Unn

By Marie-Louise Wallin

Unn och pappa bor tillsammans på pappas ridskola. Förut bodde också mamma och lillebror Ulf här men sen blev mamma kär i en annan, tog Ulf med sig, och flyttade ut. Unn tycker inte om mammas nya man Larry. Det känns inte heller som att mamma har tid för Unn längre. Tack och lov att hon har pappa!Men så träffar pappa en ny kvinna och Unn känner sig mer övergiven än någonsin. Eftersom människor bara verkar göra en besviken börjar Unn istället lägga all sin energi och tid på att rida och ta hand om stallets bångstyrigaste häst."Wallin har på ett intressant sätt förnyat den traditionella hästboken genom att kombinera skildringen av livet i stallet och på hästryggen med psykologiskt inträngande portsätt av unga flickors utveckling."- Ur Lena Kårelands efterord.-

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 11, 2020
• ISBN: 9788711648872

Book preview

henne.

Kapitel 1

Tuppen gal som har han blivit alldeles tokig av livslust, och ljudet tar sig in genom fönstret till Unns vindskammare och väcker henne. Elkaminen har stått på hela natten, och rummet är nu så varmt att hon sparkar av sig täcket, men sedan ligger hon kvar utsträckt i sängen med armarna under huvudet. Hon ler lite utan att veta om det, för hon är glad över att ha vaknat och det är söndag och sol ute.

I de korta pauserna mellan tuppens galanden, kan hon höra talgoxarnas ivriga tjatter i björken som står så nära husgaveln att grenarna slår mot hennes fönster vid minsta vindpust. Men nu står björken orörlig i den vindstilla vårmorgonen, med ett knappt synligt violett skimmer i grenarna från svällande, outslagna knoppar.

Unn blundar och tänjer på sin ganska långa och kraftiga kropp, som bara har ett par små rödprickiga tangatrosor över sin nakenhet. Hennes stjärt är rund och magen är platt, brösten är små och toppiga och axlarna är breda. Armarna och benen är muskulösa som på en pojke.

I nästa minut öppnar hon ögonen och hoppar upp ur sängen. Hon kliver över en hög med välanvända kläder som ligger mitt på det blåmålade trägolvet, och öppnar dörren försiktigt ut mot den stora trapphallen. Om Bele tror att hon sover, kommer han att vilja överraska henne med te på sängen.

Unn lyssnar, och hör hur Bele rör sig därnere i köket. Skåpdörrar öppnas och slås igen. Barfotafötter tassar över korkmattan. Från radion kommer knappt hörbar musik.

Unns leende blir bredare, och hon smyger tillbaka till sängen. Klockan är tjugo minuter i sex, och solen går upp över bergen i öster.

Några minuter senare hör hon Beles fotsteg knaka i trappan, och så står han där i dörren och ler i sin skrynkliga grå pyjamas, rufsig i håret och med tebrickan i händerna. Att få te på sängen med varma, rostade brödskivor, smör och marmelad är Unns söndagsglädje och söndagslyx.

– En vacker dag kommer jag att snubbla över dina paltor och slå ihjäl mej, säger Bele och ställer ifrån sig brickan på stolen bredvid Unns säng. Tror du att dina kläder skulle fara direkt illa av att bli upphängda på kvällen?

Bele låter inte arg och Unn ger honom en liten uppnosig grimas medan han sätter sig i sängen vid fotändan med sin temugg och en av de många smörgåsarna.

– Har du redan varit ute i hönshuset? frågar Unn med en halv brödskiva i munnen.

– Nej då, men tuppskrället vaknade halv fem och började väsnas. Fortsätter han med det ska jag ta mej sjutton vrida huvet av honom.

Unn skrattar. Bele vrider inte av några huvuden. Det är bara hans sätt att säga att han blivit väckt för tidigt. De äter utan brådska, men drar inte heller ut på tiden. Djuren väntar på sin morgonutfordring.

Bele tar snart med sig brickan ner i köket igen och Unn tar på sig sina arbetskläder, och går sedan över gården och bort till stallet tillsammans med Bele.

Unn tycker om att komma in i stallet om morgnarna. Flera av hästarna hälsar med små gnäggningar och den varma lukten från nattens gödsel slår emot henne hemtrevligt och vardagligt. Hovar dunsar mjukt mot strö och träplankor när hästarna rör sig i sina boxar, och geten Rasmus bräker förhoppningsfullt efter hö.

Bele och Unn arbetar lugnt och raskt, som de brukar. Bele tippar hö från logen genom en lucka i taket, och ner på stallgången, och sedan bär de in stora fång till krubborna som finns i alla boxar. Bele sköter om hästarna i den vänstra raden och Unn dem i den högra. Nattens gödsel ska ut ur boxarna, och nytt strö ska in. De drar sina skottkärror fram och tillbaka många vändor mellan gödselstacken och stallet och ströförrådet och boxarna innan det är dags att dela ut kraftfoder och att kontrollera alla hästben. Om något ben är varmt eller svullet får hästen inte tas ut till skolridning den dagen. Unn och Bele ser till att alla karleder är rena och fria från mugg, men de ryktar inte hästarna. Det är elevernas arbete liksom hovkratsningen, längre fram på