Botten upp: En bok om att leva i närheten av alkoholproblem

By Lena Holfve

Den klassiska och älskade boken "Botten upp" utkommer nu på nytt på läsares begäran och den är aktuellare än någonsin.

"En bok jag rekommenderar som handlar om alkoholism och förnekelse, både hos alkoholisten och de anhöriga heter Botten upp av Lena Holfve." Carina Bång Medberoendeinfo.

"Har läst en bok som heter Botten upp av Lena Holfve, har ni inte läst den så rekommenderar jag den till er! Den handlar om att vi räddar människor från deras eget ansvar. Vi tar hand om saker som den andre vuxne personen borde ta hand om själva. Vi skyddar dem från konsekvenserna av deras eget missbruk. Och när vi skyddar dem från konsekvenserna av deras missbruk så underlättar vi missbruket. Livets Villevalla"

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 24, 2017
• ISBN: 9789175694474

Lena Holfve

Lena Holfve fortsätter att skriva böcker för att förändra Sverige, precis som hon tidigare gjort med böcker som Älska lagom och Häktad på sagolika skäl. Den här gången är temat hälsa och sjukvård, och hur det kommer sig att sjukdomar som utomlands betraktas som fysiska och som med relativt enkla medel kan botas, i Sverige kallas psykiska och innebär att patienter i bästa fall får undermålig vård och i sämsta fall utsätts för direkt livsfarliga insatser. Mögelförgiftad var den första delen i Utmattningsskolans serie specifikt om olika förgiftningsrötter. Nu kommer den andra delen; Parasitfri. För att bli frisk måste man hitta sin förgiftningsrot, och eliminera den, och innan det sker blir man i allmänhet bara sjukare och sjukare. Psykofarmaka, terapi, motion etc. biter inte på t.ex. parasiter, skriver Lena Holfve.

Book preview

Av Lena Holfve tidigare utgivet:

Det händer aldrig mig (1997), Bilda Förlag

Är barn allt? (1992), Rabén & Sjögrens Bokförlag AB

Botten upp (1989), Rabén & Sjögren Bokförlag AB

Utanför (1989), Rabén & Sjögren Bokförlag AB

Könskriget (1988), Rabén & Sjögren Bokförlag AB

Fyy 17! (1987), Rabén & Sjögren Bokförlag AB

Mordet på Törnrosa (1985), Rabén & Sjögren Bokförlag AB

Ett Södermalm som gör dig varm (1984), Swedmedia

Häktad på sagolika skäl (1984), Rabén & Sjögren Bokförlag AB

Älska lagom (1984), Rabén & Sjögren Bokförlag AB

Innehållsförteckning

Förord

Vem känner rätt?

Hur mår du egentligen?

Var ligger problemet?

Förnekelse

Anden i flaskan

Raseri

Projiceringar

Om-tiden

Jag är så ledsen

Jag är alkoholist

Sätt att förhålla sig till förnekelsen

Vilka är mina motiv?

Förloppet

Möjliggöraren

Är NN verkligen alkoholist?

Alkoholistförhållandets utveckling

Avsked

Alkoholistbarnen

Vad är alkoholism?

Ord

Målet

Regression

Lugn och ro

Ödmjukhet

Sjukdomsrelationen

Varför just jag?

I huvudet på en nykter alkoholist

Kärlek

Förord

Denna bok vänder sig till dig som utbrister:

- Jag tycker att NN dricker för mycket, och talar om en person som du ofta tänker på.

Det kan vara din man, din fru, ditt barn, din syster, din bror eller din arbetskamrat.

Du tänker allt oftare:

- Vad ska jag göra? Kan jag hjälpa? Jag ska försöka hjälpa dig att besvara frågan: Vad kan jag göra?

Jag har under mycket lång tid samlat in material, och den kunskapen är sammanställd i boken. Kunskap är det första du behöver. Du behöver också mod för att våga använda kunskaperna, men detta personliga mod kan inte jag ge dig. Jag låter dig dock i boken möta personer som har detta nödvändiga civilkurage. Glöm inte bort att det inte är en skam att inte kunna. Det är en skam att inte vilja veta.

Lena Holfve

Vem känner rätt?

Du frågar dig om du känner rätt. Dricker NN för mycket?

Frågar du NN, om du känner rätt, kommer han eller hon att upplysa dig om att du känner FEL.

- Vadå, jag?

- Inga problem!

- Sköt dig själv...

- Dricker gör jag! Long John och Punsch, men säg mig vad fan du har med det att göra?

- Larva dig inte!

- Typiskt hysteriska fruntimmer!

Nå, känner du rätt? Är det NN som känner rätt? Det första du måste förstå och lära dig är att en missbrukare känner fel. Den kunskapen kommer du att behöva. Den som inte förstår att missbrukats kärna är att personen känner fel kommer att få det svårt själv. Du måste således lita på dig själv, känna efter i magen, och besluta dig för att du känner rätt. NN dricker för mycket, så det så!

