i stan.

Henrietta släpper taget om dem och går fram till ishinkarna där champagnen hålls kyld. Hon tar upp en flaska och isbitarna klirrar förnöjt mot varandra i hinken. Just som hon börjar skruva av korken ringer dörrklockan. Hennes hjärta hoppar till och hon sträcker extra mycket på sig. Det är trots allt Andreas hon hoppas mest på. Han har helt enkelt hela paketet med ett snyggt yttre, charm och en bra karriär. Visserligen har han mindre bra sidor också, men de väljer Henrietta för stunden att ignorera. Dessutom innebär Andreas ankomst att de äntligen kan komma i gång med kräftskivan.

Hon ursäktar sig och går in genom glasdörrarna, genom vardagsrummet och passar på att dra med handen över den vita soffan. Totalt slöseri med pengar anser Mattias. Speciellt om de ska ha barn. Men Henrietta älskar vitt. Deras framtida barn får helt enkelt bara vara i vardagsrummet med rena händer.