Forsbyfallet – bestraffningsleken som spårade ur

By Tiia Palmén and Janna Eriksson

Rädslan svallar inom pojkarna. De måste snabbt ta sig ut ur parken. De plockar med sig ölburkarna de tömt kvällen innan. Offret lämnar de kvar. I december 2020 hittas en 16-årig pojke dödad i en park i stadsdelen Forsby i Helsingfors. Polisen griper de jämnåriga pojkar som misstänks för dådet. Ju längre förundersökningen framskrider, desto vidrigare visar sig brottet vara. Offret i "Forsbyfallet – bestraffningsleken som spårade ur" var barnskyddets klient och hade under lång tid utsatts för grov mobbning. Boken berättar om de olika parternas bakgrunder och går igenom händelserna som ledde fram till mordet. Hur kan vi upptäcka våldsam mobbning? Kan vi förebygga motsvarande tragedier genom att identifiera beteendestörningar hos unga? Boken bygger på polisens förundersökningsmaterial, rättegångsprotokoll och relevant litteratur. Flera nyckelpersoner har intervjuats, som närstående till offret och gärningsmännen, verksamma inom barnskyddet och andra myndigheter. Författaren Tiia Palmén jobbar som krimreporter på finska tv-kanalen MTV.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Nov 15, 2022
• ISBN: 9788702386059

Book preview

Del I

Inledning

Den här boken handlar om en 16-årig pojkes berättelse. Boken heter Forsbyfallet eftersom jag inte vill publicera offrets riktiga namn. Med namnet vill jag också förmedla att jag kommer att behandla händelserna i större omfattning.

Forsbyfallet handlar om ett ytterst allvarligt och exceptionellt brott som inträffade i Finlands huvudstad Helsingfors i december 2020. Händelsen skakade om hela Finland.

Tre pojkar, som alla var 16 år då brottet begicks, mördade en jämnårig på ett rått och sadistiskt sätt. Dådet inträffade den fjärde december i parken nära Forsby sjukhus. En av de dömda gärningspersonerna fyllde år denna fredag och de fyra ungdomarna hade samlats för att fira födelsedagen i parken.

Under kvällen utövade de tre gärningspersonerna grovt våld på offret under flera timmars tid. Efter misshandeln lämnade de offret i parken där han senare avled av sina skador under efternatten. Av boken framgår hur händelseloppet framskred under kvällen och vilka omständigheter som bidrog till dådet. Berättelsen är sorglig, känsloväckande och stundvis väldigt rå. Boken kan orsaka ångest och passar inte alla. Huvudpersonen i boken heter Otto, även om det inte var hans riktiga namn. Också namnen på de andra personerna har ändrats. I boken heter de Henri, Ville och Antti.

Ottos våldsamma död väckte inte enbart känslor utan också en hel del frågor. Varför ville tre minderåriga pojkar ta livet av sin vän? Det har varit svårt att greppa Ottos öde och fallet har chockerat och berört också oss som inte ens kände pojken eller hans närstående. Pojkens öde skärrade också hela Finland. Det är svårt att ens föreställa sig vad Ottos anhöriga och närstående behövt genomgå. Att förlora sitt barn är en tragedi i sig men då döden orsakats av ett brott mot liv, på ett väldigt brutalt sätt dessutom, måste smärtan vara bottenlös.

Jag vill skriva om fallet främst för att motsvarande tragedier ska kunna förhindras framöver. Därför önskar jag att människor med hjälp av den här boken kan vara mer uppmärksamma och att man i skolor och inom barnskyddet skulle vara noggrannare vad beträffar barn och ungas välmående och hur de behandlar varandra. Barnskyddet grundar sig på den finska barnskyddslagen och på FN:s konvention om barns rättigheter. Barnskyddslagen omfattar alla barn som bor eller vistas i Finland, och påverkas inte av barnets nationalitet, religion eller kultur. 

Utifrån allt jag läst och hört verkar det nämligen som att Otto tyvärr inte fångades upp av samhällets skyddsnät och att han inte fick den hjälp som han borde ha fått.

Föräldrarna bad om hjälp för både sonen och hela familjen, men hjälpen var otillräcklig. Motsvarande tragedier inträffar beklagligtvis också i andra länder.

Exempelvis i Grekland inträffade ett väldigt rått mord på en elvaårig pojke i februari 2005. Alex Meschisvili gick hemifrån för att spela basket med sina vänner och försvann. Fyra 11–13-åringar som spelat basket med Alex förnekade att de visste något om saken men fyra månader senare kallade polisen barnen till nya förhör.

Till slut erkände två av pojkarna att de dödat Alex efter ett slagsmål. Barnen uppgav också att de hade begravt liket men Alex kropp har ännu inte hittats. Alex hade blivit mobbad redan innan mordet.

