Regnskogsfolket: "In Jah we trust"

By Janet Haapar

”Hon funderar över livets tillfälligheter och oförutsedda innehåll. Enligt
I Ching, förändringarnas bok, det kinesiska oraklet, är entusiasm ett
tillstånd vilket har sin grund i tillit och hängivelse. I Ching liknar entusiasm
vid musik därför att entusiasm förutsätter en hängivelse för rörelse
som förutsättning för liv, förändring, tillfälligheters möjlighet att byta
livsinnehåll. När detta sker står jordens och himlens demoner på ens sida,
då rör sig dessa båda kosmiska storheter i en hängiven dans tillsammans.
En ny människostjärna är född! Trots detta storslagna, detta under,
håller sig himlakropparna kvar i sina banor och de fyra årstiderna växlar
som de alltid har gjort. För Ninja och hennes familj fortsätter vardagen,
där William, det nya barnet, vidgar allas hjärtan och får dem att känna
entusiasm, och de sjunger sångerna de själva hört som barn. Livet repeteras.
Detta tänker hon på när hon vandrar uppför grusvägen fram till deras hus,
delvis byggt av spillved.”

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Mar 29, 2023
• ISBN: 9789180803274

Janet Haapar

Leg. psykoterapeut, bildterapeut och fotograf Janet Haapar, har arbetat psykoterapeutiskt och vägledande med människors inre bilder, fantasier och drömmar, uttryckta genom måleri, i hela sitt yrkesverksamma liv, se www.bildterapi.com. Först på Barn-och Ungdomspsykiatriska Klin. Malmö och därefter i sitt företag Ateljé för Bildterapi AB. För att bättre förstå människans inre liv har hon vidareutvecklat sig inom konst och konstvetenskap, drama, alkemi, drömupplevande, sagor, myter och antikens religioner. Hennes intresse för ursprungskulturer har lett henne till arbete med skapelsemyter och måleri i olika länder i Skandinavien, Europa och Västindien. Sin Rider-Tarotlek har hon ägt i 25 år, även om arbetet med korten är under betydligt kortare tid. De används i individuella sessioner samt i bildterapeutiska sammanhang. Kunskapen om psykoanalytikern C.G. Jungs sätt att begripa och definiera symboler och psykiska processer har varit vägledande för henne i arbetet med Tarot-korten.

Book preview

The most beautiful ocean

is the one we have yet to cross.

Nazim Hikmet

HON HADE TAPPAT sitt svarta hårband, när hon simmade i floden igår, och letar i huset efter ett gummiband eller något att fästa upp håret med. Frågar Adam, om det finns något som hon kan använda. Nej, han har inget band. Visserligen gillar hon att ha det långa ljusa håret hängande men ibland känns det obekvämt, som nu när hon skriver. Hon ser sig om i det trånga köket.

På gasspisen står några kastruller med mat från igår, den vidunderligt goda rotfruktsgrytan, tillagad med olika kryddor från köksträdgården, örtsalt och peppar, de små matiga brödbiffarna gjorda av obearbetat vete. Vid sidan av spisen står den snart tomma, gråslitna gasbehållaren som måste lämnas in i staden på berget för att fyllas på. Ett öppet fönster finns mellan gasbehållaren och den stora nya silverfärgade kylen som mest innehåller vattenfyllda plastflaskor och de ölflaskor som David säljer till turisterna, när han tar dem med på forsränning. Fönstret har inget glas, det är helt öppet ut mot den vilda trädgården, skällande hundar och den långa bänken där de satt, när de åt av sockerrören. Framför fönstret fladdrar gardinen: ett stycke av en svart sopsäck.

Blicken vandrar vidare, nej, ingenting att fästa upp håret med. På andra sidan gasspisen finns en arbetsbänk, där husgeråd av porslin och plast står uppstaplade, samt en del kryddor och burkar med torrvaror; råsocker, mjöl, ris och linser. Hon rotar bland burkarna, inte ens ett gummiband. Det finns inga lådor att leta i, de bestick som används i det här hushållet står i diskstället på kortväggen mellan spis och bänk. Hon rör sig i det smala köket, förbi en av de stora tunnor som David packade sina ägodelar i, när han flyttade från USA tillbaka till Rock Hill för sju år sedan. På det rostiga locket ligger frukter och grönsaker vackert arrangerade på en gulnad dagstidning: några gröna matbananer, stora saftiga aprikoser, mogna papayor, röda tomater och några andra frukter som hon inte vet namnet på ännu. Ett av ålder patinerat rödbrunt skåp, säkert från föräldrarnas tid, står vid sidan om tunnan. Ovanpå skåpet finns ett veckat tennfat som är fyllt med röda och gröna passionsfrukter, gul lök, gurka, vitlök.

