Sommaren är lång (vecka 29)

By Katarina Lundholm and Callin Öhrvall Delmar

Karin har precis kommit ur ett långt äktenskap och saknar sommarplaner för första gången på trettio år. Alla runtomkring henne verkar ha något i kalendern – till och med exmaken Stefan har bestämt sig för att vindsurfa på Västkusten. Så när levnadsglada Majsan bjuder med Karin till Havsskärets camping en vecka i juli, kan hon inte annat än att tacka ja. Även om hon aldrig campat förut.

Under veckan vid Havsskäret får Karin tid att reflektera över vad hon vill med sitt nya liv. Samtidigt bjuder campinglivet på intressanta typer och nya upplevelser – husvagnsägare som vaktar sina trädgårdstomtar, stökiga stuggrannar, en charmig schäfer och en trubadurafton som Karin sent ska glömma. Och så mötet med Janne. En jordnära, inkännande man med glimten i ögat.

"Sommaren är lång" är tredje delen i Sommarsviten, en kvartett feelgoodberättelser av olika författare och med campingmiljön som gemensam nämnare. En varm och rolig serie för avkopplande sommardagar.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Jul 18, 2022
• ISBN: 9789180004619

Book preview

Sommaren är lång

Katarina Lundholm

Copyright © Katarina Lundholm & Word Audio Publishing, 2022

Omslag: Maria Borgelöv

ISBN: 978-91-8000-461-9

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Prolog

Första veckan i juli

En underskrift på ett papper. Sedan är trettio år av hennes liv avslutade. Eller egentligen tjugofem år om hon enbart räknar den tid de varit gifta. Så snabbt gick det att bekräfta att det var så här de slutligen ville ha det båda två. Hon lägger ner pennan och skjuter undan dokumentet.

Det här bestämde de i januari så det är inget som kommer som en nyhet. Men nu blev det definitivt. Ångrar hon sig? Nej, det gör hon inte. Beslutet har vuxit fram under de senaste åren. Det fanns inte längre något mer att hålla fast vid. De var inte ens bästa vänner, som vissa kolleger sa att de blivit med sina respektive. Stefan var bara någon som hon delade bostad med. Och semestrar. Trots allt var det bekvämt att ha sällskap på semestern, även om det inte var lika roligt som när Adam var liten.

Adam var inte förvånad när de berättade för honom att de skulle sälja huset och köpa varsin lägenhet. Han sa att det var tråkigt men att han ändå tänkt flytta hemifrån någon gång under året. Han är tjugotre och längtar efter något eget. Karin försökte prata med honom flera gånger och frågade om han tyckte det var jobbigt att de inte längre skulle vara en familj. Men han ryckte bara på axlarna och sa att de måste få göra det de tycker är bäst. Nu bor han växelvis hos henne och hos Stefan.

Utanför fönstret ser hon att en bil står parkerad precis utanför porten. En av grannarna lägger in väskor och kassar i bakluckan. Det är nu de flesta börjar sin semester och åker iväg. Själv har hon redan varit ledig några veckor, sommarlovet började efter midsommar för henne. I år var det nästan så att hon dröjde sig kvar på skolan. Vad hade hon att åka hem till? En sommar helt utan planer. Hennes kolleger hade frågat vad hon skulle göra, nu när hon var fri att hitta på vad hon ville. Hon förstod att det var av omtanke man frågade, men hon tyckte att det var jobbigt. Ibland svarade hon att hon funderade på en utlandsresa, och ibland att hon tänkte fjällvandra. Inget av det stämde förstås. Det var sådant som hon inte skulle vilja göra helt själv. Men det sa hon inte.

