Dressyr - erotisk novell

By Vanessa Salt

Julian har börjat en dressyrkurs hos den bestämda och något skrämmande Odessa Zorbal. Naturligtvis är han ensam kille bland de hästintresserade kvinnorna. En ung och söt tjej sticker ut ur mängden, och snart börjar hon närma sig Julian. Men den unga Linda och läraren Odessa verkar vara inställda på samma sak – att förföra Julian.-

• Language: Svenska
• Publisher: LUST
• Release date: May 17, 2021
• ISBN: 9788726792805

Book preview

novell

Det är inte direkt vanligt med manliga utövare inom hästsporten. Kvinnan i hjälm, säkerhetsväst och ridbyxor har perfekt kontroll över sin svarta, blankryktade arab med vita strumpor. Hon sitter rak i ryggen och som limmad i sadeln, medan hon skärskådar oss och särskilt mig. Jag är den enda mannen i hennes nästa kull av sex ivriga sommarkursare som vill ta ytterligare ett steg i hobbyn vi brinner för. Så det är extra trevligt att ha dig här bland oss. Hon knycker lätt med huvudet och fortsätter att betrakta mig.

Vi befinner oss i hjärtat av Sörmland, inbäddade bland mäktiga ekskogar och en blank sjö alldeles i närheten. Säteriets ridhus är magnifikt och byggt då man värdesatte snickarglädje mer än idag. Ett litet slott ligger ett stenkast bort på en kulle och allt är så drömlikt idylliskt att det skulle kunna vara en hägring i det kuperade landskapet.

Det fnissas omkring mig och fem par nyfikna ögon klär av mig med blicken. Lager på lager av mina nyköpta ridkläder. Trots allt har jag hållit på ett tag och vet värdet av ett exklusivt och fräscht intryck. Inte sällan är jag just ensam man bland nyfikna kvinnor i alla åldrar. Det är likadant nu.

En vecka. Allt kan hända.

Såå, du kan väl börja med presentationen?

Vår lärarinna i dressyr fixerar mig med isblå ögon, kanhända att hon aldrig såg bort? Det är något speciellt med henne. Förutom den där blicken som liksom etsar sig fast på näthinnan, ser hon dessutom extremt stram och skör ut på samma gång. Den blonda, hårdknutna flätan hänger spikrak mot ryggen och slutar möjligen i svanken, det är svårt att se från min plats. Ridspöet håller hon så att det pekar rakt upp och de långa stövlarna är så blankputsade att man skulle kunna spegla sig i dem.

Kanske är det munnen som mjukar upp det smala ansiktet med de höga kindbenen? Man kunde förvänta sig tunna, hårda läppar, men de här är fylliga. Uppåtriktade munvinklar och amorbågen … är … perfekt.

Jag rycker till när någon av de andra harklar sig. Min häst svarar genast och börjar skrapa med hoven i sågspånet. Allt luktar sågspån i det anrika ridhuset där vi befinner oss, en tjock och fyllig doft som jag för längesedan lärt mig älska, men det luktar också trä och hö. Genom fönstren kämpar solljuset för att ta sig in, fast lyckas inte riktigt på grund av damm och pollen.

Jag skärper mig och drar den vanliga ramsan: "Julian, trettio plus, jobbar inom IT, bor centralt i Stockholm. Har hållit på