Blåeld

By Elisabeth Öhman and Anna Godenius

En dokumentär berättelse om mordbränderna på norra Öland.

Lucianatten 2012 brinner det i en garagebyggnad i Flakeböle. I brandresterna hittar man kvarlevorna av två människor och en hund. Det står snabbt klart för utredarna att alla var döda redan när branden bröt ut.

Detta blir kulmen på en rad märkliga bränder och brutala mord under en sjuårsperiod. Egendomliga sammanträffanden, trassliga affärer och utpekanden gör att misstankarna riktas mot en man från trakten, som sex år tidigare stod åtalad för ett dubbelmord.

Hur påverkas människorna på en liten ort av att leva med hotet från en misstänkt seriemördare? Hur formas en förövare? I denna dokumentära berättelse söker Elisabeth Öhman svaren på dessa frågor.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Feb 13, 2024
• ISBN: 9789180008464

Book preview

INSEGLING

Det är frisk vind på länsen när vi lämnar natthamnen i småländska Kråkelund, en torsdagsmorgon i juli 1967. Vågtopparna fräser av skum när stäven klyver Kalmarsunds svallande böljor. Vi gör säkert åtta knop, kanske nio. Solen står högt på sommarhimlen och genuan, storen och mesanseglet bländar med sina fyllda, vita bomullssjok.

Titta!

Mamma reser sig överraskad upp från toften. Hon pekar med hela armen, drar upp ögonbrynen och formar munnen till ett o.

Parallellt med fribordet forsar ett tumlarstim fram. De smäckra tandvalarna med sina karaktäristiska ryggfenor ser ut som glänsande torpeder i det grönskimrande vattnet när de lekfullt ömsom hoppar upp ovanför vattenytan och ömsom dyker ner i de svallande vågorna. Solens strålar reflekteras i djupet när de roterar och blottar sina vita magar, redo att imponera med en ny flygtur.

Pappa klämmer fast rorkulten under armen och fumlar med fodralet till kameran. Det här måste förevigas. Oj, vilken show tumlarna bjuder på!

När vi närmar oss inseglingsgattet tar jag ner mesanseglet. Det gäller att jobba kvickt på akterdäck för snart kommer nästa order. Pappa skjuter upp skepparmössan i pannan och kikar upp mot vimpeln i masttoppen, lägger om rodret och låter båten gå upp i vind.

Hala storen!

Mamma och jag hjälps åt att rulla ihop storseglet längs med bommen och binda vita bomullssejsingar om. När vi surfar in genom gattet med genuan som vindfång öppnar sig hamnen, pappa släpper på skotet och låter båten glida på styrfarten in mot bryggan.

Äntligen är vi i Byxelkroks hamn på nordvästra Öland, målet för sommarens seglats och förmodligen det mest efterlängtade paradiset på jorden.

Det doftar sommar. Rökt fisk från rökeriet, fiskrens på bryggan där nyfångade flundror sprattlar i väntan på att bli middagsmat tillsammans med färskpotatis och dill. Solmogna jordgubbar i sina gulrutiga literkartonger vid sjöbodarna och frasiga frallor från Elsas hembageri. Iskalla glasstrutar från Gurlis kiosk, nygrillade kycklinghalvor med tjock-pommes frites och ketchup på restaurang Sjöstugan och det nyaste numret av Kalle Anka i mataffären.

Mätta och belåtna hyr vi cyklar och trampar norröver mot Neptuni åkrar, klapperstensfältet som skiftar i blå toner. Synen bedårar med sin heltäckande matta av stolt blommande blåeld. Kalmarsund skimrar som en guldglittrande kuliss i solskenet.

Vägen upp till fyren Långe Erik på Ölands norra udde flankeras av susande tallkronor och smultronröda diken.

Året är 1967, ett år som anses inleda välfärdens verkliga högsommar. Tage Erlander är statsminister, miljonprogrammet bygger bort bostadsbristen, stridsflygplanet Saab 37 Viggen gör sin premiärflygtur och charterresor till Mallorca blir populära. Vilgot Sjömans film Jag är nyfiken – gul gör succé med en banbrytande Lena Nyman i huvudrollen, Sverige förbereder sig för högertrafik och byggstarten för den sex kilometer långa Ölandsbron planeras.

Den här regnfattiga sommaren är det torrt i de öländska markerna, och Statens Brandinspektion meddelar att planerad mera omfattande bränning på tomt ska anmälas till brandchefen i kommunen. Man friskar även upp 1945 års brandlagstiftnings förbud mot bränning av ris i skog eller så nära skog att eld lätt kan spridas dit.

