Hypnos, avslappning och suggestion ur KBT-perspektiv: Handbok för kliniker, speciellt inom tandvården

By Nils Norrsell

Författaren, Nils Norrsell, är leg. tandläkare och leg. psykoterapeut och har arbetat med hypnos sedan 1958, dvs. redan under tiden för sin utbildning till tandläkare. Ämnet förknippades på den tiden ofta med magi och ockultism och mindre ofta med vetenskap och beprövad erfarenhet. Kognitiv beteendeterapi, KBT, har sedan dess tillkommit och har bidragit med modeller och förklaringar till viktiga principer bakom fungerande psykoterapi.
Tidigare ansågs suggestion vara den huvudsakliga mekanismen vid terapeutiska interventioner under hypnos. KBT ser tankar och beteenden som inlärda och påverkbara genom om- och nyinlärning. Själva hypnostillståndet har under tidernas lopp beskrivits på många olika sätt. Här beskrivs det som ett passivt tillstånd utan analytiskt tänkande eller initiativtagande, under vilket uppmärksamheten styrs reflexmässigt och beteendet styrs av motivation som skapas med hjälp av suggestion.
Boken innehåller KBT- och hypnosteorier utformade efter ett synsätt som författaren funnit vara fruktbart. Den är tänkt som en handbok för nybörjare, främst inom tandvården. Den lämpar sig även för läkare, sjuksköterskor och andra legitimerade yrkesgrupper inom vården samt för vissa pedagoger. Praktiska, särskilt utvalda exempel på användbara induktionsmetoder beskrivs utförligt.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Oct 6, 2016
• ISBN: 9789175696256

Book preview

effektivt.

1.   Kort historik

Inom medicinen är hypnosanvändning säkerligen lika gammal som läkekonsten själv. Dock blev detta speciella medvetandetillstånd inte uppmärksammat förrän Anton Mesmer började med sina kurer i slutet av 1700-talet. Han var påverkad av fysikens upptäckt av magnetism hos metaller och trodde att i världsalltet fanns magnetisk strålning utgående från stjärnorna. I levande varelser trodde han att det fanns vad han kallade animal magnetism och att man kunde magnetisera genom strykningar. Att han trodde det berodde på att patienterna vid ihållande strykning tycktes hamna i någon slags dvala och att det på den tiden var svårt att hitta en bättre förklaring.

Esdaile var en engelsk kirurg som arbetade i Indien med animal magnetism som enda bedövningsmedel fram till dess att man upptäckte lustgasen på 1840-talet. En annan läkare från England, Braid, blev intresserad av metoden, men förkastade teorin om magnetism. Han såg det framkallade tillståndet som ett slags sömn och använde benämningen hypnotism. När han senare ångrade sig var det för sent för ordet hade redan blivit etablerat. Det ändrades så småningom till hypnos.

Den franske läkaren Jean-Martin Charcot såg hypnotiserbarhet som en medfödd egenskap och ett tecken på hysterisk läggning. Hans kollegor Auguste Liebault och Hippolyte Bernheim såg däremot hypnosen som en effekt av suggestion. I Tyskland arbetade läkaren Oscar Vogt framgångsrikt med hypnos. Hans elev Johannes Heinrich Schultz blev intresserad av vad de hypnotiserade upplevde när de var i transtillstånd. Detta gav upphov till den i Tyskland flitigt använda metoden autogen träning. Den går ut på att fokusera just på det som de hypnotiserade upplevde nämligen armtyngd, värme i händerna, lugn magandning osv.

Charcots hade två elever, som blev berömda, Josef Breuer och Sigmund Freud. Breuer var en duktig kliniker och hade stor framgång som hypnosterapeut. Freud, som var teoretiskt lagd, lyckades inte lika bra och övergav så småningom hypnosen och grundade i stället psykoanalysen. Metoden bygger på fria associationer och drömtydning. Sexualiteten ansågs vara den främsta psykologiska drivkraften. Den instans i psyket som kräver omedelbar behovstillfredsställelse kallade Freud Detet, och behoven som värnar om individens strävan att välja det som gagnar på sikt kallade han Jaget. Samvetet kallade han för Överjaget

Emile Coué (1857–1926) var elev hos den berömde Liebault (1823–1904) i Nancy. Han lärde sig mycket både av Liebault och dennes framstående elev Bernheim. Coué hade dock en invändning mot sina lärares arbetsmetod. Han menade att hypnos inte av alla uppfattades som ett sömntillstånd och arbetade därför bara med begreppen suggestion och självsuggestion med patienten i vaket tillstånd. Aaron Beck, som grundade kognitiv terapi på 1960-talet fann att det var effektivt att systematiskt ersätta ofta upprepade negativa tankar med mera positiva men fortfarande realistiska tankar.

