Vad händer om man vänder på Paris?

By Viveca Lärn

Tekla Tedin är 12 år och bor i Göteborg. En vår åker hon med sin pappa Tommy till Paris i en hel månad. Tommy är konstnär och vill se det berömda ljuset i Paris. Men det är istället Tekla som hittar en massa saker, bland annat den sorgsne tavelförfalskaren Gustave och de fnissiga tvillingarna Lisbet och Majsan.Men vad händer om man vänder på Paris? Det blir Sirap och den rinner ut så klart!-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 23, 2017
• ISBN: 9788711800324

Book preview

1

Jag heter Tekla och fyllde tolv år i slutet av mars. Jag har bruna ögon och ganska stora framtänder. Mitt ena öra står lite mer ut än det andra. Men det syns inte för jag har mycket hår. Färgen på mitt hår är ljusgult och på sommaren är det ännu mera ljusgult. Och mina ögonbryn är svarta nästan. Jag ser inte klok ut.

Men jag har sångröst, det är jag glad för. Ibland behöver jag bara höra en sång en gång, så kan jag sjunga den alldeles rent.

Det går bäst att sjunga i vår trappuppgång, när ingen är hemma. Det ekar bra där. En gång stod jag just där och drillade på en sång som är så här:

I en sal på lasarettet, där de vita sängar stå låg en liten bröstsjuk flicka, lockigt hår och ögon blå …

Medan jag sjöng speglade jag mig i anslagstavlan med glas på. Innanför glaset finns ett finstilt meddelande om att man tänker rota ut råttor kring vårt hus. Jag vet andra saker man skulle kunna utrota. Just då kom det i alla fall en tant.

– Står du här och sjunger? sa tanten.

Det finns tanter med huvudet på skaft.

– Nej, det gör jag absolut inte, svarade jag och blev lite röd.

– Men Gud! utropade tanten då. Så snyggt du har målat dina ögonbryn! Det ser ju inte alls målat ut!

– Det är det inte heller, sa jag dovt.

Det är hemskt när tanter säger så där. Det här var inte första gången. Jag har svarta ögonbryn av mig själv. Sånt beror på ens föräldrar. Ens pappa till exempel.

Men tanten själv, hon var målad. Hennes kinder var skära, hennes ögonlock blå, läpparna var lila och näsan dammig.

– Hur gammal är du egentligen? frågade hon.

– Elva och ett halvt, svarade jag, för det var jag ungefär då.

– Vad heter du egentligen? sa tanten.

Det här var en dam som hade problem med språket. Nu hade hon sagt egentligen två gånger. Det märktes att hon inte haft Semlan som magister. Det är en lärare som inte går med på att man använder onödiga ord. Han är magister i Böskolan.

– Jag heter Tekla, sa jag. Tekla Tedin.

– Så bra, sa tanten och lyste upp. Då är det nog din pappa jag söker. Tommy Tedin.

– Han är inte inne, sa jag hastigt.

För om det var så att den här damen hade tänkt att gifta sig med min pappa, så tänkte jag sätta stopp. Man vill inte gärna ha en vandrande färglåda i huset.

– Jaså, är han inte hemma? sa tanten. Det var underligt. Var är han då, egentligen?

– Jag vet inte, sa jag och började spegla mig i anslagstavlan igen. Jag spanade efter om jag fått någon intressant sjukdom. En kompis och jag håller på och letar efter sånt.

– Var? sa tanten otåligt.

– Kanske är han på vinden och cyklar, sa jag.

Men nu såg hon förargad ut och jag blev lite rädd.

– Det är viktigt, sa hon.

– OK, sa jag. Han är på torget och handlar. Du kan ju gå dit!

– Men jag vet ju inte hur han ser ut, sa tanten. Hur ser han ut egentligen?.

– Nä, gå och häng dig, sa jag. Du kan väl inte gifta dig med en gubbe, när du inte ens kommer ihåg hur han ser ut.

Nu började hon skratta. Det såg trevligare ut. Mindre dammigt. Hon hade till och med en sorts tandställning, fast hon säkert var trettioåtta år. Jag har också tandställning. Ibland. Man kan ta ut den och lägga den i fickan, om man får lust. Fast det är luddigt i munnen en stund, när man har satt in den igen.

– Men lilla vän, sa tanten. Varför tror du jag skulle gifta mig med Tommy Tedin?

Jag såg misstänksamt på henne.

– Försök inga tricks, sa jag.

– Inga tricks, försäkrade hon.

Vi tummade till och med.

– Min pappa får inte gifta sig med vem som helst, sa jag.

– Nä, nä, sa hon.

Det var en konstig typ.

– Vad vill du då? frågade jag.

– Jag är från kommunen, sa tanten vänligt. Din pappa har sökt ett konstnärsstipendium. Vi tycker inte att han fyllt i ansökningsblanketten tillfredsställande. Och nu är det bråttom. Mycket bråttom. Tala om för mig hur han ser ut, så ska jag gå ner på torget och spana.

– Min pappa, sa jag, är söt. Han har gröna ögon och grop i ena kinden. Han har en massa svart rakt hår med snedlugg. Han har svarta ögonbryn, som han inte har målat. Han har väldigt vita tänder och grön skjorta. Han har en grön tröja också och gröna manchesterbyxor och en brun jacka av läder. Och så går han så här:

Jag visade tanten hur pappa går. Han tar ganska långa steg. Ungefär åtta meter.

Tanten tittade intresserat på.

– Jösses, utbrast hon. Honom tar jag nog inte fel på. Så log hon lite, så tandställningen blänkte.

Just då öppnades porten och pappa kom in i trappuppgången.

– Hej Tekla! sa han. Vet du vad jag har fått tag på?

Jag skakade på huvudet.

– Kronärtskockor, sa han.

Jag flög på honom och kramade honom, för kronärtskockor är det bästa vi vet i vår familj.

– Hrrrm, lät det då.

Vi hade glömt tanten. Hon sträckte fram handen.

– Ja hej, Tommy Tedin, sa hon. Jag heter Lisbet Gustafson. Jag skulle gärna vilja ha lite kompletterande uppgifter av dig. Till din stipendieansökan. Vi förstår inte riktigt vad du menar. Vi på kommunkontoret.

– Följ med in, sa pappa.

– Gift er inte, skrek jag.

2

Min pappa är en halv konstnär och en halv vaktmästare. Och hela han är Tommy Tedin, 33.

Han har hyrt ett extra rum på vinden i huset där vi bor. I det rummet målar han. Han gillar verkligen att måla. Men det kan vi inte leva på. Därför är han vaktmästare på en tidning varannan vecka. Då träffar han folk och det gillar han verkligen också. För när han är hemma och målar, träffar han inte många. Han träffar mig och de andra som bor i huset. Det bor fyra familjer i vårt hus. Huset är en gammal villa, skruttig och gul. Men hyresgästerna är ganska färska. Utom en gammal styrman som bor ovanpå oss. Han är åttio år.

Men nu gäller det min pappa. Han är bra på tre saker. Han är bra på att måla (utom ibland, då är han sämst i världen). Han är bra på att laga köttfärssås och spaghetti. Och han är bra på att sjunga.

Så en dag, just när vi