Hälsa Michael från mig: Berättelsen om Elin och alla de andra

By Nancy Gahnström Gudinge

Släktkrönikan Hälsa Michael från mig är en bok om sökande. Om sökande efter tidigare generationer i allmänhet, och de flyktiga och svårfångade människorna i synnerhet. De som knappt lämnat några spår efter sig. Vilka var de trasiga familjerna som sällan bokförde varken sin ekonomi, sin adress eller sina barn?
Efterforskningarna leder författaren och släktforskaren Nancy Gahnström Gudinge från nutida Gotland över havet mot Stockholm och Finland under 1800-talets andra hälft. Och det leder till möten med nu levande släktingar. Utifrån muntliga berättelser, brev och passagerarlistor pusslas de svarta fårens livsberättelser samman.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Dec 20, 2017
• ISBN: 9789177851967

Nancy Gahnström Gudinge

Jag gillar att dokumentera, så släktforskning lockar mig. Här har jag samlat minnen, och utifrån minnena har jag utmanats att söka vidare. Jag har funnit händelser och personer som går att sammanföra i en berättelse. Det har tagit lång, för lång tid men nu är det dags att debutera med en släktkrönika. Jag har också sett att det finns ett till ämne att fortsätta släktkrönikan i.

Book preview

Kärt barn har många namn

Mormor

Gunborg

Bojan

Tack för allt

Jag hade inte klarat mycket utan Dig

Ett stort tack till

Henrik min älskade son och bästa tränare i kommunikation

Hasse min käre man. Mitt bollplank och min tålmodiga supporter

Stina Engblom Colliander

– du fick igång mig

Elin Nyström

Innehållsförteckning

– Det var nånting med den där Guss, Stina

Glöm det där med att komma ihåg

Sådant man bara drömmer om

Över kommoden hängde rakspegeln

1990

Mamma, mormor, farmor, Gunborg för en del Bojan för de flesta

Grabbar, gubbar & kaffehalva

Min mormorsmormor Elin

Många dagar

Namnet Charlotta går vidare

Rotlös är det minsta man kan säga

Hur många barn?

Men först tar vi syskonen Nyström

De tre vackra flickorna

År 2000

År 2002

Åbo och Aura Å

Andra besöket

2003-05-30

Ska bara….

Gustav Edvards gravsten

Wolmar

Kommunikationerna över Östersjön

Majsi och Gunnar

Flitiga brevskrivare

Elin har reumatism och svagt hjärta

Ett annat liv

Vad har jag då så här långt?

Fjärde och femte barnen har jag ännu inte hittat

Johan Lönnroth

De tre händelserna hänger ihop

Elins sjätte barn

Skuld till samhället

De får resa ensamma

Johan flyttar senare hem

Ingeborg som vuxen

Ingeborgs dotter Bojan fick tre barn

Ingeborg dör 1964

Bertil det sjunde barnet

Gården Söderlångvik

Tillbaka igen till 1898 då föds åttonde barnet

Var är det nionde? Återigen fattas ett barn

10: e barnet

11: e barnet Gjördis Gunhild

Tönnes blir 12:e barnet

Det slår mig att det är tredje gången

Maj 2004

2 juni 2004

Det har blivit många bakslag

Den 2 Juli 2004

Den 27 juli 2004 Brev från Wolmar

Breven från Wolmar

En tråd till att fortsätta på

Den 9:e September

2005

Dalila Kavaleff

Lördag morgon 4:e mars 2006

April 2009

Sitter med tankarna på mormor

Tänker på Ingeborg

Och så blev det

2010

3 oktober 2011

Men uthållighet lönar sig

Efter ett nytt tidshopp fram till 2017

Hälsa Michael från mig...

– Det var nånting med den där Guss, sa Stina

Jag talade med personal på Åbo Akademis handskriftavdelning. Igen. Förra gången blev resultatet att jag upplystes om en internetadress, där man kan hitta arkivet för brevsamlingar. Vilken jätteskatt! Jag skrev ut de ca 40 sidorna, med nästan 400 poster. Namn på alla som Guss Mattsson hade brevväxlat med.

Guss Mattsson var berömd i Åbo runt förra sekelskiftet. Det är för lite sagt för han var känd långt utanför Finland. Han var kemist i nobelklass, politiker, debattör och tidningsman. Även om jag åkte till Åbo för tredje gången skulle det ta för lång tid att gå igenom samlingen på 2,5 hyllmeter.

Släktforskare ger sig inte. Och Stina hade rätt. Så kopplingen till Guss visar sig komma, men långt, mycket långt senare.

Jag letar efter uppgifter om Elin, som var min mormors mormor. Naturligtvis ska det finnas spår efter hennes liv. Det är min utgångspunkt. Hon var skeppardotter och född i Åbo 1865.

Det började inte med Elin men det blev så efter ett tag. Intresset för släkthistoria övergick från att ha varit ett lyssnande, till ett frågvist lyssnande. Sedan vidare till ett aktivt men oplanerat sökande. Och sedan av nödvändighet till att bli mer noga och dokumenterande.

Glöm det där med att komma ihåg

Det gör man inte. Papper och penna gäller; dator, bilder. Allt är bättre än det bedrägliga minnet. Någon exemplarisk släktforskare är jag inte, mina anteckningar och källhänvisningar är kanske inte så begripliga för någon annan.

Vartefter mina nära släktingar börjat åldras, har känslan ökat av att det är bråttom att ta reda på mesta möjliga. Ett bra tillfälle för mig att ta tillvara det de gamla hade att berätta var på 1970-talet, under den tid min mormors far Gunnar Pettersson blev äldre och mest låg på sin säng.

Han hade varit en viktig person i hela mitt liv och var egentligen ingen särskilt talför man, fast han hade mycket att berätta. Gunnar och hans fru Ingeborg, min mormorsmor, bodde granne med en lanthandel som fanns då. I Fole socken på Gotland. De bodde sedan den 1 maj år 1919 i huset bakom affären, som i sin tur låg och fortfarande ligger utmed väg 147.

Min familj bodde på olika ställen i och omkring Visby men på sommaren var jag en hel del hos de gamla på landet. Morfar och jag gick ofta in i boden och handlade och det var nog rätt många av mina somrars par träskor som han stod för. Jag förstår nu att han hade klar blick och känsla för vad som behövdes. Han täljde visselpipor och gjorde höjdhopps-ställningar av stavar. Det var lite ge och ta. Han gjorde sådant jag