Våldsamma Historier Från Södra Sverige: Mannen Från Veberöd

By Leif J Tranemose

William Moberg var den största mannen man kunde föreställa sej levande, en charmör som kunde svepa dej av fötterna i ett hjärtslag.
Men William han hade en mörk sida, en som ingen ung blond flicka ville möte.
På sin gård utanför samhället så hade han byggt upp sin gård som sin egen lustgård, grönskan som han hade planterat var den finaste man kunde tänka sej.
Han hade en hemlighet hur han kunde få det så fint, något speciellt som han använde för att det skulle växa bättre. En dödlig grund i plantbädden.
Göran Danielsson vid Lundapolisen blir av en ren tillfällighet inblandad när hans kollega Mutumba behöver hjälp med ett fall. Men utan ledtrådar eller vittnen så fumlar dom bara runt i sin jakt på något.
Saken blir inte bättre när Sofia, Danielssons flickvän blir inblandad med Moberg. Men är hon en villig deltagare eller bara ett nytt offer för hans dödliga lekar.
En grafisk och våldsam berättelse löst baserad på sanna detaljer. Ingen läsning för en vekt hjärta.

• Language: Svenska
• Publisher: Leif J Tranemose
• Release date: Mar 23, 2021
• ISBN: 9781005274771

Leif J Tranemose

Leif J. Tranemose is a new author of graphic violent crime novels with explicit overtones.His books take place in places where he has lived at some point in his long life. The books are based on ideas and thoughts from his lively mind, based on places he has been, places he likes. Inspired by people he got to know through the years and events that have made an impression.What is true and what is not is up to the readers to figure out. After all, it is called fiction.You can probably find him sitting in a pub in some quiet town. His hobbies are petting coos and studying animals in their own habitat.LJT was born outside Copenhagen in Denmark, since then he has traveled the world and lived in several different countries. Among his hobbies are finding new pubs, new acquaintances, traveling and sleeping. He's not a keen on talking, but once you get him started, it's hard to silence him. Once he had passed half a century, he finally sat down and wrote a book, and he is already on a new one.Books should be easy to read, like two people sitting and having a discussion and one trying to explain something, so easy. He is not so interested in history, scents and colors, more what happens from point A to B and so on. One book a day is easily consumed, if the book has not received his attention before the first chapter is over it goes on to the next.His two favourite writers are Michael Slade and Chelsea Cain.LJT is a big Batman fan!Have you ever wondered how it would feel like being in a novel yourself? Feeling the heart pump from being chased by someone who wants to hurt you? The satisfaction of catching a bad guy and making them pay the price? That moment in bed when you turn over to look at your wife and a clown looks back at you? How about the sweet moments with the damsel in distress?I can personalize any story to your liking, have you do anything you would like, even if you want it done to you. All you need to do is tell me a few things and I will make it happen to you, with you, for you. Anything goes in the world of written words. It will be a story for your eyes only, with your name on the cover.The normal price is much higher, but I am running a special until the end of July, the heatwave has made me loose my mind :-) For 250 dollars you will get your own personal no holding no holding back book, you can have it as violent and detailed/gory as you'd like and also if you want it erotic(soft, hard, whatever your liking is) you'll get that too.The minimum amount of words will be 5000.Contact me at [e-mail] for more information. Payment will be via paypal, up front.

Book preview

DEL ETT

MÄNNISKAN ÄR EN VÄXT: DEN FÖDS - DEN BLOMMAR - DEN DÖR

Nu begynte hela marken fägna sig och le,

nu kommer Flora och sover hos Febus

---

CARL VON LINNÉ

Lappländska Resan

KAPITEL

ETT

Mannen från Veberöd stod mer än två meter lång över marken, byggds som en skogshuggare, vacker som en staty från antika Grekland.

Han log mot flickan bakom disken. Ett leende med värme, glittrande vita tänder bakom lätt särade läppar.

Hon hade sett honom när han kom in i butiken. Det var nästan stängningsdags men hon hade blivit svag i knäna av hans närvaro.

Flickan luktade gott, en mix av lätt citron doft och hennes kvinnliga upphetsning kittlade hans näsa i böljande vågor. Han var upphetsad. Stor och styv i byxorna så visste han att han hade funnit sitt nya byte.

Hon var klädd i åtsittande jeans och en vit blus som nästan var genomskinlig för hans ögon som ogenerat stirrade på hennes byst.

Den stora jätten hade mörka byxor och en svart polo på sej, han såg ut som en civil polis från en filmerna hon hade sett på tv’n.

