Änggårdarna på söder i Örebro: En tillbakablick på min uppväxt under 1950 och 1960-talet

By Lennart Hällzon

Boken innehåller en personlig berättelse om min uppväxt i bostadsområdet Änggårdarna på 1950 och 1960-talet. Den beskriver några av de händelser jag var med om, och även hur delar av söder i Örebro såg ut och förändrades under den tiden. Jag har också tagit med en del andra platser och resor som var centrala i min uppväxt.

I ett av kapitlen visas, genom många bilder, hur det gick till att bygga ett av husen i Änggårdarna.

Texterna varvas av ett stort antal bilder, de flesta privata, men även en hel del bilder från Örebro Stadsarkiv. Ett helt kapitel beskriver gamla söder sett från luften, det vill säga med flygbilder över dessa kvarter.

Texten är indelad i 30 kapitel som spänner över hela perioden 1949 till 1970 och innehåller även en del om min närmaste familj, liksom flera av de människor som bodde och vistades i området.

De flesta kapitel avslutas med en textruta där jag berättar om andra saker som hände i Sverige eller uti världen under den tidsperioden.
Jag har även med en del faktarutor om sådant som förekommer i mina texter.

Varje kapitel inleds med en teckning av Linnea Hällzon. Hon är barnbarn till min bror Hanseric.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Feb 13, 2020
• ISBN: 9789179694234

Lennart Hällzon

Jag är född och uppväxt i Örebro, och har varit staden trogen under hela mitt liv. Jag bodde de flesta av de 20 första åren i bostadsområdet Änggårdarna på söder i Örebro. Resten av mitt liv har jag bott på norr i Örebro. Jag är gift och har två vuxna barn. Jag har jobbat som Ingenjör på Audiologiska kliniken, Universitetssjukhuset i Örebro från början av 1970-talet till min pension för 6 år sen. Jag är intresserad av släktforskning och även hembygdsforskning. Även mitt musikintresse har följt mej under alla år.

Book preview

Litteraturförteckning

1 Intro

Att skriva om saker som hänt för länge sedan i ens liv är inte helt lätt. Vissa händelser minns jag endast som suddiga fragment medan andra framträder mycket tydligare. En del platser och områden som jag skriver om, såg ut på ett visst sätt i början på 50-talet, men förändrades under den tid som jag växte upp. De platser och hus och butiker som jag beskriver är subjektivt beskrivna, så som jag minns att jag uppfattade dem.

Alla händelser som jag beskriver kanske inte har hänt exakt på det sättet som jag har nedtecknat dem. Verklighet och fiktion är i vissa fall blandade med varann, men det skulle kunna ha hänt ungefär som jag beskriver det. Det mesta som jag skriver om har emellertid hänt, men det kan ha hänt lite annorlunda än jag kommer ihåg det!

Du som läser detta och har egna minnen av de platser eller händelser som jag beskriver, stanna gärna upp i läsandet, blunda en stund och fantisera dej tillbaka till den tid och plats som är ditt minne. Det jag beskriver är ju min egen historia, men du har ju din historia att bevara och minnas. Det är så många som lever i framtiden, i det som man planerar att göra snart eller senare, så att stanna upp i lite nostalgi och tillbakablickar är aldrig fel, bara man fortsätter att leva i nutiden.

Mina berättelser är varvade med fakta, och det är sånt som faktiskt har hänt eller sett ut som det är beskrivet. Jag har även vävt in ett antal bilder som dels är hämtade från eget material men även från Örebro Stadsarkivs bildarkiv.

Tidsperioden som jag behandlar är ju den tid när jag bodde i Änggårdarna, men i de händelser som jag beskriver kan tiden ibland pendla fram och tillbaka. Tiden är ju bara, som jag ser det, ett bra hjälpmedel för att kunna navigera i tillvaron. Jag har utvecklat detta i ett eget avsnitt.

Den geografiska mittpunkten i mina historier är Änggårdarna på söder i Örebro, men det finns också med andra platser och även resor, som har varit med och format min historia.

