Incest och sexuella övergrepp mot barn i vår samtid: En bok till dig som överlevare, behandlare och samhällsmedborgare

By Maja Koppfeldt

Författaren talar om incest och sexuella övergrepp utifrån ett behandlande perspektiv och utgår ifrån modern forskning. Som kliniker har hon behandlat över 150 incestutsatta patienter via terapi och grupper. Boken syftar till att skapa ett möte, bidra till ökad förståelse och vidareutbilda överlevare själva, behandlare och samhällsmedborgare. Utifrån de proportioner som sexuella övergrepp mot barn existerar i vår samtid behöver ämnet för alltid vara talbart, aktuellt och finnas på politiska agendor. I Sverige är 1-2 barn i varje klass utsatta för incest, var fjärde flicka och var tionde pojke blir utsatta för ett sexuellt övergrepp innan 14 års ålder. Boken illustrerar de skador som sexuella övergrepp mot ett barn genererar, inte bara akuta skador utan även de skador som patienten bär med sig genom livet.

Boken belyser även traumabehandling, vägen till en hälsosam sexualitet efter övergrepp, föräldraskap som överlevare, förlåtelse och resilience. Det är människor som skadar och det är i mänskliga relationer som vi läker.

Slutligen granskas förövaren, drivkrafter, tändningsmönster mot barn, modern forskning om pedofili och pedofila manualer på nätet som ger insikt till en mörk men strukturerad, välorganiserad och motiverad värld.

• Language: Svenska
• Publisher: Max Winston Publishing
• Release date: Apr 10, 2024
• ISBN: 9789198928914

Maja Koppfeldt

Maja Koppfeldt är född 1977 och detta är hennes första bok. Hon är utbildad Leg. Psykoterapeut med psykodynamisk inriktning, sexolog med en magisterexamen i psykologi. Maja har det senaste årtiondet specialiserat sig inom incest och sexuella övergrepp mot barn som kliniker, traumabehandlare, debattör, föreläsare och är upphandlad av Polisen som sakkunnig.

Book preview

Till min mamma som älskade böcker.

Innehållsförteckning

FÖRORD

OMVÄND TRIGGERVARNING

SEXUELLA ÖVERGREPP MOT BARN

Incest

Prevalens

Barnpornografi

SEXUELLA ÖVERGREPP I BARNDOMEN PÅVERKAR HÄLSAN SOM VUXEN

Anknytning

AKTIVA FÖRSVAR HOS ÖVERLEVARE

Förnekande

Primitivt tillbakadragande

Projektion

Vändning mot självet

Sexualisering

Sexuell exploatering

Sex som självskadebeteende

Klyvning av jaget.

Dissociation

VAD PÅVERKAR GRADEN AV DISSOCIATION

Hur lång tid man varit utsatt

Hur frekventa övergreppen varit

Penetration

Grad av våld, tvång och skrämsel

En manlig förövare

Närheten i relationen

Passivt eller villigt deltagande

Erotisk respons

Självanklagelser och skam

KÄNSLA AV ÄCKEL OCH WESTERMARCK EFFEKTEN

EN FÖRVIRRAD DYNAMIK

Incest i kulturen

Tänkbara motiv.

Modern som förövare

Ögonkontakt.

HUR UPPLEVER BARNET ETT SEXUELLT ÖVERGREPP

Att andas

Detaljer

VIKTEN AV ORD

Att dokumentera sexuella övergrepp

MOTSTÅND FÖREKOMMER ALLTID

ATT UPPTÄCKA SEXUELLA ÖVERGREPP PÅ SMÅ BARN

Fysiska tecken på sexuella övergrepp på barn

ATT GÅ UT I KRIG

GRUPPTERAPI

ATT TALA OM SEX OCH SEXUELLA ÖVERGREPP

AVSLÖJANDET- ATT TA EMOT EN BERÄTTELSE

BEHANDLING OCH LÄKNING

Björnbärssnår

WONSA Sexual Abuse Injury Syndrome

Behandling.

Sublimering

Resilience

En sexualitet efter övergrepp

Förlåtelse

THE MAN I AM

Pedofiler

Pedofila manualer

VEM SKA ARBETA MED INCEST OCH SEXUELLA ÖVERGREPP MOT BARN

Sekundär traumatisering

BLIR OFFER FÖRÖVARE?