Som ett rovdjur närmade han sej henne, högerhanden framskjuten.

‘Hejsan lilla fröken.’

Mannens röst ekade i hennes huvud, snurrade runt och gjorde henne viljelös.

‘Jag ber så mycket om ursäkt att jag kommer så här sent.’

Hennes ögon, så blå, så oskuldsfulla, såg in i hans mörkbruna brunnar som studerade henne från topp till tå.

‘Det är inga problem, vi är öppna några minuter till. Även om jag behöver låsa, så kan du ta din tid. Jag menar så du hittar vad du ska.’

Hennes röst skakade av nervositet. Hon hade aldrig varit en framfusig person. Mer åt det blyga hållet. Men helt plötsligt så kände hon en hunger. Ett behov. Och mannen framför henne satte henne i eld.

‘Men jag bugar och tackar. Då kanske du kan hjälpa mej så det går fortare.’

Han slutade inte att le åt henne, det var som om det var klistrat på hans ansikte. Det vackra ansiktet. Hans hud såg så mjuk ut, hon ville bara röra den, smeka den, känna den mot sej, mellan sina ben.

Flickan var så söt, hon luktade så gott. Så inbjudande. Hon hade kurvorna på rätta platser och han var säker på att hennes kropp var vacker när den var naken. Det skakade inom honom när han tänkte på vad han skulle göra med henne. Att hon inte visste vad som väntade. Han kände hur han blev styvare och styvare.

‘Självklart så kan jag det.’

Flickan tittade på sin mobil, flämtade högt av förvåning när hon insåg vad tiden var. Det var dags att låsa butiken. På något sätt så hade dom pratat bort dom sista öppna minuterna.

‘Låt mej bara låsa först.’

Hon nästan sprang till ytterdörren, hennes röda kinder brännande röda från nya känslor inom henne. Både upphetsad och generad av hans intresse låste hon dörren till butiken. En rysning gick genom hennes kropp när hon stängde av ljusskylten ovanför.

Lisa’s Blomsterbutik hade stängt för kvällen.

KAPITEL

TVÅ

Han stod kvar där hon hade lämnat honom, leendet var oförändrat. Glänsande brett och förvånandes sensuellt. Hon tittade ner, bara ett snabbt ögonkast som lät ett litet stön smita ut mellan hennes läppar. Det förvånade henne, en sån reaktion hade hon aldrig upplevt. Men hon tyckte om den.

Hon kunde inte hjälpa vad som pågick i hennes sinne. Vad hon hade sett så snabbt hällde bensin på hennes eld i magen. Något i hennes underliv knep ihop sej och skickade en bultning upp genom hennes späda kropp.

Han var visserligen så mycket äldre än henne men för ögonblicket så brydde hon sej inte, åldern var oväsentlig, Hennes kropp skrek efter honom

’Så … vad är det du letar du efter?’

Hennes röst bar knappt orden hon fick ut. Hon märkte hur hennes kropp hade blivit så vek helt plötsligt. Vad som pågick var nytt för henne, hon hade inte varit med många pojkar i sin egen ålder, inte många alls överhuvudtaget. Även om alla kallade henne söt och vacker så hade hon svårt att hitta någon hon tyckte om. Någon som hon ville låta älska med henne.

Men här stod en riktig man. Det var som om boken hon precis hade läst hemma i sängen höll på att bli sann. Hon ville bli förförd, tagen hårt av en främling som stönade hennes namn när han kom i henne.

Hans tunga gled över hans läppar, vätandes dom. Ögonen glänste av tankar som bara han visste.

‘Jag tror att jag har redan hittat det. Men först så vill jag ställa dej en fråga.’

Hans ögonbryn vinkade till henne för att riktigt trycka på att han hade hittat vad han ville ha. Hennes mage knorrade, inte av hunger, av lust.

Flickans knä höll på att vika sej för honom, hon märkte hur våt hon redan var och undrade om han kunde lukta henne. Hon hoppades att han kunde.

’En fråga? Självklart, bara fråga på.’

Hon hoppades på en sexuell fråga, att han skulle fråga om han fick ta henne, om hon ville ha honom, det fanns ingen chans i världen att hon skulle säja nej till den gigantiska mannen framför henne. Inte efter vad hon hade sett längs hans ben, det var som om han hade en brandslang nerstoppad innanför sina byxor.

‘Vilken är din favorit blomma?’