De fina teckningarna i början på nästan alla kapitel har Linnea Hällzon gjort. Hon är barnbarn till min bror. Hon har där illustrerat någon händelse eller tanke ur aktuellt kapitel. Bokens grafiska form har min bror Hanseric hjälpt mig med.

Jag inbjuder dej härmed att följa med på min tidsresa från min födelse i slutet av 40-talet och ca. tjugo år framåt. En svunnen tid men ändå levande i mitt minne! Nu åker vi!

Utdrag från karta över Örebro gjord 1914

Källa: Örebro Stadsarkiv

2 Hur såg det ut innan Änggårdarna byggdes

Jag har funderat lite på hur det såg ut i området runt Änggårdarna innan husen byggdes. Jag har läst i olika handlingar och sett på en del kort att det tidigare var ett område med åkrar och ängar från Sveaparken och österut. Detta stämmer, men bara till en del, beroende hur långt bak i tiden man tittar. Det fanns en del bebyggelse innan Änggårdarnas tid.

Jag har även granskat en del kartor från förr och på så sätt fått lite hum om hur det skulle kunna ha sett ut. Det fanns ju en del gator på dessa kartor som hade andra namn under en viss tidsperiod. Andra gator fanns på en del äldre kartor, men försvann senare. Ytterligare andra gator har ju tillkommit ju mer staden växte.

Om vi börjar med en karta som är från 1914 kan man bland annat se följande från den. Det område mellan södra delen av Sveaparken och järnvägsspåret till Skebäck, där Änggårdarna nu ligger, är inte alls projekterat och troligen är det vid den tiden endast ängar eller åkermark där. Där Femkampsgatan och Tennisgatan nu ligger verkar det ha varit ett område som var dedikerat till kreaturförsäljningsplats enligt kartan. Det var det området man kallade för Kobacken. Kreatursförsäljning hade tidigare legat på den så kallade Oxbacken vid södra infarten till Örebro.

År 1911 skulle det anordnas ett lantbruksmöte med tillhörande utställning i Örebro, och man ansåg att området vid Oxbacken behövdes för det arrangemanget. Man flyttade då kreaturförsäljningen till området öster om Sveaparken. Här fanns även ett område som hette Borgmästarejorden. Här hade förr borgmästaren i stan sin lönejord, därav namnet!

Öster om Skebäcksspåret och söder om Änggatans förlängning fanns 1914 inte mycket till bebyggelse enligt kartan. Endast en väg mot Reträtten. Öster om spåret låg det ett ganska stort koloniträdgårdsområde. Man hade även börjat projektera Eklundaområdet (gatorna var streckade, vilket tyder på att de endast fanns i projekteringsstadiet). Området där nu Idrottshuset och Behrn Arena ligger var vid den här tiden endast gärden och en och annan gård, men ingen planerad stadsbebyggelse.

Den som är skarpögd kan se att gatan mellan Kungsplan och Rudbecksgatan då hette Bygärdesgatan, och det hade den gjort från ca 1884. Den ändrade 1924 namn till Borgmästargatan, som den heter än i dag. Den kanske har fått det namnet av att Borgmästaren, som jag tidigare nämnt, hade sin lönejord på Bygärdet i närheten. Från 1993 och framåt återuppstod Bygärdesgatan, men då låg den parallellt med Bygärdesbäcken där den mynnar ut i Svartån, mellan Wadköpingsvägen och Hagmarksgatan. Men det varade inte så länge. Numera heter den gatan Universitetsallén.

Utdrag från karta över Örebro gjord 1929 av Nils Glimstedt, Stadsingenjör

Källa: Örebro Stadsarkiv

Denna bild är ett utdrag från en karta som är från 1929. Det har hänt en del, men ändå inte så mycket. Kartan visar i stort sett samma del av Örebro som den förra kartan. Kreaturförsäljningsplatsen finns kvar på samma ställe med någon form av byggnad mitt på, likaså det området som heter Borgmästarjorden.