Du måste acceptera att du inte kan eller ska lita på missbrukarens åsikter utan på dina egna. Och om du vill hjälpa NN får du aldrig någonsin vika ifrån insikten att det är du som känner rätt. NN ljuger om verkligheten då följande sägs:

- Inga problem! Jag kan sluta precis när jag själv vill!

Innan du fattar beslutet att verkligen hjälpa NN, måste du fråga dig om du har detta mod. Jag avser modet att gå emot NN och stå emot NN: s syn på verkligheten.

Personer - jag tänker på grannar, arbetskamrater, vänner, barn och makar - som kan vara kapabla att verkligen hjälpa, kan bli förvirrade och mycket destruktiva personer om någon som står dem (för) nära är på väg att bli aktiv alkoholist.

Ju närmare jag står en person desto sämre hjälpare är jag i regel. Det finns undantag från den regeln även om de är få. De flesta som står nära utbrister en eller flera gånger: Om du bara älskade mig skulle du sluta dricka!

Om vi inte vet att alkoholism är en sjukdom är det inte underligt att vi säger:

- Om du bara älskade mig skulle du sluta dricka!

- För min skull kan du väl sluta dricka?

- Om du bara lyssnade på mig skulle du sluta dricka.

Det är vad många (för) nära anhöriga utbrister, och hur tokigt det är förstår vi om vi byter ut ordet dricka mot cancer.

- Om du bara älskade mig skulle inte du ha cancer!

- För min skull kan du väl sluta upp med att ha cancer!

- Om du bara lyssnade på mig skulle du inte ha cancer.

Det skulle aldrig falla oss in att säga på det viset till en cancersjuk. Vi gör det till alkoholisten.

Vi tror ofta att botemedlet mot alkoholism är kärlek. Därför vimlar det av hustrur till alkoholister som tror att de älskat maken för lite.

Det säger sig självt att den som lever i en (för) nära relation med den sjuke blir mest påverkad och ofta själv indragen i sjukdomen.

De anhöriga blir medberoende. Det är fullt möjligt att själv bli ohyggligt sjuk och ju mer snedvridna känslor anhöriga far desto sämre hjälpare blir de. Anhöriga får anses ha insjuknat då de tror att deras eget beteende styr alkoholisten.

-Det var i tisdags eftermiddag. Jag hade nog slarvat med disken. Han blev arg. På kvällen kom bekräftelsen på den saken. Han söp!

- Det var i tisdags eftermiddag. Jag hade nog slarvat med disken. Han blev arg. På kvällen kom bekräftelsen på den saken. Han fick cancer!

Ingen partner eller vän har skapat en alkoholist. Ingen kan omskapa sin man eller hustru, eller hållas ansvarig för drickandet eller tillfrisknandet.

Vad anhöriga och vänner dock kan - och ofta gör på grund av kunskapsbrist - är att genom sina handlingar förlänga lidandet. De hindrar upptäckandet av sjukdomen. Det är vanligt att de anhöriga försvarar drickandet:

- NN har ett elände på jobbet!

- NN hade en väldigt svår barndom!

- Om jag hade hans morsa hade jag också supit!

- NN tål inte stress.

- NN är så nervös av sig.

- NN har faktiskt förlorat ett barn.

Den som står nära och anför den här typen av försvar har gjort sig till alkoholistens Försvarsadvokat. Han kommer att hjälpa alkoholisten att dricka ännu mer. Försvarsadvokaten har blivit medberoende och insjuknat.

Eftersom den medberoende, som gjort sig själv till Försvarsadvokat, verkligen tror av hela sitt hjärta att hon styr alkoholistens drickande, via sitt eget beteende, kan vi förstå varför den medberoende vill dölja verkligheten.

Den medberoende tror att hon har agerat fel om alkoholisten dricker. Hon har inte älskat på rätt sätt. Hon har förbisett några av hans behov.

Då hon tror sig vara orsak till drickandet uppstår en känsla av skuld. Det är den som får henne att ringa till arbetsplatsen och ljuga. Hon säger inte alls som det är. Hon påstår att den bakfulle mannen är förkyld eller har någon oförklarlig magåkomma.

Den före detta Försvarsadvokaten har nu gått in i rollen som Möjliggörare. Hon gör det möjligt för alkoholisten att dricka. Makan räddar alkoholisten ifrån upptäckt, och således hjälper hon den sjuke bort från boten. Eller som en alkoholisthustru sade till mig då hon lämnat sina barn ensamma hemma för att åka runt och leta efter alkoholisten på krogar och i parker:

- Jag vill inte att polisen ska ta honom!

Då förstår vi bakgrunden till påståendet att ju närmre jag står desto sämre hjälpare är jag. Ibland tror jag att det bästa är om jag inte känner alkoholisten alls men väl alkoholismen. Den som står helt utanför kan ofta hjälpa bäst genom att medvetandegöra alkoholistens anhöriga. På det viset kan jag förhindra att den sjuke håller sig med Försvarsadvokater och Möjliggörare.

Om alkoholisthustrun hela tiden räddar maken och till exempel förhindrar att polisen tar honom kommer den sjuke att ha nära nog helt rätt i sitt påstående:

- Det här? Det är inga problem!