Hans fråga tog henne med överraskning. Det var inte vad hon hade förväntat sej. Nästan perplex av mannens ord hon hade hört pekade hon som svar mot en blå hink på golvet.

‘Dom!’

Vita rosor fyllde hinken till bredden, dom var otroligt vackra, hälften i full blom. Hälften bara med knoppar.

‘Intressant. Dom är nästan lika fina som du.’

Mannens röst var dovare helt plötsligt, nästan hotande i sitt tonfall. Ögonen hade fått en annan glans, djupare, argare.

Flickan började att bli orolig men hans hand på hennes axel lugnade henne. Deras ögon möttes. Hon kunde inte stå emot honom. Vad var det som pågick? Skulle han ta henne, eller skulle han göra henne ont?

‘Vad heter du?’

Med en viskning kom hans läppar närmare hennes. En invitation för en kyss.

‘Alexandra.’

Flickan kunde knappt svara, hon var mitt i en nirvana mellan skräck och upphetsning.

Väsande som en orm upprepade han hennes namn.

‘Alexandra.’

Hans fingrar rörde hennes kind, den var brännande het.

Mannens andedräkt smekte hennes hud, Alexandra blundade och öppnade sina läppar, inväntandes hans.

Men hans läppar anlände aldrig. Kyssen kom inte som hon väntat på, trånat efter.

Känslan när hon kände hans starka arm linda sej runt hennes hals var inte vad hon ville känna. Istället för extas fick hon panik. Armen tryckte hårdare och hårdare mot hennes vindpipor, kapade av syret, fick henne at kämpa för luft.

Hennes kropp sprattlade vilt, han var så stark, hennes fötter hängde löst i luften från hans grepp.

Den långa lemmen hon hade sett utformningen av tryckte hårt in i hennes bak. Genom båda deras klädesplagg så kunde hon ändå känna hur styv han var för henne. Allting i hennes huvud snurrade runt från dess storlek och från syrebristen. Hon undrade vad det var som pågick.

Han gjorde ett susande ljud i hennes öra. Som om han ville att hon skulle vara lugn och tyst samtidigt.

Svarta fläckar fyllde hennes ögon, tårar rann ner hennes kind. Varför? Varför? var det enda som gick genom hennes huvud. Varför?

Hennes kropp började domna bort, hon hade svårt att andas, han var så stark. Sista flamman av ljus släcktes i hennes ögon.

KAPITEL

TRE

Flickan vaknade upp i ett nattsvart mörker, panik och ångest galopperade hejdlöst genom hennes kropp.

Alexandra förstod inte vad det var som hände. Det sista hon kom ihåg var hur hon trånade efter den gigantiska mannen innan han hade strypt henne medvetslös. Varför hade han gjort det? Förstod han inte att hon hade varit redo och villig för honom? Hon suckade djupt av rädslan att inte veta.

Det var omöjligt att få bäring var hon var, hennes syn var inte tillräcklig. Fokusera Alexandra, fokusera! Hennes hjärna jobbade på obetald övertid men allt hon kunde känna var det mjuka tyget hon satt på.

Alexandra utforskade runt där hon satt. Hennes fingrar försökte röra vid allt. Det kändes som bomull, väldigt fin bomull. Nästan som den fina bomullen hennes mormor hade haft på sina sängkläder.

Efter vad som kändes som en evighet började hennes ögon att vänja sej vid mörkret, sakta så kunde hon börja att urskölja väggar, en dörr, men det fanns inget fönster. Till slut, efter en lång väntan på sin syn så såg hon konturerna av det hon satt på. Det var en gammeldags säng, hennes händer gled längs kanterna på den, kände materialet under sina fingrar.

Men något annat kändes fel, allt som hade pågått inom henne hade förskjutit felet. Hon kände sej kall, nästan frusen. Luften kittlade henne när den lindade sej runt hennes kropp, gav henne gåshud. Alexandra förstod att hon var helt naken. Alla hennes kläder hon hade haft på sej var borta.

Paniken slog till igen. Hon skrek. För sitt liv så skrek hon så högt hon kunde.

‘Hjälp! Hjälp mej! Hallå!’

Med ett våldsamt oljud slogs dörren öppen, ett dimmigt gult sken lyste långt borta bakom honom. Som en skuggfigur i skenet stod jätten från affären där.

Någonting i hans vänstra hand klickade till, lyste rakt in i hennes ögon. Hon skrek till av det förblindade ljuset. Ficklampan han hade var så otroligt stark.