I Europa fick hypnos ett uppsving efter de båda världskrigen då den visade sig vara effektiv vid behandling av chocktillstånd. I USA botade en hypnotisör vid namn Quimby i mitten på 1800-talet en sjuklig kvinna, Mary Baker Eddy. Hon blev mycket imponerad, men tog avstånd från hypnosen och grundade religionen Christian Science, huvudsakligen byggd på lärdomar från hypnosen. Hon menade att tro på Gud, positivt tänkande samt förnekande av sjukdomars existens kunde hela. Hon betraktade sjukdomar som villfarelser som skulle försvinna om man vägrade tro på dem och intalade sig att människan var Guds avbild och därför frisk.

En av de mest namnkunniga inom hypnosen är amerikanen Milton Ericson. Hans elev, tandläkaren Key Thompson har bidragit till ökade kunskaper inom detta område. En annan amerikan, Dave Elman har lanserat många effektiva hypnosinduktioner som passar inom tandvården, då de helt satsar på snabb avslappning.

Den svenske läkaren Sidney Alrutz använde hypnos i sin Stockholmspraktik i slutet på 1800-talet. Han kan nog antas ha varit påverkad av teorin om animal magnetism när han forskade om nervstrålning. Praktiken övertogs så småningom av en annan läkare, Otto Wetterstrand, som blev känd långt utanför Sveriges gränser. Behandlingen var extremt långa sessioner med grupphypnos och suggestioner som viskades i örat på deltagarna.

Poul Bjerre lärde sig att använda hypnos av Otto Wetterstrand. Han tillmätte drömmar stor betydelse och såg sömn och hypnos som tillstånd då hjärnan bearbetar och smälter intryck för att tillgodogöra sig nyttigt material och göra sig av med resten ungefär på samma sätt som matsmältning fungerar. Behandlingsmetoden kallade han psykosyntes.

John Björkhem intresserade sig för hypnotiska hallucinationer och parapsykologi. Hans demonstrationer på Akademiska Föreningen i Lund på 1940-talet blev mycket omtalade, men de gjorde att hypnos kom att förknippas med övernaturliga krafter och mystik. Större klarhet uppnåddes när läkaren Basil Finer efter studier i England kom till Sverige och introducerade hypnos i sjukvården. Hans kollega Ture Arvidsson visade stor talang i hypnosutövande och har bidragit till ökat intresse för klinisk hypnos. År 1973 startade psykologen Bengt-Göran Fast en 3-årsutbildning i ämnet, och den har sedan utgjort modell för hur utbildning sker i Sverige.

Hypnos i tandvården

Hypnos för tandläkare har funnits åtminstone sedan slutet av 1800-talet. I en liten tidningsartikel från USA stod då att efter en hypnosdemonstration var alla mycket imponerade. Man trodde att inom några få år skulle de flesta tandläkare använda hypnos. Så blev det inte utan intresset har gått i vågor. Till Sverige kom tandläkarhypnosen inte förrän omkring 1960. Den introducerats av tandläkare Tage Persson, som fått utbildning i England.

Stor vikt lades vid möjligheten att framkalla anestesi utan kemiska bedövningsmedel. Man använde också hypnos för att dämpa kväljningsreflexer, blödningar och för tillvänjning till tandproteser. Allt detta är värdefullt, men numera har det huvudsakliga fokuset flyttats till behandling av tandvårdsrädsla. En annan behandling som tycks ha framtiden för sig är hypnos vid bruxism, ett nutida, allvarligt och allt vanligare problem.

Ett snabbt ökande intresse gjorde att man bildade en förening, som fick namnet Svenska Föreningen för Klinisk och Experimentell Hypnos. Numera heter den Svenska Föreningen för Klinisk Hypnos. Antalet medlemmar var på 1980-talet över 1000, och majoriteten av dem var tandläkare. Kurser anordnades regelbundet bl.a. av tandläkare Per-Olof Wikström och psykologen Lars-Eric Uneståhl och själv deltog jag som lärare tillsammans med dem och flera andra kollegor, och gav också egna kurser i Sverige och Tyskland.