Adam berättade häromdagen att Stefan skulle åka ner till västkusten i sommar. Han tänkte vindsurfa. Vindsurfa? Det var något han inte gjort sedan Adam var liten. Vindsurfing var Stefans intresse när de hade träffats. Så många gånger som hon suttit på en blåsig strand och väntat medan han kastat sig ut med brädan på vågorna. Deras första sommar tillsammans, då hon var tjugoett, övertalade han henne att gå en nybörjarkurs. Det var inget som passade henne. När hon hamnade under vattnet med seglet över sig blev hon hysterisk och det var med nöd och näppe hon gick klart kursen. Efter den ställde hon sig aldrig mer på en surfingbräda. Men det gjorde han. Det intresset hamnade dock i skymundan när de fick Adam. Semestrarna blev mer barnvänliga, de hyrde en stuga någonstans där det inte var lika blåsigt. Och nu ska han alltså återuppta sitt stora intresse. Där ser man! Men vad har hon att återuppta?

Alla dessa långa veckor hon har framför sig. Vad gör man när man är singel? Hon har försökt pejla med vänner och kolleger. De få som inte har en partner verkar uppbokade på kurser, träningsresor eller så har de hittat en vän att göra något med. En del av dem har fortfarande barn som bor hos dem på halvtid, som de gör saker tillsammans med. Eftersom hon och Stefan alltid semestrat ihop har hon inte odlat sådan vänskap med andra för att kunna resa ihop, och Adam är inte intresserad av att åka med henne någonstans. Hon har visserligen inte frågat, men hon vill inte lägga över sin ensamhet på honom. Han har sitt liv.

Hon rycker till när tystnaden bryts av en ringsignal. Displayen visar att det är Majsan.

Vad gör du? Är du på väg ut i det fina vädret? kvittrar hon.

Jag har precis skrivit på skilsmässopapprena, svarar Karin.

Men var ni inte klara med det för längesen? Jag trodde ni fixade det direkt när ni flyttade?

Vi valde att ha en betänketid trots allt, även om det inte behövdes. Men nu är det definitivt, säger hon och darrar till på rösten.

Okej, bra, då är det överstökat, säger Majsan vänligt. Men jag ringer för att höra om du är upptagen vecka tjugonio?

Karin skrattar rått och låtsas tänka högt: Vecka tjugonio … hm. Nej, den veckan är nog obokad. Jag ska se i min kalender för säkerhets skull.

Du som är singel är väl ute på dejt mest hela tiden, skrattar Majsan.

Nej, vet du vad. Jag vet inte hur man gör när man dejtar, svarar Karin allvarligt. "Och på din fråga om jag har något inplanerat vecka tjugonio så är svaret att jag har inget inbokat på hela sommaren."

Åh, vad bra! Inte bra att du inte har något över huvud taget, men bra att du kan följa med mig till Havsskärets camping vecka tjugonio! utbrister Majsan förtjust.

Camping?

Alltså, Jörgen och jag har tillbringat en semestervecka ute vid Havsskärets camping tre år i rad. Vi har hyrt en enklare campingstuga där vid Nordupplandskusten. Det är en fantastisk miljö. Klippor och hav. Bara tre små stugor och sen är det husvagnar, husbilar och en del som tältar där också. Men en lagom stor camping. Det finns en servering där man kan äta och dricka gott. Majsan drar efter andan och fortsätter. Vi bokade samma stuga i år igen, men tyvärr måste Jörgen ha jour, så han kan inte åka med. Jag försökte boka om men det är knökfullt varenda vecka fram till i mitten av augusti. Då kom jag på den geniala idén att du kanske vill hänga med mig dit. Söndag till söndag.

Karin vet inte riktigt vad hon ska svara. Hon har aldrig bott på en camping. En hel vecka i en liten stuga med Majsan, hur kommer det att fungera? Visserligen är det hennes allra bästa vän men de har aldrig semestrat ihop. Visst har de åkt på kryssning till Åland tillsammans några gånger och varit på spa, men inte mer än så. Stefan var inte jätteförtjust i Majsan och det han kallade hennes ytliga pladder, så det var aldrig tal om att åka någonstans tillsammans alla fyra. Själv uppskattar hon Majsans entusiasm och energi, även om den kan slå över och bli lite väl intensiv ibland. Majsan separerade för flera år sedan och efter ett tag träffade hon en ny kille som hon blev särbo med, och det tyckte Stefan var märkligt. Tyckte att hon både ville äta kakan och ha den kvar. Antingen är man tillsammans på riktigt, eller också inte.

