Isande kyla

By Hannah Howe

”Nödläge!”
”Jösses! Vem sköt henne?”
”Vet inte.”
”Vilken röra.”
”Det är bäst att vi ringar doktor Warburton.”

***

Skarpt ljus. En stickande, antiseptisk lukt. Smärta. Illamående. Känner mig så svag. Katten, vem ska mata katten? ”Marlowe.”
”Hon babblar.”
”Hon har förlorat mycket blod.”
Mörker.
”Har vi förlorat henne?”
Jag vill inte dö!

***

En virrvarr av bilder. Min mor, min far, men hans ansikte är suddigt. ”Pappa!” Inget svar.

***

En man med bister uppsyn och en spruta. ”Jag ska få dig att somna. Du kommer inte att känna någonting. Räkna nedåt från tio.” ”Tio, nio, åtta...”

***

Mardrömmar, mycket levande, alldeles för verkliga. Så förvirrad. Så svag.

***

Fjärran röster. Skratt. En sjuksköterska, leende, lugnande.

***

Alan, tårar i hans ögon. ”Gråt inte, Alan. Gråt inte...”

***

Smärta överallt. Kan inte röra axeln eller armen. Väldigt trött. Fler mardrömmar, för mörka att tänka på. Gör så att de försvinner...

***

Svettas. Drunknar. Jag flämtar till, som om jag andas för första gången. Blinkar, vaken. Drar efter andan. Försöker resa mig, men det gör för ont i huvudet. Faller tillbaka på kudden. Jag har ont överallt, men jag lever!

***

Jag levde. Men med en snöstorm som håller staden i sitt grepp och en okänd lönnmördare som kommer allt närmare så står jag inför det farligaste ögonblicket i mitt liv och den mycket verkliga utsikten att uppleva dödens iskalla kyla.

• Language: Svenska
• Publisher: Goylake Publishing
• Release date: Mar 1, 2020
• ISBN: 9781071533598

Hannah Howe

Hannah Howe is the bestselling author of the Sam Smith Mystery Series (Sam's Song, book one in the series, has reached number one on the amazon.com private detective chart on seven separate occasions and the number one position in Australia). Hannah lives in the picturesque county of Glamorgan with her partner and their two children. She has a university degree and a background in psychology, which she uses as a basis for her novels.Hannah began her writing career at school when her teacher asked her to write the school play. She has been writing ever since. When not writing or researching Hannah enjoys reading, genealogy, music, chess and classic black and white movies. She has a deep knowledge of nineteenth and twentieth century popular culture and is a keen student of the private detective novel and its history.Hannah's books are available in print, as audio books and eBooks from all major retailers: Amazon, Barnes and Noble, Google Play, Kobo, iBooks, etc. For more details please visit https://hannah-howe.comThe Sam Smith Mystery Series in book order:Sam's SongLove and BulletsThe Big ChillRipperThe Hermit of HisaryaSecrets and LiesFamily HonourSins of the FatherSmoke and MirrorsStardustMind GamesDigging in the DirtA Parcel of RoguesBostonThe Devil and Ms DevlinSnow in AugustLooking for Rosanna MeeStormy WeatherDamagedEve’s War: Heroines of SOEOperation ZigzagOperation LocksmithOperation BroadswordOperation TreasureOperation SherlockOperation CameoOperation RoseOperation WatchmakerOperation OverlordOperation Jedburgh (to follow)Operation Butterfly (to follow)Operation Liberty (to follow)The Golden Age of HollywoodTula: A 1920s Novel (to follow)The Olive Tree: A Spanish Civil War SagaRootsBranchesLeavesFruitFlowersThe Ann's War Mystery Series in book order:BetrayalInvasionBlackmailEscapeVictoryStandalone NovelsSaving Grace: A Victorian MysteryColette: A Schoolteacher’s War (to follow)What readers have been saying about the Sam Smith Mystery Series and Hannah Howe..."Hannah Howe is a very talented writer.""A gem of a read.""Sam Smith is the most interesting female sleuth in detective fiction. She leaves all the others standing.""Hannah Howe's writing style reminds you of the Grandmasters of private detective fiction - Dashiell Hammett, Raymond Chandler and Robert B. Parker.""Sam is an endearing character. Her assessments of some of the people she encounters will make you laugh at her wicked mind. At other times, you'll cry at the pain she's suffered.""Sam is the kind of non-assuming heroine that I couldn't help but love.""Sam's Song was a wonderful find and a thoroughly engaging read. The first book in the Sam Smith mystery series, this book starts off as a winner!""Sam is an interesting and very believable character.""Gripping and believable at the same time, very well written.""Sam is a great heroine who challenges stereotypes.""Hannah Howe is a fabulous writer.""I can't wait to read the next in the series!""The Big Chill is light reading, but packs powerful messages.""This series just gets better and better.""What makes this book stand well above the rest of detective thrillers is the attention to the little details that makes everything so real.""Sam is a rounded and very real character.""Howe is an author to watch, able to change the tone from light hearted to more thoughtful, making this an easy and yet very rewarding read. Cracking!""Fabulous book by a fabulous author-I highly recommended this series!""Howe writes her characters with depth and makes them very engaging.""I loved the easy conversational style the author used throughout. Some of the colourful ways that the main character expressed herself actually made me laugh!""I loved Hannah Howe's writing style -- poignant one moment, terrifying the next, funny the next moment. I would be on the edge of my seat praying Sam wouldn't get hurt, and then she'd say a one-liner or think something funny, and I'd chuckle and catch my breath. Love it!""Sam's Song is no lightweight suspense book. Howe deals with drugs, spousal abuse, child abuse, and more. While the topics she writes about are heavy, Howe does a fantastic job of giving the reader the brutal truth while showing us there is still good in life and hope for better days to come."