Men söder om Änggatan, i den triangel där senare Änggårdarna byggs, har det hänt en del. Man har styckat av området i två olika delar. Det ena området kallas Tufängen. Kan det vara Tuvängen i gammal stavning och syfta på grästuvor? I den östra delen ligger en fastighet som skulle kunna vara det stenhuggeri som ska ha legat där vid Änggatan strax före järnvägsspåret. Den andra området kallas rätt och slätt Ekäng med fastighetsnr 580. Den delen hörde kanske till det stora område öster om industrijärnvägen som också kallades Ekäng och hade nummer 581 enligt kartan.

På det senast nämnda området syns också några fastigheter söder om den väg som utgår från Änggatan, strax innan den smalspåriga järnvägen som kallades Pålsbodabanan. Dessa fastigheter måste utgöra Ekängs gård som kanske har gett hela området dess namn!

Änggatans förlängning med Ekängs gård i dungen.

Källa: Vykort

Den här bilden, som är från början av 1930-talet visar just Ekängs gård. Det är Änggatan som man ser till vänster i bilden. Till höger om gatan ligger en fastighet som troligen är stenhuggeriet som låg intill järnvägen som man kanske kan ana. Därefter kröker vägen av mot söder för att sedan dra mot öster igen. Där någonstans i träddungen ligger Ekängs gård. Sen drar vägen vidare mot Reträtten.

Om vi fortsätter att titta på kartan från 1929 så verkar det som om delar av Eklundaområdet nu var bebyggt. Gator och fastigheter finns nu utmärkta på kartan. Men den del som kommer att ligga vid området som kallas Grubbängen återstår fortfarande att projektera. Där kommer så småningom bland annat Hemvärnsvägen att ligga, den gata där vår familj bodde under mina tre första år i livet, innan vi flyttade till Bollstigen i Änggårdarna.

Koloniträdgårdsområdet mellan Änggatan och det nya Eklundaområdet som syntes på 1914 års karta, finns fortfarande kvar på denna karta från 1929. Restalundsvägen börjar nu ta form och där finns redan en del fastigheter i början på gatan och även några kvarter närmare nuvarande Norrköpingsvägen, vilket inte syns på denna kartdel. Eyravallens idrottsplats finns nu också inom det kartområde som är strax utanför den visade kartdelen, mot norr. Eyravallen invigdes ju redan den 26 augusti 1923.

Utdrag från karta över Örebro gjord 1943-1944 av Gustaf Dahlen, Stadsingenjör

Källa: Örebro Stadsarkiv

Nu har det hänt en del saker i denna karta från 1943-1944. Det verkar som om hela området öster om Sveaparken håller på att planeras om. Det har tillkommit en hel del nya gator både väster och öster om Skebäcksjärnvägen. Det verkar också så att de här nya gatorna mest är på projekteringsstadiet, eftersom de är streckade på kartan och en del av dessa gator går rakt genom befintliga fastigheter. De finns med på denna karta, men på senare kartor, efter 1950, är de inte med längre. Då har området fått en annan karaktär.

Området mellan Bygärdesbäcken och järnvägen, speciellt söder om Eklundavägen, har fått flera nya gator inritade på kartan. De är streckade, men har ändå fått sina tänkta namn inskrivna. Ungefär där Bollstigen ska ligga inom några år finns på denna karta en gata som heter Vallmogatan. Från 1954 ligger den gatan på väster i stan.

Parallellt med järnvägen har man skissat på en förlängning av Långåkersgatan ända fram till där järnvägen korsar Bygärdesbäcken i söder. Mellan Änggatan och Eklundavägen har man planerat och namngett ett par gator, Solrosgatan och Guldregnsgatan. Även Eklundavägen har fått en annan sträckning från Bygärdesbäcken till järnvägen.

Nya gator har det också märkts ut på kartan vid Ekängsområdet. De är Åkerslingan, Ängslyckevägen och Kålgårdsgatan. Även Tullängsgatan är planerad och verkar gå rakt genom Ekängs Gård. Parallellt med Pålsbodabanan går också en väg som kallas Reträttvägen och är nyplanerad.

