Karin Larssons barndom: En berättelse om Karins familj

By Curt Fröberg

Det här är en bok om Karin Larssons barndom. Hon föddes 1859 i Örebro och flyttade som sexåring med familjen till Hallsberg. Som flicka hette hon Karin Bergöö. Hon utbildade sig senare på Konstakademin och gifte sig 1883 med konstnärskollegan Carl Larsson. Tillsammans skapade de sig det hem som idag är Carl Larsson-gården i Sundborn.

Det här är en berättelse om Karins föräldrar, släkt och vänner. Om Karins barndom i Örebro och Hallsberg, men framför allt en berättelse om Karins pappa, handelsmannen Adolf Bergöö och hans hustru Hilda samt om Hildas föräldrar. Hur de i glädje och sorg upplevde Örebro och Hallsberg på 1850- och 1860-talet: Stadsbranden, affärslivet och järnvägens tillkomst, samt om förlovning, äktenskap och barnafödslar.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 20, 2022
• ISBN: 9789180570374

Curt Fröberg

Författaren är uppväxt i Örebro men bor i Hallsbergs kommun och är medlem i Föreningen Karin Bergöö Larssons vänner. Han har under mer är 20 år ägnat sig åt forskning om Karin och hennes familj. Han har skrivit och framfört dockteaterföreställningar om Karins och Carls barn samt föreläst om Karins ungdomsår bland annat vid Carl Larsson-gården. Boken bygger i stor utsträckning på Karins och föräldrarnas brev, samt egen grundforskning.

Book preview

Innehåll

Förord

Bergöö i Örebro

Sahlqvist – Stenström

Adolf Bergöös bakgrund

Adolf Bergöö hos Sahlqvist

Katastrofen – Det brinner

En händelserik tid

…Och så kom då Karin

Adolfs och Hildas äventyr

Karin som barn i Örebro

Barndomsvännen

Släktingar runt Karin i Örebro

Vänner och bekanta i Örebro

Det blåser nya vindar

Familjen Bergöö flyttar till Hallsberg – Kumla socken

Familjen Bergöö

Karins barndom i Hallsberg

Anna Morien – Karins guvernant

Kusiner i Karins närhet

Bergöös fastighetsinnehav i Hallsberg och Kumla

Epilog

Personregister

Förord

Karin Larsson har förmodligen de flesta svenskar sett på bild. Hennes man, Carl Larsson, har målat av henne och bilder har spridits med reproduktioner och i böcker, inte bara i Sverige.

En bok om Karin Larssons barndom blir i mångt och mycket en bok om hennes föräldrar, syskon, släkt och vänner för det är just det som är ett barns barndom.

Karin föddes 1859 i Örebro och flyttade som sexåring med familjen till Hallsberg. Som flicka hette hon Karin Bergöö. Hon gifte sig 1883, då 23 år gammal, med konstnärskollegan Carl Larsson. Några år senare fick de av Karins pappa en stuga, Lilla Hyttnäs, i Sundborn som kom att bli deras bostad och gemensamma konstprojekt. Carl Larsson-gården i Sundborn är ett av världens mest kända konstnärshem. Men vem vävde, sydde och broderade? Ja, inte var det Carl. Karin stod för mycket av detaljerna i inredningen och hon skapade även en del av möblerna. Eftersom Carl ofta var hemifrån blev det Karin som fick styra med hantverkarna. Ja, det är säkert lika mycket Karins Carl Larsson-gård som Carls.

Mitt intresse för Karin och för familjen Bergöö började 1990. Jag arbetade inom barnomsorgen i Hallsberg och tog som en del av mitt arbete emot barngrupper på Bergöövåningen. Vi tittade på Carl Larssons väggmålningar och jag berättade om Karin och Carl. Några år senare skrev jag manus till en dockteaterpjäs, Sagan om Suzanne, som jag och några vänner framförde i våningen. Det var en berättelse i sagoform om Karins och Carls dotter Susanne med inspiration av Carl Larssons väggmålningar.