Book preview

ISANDE KYLA

ISANDE KYLA

Hannah Howe

Goylake Publishing

Copyright © 2015 Hannah Howe

Med ensamrätt.

Författarens ideella rätt gör sig gällande.

Ingen del av denna publikation får reproduceras, överföras, laddas ner eller lagras i ett söksystem eller på annat sätt användas utan utgivarens skriftliga tillåtelse.

Goylake Publishing, Iscoed, 16A Meadow Street, North Cornelly, Bridgend, Glamorgan. CF33 4LL

ISBN: 978-0-9566909-7-5

Tryckt och bunden i Storbritannien av Imprint Digital, Exeter EX5 5HY

Denna bok är ett skönlitterärt verk. Namn, personer, företag, organisationer, platser och händelser är antingen en produkt av författarens fantasi eller används fiktivt. Eventuella likheter med faktiska personer, levande eller döda, händelser eller platser är rent tillfälliga.

Till min familj, med kärlek

Deckarserien om Sam Smith

av Hannah Howe

Sams sång

Kärlek och projektiler

Isande kyla

Kapitel ett

______________________________________________

Kanske var det bara en dröm. Jag låg naken i en främmande säng. Natten hade medfört en rad utsökta härligheter, från den delikata måltiden bestående av tagliatelle tricolore med broccoli och en krämig ostsås till riktigt fantastiskt sex, varefter vi höll om varandra och såg på Vera Casparys Laura på DVD i sovrummet. Mina ögonlock fladdrade vid minnet, mitt inre smälte till flytande honung och jag insåg att efter trettiotvå års bedrövlig tillvaro så hade kärlek tagit mig till paradiset. Det här var den lyckligaste tiden i mitt liv. För första gången i mitt liv var jag djupt förälskad, och tonerna av Kiki Dees Amoureuse spelades i mitt huvud. Jag kramade kudden och log. Sedan rullade jag runt för att krama om min älskare, men han var inte där.

Jag fick panik. Jag tog tag i det första plagget jag hittade, Alans skjorta, och rusade ut i hallen. Han var inte där. Med hjärtat i halsgropen sprang jag in i vardagsrummet. Han var inte där. Med bultande hjärta sprang jag in i Alans arbetsrum. Han var inte där. Sedan hörde jag ljudet av en stekpanna på spisen, samtidigt som jag kände doften av stekt bacon. Jag suckade och vandrade in i köket, medan mina hjärtslag saktade ner till en något mer normal hastighet.

Alan flinade brett åt mig där han stod framför spisen. Han plockade upp stekspaden, rullade ner en korv i baconfettet och såg sedan på min slanka kropp, som bara delvis skymdes av hans skjorta. Förtjusande, sade han med en blinkning.

Jag drog automatiskt åt skjortan kring magen, skyndade mig sedan bort till honom och gav honom en stor kram. Alan övergav stekspaden och sin frukost, vände sig om och återgäldade kramen. Vi kysste varandra. Sedan, fortfarande med armarna runt hans kropp, lade jag huvudet mot hans axel och det mjuka tyget i hans morgonrock.

Självklart var han där. Vad förväntade jag mig? En lapp som förklarade att det hade varit den värsta natten han någonsin hade upplevt och att jag hade gjort honom så deprimerad att han hade gått för att kasta sig ut från klippan och ut i havet? Jag hade kommit en bra bit på vägen, men sådana tankar vittnade om min osäkerhet och mina minnen av mitt våldsamma förflutna, när min mor och exmake hade slagit mig sanslös. Med Alans hjälp hade jag kommit en lång väg på kort tid, men jag hade fortfarande en bit kvar innan jag kunde känna mig riktigt bekväm med tanken på att vara kär.

Alan kände att något var på tok och smekte mitt långa kastanjebruna hår. Han pussade mig på pannan och frågade: Är du okej, Sam?

Jag kramade honom och log. Sedan såg jag in i hans sympatiska bruna ögon. Nu är jag det.

Baconskivorna fräste i pannan och fångade Alans uppmärksamhet. Vill du ha lite frukost?

Inte det där, sade jag med rynkad panna och grimaserade.

Jag vet, du är vegetarian. Kanske lite flingor? Han nickade mot en skänk av furu, hopkurad bredvid ett walesiskt köksskåp. Var så god, det borde finnas något därinne.

Jag satte mig på huk framför skänken och tog fram ett paket müsli. Sedan hällde jag upp flingorna i en skål och serverade mig själv en kopp kaffe och ett glas fruktjuice.