Nu är även området som tidigare hette Grubbängen klart, med bland annat gatorna Landstormsvägen, Hemvärnsvägen, Flygaregatan och Södra Stigen. Och nu verkar koloniträdgårdsområdet öster om järnvägen sjunga på sista versen. Man har börjat dra nya gator här. De är visserligen streckade, men det är början till en förändring i det området. Det är Landstormsvägen och även Södra Stigen som har förlängts för att möta varandra inom det gamla koloniområdet. Senare kommer Södra Stigen att även ansluta till Änggatan, men det ser man först på kartan från 1956.

Jag tror att de flesta av de gator som var streckade på kartan aldrig blev byggda, utan de fanns bara i planeringsstadiet. Senare kartor visar att de ändrades till andra gator. Bara två till tre år senare byggdes ju radhusen i Änggårdarna!

Karta över Örebro från ca.1944

Källa: Bok, "Örebro med närmaste omgivningar 1947

Det här är en karta från en Läro- och Läsebok för hembygdsundervisning som trycktes år 1947. Boken heter Örebro med närmaste omgivningar. Författarna heter B. Waldén, A. Warne och S. Junell, och boken är tryckt av AB Littorin & Rydén Örebro.

Jag tror att denna karta som finns i boken är ritad några år tidigare, kanske som den förra kartan, från ca 1944. Den visar på att området öster om Bygärdesbäcken inte var särskilt utbyggt då. Man ser även att många bostadsområden som finns idag, både söderut, västerut och norrut, inte ens var projekterade då.

Detta är ju en karta i en skolbok och jag funderar på varför inte gator, parker och områden är namnsatta! Hur ska skolungdomarna kunna lära sig hitta i staden utan dessa namn? Många områden och landmärken är dessutom beskrivna i boken men kan då inte lokaliseras på kartan. Kanske kartan endast fanns med för att man i stort skulle kunna se och förnimma utbredningen av staden! Vem vet? Jag tyckte i alla fall att denna karta kunde vara rolig att ha med i det här sammanhanget.

Utdrag från karta över Örebro gjord 1956

Källa: Örebro Stadsarkiv

När den här kartan ritades 1956 hade området öster om Sveaparken fått sin slutgiltiga utformning, med de gator och kvarter som fortfarande finns kvar, med några undantag. Bland annat den lilla trekant söder om Änggårdarna, som här är en del av Sveaparken, har gjorts om till parkeringsplatser idag. Sveaskolan har byggts och Södermalmsallén har förlängts fram till Änggatan idag.

Ekängsområdet är nu projekterat och håller på att byggas, även om gatan inte har sitt namn utmärkt på kartan, nämligen Räntmästargatan.

När den här kartan tas fram 1956 är jag 7 år och ska just börja skolan. Det är så här jag minns mitt kära söder, men som man ser på de här gamla kartorna från olika tidsepoker så har förändringens vind blåst över området under hela 1900-talets första hälft. Det är på 1950- och 1960-talet min berättelse utspelar sig, därför avslutar jag detta avsnitt med denna karta från 1956.

3 Änggårdarna

Bostadsområdet Änggårdarna byggdes alltså 1947. Året därpå flyttade flera av de sammanlagt 21 familjer som köpt fastighet här, in i detta experimentområde, som dåvarande Nerikes Allehanda beskrev det i sin tidning, vid jubileet 40 år senare. Det var Örebros första privata egnahemsområde och Örebros första radhus. Mycket är sig likt ännu idag eftersom området finns kvar och det fortfarande finns en livaktig egnahemförening där.

Brev angående kreatursmarknad på Kobacken

Området ligger österut vid Änggatan strax efter Sveaparken på söder i Örebro. Den delen av Örebro bestod vid tiden för bygget av stora leriga gärden som kallades Bygärdet, Kobacken och Ekängen, även om kartorna i förra kapitlet visar att projektering av hela området var igångsatt redan i början av 1940-talet.