Om jag känner till att den sjuke hamnat i fyllcell många gånger, blivit fråntagen sitt körkort samt suttit av rattfylleridomar, får jag åtminstone chansen att säga:

- Men du. . . nog är det väl ett problem ändå?

Jag har många gånger fått frågan om det inte är otäckt att döma människor till fängelse för rattfylleri. Det är det inte. Jag föredrar givetvis att döma dem till alkoholvård. Den nya lagstiftningen har jag längtat efter i många år innan den kom och gav tingsrätten möjlighet att döma till vård.

Det är tvärtom trivsamt att skicka in en alkoholist på en månad eftersom jag hoppas att kriminalvårdens personal sköter sitt arbete.

De har trettio eller sextio dagar på sig att säga:

- Men du. . . nog är det väl ett problem det här? Ditt problem!

Om de anhöriga saknar kunskap och mod kan således deras passivitet och deras roller som Försvarare och Möjliggörare innebära att sjukdomen vidareutvecklas och att de fördröjer den sjukes beslut att uppsöka vård.

Hur ska vi få alkoholisten att söka vård?

Alkoholisten kommer inte söka någon vård alls förrän hon erkänner att spriten tagit över och kontrollerar livet.

De anhöriga, som vet att NN visst dricker okontrollerat, kan dock söka hjälp för att själva inte bli sjuka. De kan söka hjälp för att inte utveckla roller som Försvarsadvokaten eller Möjliggöraren, och de kan skaffa sig kunskap så att de inte spelar alkoholisten i händerna.

De anhöriga kan ändra på sig själva och sitt sätt att bete sig mot alkoholisten.

Hur mår du egentligen?

Genom att noga fundera igenom hur du mår kan du själv se hur långt du nått i medberoende. Jag skrev i förordet att boken vänder sig till dig som ofta tänker på någon. Hur ofta tänker du på NN, som du anser dricker för mycket? En timme om dagen? Tre timmar? Dygnet runt?

Börja med att anteckna hur mycket tid du ägnar åt att fundera. Försök därefter, dag för dag, att minska den tiden, som du stjäl från ditt eget liv utan någon som helst nytta. Alkoholism är en sjukdom som inte botas av dina tankar eller ens av din kärlek. Familj och anhöriga kan göra ALLT vad de tror är rätt och de kommer ändå inte att få kontroll över sjukdomen. Lika lite som vi kan kontrollera och operera cancer med kärlek, omsorg eller tankar hemma i köket.

Det som händer då vi ägnar tid åt att tänka på NN, alkohol och alkoholproblem är att vi låter klockan gå förgäves. Vi slänger till ingen nytta bort vårt eget liv på meningslösa och icke fruktbara tankar.

Brukar dina egna känslor pendla mellan hat och kärlek? Kan du hata alkoholisten för att han är alkoholist och i nästa stund älska att alkoholisten för tillfället är nykter?

En alkoholist är en alkoholist, även då han är nykter, eftersom alkoholism är en sjukdom. NN: s sjukdom har starkt påverkat ditt eget känsloliv. Sjukdomen hos NN styr även ditt känsloliv. Du är känslomässigt medberoende i alkoholism.

- Jag hatar dig för att du har cancer!

- Jag älskar dig för att din cancer inte syns idag!

Så skulle vi aldrig tänka, och således är den bästa hjälparen den som kan stå kvar i sig själv, som inte dras med utan som mer tänker:

- Du är sjuk. Du är alkoholist! Jag bryr mig inte om vad du säger, för jag vet att du är alkoholist. Det är jag som känner rätt här, inte du!

Hur ofta skyller du dina egna upprörda känslor på alkoholisten?

Ju närmare medberoende du står desto oftare kopplar du ihop dina egna upprörda känslor med den sjuke, och det är ett tecken på hur starkt medberoende du är.

Skulle ditt liv vara rosenrött om bara alkoholisten betedde sig annorlunda? Kan du se att den sjukes och ditt liv är styrt av samma sjukdom? Jag mår så bra idag för han/ hon är nykter! Jag mådde dåligt igår för han/hon var berusad!

Anteckna hur ofta ditt eget känsloliv styrs av alkoholismen och försök minska den tid du lägger ned på dessa meningslösa känslor och tankar. Ingen alkoholist har blivit frisk av att anhöriga gör sig till medberoende.

Hur ofta känner du dig övergiven och ensam trots att du är tillsammans med alkoholisten? Ofta? Sällan? Brukar du då undra om du har förståndet i behåll? Hur ofta undrar du det? Är det jag som är sjuk? Hur ofta får problemet dig att känna skam och skuld? Ofta? Sällan? Den som tror att anhöriga kan bota eller lindra alkoholism drabbas ofta av djupa depressioner och känslor av skam och skuld. <

Det är logiskt.

- Det är mitt fel att NN söp igår.

- Det är min förtjänst att NN är nykter.

Har du blivit mer känslig och kritisk mot andra människor hemma