I USA är ett av de mest kända morden på en tonåring fallet Skylar Neese. Skylar försvann från sitt hem i Virginia under en natt i juli 2012. Hennes kropp hittades i januari 2013 i Pennsylvania (källa: https://allthatsinteresting.com/skylar-neese-murder).

Skylar mördades av sina två bästa vänner från gymnasiet. Hon hade känt den ena flickan ända sedan tidig barndom. Flickorna var 16 respektive 17 år gamla då de begick brottet. De hade planerat mordet under flera månaders tid. Orsaken var att de inte längre gillade Skylar.

Trots sin unga ålder dömdes gärningspersonerna till långa fängelsestraff: den ena till 30 år i fängelse, den andra fick ett livstidsstraff.

Jag hoppas att Forsbyfallet kan fungera som ett varnande exempel också utomlands så att inga andra ungdomar ska behöva falla offer för ett så här grovt brott.

I boken presenterar jag uppgifter som kommit fram i polisutredningen och under rättegången men med hjälp av intervjuer ger jag också en del kontext till händelserna. Dessutom behandlar jag allmän information om brott mot liv och hälsa som begåtts av ungdomar, om mobbning, barnskyddet och den smärta som offrens anhöriga och närstående upplever. Uppgifterna bygger huvudsakligen på finländska expert- och forskningskällor. Jag skriver på ett respektfullt och ödmjukt sätt om Otto i boken. Boken pekar inte ut någon. Varken offrets eller gärningspersonernas föräldrar. Gärningspersonerna har fått bära sitt straffrättsliga ansvar men den här boken har inte som avsikt att döma någon.

Gärningspersonerna har genomgått en rättspsykiatrisk undersökning och enligt resultaten från undersökningarna var de tillräkneliga då de begick brotten. De dömdes som unga förbrytare till flera års fängelsestraff för mord. Eftersom de var minderåriga avtjänar de enligt finländsk lagstiftning endast en tredjedel av sitt straff.

Det är alldeles självklart att då en minderårig begår ett brott mot liv och hälsa ligger ansvaret inte enbart hos den unga personen. Vid 16 års ålder är hjärnan inte på samma sätt färdigutvecklad som hos en fullvuxen. Således är de inte heller på samma sätt ansvariga för sina dåd som en myndig person. Pojkarna är förstås ensamma gärningspersoner till brottet men ansvaret och skulden ligger delvis också på annat håll.

Ottos liv och händelserna som inträffade före hans död skildras i den här boken i ett berättelseformat. Uppgifterna är trots detta sanna och händelserna är verkliga. Informationen har samlats in från olika myndighetskällor, så som polisens förundersökningsprotokoll och rättegångsmaterial. Jag har intervjuat myndigheter och sakkunniga men också Ottos närstående och personer som kände honom under olika tidpunkter i hans liv. En del har önskat att förbli anonyma medan andra intervjuade presenteras i slutet av boken. Jag har också haft kontakt med Ottos föräldrar och diskuterat med hans far. De anhöriga ville trots allt inte kommentera sin sons död eller händelser som inträffade före hans död. Det här är fullständigt förståeligt. Händelserna är förhållandevis färska och sorgeprocessen har bara hunnit börja.

Jag har också bett om att få intervjua gärningspersonernas föräldrar. Mamman och övriga familjemedlemmar till en av gärningspersonerna svarade ja till min intervjuförfrågan. De ville berätta om sin bakgrund men också tala om hur händelsen har påverkat familjen.

I den här boken behandlas våldsam mobbning också på ett mer allmänt plan, exempelvis vilka oroväckande tecken vi alla borde kunna känna igen och reagera på. Mobbningsoffer talar inte alltid om sina erfarenheter men det finns en hel del tysta signaler som vem som helst kan upptäcka.

Jag behandlar också hur olika beteendestörningar hos unga kan ge sig uttryck. Utifrån polisens förundersökningsmaterial berättar jag också om mordkvällen och händelserna som föregick brottet. Fallets karaktär beskrivs i den utsträckningen att läsaren får en realistisk uppfattning av vilken typ av brott det handlar om.

Forsbyfallet är så exceptionellt att chefen för Helsingforspolisens enhet för våldsbrott, Jonna Turunen, skrev ett blogginlägg där hon förklarade brottets samhälleliga betydelse. Turunen förde fram att i bakgrunden fanns åtgärder som varit otillräckliga och den hjälp som erbjudits inte var nog för att skydda barnet. Den erfarna polisen skrev att Forsbyfallet inte får glömmas bort och att man inte ska tiga om det. Av samma skäl fattade polisen beslutet att offentliggöra så stora delar av alla handlingar som möjligt. Så att vi kunde förstå. Förstå och lära oss.

