Konstkupp på Côte d´Azur

By Jerk Wiström

Fortsätt följa det svenska gänget på franska Rivieran!
Där har man det bra.
Men det finns en skojare som säljer förfalskade tavlor.
Han ställer till en del besvär.
Det skulle han inte ha gjort!

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Aug 30, 2018
• ISBN: 9789177858331

Jerk Wiström

Jerk Wiström är pensionär och bor på franska Rivieran sedan ett antal år. Han är intresserad av konst, litteratur, mat, vin och golf. Och så tycker han om att själv skriva, detta är hans tredje bok.

Book preview

19

1

Det hade varit en fantastisk sommar 2017 på franska Rivieran. Där hade Lasse Bengtsson och hans Gabriella njutit av solen, de härliga dagarna på stranden och en och annan fest. De hade pendlat en del mellan Stockholm och Antibes. Trots semestertider hade båda en del affärer att sköta. De hade varsin våning på Östermalm, men Lasses hus på Chemin de la Garoupe på Cappen i Antibes var numera det som kändes mest hemma. De var särbos. Lasse bodde den mesta tiden av året i Frankrike men sedan han träffat Gabriella Ruelle hade det blivit allt fler resor till Stockholm. De hade inga problem med temperaturen i Antibes. Trettio grader i skuggan. Det var vad en del svenskar inte orkade med utan åkte till Sverige och njöt av moln och regn istället. Och sommaren varade länge på Rivieran. Oktober ut, även om temperaturen då gick ner till tjugo.

Nu satt de hemma hos Gabriella på Karlavägen strax efter Lucia med en del arbetsmaterial. Gabriella hade bordet laddat med modemagasin och en pärm med skisser inför de klänningar hon hade beställning på inför nästa år. Ateljé Ruelle hade få kunder, men kunder med smak för det exklusiva och unika. En liten kollektion fanns att hitta för den som hade bråttom. De flesta beställde dock med krav på kvalitet och passform. Det kostade. Lasses arbetsmaterial just nu hade varken med fastigheter eller konstgalleriet att göra. Det var det nya Solvalla-programmet som just kommit och krävde analys. Han förlorade en del på spelet och även på de tre hästar han hade hos sin tränare ute i Upplands Väsby. Men gjorde det med entusiasm och glädje. Ibland vann han ju också.

- Det här kommer att bli riktigt eleganta kreationer som kommer att vara färdiga för mannekängprovningar under våren, sa Gabriella.

- Ja, du hade ju med ett par på Nobelbanketten som också väckte en del uppmärksamhet, så du kan vara nöjd med årets resultat.

- Nu hade kulturministern sin uppmärksammade festblåsa med bolero i veckat papper för att påminna om Arktis och klimatfrågan och den slog det mesta. Sara Danius hade också något att visa upp, men hon hade ju en del andra problem att hantera vid sidan av mannekängandet.

- Visst, sa Lasse. Problem var det många som hade den här hösten efter att den där producenten i Hollywood hade blivit anklagad av hundra kvinnor för sextrakasserier.

Filmbolagsmogulen Harvey Weinstein, med trettio års tafsande, hade satt fart på Me too-debatten och det var många män som blev tillsagda att ta ett steg åt sidan, om de nu inte själva förstod att man inte oinbjuden skulle krafsa flickorna i trosorna. Många började snabbt se sig om efter ett nytt jobb.

En som reagerade alltför snabbt, och obetänksamt kraftfullt, var en krönikör i en av våra aftontidningar. Han jämförde Me too-kampanjen med en häxjakt med drag av Stalins utrensningar. Tidningen tog avstånd och krönikören gjorde sedan ytterligare misstag i en intervju i Resumé. Han behövde emellertid inga kritiker. Han konstaterade själv att krönikan visat på briljant journalistik. Men det tyckte inte hans uppdragsgivare. Han fick kicken från krönikörsjobbet på aftontidningen, verkligen inte för sextrakasserier, men för det han skrev och tänkte.

En annan som hastigt fick avsked var en TV-personlighet som verkat så sympatisk i rutan. Han hade under många år sextrakasserat medarbetare i produktionen och dessutom varit arg, otrevlig och en odräglig arbetskamrat.

Politiker och kändisar fanns med på den långa listan av misstänkta. Den som fick mest press var kulturprofilen. Till slut blev det löjligt att kalla honom så när redan många visste att det handlade om Jean-Claude Arnault som är gift med Katarina Frostenson som sitter på stol 18 i Akademien.