REFERENSER

Förord

Jag har under det senaste årtiondet valt att specialisera mig på sexuella övergrepp mot barn generellt och incest specifikt. Genom åren har jag behandlat över 150 patienter med erfarenhet av sexuella övergrepp i barndomen och incest både i terapirummet och i gruppterapi. Var och en en har tålmodigt utbildat och utmanat mig, bidragit med perspektiv på livet, lärt mig kärnan om resilience, mod bortom alla gränser och givit mig tillträde till en dunkel värld. Utan er hade denna bok aldrig kunnat skrivas. Jag känner en djup sorg för att ni behövt genomleva de erfarenheter som präglat och än idag präglar en stor del av era liv. Jag har därför ägnat en stor del av mitt liv som kliniker att försöka förstå. Det har stundtals krävt allt av mig för att kunna greppa vidden av det brott som ni utsatts för, dess konsekvenser och drivkrafter. Jag har främst träffat kvinnor men också män med ibland ofattbara historier om våldsam brutalitet och jag har bara ett mål, att beskriva ert lidande och era berättelser rättvist. Ni har överlevt men kämpar ofta med att leva. Ni förtjänar behandling för att läka era skador, bli synliggjorda som individer, få upprättelse och rättvisa och adekvat vård som vuxna eftersom vi som samhälle brustit med att skydda er som barn!

Boken belyser bland annat de skador som sexuella övergrepp mot ett barn genererar, inte bara akuta skador i barndomen utan även de skador som patienten bär med sig genom livet. WONSA (World of no sexual abuse) grundades 2014 av Gita Rajan, leg läkare och specialist i allmänmedicin och är idag Sveriges enda specialistklinik för sexuellt våldsutsatta i ett icke akut skede med över 1500 patienter i kö som väntar på traumabehandling. Jag har de senaste tre åren haft glädjen att vara en del av WONSA:s team som drivs utifrån en vision om en värld fri från sexuella övergrepp. Genom att arbeta med forskning, behandling och utbildning tar stiftelsen fram och sprider insatser som förebygger sexuella övergrepp. Sexuella övergrepp och sexuellt våld är områden som präglas av aggressivitet, maktutövning, tabu, skam, skuld, politik och åsikter. WONSA har en övertygelse att man för att konstruktivt kunna navigera genom detta minfält behöver ha kunskap, mod och empati.

Jag har i boken valt att inte skriva om enstaka individer utan om incestutsatta som en enad, sammansatt röst. Jag skriver med stor ödmjukhet för och genom dem jag mött men också utifrån äldre och modern forskning. Detta har jag valt för att vi inte ska förminska deras upplevelser genom att kunna säga att det var ju bara en person. Incest drabbar inte få, det drabbar många. En metaanalys undersökte hur sexuella övergrepp i barndomen rapporteras generellt. Huvudsakligen fokuserar media på förövare och detaljerade beskrivningar av extrema incidenter i stället för de vanligt förekommande. Händelser beskrevs som isolerade vilket gör att man ignorerar den sociala aspekten och hur det påverkar individer som utsätts (Weatherred, 2017).

I mina patienters värld har tårarna torkat sedan länge, i väntan på att det hemska ska ta slut. Lampan har släckts och kvar finns en stum tomhet, inre sår, smärta i kroppen, förvirring, ensamhet och övergivenhet. Ingen förälder tröstade, ingen polis grep förövaren, ingen sjukvård fanns tillgänglig, ingen tidningsartikel skrevs och inga vittnen blev intervjuade. För incest sker i tystnad, i mörkret, i slutna barnrum dit inget ljus når. Enda vittnet är barnet själv och nallar som bär på historier och vittnesbilder som aldrig kan gestaltas. Om minnena någonsin får ord blir de manifesterade i fragmentarisk form. Som löst sammanfogade bilder utan inre kronologi, spillror av ett trauma utan början eller ett tydligt slut. Det finns inget så utsatt än ett barn som blir lämnad ensam i ett rum med en förövare. Ordet mörkertal får en alldeles speciell betydelse. Som samhälle behöver vi forska, uppmärksamma och diskutera sexuella övergrepp mot barn kontinuerligt för att utveckla socialtjänsten, rättsväsendet, lagar, vården, förändra förlegade synsätt, utbilda och modifiera vår uppfattning utifrån hur verkligheten faktiskt ser ut. Annars riskerar vi att relativisera sexuellt våld. Sanyal (2018) skriver i boken Våldtäkt att sexuellt våld är som en kulturell öm punkt i samhället, likt en öm punkt på kroppen som kräver uppmärksamhet samtidigt som det finns en rädsla att röra vid den. Censur har blivit allmänhetens försvar för att inte behöva ta till sig verkligheten. Det finns knappt något ämne som är så fullt av motsägelser som våldtäkt. Synliggörandet av sexuella övergrepp behöver belysas för att göra annars privata strukturer till en kollektiv angelägenhet.