Hans mörka ögon studerade skönheten som satt på sängkanten. Flickan hade varit ett bra val. Det hade nästan varit för enkelt att ta henne. Hon skulle bli en bra planta i hans trädgård, en vacker planta.

‘Var är jag? Varför är jag här? Låt mej gå!’

Hennes tårar rann som en vårflod, snor rann från hennes näsa.

‘Åh, Alexandra. Du är min nu. Varför vill du gå? Jag ska ta hand om dej så fint, så speciellt som bara jag kan.’

Mannes röst var upphetsad, eggad. Det var inte samma röst som hon hade hört från honom i affären. Den här skrämde henne.

‘Du kommer att bli en sån fin vit ros i full blom.’

Ficklampan dog i ett andetag, dörren smällde igen bakom honom och lät Alexandra sitta gråtandes ensam kvar i mörkret igen.

KAPITEL

FYRA

Hon visste inte om det hade gått minuter, timmar eller dagar när han återvände. Rummet hade varit så mörkt, så svart. Alexandra kunde inte tro att något kunde vara så sorgligt svart. Tiden hade stått stilla, inte ens hennes försökt att räkna hade gått. Deprimerande tankar hade hållit henne vaken, oroat henne, gjort henne rädd för sej själv.

Dörren öppnades som om en kanonsalut blev avfyrad, brutalt väckandes henne, fyllde henne med skräck mellan två hjärtslag.

Hans jättelika kropp fyllde dörren som en skuggfigur i en mardröm, det svaga gula ljuset i fjärran dansade en längtans svängom för henne, sen såg hon det försvinna så sakteliga när dörren stängdes bakom honom.

Rummet var så mörkt igen. Hon hörde bara sin egna andetag, var var han? Hon kunde inte förstå hur en sån stor man kunde röra sej så tyst. Hennes hjärta bultade så högt. Boom boom boom.

Ett klick fick henne att hoppa till, skarpt ljus fyllde hennes ögon.Ficklampan fortsatte förblinda henne när den närmade sej där hon satt. Även när hon försökte blunda så såg hon vita fläckar dansa flamenco på sina ögonhinnor.

Ett högt klick, det lät som en mantelrörelse på en pistol, hon hade hört det i hundratals filmer, ljuset dog.

Hennes ögon försökte vänja sej vid mörkret ytterligare en gång. Men än en gång så hörde hon bara sin egen andning, sitt hjärtas pumpande slag.

Klick!

Lampan lös i hennes ögon igen. Hon skrek högt. Ljuset var bara någon centimeter från henne.

Klick!

Ljuset var borta.

‘Det är dags Alexandra. Det är dags för dej att motta dina första frö. Snart kommer du att bli en sån vacker planta som ingen levande människa har beskådat förut. Jag kan lukta dej, du är rädd. Du är upphetsad. Precis som i affären. Du var ett enkelt byte Alexandra. Men du är vacker som få, så jag kommer att ge dej lite extra tid att mogna, du kommer att få känna mej mer än andra har gjort. Du kommer att få allt jag kan ge dej tills det är dags att plantera.’

Två starka händer tog tag i hennes anklar.

‘Nej! Sluta. Snälla!’

Hon skrek högt, vevandes sina händer i luften. Förhoppningen om att träffa något, att skada något för att komma fri var meningslöst.

Som en dunfjäder slängdes hon baklänges på sängen, hennes ben var rakt up i luften. Händerna höll i henne som om hon var luft.

‘Min lilla vita ros. Det är dags att plantera lite frö i dej. Du kan kämpa så mycket du vill men tro mej, andra har varit starkare än dej och än har ingen lyckat komma loss. Du är min.’

Mannens röst var så mjuk igen. Samma röst som i affären, rösten hon hade gjort henne mjuk och het. Hur kunde han förvandla sej på det sättet, från en brutal vilde till en ödmjuk man.

Utan förvarning särades hennes ben våldsamt. Något hårt pressades mot hennes kvinnlighet.

Hon veks dubbel som en armékniv, hon kände hur han gled in i hennes inre. Hela hennes kropp brann av förtvivlan, hon ville inte, han var så otroligt stor, hon var så liten.

Snälla … nej!

Hennes sinne skrek i takt med dom flödande tårarna. Hon som hade varit så villig att låta honom ta henne blev nu tagen mot sin vilja.

‘Nej! … snälla! … sluta! … ’

Till slut kom orden ut över läpparna. Men till ingen nytta.