Plötsligt bolmar svart brandrök upp mot sommarhimlen bakom Gurlis kiosk denna heta eftermiddag. Strax efteråt hörs brandkårens sirener. Någon kommer farande ner i hamnen på cykel och ropar med andan i halsen: Det brinner i skogen!

Vad jag förstås inte vet är att på gatan bakom kiosken bor en tioårig skolpojke som kommer att göra avtryck i den svenska kriminalhistorien. Den här eftermiddagen är han ute i skogen bakom huset på Svältergatan där han bor. Genom att tända eld på en hög snustorra grenar orsakar han en eldsvåda. Den tioåriga pojken heter Pierre Karlsson, från byn Torp i Böda församling på norra Öland.

*

Blåeld är berättelsen om morden och mordbränderna på norra Öland under perioden 1997 till 2012 som inte bara skakar en hel bygd, utan även berör ett helt land.

Boken är baserad på verkliga händelser men gör inte anspråk på att presentera hela sanningen. Avsikten är att spegla hur bygden och dess invånare påverkas av en skräckfylld tid då inte ens det egna hemmet känns säkert. På så sätt blir själva bygden inte bara en kuliss utan också en sorts huvudrollsinnehavare som bärare av berättelsen i denna tragedi.

Mot bakgrund av att flera oförklarliga bränder och dödsfall fortfarande inte är uppklarade är det en förhoppning att berättelsen kan motivera läsare att delge relevant information som kan kasta nytt ljus över enskilda händelser.

Materialet som ligger till grund för Blåeld är spårbart och hämtat från öppna källor, från polis och domstolar. Sammanlagt omfattar rättsväsendets material över 12 000 A4-sidor. Till det kommer övrigt material från arkiv, bibliotek, bloggar, intervjuer, litteratur, myndigheter, poddar, radio- och teveprogram, tidningsartiklar och relevanta sidor på internet.

Källor och förklaringar är markerade med siffror i löpande text och redovisas med fotnoter längst bak i boken.

I underlaget ingår flertalet samtal med bybor. De genomförs i förtrolighet där samtliga väljer att vara anonyma med stöd av källskyddet. Som lyssnare handlar det om att kritiskt och uppmärksamt uppfatta ströfällda ord i ett sammanhang som sedan kompletteras med ytterligare ströfällda ord i ett annat sammanhang. Det handlar sålunda om att med omsorg lägga ihop ett och ett i ett pussel, för att få en hel bild. På så sätt växer hela meningar fram utan att orden är klart uttalade i en följd. När budskapet slutligen står klart bildar det en skrämmande historia.

Några kapitel gestaltar en rekonstruktion av hur det kan ha gått till i verkligheten. Därmed görs ett avsteg från sakprosans uppgift att förmedla faktiska och strikt verifierbara upplysningar. Gestaltningen grundar sig på vittnesuppgifter i förhörsprotokoll och egen research för att återskapa ett så troligt händelseförlopp som möjligt.

Pierre Karlsson benämns med namn med stöd i att förhörsprotokoll och handlingar rörande mordutredningarna i Mellby 2006 och Flakeböle 2012 är allmänna handlingar och därmed offentliga. Även andra personer med betydelse för berättelsen benämns, av integritetsskäl dock inte hans sambo och andra närstående.

Gillberga, Öland, sommaren 2023

Elisabeth Öhman

En farlig plats att leva på

Mellan åren 1997 och 2012 sker åtta olika incidenter på norra Öland där nio personer mister livet. Några mördas och utsätts för mordbrand, andra omkommer eller skadas svårt under oklara omständigheter.

I augusti 1997 avlider en äldre man i byn Getterum. Pierre Karlsson, som står som arvtagare till hans fastighet och tillhörande, väl tilltagna markegendom, är den som hittar mannen död i sin säng. Ingen obduktion görs.

Den 9 november 2004 hittas Pierres sambos farbror och ekonomiska hjälpreda svårt misshandlad under ett soffbord i sitt hem i byn Byxelkrok. Mannen avlider senare av sina skador. Polisutredningen läggs ner, då det inte går att binda någon vid brottet, och frågan om motivet till dödsmisshandeln blir således heller inte besvarad.

Den 17 januari 2005 klockan 19.10 kommer en anmälan om allmänfarlig vårdslöshet in till polismyndigheten i Kalmar. Räddningstjänsten är redan på plats när polisen anländer och man konstaterar att en trävilla står i ljusan låga. Det är en totalbrand där en kvinna brännskadas svårt, men överlever.

