Madeleine

By Christer Kihlman

Bilden av en idyllisk sommar krackelerar. Raf och hustrun Madeleine befinner sig i en kris, skapad av Rafs obotliga svartsjuka och alkoholism som förvränger hans sinnen. Madeleine söker tröst hos grannen Christian medan Raf försöker skriva på sin roman, men hans uppmärksamhet riktas istället mot affären mellan hans Madeleine och Christian. Raf förlorar sig själv i analysen av Madeleine och hennes hemliga konversationer med grannen. Men är det Christian som är det verkliga hotet, eller är det snarare det äkta paret och alkoholen som är de egentliga medparterna i triangeldramat?-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 3, 2023
• ISBN: 9788728480090

Book preview

Christer Kihlman

Madeleine

SAGA Egmont

Madeleine

Omslagsfoto: Shutterstock

Copyright © 1965, 2022 Christer Kihlman och SAGA Egmont

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728480090

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

22. 11

där satt vi

hon satt i soffan jag satt i en stol mellan oss var bordet och på bordet en flaska rödvin två glas en askkopp en stickning ett garnnystan ett cigarettpaket en tändsticksask en Maigret och Ilta-sanomat

där satt vi och det var varken mer eller mindre än just vad vi gjorde

och man kan undra om vi gjorde det för att vi hade tråkigt

eller för att vi var mycket lyckliga

eller kanske rentav för att det fanns en spänning mellan oss som var tvingande så att om vi inte suttit så skulle det ha uppstått något oönskat

hon bläddrade i en damtidning

jag läste i Maigret och lade honom uppslagen från mig på bordet pocketbok

jag tänkte på madame Maigret och på Maigret och på Madeleine

radion hade ett pop-program det var november tänkte jag det vill säga det tänkte jag först senare

dessutom tänkte jag det var mörker och regn över vårt land men det var också senare

vi satt och satt och satt en helt vanlig kväll

utanför fönstret flammade novemberhimlen ljus av stadens ljus mörk och disig

jag kom att tänka på ett ord barnet är lagt det gränslösa sållet skakar

för det var så barnen låg i sina sängar vi hade lagt dem för en stund sen

överallt runtomkring oss fanns det människor som nyss hade gjort likadant överallt i vår närhet fanns det människor som liksom vi satt och satt

två och två man och kvinna kvinna och man tigande läsande

och då avbryts programmet för en extra utsändning och vi får veta det att han är skjuten att han redan är död

vi slungades plötsligt mot varandra som av en tryckvåg det kändes som att pressas ihop av något obegripligt och förminskas

— vad säger han vad är det han säger

kvider Madeleine och jag förstår det inte att kungen av Nordamerika att kungen av Nordamerika att

som det sedan började sjunga i huvudet på mig

dimman sipprar in genom fönsterspringorna och lägger sig som ohälsosam rök i rummen

ett mord var begånget och på några ögonblick hade det spritt sig över världen som en dimma som omfattade hela världen och trängde in överallt där det fanns människor

det trängde in och lade sig som en fruktansvärd tystnad i rummen alla rum vårt vardagsrum det sved i ögonen som av rök vi kunde inte se på varandra

Madeleine och jag

mordet sjöng för oss sin grymma ton som när tystnaden sjunger

hur skall jag nu kunna förklara det så att jag säger varken för lite eller för mycket

att vi ändå på ett hemligt plan växte något lite just då eller att vi inte gjorde det utan att det tvärtom var världen som förminskades något lite jag menar därför att det ju angick hela världen och att det på det sättet kändes som ettslags växande

eller kändes bara utan att vara något jag kan inte förklara som ett avslutat skede i vårt liv och att det nu tillkommit något ytterligare

som att man skulle ta hand om och tvunget måste göra det

på natten genom mörkret hör jag Madeleine bredvid mig

— Raf sover du

— nej

— varför måste sånt hända hör du

— jag vet inte

— det verkar så meningslöst

— minns du i juli det var också så meningslöst eller kändes för mej då men var det Madeleine var det verkligen

hon hade legat på rygg nu vände hon sig häftigt mot mig

— det kan väl ändå inte jämföras varför måste du ta upp det nu igen det är väl verkligen meningslöst att ta upp det nu

— överraskningar Madeleine katastrofer det behöver inte nödvändigtvis vara meningslöst bara för att det händer utanför våra beräkningar