Jag blev medlem i föreningen Karin Bergöö Larssons vänner och var under många år aktiv i styrelsen. I föreningen startade vi en studiecirkel där vi läste Karins brev till föräldrarna. Omkring 600 brev från Karin till hennes föräldrar finns bevarade. Breven inspirerade mig till att få veta mer om Karin så där började min forskning.

Det blev att leta i husförhörslängder och mantalsuppgifter. Att sitta på arkiv för att samla kunskap och med tiden blev det ett ganska stort material om Karins barndom, men också om hennes föräldrar.

Om Karin som vuxen finns mycket skrivet, men om hennes barndom, om föräldrar, släkt och vänner finns mycket att tillägga.

Det här är en bok om Karins föräldrar Adolf Bergöö och Hilda Sahlqvist. Berättelsen börjar när Adolf flyttar från Gävle till Örebro. Den fortsätter med mötet med Hilda, berättar om förlovning och giftermål, om Adolfs verksamhet i Örebro och om Karins födelse och småbarnstid, samt om flytten till Hallsberg.

Här berättar jag, förutom om Karin och hennes föräldrar, även om familjens släkt och vänner i Örebro från tiden runt Karins födelse. Det blir en berättelse om en ambitiös och framgångsrik handelsman. Om glädje och sorg. En dramatisk händelse var naturligtvis den stora stadsbranden i Örebro 1854. Nya lagar om frihandel samt järnvägens tillkomst lockade med nya affärsmöjligheter och familjen Bergöö lämnade Örebro och flyttade till Hallsberg.

Det är svårt att forska om små barn, men tack vare bevarade brev från Karin och från hennes föräldrar finns det ändå en del intressanta guldkorn om Karin som liten. Boken ger en glimt av 1850-talets Örebro och om nybyggarsamhället Hallsberg på 1860- och 1870-talet. Inte övergripande, utan ur några få personers perspektiv.

Jag vill tacka min hustru, Inga, som stått ut med all den tid jag tillbringat på resor och vid datorn, liksom de vänner som läst och gett synpunkter. Ett stort tack till Carl Larsson-gården som varit behjälpliga med bilder. Och särskilt tack till Bo Söderberg som korrekturläst och till min svåger Ulf Persson som varit till hjälp med både forskning och framtagande av den här boken.

Curt Fröberg

BERGÖÖ i ÖREBRO

I augusti månad år 1849 flyttade Adolf Bergöö till Örebro. Tio år senare skulle han bli pappa till Karin, som i sin tur skulle utbilda sig till konstnär och en dag gifta sig med konstnärskollegan Carl Larsson. Tillsammans skapade sedan Karin och Carl ett av världens mest kända konstnärshem, Lilla Hyttnäs, numera Carl Larsson-gården i Sundborn.

Men det var inget som Adolf ens anade när han anlände till Örebro för att bli medhjälpare åt sin kusin Conrad Bergöö. Inte kunde han heller veta att han inom tio år, tillsammans med järnhandlaren Michael Alfort, skulle bygga ett hus på Stortorget i Örebro, lagom till att flytta in i när Karin föddes.

Ytterligare några år senare avslutade Adolf Bergöö sin handelskarriär i Örebro, tog familjen med sig och flyttade till Hallsberg, men huset på Stortorget 8 i Örebro står kvar än idag.

Stortorget 8 i Örebro. Foto: författaren

Huset kom till när Örebro söder om Svartån återuppbyggdes efter den stora stadsbranden. Då var det stenhus som gällde. Naturligtvis har huset förändrats med åren. Bland annat har de stora skyltfönstren tillkommit senare.

Adolf Bergöö var född och uppväxt i Krokfors i Sundborns socken. Han ska i unga år ha gått i lära i en bokhandel i Falun. Som sextonåring var han bokhållare hos en handlare i Västerås och efter att ha varit tillbaka hemma i Krokfors ett par år flyttade han som tjugoåring till Gävle som handelsbetjänt hos grosshandlaren Aug. Norman. Och året därpå bar det alltså av till Örebro.

Conrad Bergöös verksamhet i Örebro

Bara några månader innan Adolf Bergöö skrevs in i husförhörslängden i Örebro hade hans kusin Conrad Bergöö kommit för att söka burskap. (Rätt att bedriva yrke i staden, se sid 18). Hans ansökan blev godkänd, om än med viss tvekan. Hans kandidatur stöddes av ett par skriftliga intyg från två handlare i staden.

