Heat: Micka kör folkrace

By Boel Werner

Micka är fjorton år och hon har farten i blodet. Hon har det från sin raggarfarsa Rogge och sin mamma som brukade köra rally genom byn med Micka när hon egentligen borde lämna henne på dagis.Men nu är Micka nervös. Snart ska hon köra sitt första folkrace, sitt första Heat. Hon är så kort att hon knappt når över ratten på den skrotiga folkracebilen, men hon vill vinna! Särskilt över den där typen i bilen bredvid ...Hela hösten har de grejat med bilen och tränat på körningen.För det är pappa och Micka nu.Bara de. Ensamma hemma på gården sen mamma flyttade till Tyskland.Nu går starten. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Dec 9, 2020
• ISBN: 9788726598186

Book preview

författaren.

April

Där! Där står den. Ljusrosa och svart och så bucklig att den ser ut som om nån hade kört den genom en skrotpress och sen försökt att räta ut den igen.

Micka flinar och drar i jeansen. De åker ner hela tiden. Garaget dånar av musik, Motörhead. Första riffet i Ace of Spades.

Hon går fram till sin bil, sätter sig i det nya rallysätet och headbangar så det svartfärgade håret flyger. Bilen är klar. Hennes bil! Och i morgon – Micka kan knappt andas när hon tänker på det – i morgon är hon på banan.

Micka har farten i blodet, har alltid gillat högt tempo. Krupit fort, sprungit och hoppat. Cyklat som en galning genom byn och nerför backen mot sjön ända sen hon var sju-åtta år. Hon har det efter pappa. Gamla goa raggarfarsan Rogge som hade en amerikanare när han var ung och körde folkrace i flera år innan Micka föddes.

Och mamma. Micka minns hur mamma brukade köra rally på småvägarna runt byn ibland när de var ute och åkte. Hur hon brukade låtsas att hon glömt vägen till dagis. Istället snurrade hon runt som en galning på småvägarna i skogen medan Micka satt i sin bilstol och tjöt och skrattade. Mickas mamma som dansade som en tok i vardagsrummet när det kom nån gammal ABBA-låt på radion.

– Hallå! Skruva ner!

Micka rycker till.

– Vad är det? skriker hon.

– Men sänk ljudet för fasen! Man blir ju döv härinne!

– Jaja!

Rogge står i garagedörren och himlar med ögonen.

– Har du ingen Elvis som du kan sätta på?

– Klart jag har, men jag var inte sugen på raggarmusik just nu!

Rogge skrattar lite och drar en hand över det bakåtkammade håret.

– Vad säger du, ska vi ta och köra ett par varv runt lagården?

Han nickar mot bilen men Micka skakar på huvudet.

– Nää, nu orkar jag inte träna mer. Det får bli som det blir. Antingen kör jag till skogs eller också så går det bra.

På hösten hade Micka och Rogge åkt på några folkracetävlingar. De stod bland åskådarna, såg starten, följde rejsen. Kände stämningen, spänningen. Rogge träffade kompisar från förr medan Micka höll sig i närheten av startplatsen. Hon älskade bullret när starten gick: Vrålet av sex motorer på högsta varv. Det gick rätt in i magen på henne. Fick henne att känna sig lycklig och vild. När klungan körde förbi hängde Micka över staketet och vrålade :

– Ja! Kööööör!

Och hon visste: Det här var något hon måste göra.

Så de hade skaffat en bil och börjat träna, pappa och hon. Åh, att sätta sig bakom ratten! Micka minns hur nervös hon var. Vettskrämd faktiskt. Bilen var ju så stor. Det var knappt att hon nådde upp så hon såg ut över instrumentbrädan och de fick dra fram stolen så mycket det gick för att hon skulle nå ner till pedalerna.

Fram och tillbaka körde hon på småvägarna i närheten av deras gård. Rogge satt bredvid och skrek:

– Frikoppla! Växla! Gasa! Akta stenen! Sväng! Sväääng för satan!

Sakta, sakta hade hon lärt sig att köra. Att hålla bilen stadigt, växla smidigt och hålla koll både bakåt och framåt.

Micka och Rogge hade inte pratat med folk om vad de höll på med. Ingen visste att Micka kunde köra bil. Bara Fatma.

Fatma

Pappa och Micka äter middag. Bruna bönor och fläsk. Det gillar de båda två. Det är ganska tyst vid bordet. I vanliga fall pratar de om allt möjligt men idag sitter de i egna tankar.

– Är du nervös? frågar Rogge när han är nästan klar.

– Nej, säger Micka. Är du?

Rogge skakar på huvudet och de flinar lite åt varann.

Micka släpper ner en liten bit fläsk till Labbe som under hela måltiden stått och tittat olyckligt på henne, men han bara nosar på den och går sin väg.

Efter maten diskar Micka. Rogge och hon har ett schema, de köket varannan vecka. Egentligen ska man bara behöva plocka ner allt i diskmaskinen, men den är trasig just nu.

Precis när hon är klar ringer det i mobilen, Micka nästan hör på signalen att det är Fatma och hon tar ett skutt och rycker åt sig telefonen.

– Vi ska ingenting ha! säger hon och Fatma fnissar.

– Är det säkert att du inte behöver medel mot fotsvett? fnissar Fatma. Bra erbjudande, bara för dig!

– Fotsvett? skriker Micka förolämpat. Mina fötter doftar som rosor, bara så du vet!

– Jaja, flabbar Fatma. Är du klar med disken? Mamma tvingade mig att dammsuga hela lägenheten!

– Jag är nervös, säger Micka.

– Varför då?

– Jag ska tävla. I morgon.

– Vadå, det där bilgrejset du snackade om?

Micka suckar lite.