Frälsningsarmén hade haft ett luffarhotell i området, Där fanns även en trädgårdshandel, Karlssons trädgårdsmästeri, som bland annat hade en hönsgård. Intill den industrijärnväg som skar av området, och som funnits där redan från början av 1900-talet, låg det, som jag påpekat tidigare, ett stenhuggeri i slutet på Änggatan.

På Kobacken hade man haft kreatursförsäljning ett antal år. Nu hade Polismyndigheten fått en förfrågan om att få ha marknad där den 7 april och den 6 oktober 1954. Den senaste kreatursmarknaden var då för 7 år sen, och den, och de marknader som fanns åren innan var inte välbesökta. Området som kallades Kobacken höll nu på att bebyggas med villor, varför frågan besvarades nekande av Polismyndigheten. Det roliga med det hela är att bifogat dokument i ärendet är underskrivet av polismästare Nils H Swensson, som vid undertecknandet den 28 oktober 1953 bodde nästan granne med oss på Bollstigen. De bodde på nr 6 och vi bodde på nr 10. Hans barn och vi var ju lekkamrater.

Änggårdarnas bostadsrättsförening bestod av 21 fastigheter fördelade på tre tvåvånings radhuslängor med källare, och begränsades av Änggatan mot norr, Femkampsgatan mot öster och Eyragatan mot väster. Den första radhuslängan efter Änggatan bestod av 9 fastigheter. Sen smalnade området av söderut och den andra radhuslängan, som låg efter Kägelstigen, bestod av 7 fastigheter plus en tvättstuga. Sista radhuslängan efter Bollstigen bestod av fem fastigheter. Söder om Bollstigen byggdes 1953 två rader med varmgarage för sammanlagt 22 bilar. Området bands sen ihop av att Femkampsgatan svängde av efter garagen och mötte Eyragatan.

Pappa och mamma på altan i ett ganska nybyggt radhus

Området hade som sagt en gemensam tvättstuga som låg i mittlängan längst österut. Utanför den fanns en plan med tvättlinor mellan två stålställningar, där man kunde hänga upp tvätt vid fint väder. Planen var grusbelagd då, och när det inte fanns någon tvätt ute spelade vi ofta kula där. På framsidan av tvättstugan gick det också ypperligt att spela kula.

Kägelstigen och Bollstigen var verkligen små gator som gjorde skäl av namnet stigen på slutet. De var smala och bilkörning var tillåten men det gick definitivt inte att mötas där! Det fanns emellertid två små parkeringsplatser på Femkampsgatan, vid Kägelstigen och vid Bollstigen med plats för vardera ca 4 bilar. Dessa parkeringsplatser användes främst till besöksparkering, men kunde även användas som tillfällig parkering för de boende.

Det fanns en kontorslokal i källarplan i första raden i fastigheten längst åt väster. Dit fick man gå och betala hyran så länge som det skedde manuellt med riktiga pengar.

Vilka bodde då i området under den tid som jag växte upp där.

På Bollstigen 10 hade det bott en familj som hette Borgensten före oss. Bredvid oss, i nr 8, så har det bott flera olika familjer. När vi flyttade in 1952 så bodde en familj som hette Fromell där. 1956 flyttade några som hette Allgoth dit och 1962 kom familjen Thyselius.

I nr 6 bodde hela tiden polismästare Nils H. Svensson med familj. Deras barn lekte vi ofta med. Granne med dem, i nr 4, bodde familjen Rudolf och Maja Lisa Hegedüs. De hade 3 flickor som mina systrar lekte med. Två av dem hette Rosita och Gisela, men vad den tredje flickan hette kommer jag inte ihåg. I Bollstigen 2 bodde sen familjen Filip och Ingeborg Bergman som hade två barn, Gunnel och Jan. Filip var fotograf och filmade hela bygget av sitt hus.

De som bodde på Kägelstigen när vi flyttade till Änggårdarna var följande:

På nr 2 bodde först några som hette Kullnert. 1959 flyttade familjen Malmberg dit. På nr 4 bodde familjen Sjöberg. 1958 flyttade de och några som hette Andersson flyttade dit.