Conrad hyrde in sig vid Stora Gatan i fastigheten 153 S (idag Drottninggatan 15 ungefär), som ägdes av garvaren och åldermannen Johan Fischers hustru, fru Christina Rebecca, född Westerling. Så även en gift kvinna kunde tydligen äga och hyra ut en fastighet.

Gården N. 153 Söder

Uppgift till Mantals och Skattskrivningen

Örebro stad för år 1850

Undertecknad Handlande född år 1825 den 1 juli

Handelsbetjänt Adolf Bergöö född år 1828 30 September

Örebro den 18 dec 1849

A.C. Bergöö

Avskrift av Conrad Bergöös mantalsuppgift – Riksarkivet Uppsala

I Conrad Bergöös mantals- och skattskrivning för Örebro, inlämnad i december 1849, står han som handlare och han anger Adolf Bergöö som handelsbetjänt, men det ska visa sig att de två kusinerna inte endast handlade med varor, utan också ägnade sig åt en viss tillverkning.

Av Conrads mantalsuppgift för nästkommande år framgår att han har tillstånd att driva destilleringsrörelse med enkel panna om 38 1/2 kannor (100 liter) och där anger han Adolf Bergöö som sin medhjälpare. Det var alltså alkoholhaltiga drycker som de båda kusinerna tillverkade och sålde.

Annons i Nerikes Allahanda 1852

Den stad som kusinerna Adolf och Conrad bodde och verkade i var långt ifrån det Örebro som finns idag. Det var en kåkstad med omkring femtusen invånare där de boende kunde ha stall med hästar och även höns och grisar. Vill man uppleva lite av den bebyggelsen kan man ta en tur bland de gamla husen i friluftsmuseet Wadköping i Örebro.

I granngården till Adolf och Conrad bodde handlaren Lars Sahlqvist och hustrun Maria Christina, ofta kallad Maja Stina, med sina fem barn. Äldsta dottern Hilda skulle senare gifta sig med Adolf, men hon var bara tolv år när Adolf blev hennes granne.

Den unge Adolf vill bli sin egen

I Carl Larssons brevsamling i Uppsala universitetsbibliotek finns drygt tiotusen brev bevarade. Därav är ett sextiotal brev från Adolf Bergöö till hans föräldrar i Krokfors i Sundborns socken.

Av Adolfs brev från tidigt 1850-tal framgår att hans stora önskemål var att få bli sin egen. Nedan följer ett sammandrag av Adolfs första brev som finns bevarat, men av brevet framgår att det funnits tidigare brev.

Örebro den 4 April 1851

Högtärade Fader!

För Pappas brev af den 11 Febr får jag tacka och får äfven bedja Pappa framföra min tacksägelse till Mamma och systrar för bref af samma dato. Pappa omtalar i sitt bref att Pappa ej kan hjelpa mig några pengar nu och jag vill visst ej att Pappa skall blottställa sig, i synnerhet som jag ännu egentligen ej är i behof af dem, utan om Pappa sänder mig då det för Pappa faller sig lägligt så kan Pappa vara öfvertygad att de på det samvetsgrannaste skola användas…

…Pappas alltid tillgifne och vördnadsfulla

Son Adolf Bergöö.

Redan tjugotvå år gammal, hade Adolf hoppats på hjälp med kapital av sin far, men tydligen utan framgång trots alla vackra ord. Men Adolf gav sig inte. En kort tid senare bad han sin far om pengar igen. Han hade nya idéer och nya förslag men pappan, Carl Peter Bergöö i Sundborn, tyckte nog att Adolf var lite för ung och oerfaren, så det blev inga slantar.

Adolf lämnar Conrad

Det blev vid den här tiden inget av med affärsplanerna, men Adolf lämnar Conrad och tar tjänst hos en tyghandlare Björkegren. Uppgörelsen är att han ska vara där ett halvt år.

Nedan följer ett brev från Adolf till sin mor. Av brevet framgår med all tydlighet att Adolf inte är nöjd med sin tjänst hos kusinen Conrad:

Örebro den