— men det här tror du att det var Goldwater

— nej

— vem var det då

— det kan jag väl inte veta

— du måste

— its a bell of freedom-om its a song about the love between my brothers and my sisters a a all over this land if I had a hammer a

— jag förstår inte vad du menar

— nej inte jag heller den bara går an i huvudet på mej

— det var meningslöst Raf Raf

— ja

— vad betyder meningslöst

— här ligger vi Madeleine och Kennedy är död och vi kan inte sova för att han är död och det är natt här och vi hör ingenting och tänk att det ändå finns allting larmet i Dallas menar jag det måste vara rena tumultet men

— men vad betyder det

— det vet jag inte det förstår jag faktiskt inte så länge man känner tror jag men sen kanske när man ingenting alls känner mera saker och ting bara händer det vet vi också Madeleine inte sant men meningslöst bara för att det en gång för alla går till på det sättet i världen nej så enkelt kommer vi ändå inte ifrån

— Raf

— ja

— jag älskar dej

— jag älskar dej Madeleine

vi visste båda vad de orden var värda

symboler för något man får till ett pris som är lika högt som livets eget

och vi grep efter varandra och höll varandra hårt och somnade in i varandras armar

jag talade om juli för det var då det började eller egentligen slutade för det hade naturligtvis börjat långt tidigare

i det hemliga gränsområde där allt börjar

vilket soligt anslag så här lät det

vi hyr av en folkskollärare som själv tillbringar sommaren i England med studier huset är gammalt och rymligt och ligger på en udde med vid utsikt över hav holmar kobbar och skär

Fred bor i kyrkbyn vårt enda stadiga umgänge barnen har sällskap av grannbarn och är ute för det mesta denna sköna sommar

själv går jag som ett inventarium och plockar bland ting och stämningar i en närvaro som är frånvaro för att säga det poetiskt

det är en sådan trivial tomhet inte som när man anfäktas av föreställningar om livets meningslöshet och planerar sitt självmord utan tomhet bara emedan man tömt sig en genuin ångest jag vet inte det är morgon och afton

det är morgon och afton och jag själv ställd på undantag

trött nästan som ett intet försvarslös mjuk som ett barn snäll som en åldring hjälplös med Madeleines kärlek som mitt enda fäste

det enkla är tydligt det invecklade till den grad otydligt

solen mitt uppe på himlen solen är vår herde molnen springer förbi som får det är enkelt mycket tydligt blåsten i träden och på fjärden och fjärden mörkblå i sina vågor men jag är inomhus står i fönstret röker

jag är inomhus och står på den gamla glasverandan och röker pipa hör barnen ropa på avstånd långt borta nere vid sandstranden etthundra och tjugo meter härifrån på andra sidan berget och tallen och de två granarna och rönnarna och lingonriset och barrstigen Madeleine är utgången

hon handlar i kyrkbyn cyklade dit för tio minuter sedan och återvänder tidigast om en timme säkert senare hon skulle titta in hos Fred han kommer till oss på middag hon dröjer nog

om man skulle ta en öl

Madeleine

en två tre fyra fem sex jag räknar till sex måsar i motblåst över fjärden nu vänder en och en till och ännu en de faller in under skogskanten på andra sidan viken mot öster vinden är västlig

kuling får man anta

— pappa

nu vänder ytterligare en och faller in under skogskanten

— pappaa

vad är det nu jag går inte

— pappaa

jag går inte

— pappaa

hon kan väl komma hit om det är något eller om det är något om det hänt fan

— det nappaar

jaså herregud om man skulle ta en öl

— det nappaar

Madeleine

— det nappaar

dumheter jag tror inte på det

— aboort

jag gissade väl det vilken aborridiot nappar såhär tidigt på dagen

— aboort

nu är de alla borta himlen fri från fåglar där kommer en kråka där är en bofink fan om man

— gå boort du skrämmer dem skiit

Madeleine

mitt arma liv

jag går in i vardagsrummet lägger den slocknade pipan i askkoppen tänder en cigarrett knäpper på melodiradion

