Stendahls syndrom

By Janne Ramstedt and Johnny Ramstedt

När julen står för dörren i Jakobstad försvinner plötsligt en ung kvinna vid namn Molly Mattsson. Har hon frivilligt gått under jorden eller ligger fult spel bakom hennes försvinnande?

För den pensionerade sjöbevakaren Håkan Stendahl, tillika Mollys mammas pojkvän, lutar det åt det förstnämnda. Men när han ger sig ut för att leta efter Molly gör han oroväckande upptäckter om både henne och den hemstad han trott sig känna utan och innan. Och när mörka hemligheter börjar se dagens ljus inser Håkan att han kan ha haft fel. Väldigt, väldigt fel. Vad har egentligen hänt Molly Mattsson?

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Oct 14, 2020
• ISBN: 9788726634587

Book preview

författaren.

1

Fredag 27 December

M edan Alice duschade låg Håkan kvar under täcket. Termometern i sovrummet visade sexton grader. Alice påstod att hon sov bättre om det var svalt.

Håkan kände sig trött och avslappnad efter kärleksakten. Han visste att han skulle somna om han tillät sig. Samtidigt gissade han att Alice skulle bli irriterad av att hitta honom snarkande. Speciellt efter att hon ställt honom ett så ovanligt önskemål. Han nöjde sig med att blunda och lyssna på ljudet av rinnande vatten tills det avtog.

Hon slog upp badrumsdörren. Ånga strömmade in i sovrummet.

Har du bestämt dig? frågade hon.

Den slanka silhuetten stod orörlig i dörröppningen. Håkan kunde inte urskilja hennes ansikte i motljuset. Alice Mattsson hade virat en handduk kring huvudet. Håkan tänkte att hon såg ut som en indisk yogi.

Polisen då? frågade han.

Nej, har jag ju sagt. Alice lade armarna i kors. Hon skulle bli jättearg på mig. Dessutom har hon fyllt arton. Hon är ingen liten flicka längre. Även om hon beter sig som en omyndig. Rösten hade antagit en bitter ton. Det här är andra gången hon gör så här.

Håkan satte sig upp i sängen. Jag ska se vad jag kan göra.

Han sökte med blicken efter sina boxershorts. De hade fastnat i springan mellan nattduksbordet och sängen. Han plockade upp dem och slätade ut dem innan han drog dem på sig.

Men kom ihåg att jag är pensionerad. Jag saknar alla rättigheter och resurser jag hade i arbetet. Och sjöbevakare är inte poliser. Jag har erfarenhet av försvunna människor, men det var i skärgården. Gammelmorfar rodde iväg för att lägga ut nät, han kom aldrig tillbaka, den sortens grejer. Har du kollat Mollys dator?

Den tog hon med sig. En surfplatta.

Och mobilen är alltså stängd. Håkan suckade. Vad annat tog hon?

Alla kläder hon fått i julklapp. Det var mest sånt hon valt ut själv. Alice drog på sig en vit badrock och satte sig på sängkanten bredvid Håkan. Hon doftade som hon brukade efter duschen. Tjärschampo. Håkan tyckte att hon luktade som en gammal träbåt, men på ett bra sätt.

Ja, och spargrisen tömde hon. Du vet glasburken vi har i köket. Där fanns tvåor för fyrtio euro, kanske.

Det kommer hon inte långt med. Har hon egna pengar?

Hon fick julpengar av min mamma. Vet inte hur mycket. Alice förklarade att Mollys mormor i Bryssel inte tyckte om att resa, så de träffades inte ofta. Och vi orkar inte resa dit varje jul. Håkan nickade och Alice fortsatte: Jag brukar sätta in veckopengen på Mollys konto. Femtio euro. Men hon brukar använda upp det så gott som genast.

Håkan drog på sig sina manchesterbyxor och sin långärmade undertröja.

Jag vill se hennes rum.

Planscherna på väggarna föreställde för Håkan Stendahl totalt okända pop- och filmstjärnor. Hans egen dotter skulle snart fylla trettio, och tonårsidolerna hade bytts ut många gånger sedan Backstreet Boys och Spice Girls.

