Servitrisen - erotisk novell

By Vanessa Salt

Jobbet som servitris är döden. Zawadis dagar är långa och chefen är hemsk. Men en dag kommer han med stort H in på caféet – Max Connor som försvann spårlöst efter gymnasiet. Han som både Zawadi och bästisen Madde var dödskära i. Zawadi känner hur fjärilarna vaknar till liv igen. Heta känslor och begär tar snart över dem båda. Men Max har en hemlighet; en hemlighet som kommer skaka om hela Zawadis värld.-

• Language: Svenska
• Publisher: LUST
• Release date: Jan 30, 2020
• ISBN: 9788726405453

Book preview

Vanessa Salt

Servitrisen

Erotisk novell

LUST

Servitrisen - erotisk novell

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 2019 Vanessa Salt och LUST

All rights reserved

ISBN: 9788726405453

1. E-boksutgåva, 2019

Format: EPUB 2.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med LUST samt med författaren.

Om jag hade vetat att det var i dag det skulle hända, hade jag kanske gjort någonting annorlunda. Som att gömma mig, fly eller inte gå till jobbet alls och skylla på förkylning, eller vad som helst som kan motivera att man stannar hemma i stället för att göra det man ska.

En syrlig stank av kaffe fick mig att spärra upp ögonen. Jag hade aldrig gillat den lukten, vilket var problematiskt eftersom jag arbetade på café. Hjärtat bankade medan jag försökte reda ut var jag var och vad jag hade gjort. Sömnbrist. Omgivningen kändes suddig och hjärnan trög, ögonlocken blinkade medan tankarna försökte hänga med. Var jag på jobbet? Jaa … Min hand var rödrosig mot det naturfärgade bordet i lunchrummet med sina många vassa flisor. En klocka tickade på väggen. Helt klart på jobbet.

Någon harklade sig. Jag hoppade till så att stolen gnisslande bakåt, tittade upp och försökte se normal ut. Vaken. Släta ut håret, på med glasögonen. Måste ha sovit. Helvete. Syntes det vad jag just gjort? Var det så uppenbart? Rasten måste vara slut, för min chef Krystas kalla, mörka ögon stirrade in i mina. Som svarta eldar. Läpparna var så hårt sammanpressade att det inte skulle förvåna mig om de började blöda. Isvindar drog genom min tomma mage. Jag hade inte ens hunnit äta.

Zawadi! väste Krysta och drämde kaffekoppen i bordet. Skivan skakade. Heta kaffedroppar for ut över mina armar och jag ryste. Det var nästan värre när hon viskade så där, istället för att skrika. Hur många minuter handlade det om? Ingen idé att fråga, hon skulle bara bli argare.

Jag kastade mig upp, plockade på mig mobilen och torkade armarna på den marsipanrosa T-shirten som det stod Smörhimlen på. Förlåt, Krysta, det ska inte hända igen.

"Du ska vara glad att du fortfarande jobbar här! fräste hon och lät som Gollum i Sagan om ringen. Om jag ser dig sova på jobbet en gång till …"

Ska inte hända.

Jag rusade ut ur lunchrummet. Dörren smällde efter mig. In i korridoren, uppför spiraltrappan. Jag satte upp det axellånga rufset med tofs, kolsvarta, omöjliga, krusiga testar. Tentaplugget gjorde att jag knappt hann sova om nätterna, men det skulle inte Krysta förstå. Det var väl sextio år sedan hon studerade … om hon ens skaffat sig en utbildning.

Var har du varit? frågade Kalle så fort jag kom ut på golvet. Han bar en bricka med glasstaplar höga som skyskraporna i New York och balanserade dem skickligt på ena handflatan. Svettdroppar rann längs kinderna. I bakgrunden hördes ljudet av glasklirr, skratt och bestick som stångades mot varandra.

Jag slet åt mig ett block och en penna innanför kassadisken och fick samtidigt kryssa mellan Sara, som stod i kassan och pratade så där passivt aggressivt som hon alltid gjorde när hon hade en kund som inte kunde bestämma sig, och Felipe, som tagit på sig det ärofyllda uppdraget att skapa så detaljerade konstverk som möjligt i skummet på Smörhimlens cappuccinos.

Jag var ju på lunch, sa jag till Kalle när jag svepte förbi, lite rädd att vinddraget skulle få glastornen att falla över mig.