Okej, det låter härligt med hav och klippor. Men vad behöver jag ta med mig i så fall? Jag är helt novis vad gäller camping, säger Karin.

Jippi, vad roligt att du följer med! Då får vi en vecka tillsammans och du kommer bara att älska Havsskäret! Jag lovar!

Jag kanske måste köpa en ny baddräkt. Och en solhatt. Jag har inte solat ett dugg i år.

Herregud, då är det dags att du får lite sol på dig. Det behövs lakan, handduk och vi behöver ha med oss frukostmat och även mat till några middagar eller luncher. Det enklaste är att jag skickar en packlista till dig så vet du vad du kan ta med dig. Sen kan vi höras nästa vecka och stämma av. Vi tar min bil ut, så jag hämtar upp dig. Majsan pratar på både in- och utandning. Det ska bli så himla roligt! Vad glad jag är att du vill följa med!

Efter samtalet sätter sig Karin genast ner och googlar på Havsskäret. Det ser väldigt fint ut. Men hur fungerar det att bo på en camping? Hon förstår av informationen på hemsidan att man delar serviceutrymmen med andra gäster. Toalett, dusch och kök. Det kan väl inte vara så svårt?

En nyckel i ytterdörren, en smäll när den stängs och sedan ett hallå!. Hon stänger datorn och går ut till köket. Adam står vid kylskåpet, svettig och med rufsigt hår. Han tar fram en flaska mineralvatten och halsar direkt ur den.

Jag ska flytta i morgon! Jeppes polare har hittat annat boende och han behöver ha någon som delar trean med honom. Pappa hjälper mig att köra dit sängen och lite andra prylar, säger han ivrigt.

Vänta! Vad sa du? Ska du flytta? I morgon? säger hon förvånat. Men du ska ju åka till Gotland?

Det är inte förrän om ett par veckor så det är lugnt, svarar han.

Att han skulle flytta var inte helt oväntat, men så snart – det hade hon inte räknat med. Ensamheten blir ännu mer påtaglig och hon sväljer hårt.

Jaha, då får vi se vad du behöver ta med från ditt rum härifrån. Jag kan hjälpa dig, säger hon.

Det fixar jag själv, har ju mest kläder och några böcker. Sängen kan stå kvar här. Jag tar den som jag har hos pappa. Han tittar forskande på henne. "Du ser lite ledsen ut. Vad ska du göra i sommar? Har du planerat något? Du kan ju inte sitta här i lägenheten hela sommaren."

Jag åker till Havsskärets camping med Majsan, vecka tjugonio. Vi har hyrt en stuga där, svarar hon och försöker låta säker på rösten.

Campingstuga? Wow, det blir nog bra! Alla mina polare har bott på camping varje sommar med sina familjer. Det blir något nytt och roligt för dig, mamma, säger han lättad. Ta lite bilder och lägg upp på Insta, så får jag se hur du har det.

Hon kramar om sin son och säger att hon är glad för hans skull och även glad att hon ska testa något nytt. Vid femtio ska hon ha sin första semester som singel och för första gången testa på campinglivet! Med eller utan bilder på sociala medier.

Kapitel 1

Söndag förmiddag

Tjoho, äntligen semester! Majsan häller upp mousserande vin i glasen och följer med blicken bubblorna som stiger uppåt.

Som jag har längtat efter den här stunden. En hel vecka härute vid havet!

Det känns jättespännande! Jag är så glad att du tagit med mig hit, säger Karin.

Fast stugan är modell enklare, men det gör kanske inte så mycket? Vi ska väl vara ute och tanka sol på dagarna, och tanka lite annat på kvällarna, skrattar Majsan och rättar till de stora, färgglada solglasögonen.