Molly Mattssons rum låg mot gatan. Det långsmala rummet dominerades av en 120 centimeter bred säng. En noppig fleecefilt agerade överkast. En röd plaststol från Ikea stod framför skrivbordet. Stolen hette Adde och kostade en tia. Håkan hade själv fyra likadana hemma i köket.

Alice berättade att Molly inte brukade bjuda hem kompisar. Hon träffade dem hemma hos dem eller på stan. Under det senaste året hade Alice inte träffat en enda av Mollys vänner.

Hon har nämnt en Lena, suckade Alice. Men jag vet inte ens hennes efternamn. Molly tillbringar minst tre kvällar i veckan med henne.

Molly kom ofta hem sent, när Alice redan gått till sängs. Håkan insåg att han knappast skulle känna igen Molly om han mötte henne på gatan: en enda gång hade han sett henne under Alices och hans tre månader långa förhållande. I början av november hade paret suttit i Alices kök och ätit en sen middag när Molly kommit hem. Hon hade genast skyndat sig till sitt rum och smällt igen dörren, trots att mamman velat presentera henne för Håkan. Han hade bara hunnit skymta en kort, nästan underviktig flicka med blont kortklippt hår.

Håkan och Alice tillbringade majoriteten av sin tid tillsammans i Håkans lägenhet. Eftermiddagarna i hans säng fick dem att känna sig tjugo år yngre. Båda två var mogna nog att inse att förälskelsefasen, när de fann varandra omåttligt spännande, inte kunde vara för evigt. Men det gjorde dem inget. Bägge hade vuxna barn, så de kände att de väl kunde återuppleva lite av ungdomen. Ibland hämtade en av dem takeout och en flaska vin och sedan satt de i Håkans vardagsrum och njöt.

Har du någon bild på Molly? frågade Håkan. Helst någon färsk. För att visa om jag frågar runt lite.

Inte pappersbilder som är aktuella. I datorn har jag. Vill du att jag printar?

Det vill jag.

På skrivbordet låg ett träskrin med billiga smycken. Pennor i grälla färger stack upp ur en mugg med Snobbenmotiv. Några ensamma ark brevpapper låg på ett rött skrivunderlägg. Håkan vände på pappren och konstaterade att de var tomma. Han öppnade den enda skrivbordslådan. Förutom närmare två dussin flaskor nagellack hittade han en påse xylitoltuggummi, en kortlek och en halvtom burk läppglans.

Bredvid bordet, på en gammal bastant byrå, stod en modern stereoanläggning i metallfärgad plast.

Var är cd-skivorna? frågade Håkan.

Folk köper inte skivor längre. Det är bara mp3 och Spotify som gäller. När köpte du sist en cd?

Håkan ryckte på axlarna och log. Men samtidigt tänkte han på sin lp-samling med Beach Boys och Simon & Garfunkel och kände sig urgammal.

Han rotade igenom byrålådorna, men hittade bara underkläder och strumpor. Hans blick drogs till en liten bokhylla bredvid sängen. Mollys konfirmationsbibel i oläst skick, ett par lösnummer av Veckorevyn, en ungdomsthriller av John Grisham. Hon är ingen läsare, tänkte Håkan.

Lägenheten låg på tredje våningen, som var husets översta. Han tittade ut genom fönstret över den mörka Skolgatan. Morgonrusningen var av det lättare slaget, eftersom denna fredag var en ensam vardag mellan julhelgen och veckoslutet. Alla som kunde hade tagit ledigt.

Snön som under julhelgen fallit över Jakobstad hade smultit under natten, som för att betona återgången till vardagen. Endast några högar med tätt packad grusblandad snö som plogbilarna lämnat efter sig skvallrade om att det var midvinter. På andra sidan gatan tändes belysningen i köpcentrets Alkobutik. Klockan var strax före nio. Solen skulle gå upp först om ett par timmar.

Hennes pappa, då? frågade Håkan. Kan hon ha åkt till honom?

Alice skakade på huvudet och satte sig ner på Mollys säng.

Svante bor i Uleåborg. Han har antagligen supit sedan lillajul. Han är den sista personen Molly vill se.

Kan han ha tagit henne? Eller övertygat henne att komma och hälsa på?