Natten mellan den 7 och 8 mars 2005 brinner Pierres kusin och granne Per-Olof (Pelle) Davidsson inne i sitt hus som är beläget mitt emot Pierres hus i byn Getterum. Avstånden mellan husen är cirka 70 meter. Anmälan kommer in till polisen först klockan tio på förmiddagen den 8 mars. Det är Pierre som ringer in anmälan. Kusinen hittas av en likhund en vecka efter branden och kan inte obduceras då stoftet är bränt till aska.

I mars 2006 brinner en kvinna och ett 20-tal djur inne i en ladugård i byn Skogsby.

Natten till den 31 augusti 2006 mördas Pierres mamma Barbro Karlsson och hennes partner Karl-Bertil (Tjobben) Sandin i Barbros hus i byn Mellby. Huset brinner ner till grunden. Pierre häktas på sannolika skäl för mord och mordbrand. Åtalet grundas på indicier och Pierre frias i mars 2007.

I oktober 2012 brinner en äldre man inne i sitt hus i byn Sandvik. Huset brinner ner till grunden. I resterna hittas ett kassaskåp.

På luciadagen 2012 mördas Pierres nära vänner Gustaf och Annika och deras hund Sasso i garaget till sitt hus i byn Flakeböle. Mördaren anlägger en eld i garaget, förmodligen för att bränna upp sina spår. Det är för dubbelmordet på vännerna som den i dag drygt 65-årige Pierre Karlsson kom att dömas till livstids fängelse.

*

En relativt liten ö i Östersjön som Öland, har ett begränsat antal arbetstillfällen och erbjuder få karriärstegar att klättra uppför. Här finns inga multinationella företag som har omfattande behov av att anställa personal. Man får skapa jobben själv eller ta de ofta fysiskt krävande jobb som erbjuds. Historiskt sett är naturrikedomarna en pålitlig inkomstkälla. Stenbrotten, jordbruket, skogen, havet. Många ölänningar går på sjön och arbetar med fiske eller på skutorna som går i trad mellan länderna runt Östersjön.

Pierre Karlsson väljer en annan väg. Han blir snickare. Lär sig renovera, bygga om, bygga nytt och underhålla. Han blir vaktmästare i sommarstugebyar, han sköter om fastlänningarnas fritidshus, klipper gräs, lagar takläckor, skottar snö och sätter på värmeelement så att det inte ska vara utkylt utan behagligt varmt och välkomnande när gästerna anländer. Han är omvittnat hjälpsam och rekommenderas för uppdrag tack vare sin yrkesskicklighet som snickare. Till humöret är han glad och trevlig och ställer jämt upp.

Trots att Pierre varken saknar uppdrag eller inkomst räcker inte pengarna till att bekosta bilar, fritidssysselsättningar, hem, hus, mat, nöjen, resor och nya telefoner. Hur ska de ständiga problemen med ekonomin lösas? I polisutredningen framkommer senare att han har klippkort hos kronofogden.²

De våldsamma händelserna på norra Öland, med början på 1990-talets slut fram till kulmen med mordbranden i Flakeböle 2012, påverkar bygdens befolkning i allt högre grad; rädslan och osäkerheten sprider sig som ett virus. Till en början försöker man leva som man alltid har gjort. Låser dörren om sitt hem gör man bara om man ska resa bort en längre tid. Ofta står både bostadshus och uthus olåsta. Men nu kryper rädslan inpå. Man låser om sig och sover med bössan under sängen. En del håller vakt med hunden intill och med lamporna tända, andra är så rädda att de inte törs sova ensamma, för ingen vet vem som står näst på tur.

Hur kommer det sig att norra Öland plötsligt framstår som en farlig plats att leva på?

Överlevnadskonstnärer

För att förstå de betingelser som danar ölänningen Pierre Karlsson kan det vara en poäng att lära känna de historiska förutsättningarna för överlevnad och ekonomisk vinning som den avlånga ön i Östersjön erbjuder.

Öland ligger utanför Sveriges sydöstra kust och är Sveriges minsta landskap. 26 000 invånare är fördelade mellan två kommuner, Borgholm och Mörbylånga, och ön tillhör Kalmar län.

Öland är en geokemisk femetta bestående av kalksten, sandsten och skiffer, omsluten av den saltvattenbräckta Östersjön, och med det smala Kalmarsund som en svallande vallgrav mot fastlandet. Öland är 1350 kvadratkilometer till ytan, 135 kilometer lång, 15 kilometer på det bredaste stället och sex kilometer på det smalaste. Landet lutar lite svagt mot sydost, vilket sägs bero på att det berggrundslager från kambrium och ordovicium som bygger upp ön lutar ditåt. Det karga landskapet i norr och de bördiga jordarna i söder erbjuder olika förutsättningar för ölänningarna. De som lever av den norra delens magra jordmån har historiskt sett haft det mer knapert än de som lever av den södra delens rikligare skördar.