Jag behandlar också det råa våldet som Otto utsattes för. En del vill säkerligen inte höra om det. Trots det önskar jag att så många som möjligt läser eller lyssnar på de övriga delarna av berättelsen. Jag ger en triggervarning före jag beskriver händelserna under mordkvällen. Otto utsattes för våld redan innan sin död och jag ger en särskild triggervarning också före jag beskriver de här händelserna. Om beskrivningarna känns allt för obehagliga kan du hoppa över dem.

I boken behandlas barnskyddet också i en bredare omfattning eftersom Otto var barnskyddets klient. I Finland behöver årligen ungefär 20 000 barn hjälp. Jag har för den här boken intervjuat olika proffs inom barnskyddet och de talar om sitt yrkesområde på ett allmänt plan. Jag går bland annat igenom de vanligaste orsakerna till att barn omhändertas eller placeras utanför hemmet. Också den roll som skolorna spelar i ungdomars illabefinnande, mobbning och våld kräver granskning och därför tar jag upp även det här ämnet. Mobbning har ofta en väldigt dramatisk effekt på en ung persons liv och kan påverka hens framtid under flera år, till och under flera årtionden. Skolorna bör uppmärksamma ungdomar som behöver särskilt stöd och hjälpa dem i tid. Jag har intervjuat lärare, som berättar om behovet av särskilt stöd och hur det är att jobba med ungdomar som är mer krävande än andra.

Samarbetet myndigheterna emellan borde vara stöttande och borde förebygga situationer där ungdomar inte fångas upp av samhällets skyddsnät. Unga som uppvisar symtom på neuropsykiatriska funktionsnedsättningar kan uttrycka sitt illabefinnande genom att missbruka olika droger och utan rätt sorts hjälp kan de utöva våld eller själv utsättas för våldsbrott. Också de här ämnena behandlas i boken.

Vad har inträffat under uppväxten och innan den här tragedin skedde? Skulle Forsbyfallets offer och gärningspersoner ha behövt hjälp redan för länge sedan?

Polisen påpekade att brottet var sällsynt av flera olika skäl. Alla parter var väldigt unga och både våldet och den långa tid som offret utsattes för våld var exceptionella. Offret var försvarslöst och ingen ingrep i hans situation med tillräckligt stort allvar även om han omfattades av barnskyddets stödtjänster. Forsbyfallet har också varit ytterst ovanligt ur journalisters perspektiv eftersom polisen bestämde sig för att offentliggöra nästan hela förundersökningsmaterialet. Också myndigheterna har en önskan om att något så här vidrigt skapar diskussion som får dem att granska sin egen verksamhet och föräldrar och skolor att se efter sina barn. Vi behöver inlägg och diskussion för att skapa en förändring.

Polisen beskrev Forsbyfallet som ett både brutalt och sadistiskt dåd. Finländare skärrades av uppgifterna. Fallet var chockerande då det visade sig att gärningspersonerna blott var 16 år gamla och att deras offer var jämnårigt. Många frågade sig varifrån sådan här ondska härstammar. Ondskan var fasansfull, rå, destruktiv och dyster. I allmänhet tänker man att endast de mest skoningslösa vuxna kan göra sig skyldiga till något sådant. Den här gången handlade det om tonåringar. Även om okunskap är salighet är det viktigt att förstå de bakomliggande orsakerna till ondskan som ledde till dådet. Den smärtan är ringa jämfört med det som Otto fick uppleva. Samtidigt kan kunskapen ge oss trygghet. Det är värt att påpeka att en fördjupad förståelse inte innebär att man godkänner agerandet.

Jag önskar att boken fungerar som en kalldusch för oss alla. Även om Forsbyfallets offer var barnskyddets klient och många vuxna var närvarande i hans liv fanns det ingen som kunde skydda pojken. Otto dog under de vidrigaste omständigheterna. Jag hoppas att vi härefter håller våra ögon öppna och ser vad som sker i vår omgivning. Det är viktigt att studera händelserna i Forsby eftersom det är det enda sättet för oss att vakna upp och lära oss. En motsvarande tragedi borde aldrig mera få hända.

Tiia Palmén

Helsingfors 30 maj 2021

1

Djurens vän

Otto bodde under sin barndom i stadsdelen Forsby i Helsingfors med sin mamma och pappa. Han var det enda barnet i familjen.

Föräldrarna skilde sig då Otto var tio år gammal. Efter skilsmässan tillbringade Otto tid hos båda föräldrarna, men bodde huvudsakligen hos sin pappa i Forsby. Pojken hade en god relation till sina föräldrar. Pappan jobbade som kock och gjorde musik med sitt band.  Bandet turnerade också och ibland var pappan tvungen att vara borta hemifrån. Mamman stod Otto nära även om de träffades mer sällan. Otto var mammas pojke. Föräldrarna var unga då de fick Otto. Mamman var bara 20 och pappan hade nyligen fyllt 22.