ölet i källaren

stard Carmich carmina Horatius o fons Bandusiae hennes naglar som skrapade mot min mage och rynkan av otålighet när hon försökte och försökte eller var det av och upp gick bältet och byxorna all världens väg och morgonsolen så underbart mot fönstret och muren på andra sidan gatan på huset gnistrande solmur himlen så ren därovan rosenrymd och Horatius nästan genom hela natten läste och läste och fukten i pannan längs näsryggen efteråt blicken den hängivelsen din din nu och alltid radion kläderna på golvet vilken vår

sju vårar före Madeleine och med Madeleine nu redan på elfte nej tionde nej elfte sommaren sjutton år omöjligt

vad voore liivet utan dej kraxar så charmfullt

i källaren

vem fan är det nu då

telefonen i hallen vem fan

— ja

Madeleine

— nej jo vänta jag ska se efter

kaffeburken i köket mycket riktigt

— det är slut ja nej va jo vänta jag ska se efter

mycket riktigt

mitt arma liv

— smöret är också slut bra va jo löken nej bra hej

fan

kärlek

Madeleine

om man skulle ta ett dopp i stället

en västlig kuling alltså och solen överst på toppen av dagen

jag klär av mig innerst i viken på en klippa och vadar långsamt ut först ingen vind alls sedan vind som smekningar och plötsligt en kylig by vattenranden över låren

jag går under

jag låter mig sjunka under ytan helt och hållet och tar mig fram några meter där i fiskarnas värld inga fiskar syns till

det är grönt och brunt otydlig gungande rörelse och ett våldsamt ljus vid ytan det är skönt här kan man inte andas

en gång i drömmen

jag vilade orörlig i en väldig blå cistern med skimrande grönt vatten sjönk mot botten och lät mig sjunka andades inte kunde inte andas behövde inte levde så härligt ändå det var varmt och tryggt en outsäglig vällust drömmar drömmar åh jag visste att det var ett minne minns du du badade i ett prenatalt akvarium och det gjorde dig lycklig ja jag minns åh nu minns jag tack att jag får minnas det

hur det började hur det var före i begynnelsen före begynnelsen när inte ögonen inte öronen inte näsan inte fingrarna inte munnen inte bålen ingenting men allt tillika när jag inte var men var fanns men fanns inte allt tillslutet utlovat ett jättelikt flytande löfte fosterliv åh gyllene gyllene stad

vågorna runt udden

jag går under

jag simmar runt udden och ser hur de har det där jag simmar långsamt runt udden med vågorna emot mig de små sommarvågorna jag hör hur det blåser det susar i träden inåt land det skvalpar mot mina axlar lycklig lycklig i vattnet lycklig att simma

nåja

skönt

jag går under

de ser mig inte

men det är väl en fyrtio femtio meter ifrån än så

sanden är rostfärgad i vattenbrynet men alldeles vit uppåt land där är sju barn Jocke står naken mitt i det vita med sina korta armar framsträckta och ropar uppfordrande något till någon där är ingen åt det hållet hans vita mage välver sig ohämmat hårt spänd halmhåret gnistrar i solen liten

vad ropar han

— blod och död blod och död

sjunger ja

vid hans fötter en annan vit kropp hukad över spade och hink och förbi dem ytterligare två av och an av och an i vild språngmarsch Marina i vattenbrynet med sina jämnåriga även de nakna alla med metspön den magra beniga kroppen kan jag känna i handflatorna flickkropp mitt barn

jag trampar vatten och vinkar de märker mig inte jag anropar dem de hör mig inte

där leker mina barn i sanden

där är barn solen gassar jag ser dem de ser mig inte

jag går under

jag sjunker under ytan och sjunker djupare och djupare ner världen mörknar knappt att man ser handen för ögonen inte ett liv inte en fisk och

dumheter dumheter tro dem inte tro dem aldrig tro aldrig gott om någon när jag som att sätta på spel och spänner krafterna som ballong eller spräcker den med bara flabbet och tystnaden och så förtvivlat när man själv också och i högmodet och för Madeleine och bara en liten droppe fördragsamhet eller lite ytterligare fördragsamhet och som för att man växer men de vill inte ens växa och gud vet som att det är slutet

jag luften är slut inåt inåt med minnet av uppåt uppåt med herregud fort

och en nypa skön luft slut slutligen här vid den solvarma ytans krusning torskarnas yttre rymd

— pappaa titta där är pappa pappa kom

13. 7

Madeleine går genom rummet Marina går ut ur rummet jag är i rummet Marina försvinner på verandan Madeleine går genom rummet Marinas träskor på trappan jag är i rummet posten på bordet jag är i stolen Madeleine går genom rummet sitter där jag sitter sitter där sitter just här ALLIANSSTRÄVAN OCH NIT FÖR DE ELÄNDA åh gud

hon går genom