Nordölänningarna har genom historien fått arbeta hårt för sin försörjning med det som de naturliga förutsättningarna ger. Om inkomsterna inte räcker till hittar man andra vägar till överlevnad. Eftersom kontanta pengar är en bristvara byter man i stället varor och tjänster med varandra. Ved mot kött, fisk mot säd, ko mot kalv, åkermark mot skog, snickeri mot sömnad. Att idka byteshandel är ett väl beprövat sätt att få det man behöver utan att blanda in reda pengar i affärerna.

Borgholm blir en populär badort under slutet av 1800-talet och attraherar societeten som vill andas den friska havsluften. Så småningom lockas turisterna vidare upp till de långa, vita sandstränderna i norr, charmerade av reklamens löften om utmärkta rekreationsmöjligheter och behagligt klimat. Ölänningarna hyr ut extrarum eller erbjuder gentilt sommargästerna sin egen bostad som en semestertillflykt. Utsikterna till att tjäna en extra slant ser ljusare ut och man väver trasmattor, röker fisk, slungar honung eller rullar kroppkakor. Andra tillverkar souvenirer i eneträ, som karottunderlägg, mjölkpakethållare, klädhängare och fint utskurna sjöfåglar. Det som tilltalar sommarturisterna omvandlas till ett välkommet tillskott i hushållskassan. Utmaningen är att få pengarna att räcka över vintern när ön avfolkas, nordosten narar och fåken viner.³

Skräcken för eldsvådor och mordbränder är djupt rotad bland ölänningarna därför att det är glest mellan gårdarna och långt att hämta hjälp. Det är särskilt en händelse i februari 1957 som sätter sina spår. Elden är lös i en lada i Alby på sydöstra sidan av Öland. Strax står ännu en ladugård i brand där nötkreatur, grisar och får brinner inne. Lantbrukaren Göran Johansson från den närliggande byn Hagby anses skyldig. Han får snabbt epitetet Ölandspyromanen och förknippas med en serie anlagda mordbränder som sprider skräck i bygden. Göran Johansson döms sedermera för dåden av Kalmar tingsrätt, men frikänns av Göta hovrätt.

Samma år sker ett mordbrandsförsök i Böda. Brandkåren larmas till en skogsarbetare i Norrböda som känner brandrök i sin bostad. Någon har petat in brinnande papperslunta i en luftventil i källarvåningen. Käppen som använts för att trycka in luntan hittas utanför. Elden slocknar innan den hinner få fäste i trossbotten. Utredningen om mordbrandsförsöket tas över av statspolisen som sätter två man att bevaka brandplatsen. Några säkra spår efter gärningsmannen finns inte, men Bödaborna darrar. Än en gång fasar man för en pyromans härjningar. Skräcken kopplar sitt grepp.

Parallellt med bränderna kämpar ölänningarna för sin överlevnad. De knappa försörjningsmöjligheterna är bekymmersamma. Det ger riksdagsmannen herr Hamrin från Kalmar anledning att ställa en interpellation till Sveriges riksdag. Han undrar vilka åtgärder som är vidtagna från statens sida för att främja sysselsättningen och motverka den pågående utflyttningen från ön? Chefen för Socialdepartementet, statsrådet herr Ericsson, svarar i en debatt som hålls i Riksdagshuset på Helgeandsholmen i Stockholm. Han pekar på att den nyligen genomförda Ö-utredningen föreslår åtgärder för bland annat fisket, konserv- och stenindustrin, kommunikationer och avgifter för frakt till och från Öland, vattenförsörjningen, fåraveln och ett byggande av en nykterhetsanstalt på norra Öland.

Herr Hamrin tycker att Ö-utredningens utfall är magert varvid den följande debatten mynnar ut i praktiskt taget ingenting. Läget förblir konstant.⁴

Utsikterna för att skapa fler jobb på Öland ser dystra ut. Befolkningen får fortsätta tjäna sitt uppehälle på det som är möjligt att utföra fysiskt. Skillnaden mellan vad som är hederligt och mindre hederligt är ibland hårfin, och det är heller inte så många som bryr sig om var gränsen går. Man måste klara livhanken.

Det gör ölänningarna till sanna överlevnadskonstnärer.

_______________________________

DEL I

UPPVÄXTEN 1957–2004

_______________________________

Rotvältan

LÖRDAGEN DEN 23 FEBRUARI 1957

Följande avsnitt är en gestaltning