Januari 2024

Maja Koppfeldt

Kapitel 1

Omvänd triggervarning

När jag ska föreläsa lägger jag alltid in den obligatoriska triggervarningen. Ofta är jag ombedd av arrangörer med syftet att skydda redan traumatiserade individer. Men det är inte främst när jag föreläser för överlevare som frågan om triggervarning ställts av arrangören utan när jag föreläser för kollegor, vården eller konferenser med ett tydligt syfte om sexualitet och sexuella övergrepp. Vi ska skydda deltagarna från obehagliga detaljer av fasansfull brutalitet som sexuellt våld mot barn innefattar. Men hur ska vi bli bättre på att möta de som varit utsatta eller förstå fasansfull brutalitet samtidigt som vi skyddar oss från att lyssna och lära oss mer. För att bli trygg i mötet och kunna behandla människor som varit utsatta för sexuellt våld behöver man arbeta med sig själv och sitt känsloregister. Alla känslor kan väckas när patienter berättat om sexuellt våld som de varit utsatta för som barn. Barnets känslor, när dom återbesöker sina barnjag i utsatta situationer projiceras in i mig som hullingar från ett björnbärssnår. Det är obehagligt och stundtals fruktansvärt att lyssna till detaljer om när barn blivit medvetet skadade av en vuxen omvårdnadsperson.

Det kommer väcka känslor i dig att läsa boken som du har framför dig. Jag rekommenderar inte att du sträckläser, ta inte allt på en gång, välj kapitel utifrån vart du befinner dig. Men läs och våga låta dig känna, tillåta dig fokusera på vad det väcker för känslor inom dig. Om du är behandlare eller möter målgruppen sexual våldsutsatta i ditt arbete rekommenderar jag dig till att undersöka känslorna och de fysiska sensationerna som träder fram. Vi behöver utveckla en viss tolerans så att känslorna väcks när vi är själva, i handledning eller med kollegor och inte när patienten sitter framför oss. Detta är professionalism, att kunna lyssna och ta emot, vara hållande utan att vara reaktionär. Om du har varit med om det behöver jag kunna lyssna på det. Min devis sedan jag fick min första incestberättelse till mig. När vi lyssnar blir det lättare att lyssna nästa gång och som med allt annat behöver vi träna. Det är inte behandlarens känslor som ska leda behandlingsarbetet utan vår erfarenhet, kompetens och vårt genuina engagemang till patienten. Jag har flera patienter som vittnat om behandlare, läkare, psykologer och psykoterapeuter som börjat gråta när de berättat om sina erfarenheter. Vilket inte leder till att patienten känner sig mött utan snarare att de vill skydda behandlaren och återigen sluter sig vilket ökar känslan av utanförskap. Incestöverlevare behöver inga gråterskor, dom behöver professionellt bemötande och vård. Om du har egna erfarenheter av sexuellt våld och/eller incest i barndomen är min förhoppning att du kommer få ökad självkännedom genom att se barnets utsatthet ur olika perspektiv samt insikten att dina skador går att behandla och läka. Men framför allt hoppas jag att du kommer till förståelsen att du inte bär någon skuld för det som hände dig som barn.