Alice stirrade på Håkan. Du skojar? Han hatar barn. En omöjlig person.

Håkan slog ut med armarna. Sorry, om du vill att jag ska göra det här så måste jag ställa vissa obekväma frågor. Kan hon rentav ha åkt till sin mormor?

Till Belgien? Nej, mamma skulle ha sagt något. Jag pratade med henne igår. Helt kort. Ville inte berätta om att Molly dragit. Hon skulle ha blivit orolig.

Var är hennes kläder? frågade Håkan. Alice pekade på en smal dörr och förklarade att Molly velat ha rummet eftersom det var utrustat med en gå-in-garderob.

Håkan drog upp garderobsdörren och tände lampan. Många linnen i olika färger låg i en prydlig hög på en hylla. Alice berättade att Molly brukade bära dem ovanpå t-tröjor, eftersom hon sett det i nån urgammal film från nittiotalet. Håkan log och lät handen svepa över plaggen på galgarna. Klänningar, skjortor, kavajer, tunna jackor. Inget exklusivt, mest H&M och Zara, storlek S eller XS. I en skoställning på golvet stod ett tiotal skor, storlek 35, de flesta av dem sportskor. Han gick ut och var på väg att stänga dörren när han märkte helfigursspegeln på dess insida. Spegeln var ren, med undantag för en liten, rektangulär fläck i övre högra hörnet. Han petade på fläcken med pekfingret.

Klibbigt, sa han. Han gick in i garderoben igen och ner på alla fyra. Sedan stack han in handen under skoställningen och drog fram en rosa post-it-lapp.

Bingo, som man brukar säga.

Vad är det? frågade Alice från sängkanten.

MJ 25.12. 19:00, läste Håkan. Handstilen var flickaktig och prydlig. Datumet då hon stack. Vem är MJ?

Michael Jackson? Inte vet jag, svarade Alice.

Håkan frågade om Molly hade en pojkvän.

Alice skakade på huvudet. Men hon hängde med en kille i höstas. Tapani eller Tapio, minns inte vilket. Han kallas Tapsa. Det tog slut. Det var han som dumpade henne, om jag förstod rätt. Hon tyckte faktiskt att det var mitt fel.

Hur så? Håkan satte sig bredvid Alice.

"För att jag är lärare. Tapsa hade en kompis, vet inte vem, som varit min elev på någon psykologikurs. Jag är tydligen en töntig lärarinna."

Låter som ett svepskäl. Tonåringar tycker att alla vuxna är töntar. Har du telefonnummer till den här Tapsa? Efternamn?

Lönngren heter han. Jag har inget nummer, men jag vet var han bor. Eller bodde då åtminstone. En gammal kåk i Vestersundsby. Ett kollektiv, så vitt jag har förstått. Alice sträckte sig efter papper och penna från bordet och skrev ner adressen. Hon räckte honom arket. Jag vill ha henne tillbaka. Vi behöver tala med varandra, reda ut saker. Jag är så förbannad, väste hon.

På Molly? Håkan flyttade sig närmare Alice. Sängen knarrade.

Ja, att sticka iväg på juldagen så där. Det var ruttet av henne att vänta tills hon fått julklapparna och sedan bara försvinna som tack. Vi skulle ju träffa dig och Hanna. Jag hade sett fram emot det. Jag fattar inte. Mina elever respekterar mig. Stora, busiga killar gör som jag säger. Men min egen dotter kan jag inte hålla reda på.

Håkan ruskade på huvudet. Det är inte samma sak, och det är precis som det ska vara. Du har inte samma auktoritetsroll här hemma som på jobbet.

Kära nån. Är det du eller jag som är psykologilärare?

Jag är pappa. Och jag minns hur det var med Hanna. På stationen bestämde jag över ett dussin män. Pettersson, gå och töm båten på vatten, Nykänen och Groop, ut på patrull. Hemma vet jag inte vem som styrde, men inte var det jag. Han log vemodigt.

Men Molly är så … så konstig, sa Alice. Först var hon en av klassens duktigaste elever. Trots sin dyslexi.

Ordblindhet?

