Gåtan: och andra noveller

By Sten Andreasson

Den gamle skolläraren ser med ängslan tillbaka på sitt liv. En lekande pojke funderar över den gåtfulla döden. Johansson får bryderi med sin gamla radioapparat. Vänskapen med ett gammalt träd prövas. Ett samtal speglar parförhållandet mellan omaka personligheter. Två bröders nära kamratskap tar en ny vändning.

Novellerna spinner på temat mänskliga relationer och reflektioner där tonen skiftar mellan dur och moll. I några möter en krypande obehagskänsla som leder fram till slutet vars tolkning ibland faller på läsaren. Andra har en ljusare stämning med inslag av svartvit humor.

De korta berättelserna omväxlande oroar och roar.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 26, 2018
• ISBN: 9789177859130

Sten Andreasson

Sten Andreasson har tidigare gett ut essäerna Musikfåglar och novellsamlingen Gåtan på detta förlag och går nu vidare med fantasifulla berättelser.

Book preview

Innehållsförteckning

Gåtan

Trädet

Samtalet: Han

Samtalet: Hon

Två bröder

Radioapparaten

Likvagnen

Pianot

Gåtan

Skoldagen var slut. Höstsolen som lyste blek genom slöjmolnen gav knappast någon värme sena eftermiddagen. Träden hade tappat de flesta blad och stod halvnakna i tysta led mot åkermarken intill. Det var helt vindstilla när en plötslig virvel drog med sig några ansamlade torra löv i en rasslande dans vid husväggen. En flock kajor kretsade högljutt språkande ovan hustaken. Luften andades höst med lukt från fuktigt leriga plogtiljor och multnande halmstubb.

Han gick oroligt fram och tillbaka med händerna bak ryggen. Grusplanen som tidigare under rasterna varit ett myller av barn med deras spring och stoj och gälla röster låg vilsamt tom. Ännu en arbetsdag var över. Efter att ha ställt skolsalen iordning, kontrollerat morgondagens schema och låst dörrarna hade han gått ut för att lätta på den anspänning som i alla fall krävdes i undervisningen hur glädjefylld den än var. Men varför kom inte det lugn och den tillfredsställelse som vanligen infann sig efter arbetsdagen med skolbarnen?

Timmarna hade förflutit som de brukade med sina rutiner och uppkomna små situationer. Han hade som alltid varit påläst och planerat sina lektioner väl. Så det var knappast till något speciellt, som inträffat under dagen, han kunde härleda sin sakta krypande olustkänsla. Det hade inte att göra med incidenten nyss, den i hans tycke lite näsvisa reaktionen efter att ha gett en befogad tillrättavisning. Det hörde till vardagens små förtretligheter och var sådant som följde med yrkesrollen. Nej, det var något djupare och mer avlägset men som inte lät sig fångas, i varje fall inte för stunden.

Han vankade rastlöst av och an, kunde inte sätta fingret på vad som irriterade och skavde, vad som flyktigt kommit nästan upp till ytan men inte nått ända fram till hans medvetande. Det var enbart en känsla och inget gripbart, kanske framkallad genom en association som hade med vädret eller årstiden att göra? Blicken flöt ut i fjärran medan han planlöst stegade långsamt fram och åter på grusplanen letande i sitt inre efter orsaken till sitt sinnestillstånd, vad det kom sig av. Han slog upp rockkragen för att hindra den nu lite kyliga luften att leta sig in vid nacken ner mot halsen.

Han stannade till, stod och funderade, sökte sig trevande bakåt i tiden i ett försök att finna en ledtråd, att fånga en stämning eller någon händelse från det förflutna som kanske skulle leda honom in på ett spår. Drog in den svala luften genom näsan med dess bekanta lukter av höst. Hösten? Den grep inte tag i känslolivet på samma omtumlande sätt som våren. Våren med sina dofter av mylla och spirande grönska, första solvärme och återvändande sångfåglar, den tid som vände upp och ned på allt och satte blodet i svallning! Hösten kunde inte mäta sig med den, inte påverka så starkt. Oftast inte.

Men han mindes ett visst år som undantag. Det var tidig höst i slutet av september. Den första oskyldiga förälskelsen i ungdomsåren. Just då det enda som hade betydelse, överskuggande allt, ett stillsamt rus. De stod och kysstes i lindallén, i regnet under trädkronorna som släppte våta, svala droppar ner på