Tanka sol åtminstone, kontrar Karin och höjer på ögonbrynen.

Hon låter blicken svepa runt på uteplatsen som hör till den lilla röda campingstugan. Visst känns trägolvet slitet och utemöblerna av plast har sett sina bästa dagar – men det spelar ingen roll. Hon är tacksam för att Majsan vill tillbringa en vecka tillsammans med henne. Majsan hade varnat henne för att campingstugan var liten och ganska spartansk. Ett enda rum med våningssängar, ett köksbord med fyra stolar och ett litet pentry med kokplatta och kylskåp. Inget rinnande vatten, i stället en plastdunk som man fyllde på borta vid servicehuset. Det gjorde absolut inget, försäkrade hon Majsan.

Här på campingen delar man allt med alla i princip, förklarar Majsan. Kanske inte partners förstås, lägger hon till med ett gapskratt.

Sedan viftar hon med pekfingret likt en sträng lärare.

Man måste rätta sig efter de regler som gäller här, men du kommer snart in i det. Det finns alltid någon som säger till om du bryter mot de skrivna eller oskrivna reglerna, det kan du vara säker på!

Majsan berättar att det lilla bruna plastkortet som hon laddade med pengar åt Karin när de checkade in, det behöver hon ta med till duschen. Kortet används för att betala. Det kostar ungefär fem kronor för att duscha i typ tre minuter. Därför kan man inte stå och slösa på vatten hur länge som helst. Majsan informerar om vikten av att ta med sig duschkortet. Att stå där naken, på väg att kliva in i duschen och upptäcka att man glömt det, är inte roligt. Ett misstag man inte gör om. Det vet hon av egen erfarenhet.

Och apropå att glömma – lämnar du kvar duschtvål och schampo i duschrummet kan du lita på att det är borta efter fem minuter. Så håll koll på dina saker, varnar Majsan. Sen ska det vara tyst på området efter klockan tjugotre och är det inte det finns det alltid någon som slår larm till campingvärdarna. När jag och Jörgen har varit här tidigare har det varit lugnt. Kanske någon som festat till i en husvagn men det har tystats ner ganska snabbt.

Karin lyssnar intresserat. Hon borde skriva en kom ihåg-lista så att hon inte glömmer. Det här är en helt annan värld jämfört med när hon och Stefan brukade hyra stuga. Då var det bekvämt inredda stugor med tvätt-och diskmaskin och fint läge. Lite mer avskilt. Inga grannar inpå och inga servicehus där man skulle dela allt med alla. De köpte till städning så det var inte heller något de behövde göra när de lämnade stugan. Men när Adam växte upp ändrades semesterplanerna. Två vuxna människor som inte hade så mycket att säga varandra. Det fanns liksom ingen energi att hitta på något längre. Stugsemestrarna dog ut och ersattes pliktskyldigt av en vecka till Mallorca eller något annat där de inte behövde anstränga sig nämnvärt för att få dagarna att gå. Då var det skönt att ha andra människor omkring sig när man satt och åt frukost på hotellet. Tystnaden dem emellan blev inte lika påtaglig.

Ska vi äta här i stugan i kväll kanske? Det vore gott med pajen som du har med. Vi kan ta en sväng förbi campingens uteservering och ta ett glas vin sen om vi känner för det, föreslår Majsan och tar av sig den tunna långärmade blusen. Hon rättar till det vita linnet som smiter åt över den yppiga barmen. Karin sneglar avundsjukt på de solbruna armarna som passar utmärkt ihop med det vita linnet. Majsan är en sådan där som blir brun bara hon sticker ut näsan en stund på våren. Själv blir hon oftast knallröd i solen och om hon har tur kan det övergå till en finare nyans i slutet av sommaren.

Jag kan ta den där plastdunken och gå ner och fylla på vatten vid servicehuset sen, erbjuder sig Karin.

"Lugn, det är ingen panik med