Tyskalektionen

By Vanessa Salt

"En stöt far genom kroppen. Hans röst som säger mitt namn. Spänningen, stark som elektricitet. Jag önskar att han ville kalla mig Alex. Varför han envisas med efternamn vet jag inte, och jag har egentligen inget emot det. Skulle bara vilja höra den här rösten säga mitt namn. Det riktiga. Åtminstone en gång och få veta hur det låter."Tyskalektionerna är både veckans värsta och bästa timmar för Alex. Hennes åtrå för den stilige - men mycket äldre - läraren gör att det är svårt för den annars så duktiga eleven att koncentrera sig. Att han behandlar Alex som vilken annan elev som helst stoppar inte hennes fantasier om honom. Efter sista lektionen en varm svettig eftermiddag blir hon ensam klar i klassrummet med den annars så otillgängliga läraren. Nu har hon sin chans, men ska hon våga visa honom vad hon känner?-

• Language: Svenska
• Publisher: LUST
• Release date: Feb 3, 2021
• ISBN: 9788726839913

Book preview

författaren.

Jag räcker upp handen.

Någon annan? Peter ser sig omkring i klassrummet. Keiner?

Jag viftar med handen ännu högre. Sträcker mig så långt det går. Axeln börjar göra ont och ilar mot armbågen. Ändå anstränger jag mig för att inte sjunka ihop. Lutar mig lite åt sidan med blicken fäst på Peter. Bordet glider några centimeter och skapar ett obehagligt gnissel. Det luktar sudd, blyerts och svagt av svett. Tjugotre andedräkter som blandas med varandra och en obefintlig cirkulation.

Bakom kräkfärgade gardiner bränner solen och gör allt för att fräta sig in. Luften är kvav och het, tjock som en fysisk massa. Väggarna är fyllda av skisser och diagram, målningar och datorskrivna noveller. Vissa hänger snett, andra är trasiga. Bokhyllorna är så fulla av krimskrams att de borde spricka när som helst. Konstigt att de inte kvider. Läroböckerna står i långa rader. Dassröda, klargula och randiga. Nötta kanter, och färger som blivit sönderblekta. Papper ligger lite varstans, både nya och använda, vissa skrynkliga.

Det är skönt att räcka upp handen, då får armen fläktas. Tur att jag tog linnet idag. Vill inte ha svettfläckar. Inte på tyskan av alla lektioner. Tyskan är helig.

Tara och Alice vänder sig om, ser på mig och viskar något. Raka kolsvarta hår, uppåtnäsor och läppglans med doft av hallonsylt. Putande munnar. Perfekt strukna blusar och urringningar lika djupa som Grand Canyon. Plastic fantastic. De brukar sitta längst bak, men den här gången blev de framtvingade av Peter med förmaningar om framåtanda och betyg och akta er om ni inte vill ha F. Det känns konstigt, jag är inte van att ha folk framför mig.

Ahlgren? Flink? Peter sveper med blicken över hela klassen. Han verkar se rakt igenom mig. Finns jag ens? Julin?

Det hörs suckar och flåsande – folk som fläktar sig i värmen. Flera tycks sjunka ihop i hopp om osynlighet, glida ner i stolarna. Andra pillar med pennor och stirrar i golvet. Gäspar. Ser längtansfullt mot gardinerna. Kim ser ut att sova. Vi slutar när som helst.

Långsamt tycks Peter ge med sig. Axlarna sänks och han sneglar åt mitt håll. Min arm gör ont. Bedövad. Är den fortfarande uppe? Det verkar så, men den är böjd och går inte att ha sträckt längre. Skadad i skolan. Ska man behöva bli det? Straffad för att jag är den enda som pluggar. Tyska är roligt. Bästa ämnet i veckan. Jag hade gärna haft fler prov, fler lektioner. Läxorna är för lätta och klasskompisarna för dumma. Vi går i trean på gymnasiet och har läst tyska länge. Pinsamt att det bara är jag som kan svaret. Fast bra också, då får jag glänsa inför Peter.

Han vänder sig hit. Äntligen!

Jensen?

En stöt far genom kroppen. Hans röst som säger mitt namn. Spänningen, stark som elektricitet. Jag önskar att han ville kalla mig Alex. Varför han envisas med efternamn vet jag inte, och jag har egentligen inget emot det. Skulle bara vilja höra den här rösten säga mitt namn. Det riktiga. Åtminstone en gång och få veta hur det låter. Skulle han säga det mjukt och lent, mer vackert? Låta tungan rulla över stavelserna. Sjunga dem. Smeka. Eller skulle han anamma den tyska dialekten och få det att låta rått och kallt?

Jag kan sänka armen och säga svaret. Imponera med det jag lärt mig sedan sist. Så varför gör jag det inte? Varför vill inte munnen öppnas, bröstet höjas och ljudet komma ut? Kroppen samarbetar inte.

Peter höjer de blonda ögonbrynen. Ska du inte säga något, Jensen?

Jo, ja, jag ska. Kan inte hålla blicken.

Varför tar det sådan tid? Hans ögon har blivit smala.

För att jag blir mållös när du ser på mig så där. Du är attraktiv. Underbar. Och det har jag tyckt länge. Ja, hur säger man det på tyska? Du bist so wunderbar. Ich bin in dich verliebt.

Han förstår inte. Ser inte den längtan jag försöker förmedla. Svarar du inte nu avslutar vi för dagen.

I ögonvrån ser jag flera vända sig hit. Tara och Alice fnissar därframme, de låter som hesa näbbmöss. Kim rycker till och vaknar, ser sig omkring med dimmig blick och rufsigt hår.

Wow, mumlar någon. Har hon somnat?

När plugghästen tystnar.

Jorden anropar Alex.

Peters blick. Jag ser in de kallgrå, nästan metalliska ögonen och förlorar mig själv. Funderar över färgen, kanske är de blåa? En solstrimma klämmer sig in mellan gardinerna. När ljuset träffar hans ansikte får ögonen helt klart någonting blått i sig. Som frostvattnet i en vintersjö, vårhimlen eller skimrande topas. Försiktiga och sköra, under en hinna auktoritet. Så bräckliga att de skulle krossas av ett andetag, tunn is under utekängor. Men också hårda. Ett lager ogenomträngligt glas man måste bryta sig igenom. Jag vet inte vad jag skulle kalla färgen, den skiftar för mycket. På vissa ställen mörkare, på andra ljusare. Som ett varligt glitter rör sig solen genom irisarna. Stjärnstoft. Det är som magi. Ibland glimmar det till i den våta hornhinnan.

Jensen? Trodde du kunde?

Ja! Jag skälver till. Sänker den onda armen och lutar mot bordet. Så kastar jag en blick mot tavlan.

Glosförhör sidan 263. Kärlek & sex.

Det hettar i kinderna. När jag räckte upp handen tänkte jag bara på att visa mig duktig, inte att jag skulle säga orden högt. Inför klassen. Sex och stånd och vagina. Alla i rummet är långt över byxmyndiga, men ändå. Jag slår vad om att folk kommer fnissa och göra pussljud. Kanske stöna. Och jag kommer behöva hålla ögonkontakt med Peter. Se hur hans minspel förändras av det jag säger. Han kommer se mig rodna. Stamma. Fumla med pennan och svälja flera gånger.

Tänker han på mig som jag tänker på honom? Eller är det bara jag? Undrar om han ser bra ut naken?

Alex! Skärp dig!

Jag harklar mig. Avguda – anbeten, tråna – schmachten, samlag ... Det första fnisset hörs. Geschlechtsverkehr.

Fint uttal,