Sedan dess har en ny yrkesgrupp, tandhygienisterna, tillkommit. Kunskapen om hypnos har vuxit internationellt och kognitiv beteendeterapi har bidragit till förståelsen av hur ångestproblematik behandlas effektivt. Ännu snabbare och bättre resuktat får man om också hypnos används. Tyvärr har hypnosutbildning av tandvårdpersonal legat nere ända sedan slutet av 1990-talet. Den här boken syftar till att på ett sakligt sätt klargöra hur hypnos i kombination med KBT kan användas i tandvården. Hypnos är som regel ett mycket effektivt sätt att få patienten att slappna av.

Avslappning behövs för desensibilisering (att göra mindre känslig) för ångestväckande stimuli.

För rådgivare kan det vara bra att känna till att det numera också finns böcker om coaching i positiv psykologi som handlar om värdet av självkännedom, positivt tänkande, avslappning, hypnos, meditation och andra hälsofrämjande beteenden.

2.   Vad är hypnos, suggestion och mottaglighet?

Man brukar kalla hypnos för FMT som betyder förändrat medvetandetillstånd. Inom klinisk hypnos är avslappning och lugn viktiga ingredienser. Om tonvikten läggs på dessa kan man betrakta klinisk hypnos och avslappning som nästan identiska. En djupt avslappnad patient känner ingen oro, ingen smärta och har inga överdrivna kväljningsredlexer. Salivsekretion och blödningstendens är också dämpade. Att hjälpa någon att uppnå detta tillstånd går oftast snabbt och enkelt. Det första som behövs är en begränsning av sinnesintryck.

Vad händer om man ber en patient att blunda? Uppenbart är att synintryck försvinner och att inkommande stimuli huvudsakligen kommer via hörseln och ev. känseln, t.ex. om behandlaren lägger sin hand på patientens axel. Uppmärksamhetsfältet är begränsat och vad som sedan händer beror på vilka känslor som väcks, om de är lugna och avslappnande eller om de är spänningsalstrande. Eftersom behandlarens röst är en huvudkanal för inkommande stimuli används den vanligtvis för att befrämja avslappning och lugn både via positiva ord, tonläge och rytm. När antalet sinnesintryck på så vis begränsas och kanaliseras ökar suggestibiliteten, dvs. benägenheten att påverkas av den inre världen, automatiskt. Varje ord bör väljas med omsorg för att skapa maximalt lugn.

Om ökad spänning inträffar efter ögonslutning så fästs uppmärksamhet primärt på denna, varefter avslappning suggereras enligt ovan. Efterhand brukar förnimmelser i form av tyngd- och värmekänsla i någon del av kroppen fånga uppmärksamheten, som då dröjer sig kvar i upplevelsen. Om den stannar kvar spontant i mer än 10 sekunder kan det tolkas som ett FMT, ett hypnostillstånd. Skälet till att uppmärksamheten dröjer sig kvar är vanligtvis att det känns positivt, behagligt och skönt att uppleva avslappning och lugn.

Hypnostillståndet innebär att vara inne i sin egen inre värld, att vara passiv och inriktad på upplevelse av sådant som spontant fångar uppmärksamheten. Det betyder att man inte gör några medvetna val av tankar eller beteenden annat än inledningsvis. Detsamma gäller vid meditativa tillstånd.

Antalet yttre stimuli begränsas under hypnos vanligtvis till operatörens röst. Monotoni och fysisk inaktivitet hos patienten leder till att stora delar av hjärnbarken inaktiveras. Hypnos är ett känslotillstånd under vilket både analytiskt tänkande och viljestyrda, muskulära aktiviteter är inaktiverade. Uppmärksamheten dröjer sig kvar vid spontana kroppsliga förnimmelser eller vid mentala föreställningar eller minnesbilder.

Den som arbetar med hypnos intresserar sig för vilka reflexer som kan iakttas och vad som ligger bakom dessa. Via monoton upprepning av utvalda stimuli fokuseras uppmärksamhet på någon kroppslig förnimmelse, mental föreställning eller minnesbild som syftar till att utlösa lugn, positiv känsla och reflexmässig avslappning. Passivitet och frånvaro av egna initiativ belönas.

Avstängning av yttre stimuli kan åstadkommas rent fysiskt men framför allt genom stark fokusering av uppmärksamheten. De delar av hjärnbarken som står för tänkandet försätts då i vilotillstånd. Regleringen sker i det reticulära aktiverande systemet (RAS) i förlängda märgen. Den ger upphov till selektiv varseblivning, något som är typiskt för hypnos. I brist på yttre stimuli ökar fokus automatiskt på hypnotisörens röst och på inre upplevelser.

De som står till buds är förnimmelser i den egna kroppen eller reflexutlösta, mentala föreställningar, s.k. kognitioner som står i samklang med känslan och de fysiologiska