"Det har inte kallats ordblindhet på evigheter, Håkan. Hon har en lätt form av dyslexi, ja. Hon har fått hjälp, både av mig och av specialister. Hur som helst var hon duktig. Medlem i flickscouterna. Alltid redo. När hon fyllde sexton ändrades hon. Som över en natt, känns det som. Tidigare hade hon spelat rollspel med skolans nördgäng. Drakar och Demoner varje söndag. Sedan började hon röra sig med så kallade tuffa typer. Läxorna sket hon i. Tror du det var kul för mig som lärare att bli kallad till högstadierektorn och diskutera Mollys frånvarotimmar? Jag kände mig som någon knarkarmorsa."

Fanns det några problem hemma då?

Alice tänkte efter. Jag tror problemet var att hon kom in i puberteten ganska sent. Alla hormoner kom liksom på en gång, antar jag. Humörsvängningar, rubbet. Hon blev som en annan människa. Och kanske hade jag svårt att acceptera det. Min lilla flicka blir kvinna, du vet. Ja, kanske jag också förändrades. Eller mitt sätt mot henne, snarare. Det var min idé att hon skulle ta ett mellanår efter högstadiet. Jag hade tänkt att hon skulle få lite perspektiv på tillvaron, för att kunna bestämma sig för vad hon vill. Hon sökte några jobb i början, men slutade sedan. Nu är hon halvvägs genom andra mellanåret.

Håkan tänkte igen på sin egen dotter. Liksom Molly Mattsson var Hanna Stendahl endabarn. Hanna hade tagit ett mellanår efter gymnasiet. Hon hade rest till Japan och arbetat där som lärare i engelska för några barn i en välbärgad familj. Under vistelsen i Osaka hade hennes intresse för japansk estetik slagit rot. Nu var Hanna doktorand i konstvetenskap vid Åbo Akademi. Mellanåret hade hjälpt henne att hitta en riktning för sitt liv. Molly Mattsson var inte lika lyckligt lottad.

Ärligt talat tycker jag om när hon är hemma, fortsatte Alice. Vi har det trevligt tillsammans, när hon inte är arg på mig. Häftigt humör har hon ju fortfarande, men det har blivit bättre på sistone. Jag önskar bara att hon var mer ambitiös. Jag borde driva på henne, få henne att söka in till någon skola nästa år. Vad som helst. Något yrkesinstitut kanske. Pälsläroverket, för guds skull, och jag som är medlem i Greenpeace! Då kanske hon skulle lugna ner sig och inte försvinna så här. Tack för att du tar dig an det här. Jag skulle själv göra mera, men du kan inte ana hur mycket arbete jag måste hinna med före skolstarten. Du såg högen? Jag har lika många papper i portföljen.

Håkan nickade förstående. Jag har tid, åtminstone. Hur verkade Molly innan hon försvann? Orolig? Förväntansfull? Underlig på något sätt?

Alice skakade på huvudet. Hon verkade ungefär som vanligt. Lite letargisk. Uttråkad. Låg på soffan och knappade på sin telefon. Nästan som en karikatyr av en tonåring.

Kanske hon dolde någonting med att spela uttråkad?

Det är svårt att tolka Molly ibland. Men något dolde hon ju, när hon smet iväg som en tjuv om natten.

Håkan Stendahl studerade post-it-lappen. Nu gör vi så här. Du efterlyser Molly på Facebook och jag tar reda på vem den här MJ är.

2

N är Håkan Stendahl kom hem var det fortfarande dunkelt, trots att klockan var närmare elva på förmiddagen. Solen dolde sig bakom askgråa, tjocka moln. Håkan tände lampan i hallen, sparkade av sig skorna och plockade upp dagens Österbottens Tidning från golvet.

Hanna? ropade han ut i lägenheten. Inget svar. Dotterns skor och kappa saknades. Han gick till köket, ställde matkassen från Lidl på bordet och slog på vattenkokaren. Sedan gick han till gästrummet. Dörren stod öppen och sängen var obäddad.

I vardagsrummet lyste de mångfärgade elektriska ljusen i den vita plastgranen fortfarande sedan kvällen innan. Håkan drog sladden ur väggkontakten, men