På nr 6 bodde de som jag hade mest kontakt med på Kägelstigen, nämligen familjen Östberg. Deras son, Gunnar, hade jag som kompis och skolkamrat. De bodde där i stort sett hela tiden jag bodde i området. I nr 8 bodde några som hette Anna-Lisa och Nils Bergqvist, och i nr 10 bodde några som hette Lindberg. Bredvid dem, i nr 12, bodde några som hette Nykvist och Alverling och slutligen i nr 14 bodde C. A. André, som var en stilig man med yvig mustasch. Han hade även en dotter.

Änggårdarna idag enligt Google Earth

De som bodde efter Ängatan var följande:

I första huset, nr 42, bodde någon som hette Eriksson först, och 1959 flyttade några in som hette M. och A. Eriksson. Det var i det huset som bostadsrättsföreningen hade ett kontor i källarplan, med egen ingång från gaveln. Granne med dem, i nr 44, bodde familjen T. Lindblom och jämte dom, i nr 46, bodde Ann-Britt och Ruben Järliden. Två av deras barn, Olle och Anna-Karin hade vi mycket kontakt med. I 48:an var det lite omsättning av folk, vilket för övrigt inte var så vanligt i området. Först bodde några som hette Almfelt-Hansell, som andra familj i huset. 1960 flyttade några in som hette Trepp, men de bodde där bara i två år och sen kom familjen B. Zetterberg dit 1962. I nästa hus, nämligen nr 50 bodde Hilla-Britta Lindeberg under hela min tid. Hon var rektor för Risbergska skolan i Örebro under åren 1956 till 1963. Hon var gift med Åke, men hon blev ganska tidigt änka. De hade även en son som hette Henrik. I 52:an bodde familjen T. Sahlin och i nr 54 hette de Kerstin och Lars Jakobsson. I 56:an bodde familjen K. O. Nilsson när vi kom till området. 1958 flyttade familjen M. Sjöberg dit. Slutligen, i gavelhuset, Änggatan 58, bodde under hela min uppväxt familjen Anna-Stina och S. Björklund.

Faktaruta

Örebro-Skebäcks järnväg (ÖSkbJ) var en normalspårig, 4,1 km lång järnväg från Örebro S i östlig riktning till Skebäck vid stadens gamla östra hamn i Svartån.

Koncession erhölls av enskilda personer den 31 december 1901. Den 25 april 1902 överläts den till Järnvägsaktiebolaget Örebro-Skebäck, och öppnades för godstrafik 12 januari 1904. Det har aldrig förekommit någon persontrafik. Byggkostnaden var 200 000 kr. Banan blev 1908 försedd med en tredje skena för den smalspåriga trafiken från Norra Östergötlands Järnvägar (NÖJ).

Smalspårstrafiken upphörde 1951 efter att Svenska staten hade köpt NÖJ och SJ flyttade koltransporterna till normalspår mellan Norrköping och Örebro gasverk. Den tredje rälen revs snart upp. Allmän godstrafik lades ner 1/1 1956.

Efter 1965 blev banan industrispår och finns fortfarande kvar. Pappersåtervinningen flyttade 2006 genom markbyte med kommunen till Törsjö i Marieberg och den sista godskunden, Örebro pappersbruk, lade ner fabriken under 2010.

I området mellan Örebro pappersbruk och Svartån planeras för bostadsbyggande vilket innebär att industrispåret troligen måste tas bort.

Källa: Internet

Efter de gator som omslöt området så byggdes det en del villor på yttersidorna ganska snart efter att Änggårdarnas radhus var färdiga, men det fanns även en del tomter som bebyggdes lite senare. På sydöstra hörntomten Femkampsgatan/Änggatan fanns i början på 50-talet fortfarande det gamla stenhuggeriet kvar, men det skulle snart försvinna i och med att det började byggas villor längs med östra sidan av Femkampsgatan.

Bakom villorna på Femkampsgatan mot öster fanns industrijärnvägen som sträckte sig från södra station och ända till Örebro Pappersbruk i Skebäck. Pappersbruket är sedan en tid nedlagt, men järnvägen finns kvar än idag.