Otto föddes den 2 november 2004. Sin sista födelsedag, då han fyllde 16, firade han hos sin pappa. Med på festen fanns också några vänner. Bland dem fanns Ville, en pojke som bodde granne med dem. Till Ottos familj hörde också farmor, farfar och en faster, som han besökte då och då. De stod alla nära Otto.

Otto besökte och övernattade ofta hos sin faster, som bodde en bit ifrån Forsby i Nyland. Fastern hade tagit en del ansvar för Otto och tog väl hand om honom. Under det senaste året hade besöken hos fastern varit särskilt viktiga för Otto. De gav Otto en möjlighet att komma bort från det stökiga barnhemmet där han placerats och inte trivdes särskilt bra.

Till sin natur var Otto väldigt snäll och blyg. Han undvek sociala kontakter och umgänge med andra människor. Han hade ett fåtal vänner men någon pratsam eller utåtriktad person var han inte. Tvärtom. Otto talade väldigt lite. Han talade helst inte alls med främlingar. Han hade också ett väldigt säreget sätt att tala och en egenartad humor. Han berättade skämt, men på sitt eget vis och endast för ett fåtal människor. För dem som förstod honom. Å andra sidan ville Otto också vara social och pratsam, men huvudsakligen på nätet.

Otto gillade att vara för sig själv. Han ritade serier och lekte fortfarande med Lego trots att han redan var tonåring. När Otto fick sin veckopeng ville han ofta köpa nytt Lego. På hans rum fanns ett flertal Legobyggen. Otto sparade hellre sin veckopeng för att köpa Lego än att använda den medan han umgicks med sina vänner. Det rådde inget tvivel om att Lego var viktigt för pojken och att han älskade att bygga saker av det. Otto var också duktig på att teckna och hittade på flertalet serier. Han publicerade dem på sitt konto på Instagram. Visserligen uppdaterade han inte sina konton på sociala medier efter sommaren 2018.

I serierna som han lagt upp på sociala medier förekom Kalle Anka, Musse Pigg och Långben. Det var bara texterna som var annorlunda än det vi är vana vid att läsa i Kalle Anka. Otto efterliknade ett meme som spreds på nätet där figurerna i Kalle Anka talade och betedde sig tokigt. Han ville alldeles tydligt roa andra unga.

Sju nya figurer till den här sk*tkopian på Disney, som är bättre än riktiga disni. Skicka in korta manus för serier så publicerar jag dem om de blir någo bra, skrev han på sin sida i början av 2018.

På sitt Instagramkonto hade Otto inga bilder på sig själv. Däremot publicerade han ett kort på sin goda vän.

Otto gillade djur väldigt mycket. I alla pojkens meddelanden på diskussionsforumet Reddit märktes särskilt hans kärlek för djur. Också Instagramkontot var fyllt av lustiga bilder på hundar och i bildtexterna hade Otto skrivit in hundarnas tankar. Ofta meddelade han att han skulle lägga upp dagens hundbild, eller Daily doggos. Texterna var delvis skrivna på engelska. I ett inlägg fanns det en bild på en förfasad hund. I bildtexten hade Otto skrivit: Daily doggos day 14: när du vaknar och inser att det är måndag.

Otto hade inga egna sällskapsdjur men hos farmor bodde det två katter. Tidigare hade den ena katten bott med Otto hos pappan. Ottos faster hade en blandrashund som var särskilt kär för pojken.

My aunt’s rescue dog doesn’t let me pet her but has no problems sleeping next to me. She greets me with mlems, skrev Otto på Reddit i juli 2020.

Fritt översatt står det i texten att: Min fasters rescuehund låter inte mig klappa henne men trots det har hon inga problem att sova bredvid mig. Hon hälsar alltid på mig genom att visa sin tunga. Otto hade bifogat en bild på en liten ljusbrun hund.

Senare under samma kväll fortsatte han inlägget med en uppdatering om att hunden slutligen hade låtit honom klappa den och att den sedan hade somnat.

Update, she let me pet her and fell asleep.

Utifrån meddelandena var Otto duktig på engelska eftersom han skrev långa och smidiga texter. Senare under samma sommar, i augusti 2020, publicerade Otto på Reddit en bild på fasterns hund simmande i en sjö i solsken. Släktingarnas sällskapsdjur var alldeles tydligt väldigt viktiga för Otto.

På Reddit förde Otto ofta diskussioner om katter. På forumet är det möjligt att diskutera, lägga upp bilder och videor och sända live. Där beundrade Otto gulliga kattbilder, kommenterade dem och gav också