Vi behöver som behandlare vidareutbilda oss och utveckla ett språk vi känner oss trygga med för att prata om sexualitet som sådan, ord på genitalier, samlagsställningar, olika sexuella preferenser, sexuella hjälpmedel, olika typer av sexuella övergrepp och generella övergrepp i samhället. Vi behöver få utbildning i journalskrivning så att sexuella övergrepp journalförs och blir tydliga för läsaren. Detta är av särskild vikt om patienten väljer att polisanmäla men framför allt för att bekräfta för patienten att vi lyssnat och tror på deras berättelse. Skriv vad som faktiskt hänt med orden patienten använt, skriv inte om, förminska eller förvräng. Vi behöver träna på att utveckla en tolerans, inte mot brottets natur som sådan utan mot våra egna reaktioner. Utifrån de proportionerna som sexuella övergrepp existerar i vår samtid behöver vi inte bara utbilda specialister utan lyfta allmänhetens, första linjens vård, terapeuters, socialtjänsten och skolpersonals kompetens. Vi behöver alla vidareutbilda oss och kan inte längre gå ut i korridoren och leta reda på någon kollega som är bättre rustad eller har gått någon annan kurs som vi saknar. Sitt kvar, lyssna och våga fråga; Vad hände sen?

Med detta sagt lämnar jag härmed en omvänd triggervarning. Läs, tillåt dig att bli triggad, tala mer om sexuella övergrepp i vår samtid, engagera dig, lär dig mer om denna värld som har epidemiologiska proportioner och kostar vårt samhälle oändligt stora resurser både ekonomiskt och mänskligt.