För att komma in i rummet där tvätten hänger, passerar hon vardagsrummet där en träbänk är fäst vid väggen mot köket, över den finns en hylla med solkiga, nötta tidningar och religiösa skrifter. Hon letar, inget band. På en rostig spik ovanför hyllan hänger ett sjaskigt rosa omslagsband. Adam pekar på det, går det bra? Nej, det kan hon inte använda, det är alldeles för tunt. På bordet invid träbänken hittar hon inte heller något band. Ser ut genom den glaslösa fönstergluggen där en urblekt bomullsgardin med fjärilsmönster fladdrar, det har börjat regna. Dropparna spelar mot plåttaket, den minsta katten stryker sig mot hennes ben, hon böjer sig ner och klappar den över huvudet.

I vardagsrummet finns ytterligare fyra av de höga tunnorna med Davids namn skrivet i svart tusch med stora oregelbundna bokstäver. Tunnorna är en och femtio höga och tillverkade i zink med ett lager av massiv beigefärgad papp virad runt metallen. Ovanpå den ena ligger några sönderlästa resebroschyrer och gamla tummade exemplar av Vakttornet, på den andra står ett stort fat fyllt med mogna, syrliga, röda körsbär. På en av tunnorna ligger högar med cd-skivor, reggaemusik, och dvd-filmer med reggaekonserter. Hon rotar runt. Nej, ingenting att sätta upp håret med.

Hon slingrar sig mellan två tunnor för att komma till ett rum som används mest som förråd, det har två fönsteröppningar mot köksträdgården, hönshuset och dalgången med bananplantagen och kakaoodlingen. Hon ser ut mot en av hundkojorna, på backen upp mot det stora brödfruktsträdet, där kanelträden står, kokospalmerna och getternas inhägnad finns. Fönstren är öppningar där den varma fuktiga luften kommer in i huset. Man ser ut mot den variationsrika grönskan, hundarna och hönsen som pickar kokos ur de delade kokosnötskalen. Längs innerväggen i rummet finns bänkar gjorda av bräder som lagts ovanpå tegelstenar, en tvättmaskin, som används som avställningsyta eftersom den inte fungerar, och ett skåp i rödbetsat trä.

På en mängd rostiga spik i tak och på mellanväggen av träpanel mot kök och vardagsrum hänger galgar med kläder. Adams svarta skinnjacka, hans svarta skjorta, ett långt svart, kraftigt band som inte passar till hennes hår, en blommig solblekt plastväska fylld med plastpåsar. På en lina i taket, bland trasor och tvätt, hänger ett par skosnören, svart-gul-röd- och grönrandiga. Hon drar ner dem. De är helt oanvända och kan nog passa till att hålla ihop hennes hår. Ja.

DAVID KOMMER HEM med några kakaoplantor som han ställer på baksidan av huset, därefter kör han igen, han skall till Creole Retreat för att arrangera med forsränning utmed floden för en grupp turister. Floden som hon simmade i igår, då hon mötte mannen från Territoriet som tvättade sig vid flodkanten. Han stod helt naken och hon blygdes inte när hon passerade honom simmande, det var där hon förlorade sitt eget hårband och hon måste gå med lössläppt hår hela vägen tillbaka till Rock Hill.

Männens mor hade dött när David var 28. Hon dog i cancer. Adam var 29. Fadern hade dött några år tidigare i en okänd virusinfektion. De var inte så gamla när de dog, mamman endast 63 och pappan några år äldre. Pappan är begravd i den lilla bergsbyn Ligua men ingen av männen har besökt hans grav. De var inte heller med på begravningen eftersom båda befann sig utomlands när dödsfallet inträffade och de ansåg sig varken ha tid eller råd att åka hem. Vilka var då på begravningen? Om detta vill någon av männen inte tala, kanske vet de inte. Modern är begravd i USA, där hon bodde de sista åren hos en av sina döttrar efter det att fadern dött.

David och Adam är yngst i syskonskaran på tolv som växt upp i det här huset. Nu är barnen splittrade, några bor i USA, fyra bor i Kanada. David och Adam bor kvar i föräldrahemmet. Ytterligare en bror har varit bosatt på ön men dog av en virusinfektion, endast 35 år gammal. Var det samma infektion som fadern dött av?

Köksdelen i huset, vardagsrummet med alla tunnorna samt tvättstugan är kvarlevor av det gamla huset som byggdes i början av 40-talet i samband med föräldrarnas giftermål. Huset är en slumbostad som har fått en tillbyggnad med två sovrum och ett badrum. Mellan de båda byggnaderna finns två dörröppningar utan dörrar, mellan dessa öppningar är några bräder placerade som en spång tvärs över en fåra med rinnande vatten som skiljer de båda betonggolven åt. I köket finns inget indraget vatten, de hämtar vatten och diskar utomhus vid en kran invid köksträdgården.

Mörkret faller redan klockan sju och då lyser Karibiens vida stjärnhimmel genom den glaslösa öppningen mellan de båda husdelarna, den gamla och den nya. När det regnar rinner vattnet som en liten bäck under spången mellan de båda delarna av huset men det regnar inte in, eftersom plåttaket har en skyddande flik ut som täcker mellanrummet. Tillbyggnaden gjordes för några år sedan, då regeringen beslutade att alla kåkliknande bostäder utan badrum skulle saneras. Man subventionerade ett badrum till familjen. Eftersom det inte fick plats med något badrum i det gamla huset, byggde bröderna tillbyggnaden med två sovrum och det gemensamma helkaklade badrummet i vitt och rosa med vattenklosett och högt monterad dusch. Taket är målat som en himmel, azurblått med vita moln.