Han var fullt inne i henne. Det var länge sen han hade varit så upphetsad. Flickan var så söt och hennes kropp var en fulländad skönhet precis som han hade trott. Det var en upplevelse att se henne naken och att ge henne vad han hade.

Det fanns inte många kvinnor som hade tyckt om att älska med honom. Han var helt enkelt för stor för dom. Men flickan under honom hade tagit hela hans lem på första försöket, han var imponerad.

Frö? Vad menar han med plantera frö? Hon försökte tänka på något annat än vad som pågick. Han var för stor för henne. Det gjorde ont. Hon ville spy av hans behandling.

Till slut så förstod hon vad han menade. Hon började att strida hårdare för att han skulle dra sej ur henne. Hon var oskyddad.

Två stora händer grep hennes hals, tryckte ner hennes huvud våldsamt i kudden, hennes andning började att dräneras.

Alexandra kände hur mannen ökade takten, han kände att det närmade sej. Det gick runt för henne, han var ett djur. Var gång han vräkte sej in i henne kändes det som om någon slog henne hårt. Mörkrets inbjudan började att dansa vilt innanför hennes ögonlock. Som i affären, den andra sidan kom för henne. det var dags att lämna.

Stönandes högt så tömde han sina frö i Alexandra innan han blev helt stilla, liggandes tungt ovanpå hennes späda kropp.

‘Du är en fin liten flicka, Alexandra. Mina fröer kommer att göra dej till en extra vacker vit ros.’

Han drog sej ur henne, torkade av sin lem på hennes lår innan han släppte hennes ben.

Klick!

Ficklampan lyste i hennes ögon igen. Förblindade henne igen.

‘Varför?’

Hennes röst höll knappt, som torra pinnar i skogen bröts den. Hon fick inget svar. Det var tyst.

Klick!

Rummet var svart igen.

‘Jag kommer tillbaka med mer frö senare.’

Mannens röst var åter kall, känslolös. Alexandra såg hur dörren öppnades, hur han gick ut och stängde den bakom sej.

Låset lät som en explosion i hennes öron när han vred om nyckeln på utsidan, hon var åter ensam i sitt mörka fängelse, kippandes efter andan från hans stora händer runt sin hals.

KAPITEL

FEM

William Moberg satt på verandan med en nybryggd kopp kaffe i sin stora näve. Han var mer nöjd än på länge. Av alla plantor han hade på gården, så hade han aldrig sått vita rosor tidigare.

Flickan var perfekt. Han skulle plantera sina frö i henne för en vecka innan det var dags att sätta rosbusken i jorden. Den skulle få en plats precis framför verandan han satt på så han kunde se dens skönhet var dag.

Han visste inte vad det var, men flickan hade fått en speciell plats i hans hjärta. En liten del av honom ville behålla henne i cellen för hans eget nöje men han visste att hennes kropp inte skulle klara det längre än en vecka. Det fanns så många andra vackra flickor där ute som kunde bli hans nästa planta ändå, det var bara att gå ut och plocka en när han behövde det.

Med en suck slurpade han på det ångande innehållet i koppen. Kaffet smakade perfekt som vanligt. Han önskade att han hade en nybakad kanelbulle, det hade varit perfekt. Ostmackan han precis hade ätit hade inte varit tillräcklig för hans hunger.

Det var en vacker dag för att vara i Mars. Tjälen hade släppt och våren hade kommit tidigt. Det var nästan tolv grader varmt. En ovanlig temperatur så här tidigt på året.

Hans gård låg i utkanten av byn. Ett arvegods från sin far. En elak jävel, hans far hade varit. Han hade misshandlat alla i familjen sin som gick att slå på. Frugan sin hade han brutit ett flertal ben på, så fort ett hade läkt så bröt han ett annat. Det var som en lek, en hobby för honom. Den totala kontrollen över andra.

Doktorn i byn hade inte vågat säja något, hotet på hans liv hade vägt för mycket för att han skulle öppna sin mun. Det fanns inte en själ i byn som vågade säja något till gubben Moberg, han var någon alla fruktade och inte ville ha att knacka på deras dörr i skydd av mörkret.

En vacker vårdag så hade Williams moder fått nog, istället för att ta barnen och fly från deras fara så hade hon hängt sej i ladan när resten av familjen hade sovit.

Något hade slagit slint på den gamle mannen som resultat av hennes handling. Trots hans våldsamhet mot henne så saknade han sin fru, hon hade varit en bra partner för honom. Nu