Kapitel 2

Sexuella övergrepp mot barn

Incest

Det latinska ordet incestus betyder oren, otuktig eller blodskam. Rathsman (2001) beskriver incest som en akt av sexuell karaktär mellan individer som är formellt eller informellt relaterade genom blodsband. Incest inkluderar flera olika variationer av övergrepp såsom oral, vaginal-, analsex eller penetration med objekt i något av dessa kroppsliga områden med hjälp av hot, kraft eller tvång. Freud (1944) skriver i Totem och Tabu, om incesttabut som han menar funnits genom alla tider och som reglerar vem vi får och inte får uppleva attraktion, lust och sexualitet med. Han beskriver att urtidsmänniskan med skrupulös noggrannhet och minutiös stränghet strävade efter att förhindra incestuösa könsförbindelser. Vilket förhindrade medlemmar av samma totem att ingå sexuella förbindelser eller att gifta sig med varandra. Överträdelse av förbudet straffades och hämnades av hela stammen då det hotade dess överlevnad och innebar en tyngande skuld. Freud hävdade att förbudet mot incest är själva fundamentet för vår civilisation. Incest blir i den bemärkelsen inte bara ett brott mot ett subjekt, utan mot hela mänskligheten på ett symboliskt plan. Incest i Sverige har gått ifrån att på 1600 talet vara ett religionsbrott till att senare århundraden bli betraktat som ett våldsbrott. På 1600-1700 talet hade Sverige den strängaste lagstiftningen mot incest i världen. Under 1900 talet skedde en kursvändning sedan flertalet frivilliga incestrelationer legaliserats mot att lagstiftarna började intressera sig för otillåtna relationer mellan framför allt far och dotter. Clementsson (2017) menar att det var lättare att förlåta incest mellan socialt jämbördiga kusiner än mellan parter som i teorin skulle vara maktmässigt över och underställda varandra. I äldre tider jämställdes släktband som baserades på blodsband (skyldskap) med släktband som baserades på giftermål eller sexuella kontakter (svågerskap). Incest eller blodskam som var en vanligare benämning var inget vanligt horsbrott utan räknades till högmålsbrotten. Detta var brott som var riktade mot Guds egen lag och sådana brott kunde inte sonas via världsliga domstolar. Om man underlät att straffa sådana syndare kunde Gud kollektivt straffa folket genom olyckor, krig, missväxt eller sjukdom (Malmstedt, 1994; refererad i Clementsson, 2017). Incest och sexuella övergrepp har länge varit ett tabubelagt ämne i Sverige. Personer som utsatts har inte vågat berätta om händelserna med hänvisning till hot från förövare eller allmänhetens åsikter. Innan problemen uppmärksammades lades skulden på barnen då samhället haft en syn, att framför allt flickor utpekats som lössläppta och förföriska. Att inte berätta blev ett sätt att skydda sig själv (Carlsson, 2009). Faller (1991) beskrev att under 1970 talet antogs barns anklagelser om sexuella övergrepp vara fantasier grundade på barnets omedvetna önskningar om att ha en sexuell relation med den vuxne utifrån Freuds driftsteori. I början av 1990 talet fanns det ett stort intresse från kliniker och forskare att vidare undersöka olika behandlingar av dissociation och incest. Men under samma årtionde började en trend växa sig starkare med en misstro till så kallade bortträngda minnen och kliniker som avtäckte incestminnen, eftersom antalet patienter och anklagelser växte lavinartat. Det spekulerades om suggestion och inplanterade minnen av hämndlystna föräldrar vid skilsmässor och av terapeuter. Minneskriget stod mellan kliniker som hävdade att minnen kunde trängas bort för att sedan återhämtas och forskare som ansåg att bortträngda minnen inte existerade. Kliniker anklagades för att kontaminera patienternas minnen med falska tankar och idéer. Anklaganden, missvisande böcker och artiklar skrevs som resulterade i ett årtionde av avståndstagande från vidare forskning. Mellan forskarnas rädsla för negativa reaktioner på sitt arbete och det allmänna incesttabut togs ordet incest nästan bort från forskningssammanhang. Debatten är fortfarande polariserad trots överväldigande forskning om dissociation. Courtois (2010) skiljer på incest mellan blodsläktingar och incest mellan en vuxen och ett barn som antingen via lagen eller överenskommelse ingår i familjen (giftermål med barnets förälder, adoption eller fosterförälder) eller incest med en vuxen som anses vara nära familjen och har en vårdgivande funktion. Incestens grad av övergrepp värderas utifrån att det finns en stor åldersskillnad som genererar makt och erfarenhet. Huruvida ett barn har haft åtrå, tänkt på eller gett samtycke är irrelevant då det är just de variablerna som skapas via grooming, tvång eller hot av en person med mer makt. Trots sin höga prevalens är incestuöst beteende förbryllande utifrån ett evolutionärt perspektiv. Effekter som inavel, depression, ökad risk för genetisk homozygositet, som ökar dödligheten hos avkomman från nära genetiska släktingar reducerar den reproduktiva konditionen och vidare förekommer incest över hela världen (Charlesworth & Willies, 2009; Seemanovå, 1971; refererad i Pullman, Babhishin & Seto, 2019). Enligt Svedin och Banck (2002) har funktionsnedsatta, invandrarbarn, barn från stora familjer, barn med tidigare erfarenhet av sexuella övergrepp och barn med många familjemedlemmar större risk att bli utsatta för sexuella övergrepp. Barn som utsätts för sexuella övergrepp beskrivs ofta som ensamma, socialt isolerade och med få eller bristfälliga kamratrelationer.

De flesta politiker har en låg uppfattning och kunskap om sexuell exploateringen av barn och fenomenet bortses infrån generellt (Briggs, 2012). Schultz (2014) hävdar att på grund av den chock och terror som kommer upp vid rättegångar som handhar sexuella övergrepp har institutioner, myndighetsföreträdare och även departement som har som uppgift att skydda barn, vittvättats och deras klagomål tystats. Enligt den feministiska skolan är bristen på politiskt engagemang som adresserar våld mot flickor något som härstammar från kulturella sammanhang och patriarkala strukturer som innebär normer för maskulinitet och kvinnans underkastelse (MacKaninnon, 2005; UNICEF, 2000). Idag finns det ingen globalt accepterad definition av incest utan ordets betydelse är påverkat av kultur, lagar och vad som anses acceptabelt i samhället. Även graden på släktskap i relation till incesttabu varierar såsom äktenskap mellan kusiner. Enligt Svedin och Banck (2002) går debatten om sexuella övergrepp mot barn i vågor och intensifieras ofta i media efter något fall av barnpornografi, övergrepp mot barn på förskola eller gruppvåldtäkt uppmärksammats. Incest och tystnad hör ihop, det tar ofta årtionden