Davids rum består mest av en gigantisk säng som har två tjocka madrasser. När skumgummit torkat i den understa och den inte fungerade längre, köpte han en ny madrass, vilken placerades direkt ovanpå den gamla. Den nya madrassen är av bättre kvalitet med spiralbotten. Framför fotändan av sängen står en musikanläggning med fyra högtalare, över musikanläggningen finns en tv som endast används till att se filmer på. På högtalarna ligger travar med deckare och actionfilmer.

Sängen är en bred träsäng på vars sänggavelsknoppar hans kepsar är staplade. Många av kepsarna är dekorerade med texten New York, de flesta är i bruna nyanser men det finns även mörkblå, beige, grå och en röd. Ungefär hälften av rummets yta upptas av sängen, på den andra långväggen står en garderob med två skåp. I det ena ligger högar med jeans, fyrtio par jeans minst, i det andra skåpet hänger alla tröjor och skjortor. Mest stora t-shirtar, flera i skinande blanka tyger eftersom David gärna klär sig i uppseendeväckande, starka färger.

Han hyser en fascination för kvinnor med sexiga kläder, uppskattar stilettklackar, spetsunderkläder och smink. På nattduksbordet trängs femton olika sorters parfymflaskor, hudkrämer och kroppslotion tillsammans med högar av brev, räkningar, monitorer, nagelklippare, ringar. På en uttjänt kontorsstol av snurrmodell med hjul ligger kläder, på golvet står en rad flaskor, Gordons Whisky, Jamaica Rum, passionsfruktjuice. På hans arbetsplats har man byggt en ny bar. Hemma har David ett litet axplock av utbudet i sitt rum. Dessutom står två fläktar utplacerade i rummet. Fönstren i rummet är försedda med glasrutor där små gyllenbruna ödlor kilar upp och ned. Gardinerna är en kombination av vit spets och brunt sidentyg som matchar sängkläderna som är brunrutiga. Det finns inget överkast. Golven i de båda rummen och hallen är av beige stenplattor, samma som i badrummet. Arbetarna som utförde beställningen var inte så nogräknade, bröderna fick en del extrastenar och därefter var endast väggar och tak kvar att dekorera. I Davids rum är väggarna målade i en varm gul ton, taket i stark turkos, där hänger ett kort lysrör.

Adams rum har smaragdgröna väggar och citrongult tak. Över hans säng ligger ett tjockt rött sammetsöverkast, i samma färg som de mogna kakaofrukterna. Rummet har ett fönster med utsikt över mango- och kalebassträd. Invid den fönsterlösa väggen ligger hans kläder staplade i högar ovanpå ett träbord.

DAVID ÄR ARBETSNARKOMAN. Han börjar dagarna med att stiga upp klockan sju och tillaga frukost till gästerna på Creole Retreat, därefter förbereder och tillagar han lunch till dem samtidigt som han förbereder middagen. Ofta är det ett stort antal lunchgäster eftersom olika kryssningsfartyg lägger till i staden vid havets hamn med turister från USA och Tyskland som gärna kommer till den vackra ekologiska restaurangen som han har byggt upp och är chef för. På restaurangens uteplats säljs hantverk som korgarbeten, skålar av torkade kalebassfruktskal, halsband av kokosnötskal och pärlemor samt salvor gjorda av naturens örter. Dessutom ges traditionella musik- och dansföreställningar utomhus.

På kvällarna både tillagar David middagen och serverar den, eftersom det är mindre antal gäster då, och oftast är det endast gäster från Creole Retreats eget gästhem. Ibland sitter matgäster kvar till över klockan tio på kvällen, småpratar och tar en drink. Av de amerikanska turisterna får han oftast rikligt med dricks men av de nordeuropeiska får han inte så mycket. Det blir inte så mycket att leva av sedan omkostnader för el och annat till huset på Rock Hill, som han delar med sin bror, är betalda. För att klara av sina utgifter tar han alla chanser till extraarbete.

När gästerna forsränner i floden, säljer han öl och får in några dollar på det, på den lilla fritid som blir över kör han taxibuss. Det är ett bra extraknäck under regnperioden, när turisterna uteblir från restaurangbesöken och när det är lågsäsong och Creole Retreat inte har några inbokade gäster. Han får hälften av bussinkomsterna, den andra hälften går till Creole som är ägare till bussen. Det kan bli ganska mycket på en tur mellan staden på berget och staden vid hamnen och havet eftersom bussen rymmer 15 passagerare. Det är i själva verket så att han inte enbart är arbetsnarkoman utan dessutom är i ett ständigt behov av pengar, därför har han gjort en deal med sin arbetsgivare om att få använda en öppen pickup att köra till flygplatsen