Sara Danius, ständig sekreterare, fick lov att ta i med hårdhandskarna. Det innebar att hon tillsatte en utredning som skulle skötas av Akademiens gamla trogna advokatbyrå som efter ett halvår skulle tala om vad som egentligen hänt. Det gäller att ta tid på sig och inte slarva iväg som någon av tidningarna ironiskt konstaterade. I varje fall fick Arnault inte komma på Nobelbanketten. Frågan är väl var han numera är välkommen.

Horace Engdahl uttalar sig inte. Det är Sara Danius som sköter snacket. Så är det bestämt. Men han har väl redan gjort sitt när det gäller att visa hur det intellektuella högmodet är paketerat. Peter Englund, som skrivit så mycket läsvärt och som kan vara en vanlig människa och ta sig ett glas med gamla vänner i timmerkojan, har i alla fall kallat kulturprofilen för en jävel - alltid något!

För att nu säga något positivt så glömmer vi dessutom Bob Dylan, ett av Svenska Akademiens största misstag, och gläder oss åt 2017 års litteraturpristagare, Kazuo Ishiguro, som höll ett välkomponerat tal i Blå hallen. Hade man tonsatt det talet kunde det blivit en poetisk-musikalisk hyllning med snille och smak.

- Me too-kampanjen kommer att fortsätta, sa Lasse. Nu går man ju igenom bransch efter bransch. Vi får se vad som händer inom konstvärlden. Mitt galleri kommer nog inte att drabbas. Bertil och Britta har tafsat på varandra i bästa samförstånd ända från början.

Bertil Bergman och Britta Holm sköter Bengtssons Galleri. En sidoverksamhet som Lasse har vid sidan av sina fastigheter. Det är på fastigheterna han tjänar sina pengar som han nu kan slösa på hästar och Rivieran. Och på Gabriella förstås. Det är bara det att det verkar som om hon slösar lika mycket på Lasse. Om nu två personer som har det gott ställt trivs tillsammans så blir det ju ett och annat glas champagne. Till exempel!

- I modevärlden finns nog mycket att hämta, sa Gabriella. Under mina lärdomsår hos modeskaparna i Paris var det inte bara flickorna som blev trakasserade. En del av gossarna hade det värre. I min lilla modeateljé är det däremot ingen fara. Jag och mina två sömmerskor trakasserar bara varandra med en tårtbit till kaffet, även om vi varje gång säger att vi borde hålla igen.

- När du är klar med festblåsorna kan vi planera jul- och nyårsfirandet i Antibes. Jag har årets sista möte med revisorn och bankgubbarna i morgon. Sedan är jag beredd på både tomtande och nyårsbubbel.

- Då är jag också klar, sa Gabriella. Boka flyget du så stänger vi för i år. Nu är det dags att särbofira på Cap d´Antibes!

2

Julafton firade Lasse och Gabriella lugnt och stilla, utan gran och utan julklappar. Lunchen åt de hos Jacques Chibois som driver La Bastide St-Antoine, utanför Grasse. En av de bästa krogarna när man vill välja bland höjdarna. Fransmännen firar ju julen på vår juldag så det brukar gå bra att få julaftonsbord om man bokar några dagar i förväg. Franskt på tallrikarna och i glasen. Gåslever, ostron, hummer och en Chardonnay från Bourgogne.

På kvällen blev det lite Sverige. Madame Benedetti hade dukat upp. Hon skötte om Lasses hus. Städade och ryckte in som kokerska när det var middagar eller trädgårdsfester. Eftersom varken Gabriella eller Lasse, som älskade god mat, var mästare i köket hade Madame fått beställning. Det blev sill, lax, skinka, prinskorvar, köttbullar och en svensk-fransk skaldjurspaj à la Madame. De svenska varorna hade Madame köpt hos Nordic Temptations, den nordiska livsmedels- och delikatessbutiken i Antibes.

Lasse tog för sig av sill och potatis. Gabriella hade egentligen varit nöjd med lunchen men tog några smakprov av det mesta och ett glas vitt. Lasse började med en sexa Skåne och en öl. Det var så det var och Gabriella hade inga invändningar. Lasse klarade nämligen av både Skåne, öl och det vin han senare gick över till, innan han avslutade med kaffe och ett glas armagnac.

- Det blev som vanligt en del julkort i år, sa Lasse. Från de vänner som fortfarande orkar skriva och från de leverantörer som vill att man ska veta att de finns. Många har slutat med kort, men jag har hört från vänner som har barn och barnbarn att de yngsta i alla fall skriver till farfar och morfar för att säkra julklapparna. Så finns det en del som skickar mejl-julkort, det är väl av omtanke det också, men inte