Medan jag smuttade på fruktjuicen lade Alan ner svampar i stekpannan. Han lyxade verkligen till det i dag med en redig engelsk frukost. Men för att vara ärlig så förtjänade han det efter nattens strapatser.

Som om han kunde läsa mina tankar vände Alan sig bort från spisen och log åt mig. Det var en vacker natt. Och du, min kära, var sensationell.

Jag gungade instinktivt med höfterna och kände hur jag rodnade. Jag gjorde bara det som föll sig naturligt.

Alan skrattade tyst för sig själv. Han vände på baconskivorna, skar upp tre tomater och lade ner dem i pannan. Prognosen säger att det ska bli fint väder i dag, sade han med en blick mot köksfönstret. Jag tänkte att vi kanske kunde ta en promenad längs kusten och ha en picknicklunch.

Jag nickade och log. Gärna det.

Sedan åker vi hem i morgon. Arbetar du på något intressant just nu?

Mina tankar vandrade bort från Alans sommarstuga, som låg i de vackra omgivningarna på Gowerhalvön, till mitt fallfärdiga viktorianska kontor i Butetown i Cardiff. Vår romantiska helg var snart över och vi skulle återvända till våra jobb, Alan som psykolog och undertecknad som privatdetektiv. Jag visste att Alan älskade sitt arbete. Efter att ha pratat med hans dotter Alis och hans vänner visste jag också att han var väl ansedd bland sina kollegor. Inte för att skryta, men jag hade också skapat mig en bra karriär. Det hade varit tufft i fem år, men nu uppvisade min byrå en blygsam vinst, mitt anseende växte och – viktigast av allt – jag älskade mitt jobb.

Minns du Angus? frågade jag som svar på Alans fråga.

Visst. Det var väl han som uppmuntrade dig att bli privatdetektiv, eller hur?

Det stämmer. Jo, Angus bad mig om hjälp med ett fall. Byggare håller på att demolera ett gammalt kapell i staden och bly från taket försvinner i tomma luften. Angus bad mig att skugga byggarnas lastbil, men att låta dem se mig. När byggarna upptäcker mig invaggas de förhoppningsvis i säkerhet, vilket gör det enklare för Angus att skugga dem. Sedan är det upp till honom. Det är en enkel uppgift och Angus har varit schysst mot mig så det är trevligt att kunna återgälda tjänsten.

Så är det ju, sade Alan instämmande och sträckte sig efter kaffekannan. Han hällde upp en kopp kaffe till sig själv och såg sedan på mig. Det är snart jul, vill du tillbringa julhelgen med Alis och mig?

Mina ögon vidgades och glittrade vid tanken. Jättegärna.

Toppen. Han lutade sig framåt och gav mig en kyss. Då säger vi så. Kyssen utvecklades till en omfamning och omfamningen... Tja, jag överlåter det till din fantasi. Säg så här, vi andades häftigt när vi slutligen kunde slita oss från varandra. Det var länge sedan jag kände så här, sade Alan med drömmande blick och lutade hakan mot min hjässa. Han pussade mitt hår och sade sedan: Du får mig att känna mig hel, Sam. Du får mig att känna mig levande.

Jag såg upp och in i hans ögon och log. Alan hade förlorat sin fru, Elin, i en klättringsolycka och jag visste att en del av honom fortfarande tänkte på henne, att han fortfarande var upprörd över händelserna den ödesdigra dagen. Jag hade inga illusioner om mig själv, inga anspråk; jag kunde aldrig ersätta Elin, jag kunde aldrig vara hans fru. Men vi kunde fortfarande vara där för varandra och dela speciella dagar och nätter.

Medan jag gjorde i ordning min frukost återvände Alan till spisen, där han stängde av gasen innan han fyllde tallriken med sin feta frukost. Med en sådan kost borde han vara överviktig och trög, men han var livlig, atletisk och i utmärkt form. Bra gener, antar jag, och tillsammans med sitt stiliga utseende var han verkligen välsignad på det området.

Alan kom bort till mig vid frukostbordet, en stabil trämöbel som var minst hundra år gammal. Har du några planer för i morgon kväll? frågade han.

Jag funderade på att måla fingernaglarna. Jag höll upp vänster hand och viftade med fingrarna. Innan jag träffade Alan hade jag den irriterande ovanan att bita på naglarna. Nu växte de fint, ett litet exempel på den lugnande inverkan som Alan hade på mitt liv.

Alis har sin konstlektion, informerade Alan mig om efter en munfull tomater. Jag har ledigt i ett par timmar, sade han med ett brett flin.

Bara två timmar? svarade jag och dolde mina röda kinder bakom kaffekoppen.

Det borde räcka.

För middag och, hm, efterrätt?

Jag tänkte efterrätt först, sade Alan, så kan Alis äta en sen middag tillsammans med oss sedan.

Jag hällde mjölk över müslin och rörde om i flingorna med skeden. Sedan, efter en klunk kaffe, klagade jag halvhjärtat: Du kommer att förstöra min figur.

Struntprat. Du kan gott lägga på dig fyra–fem kilo.

Jag nickade, log och skopade upp en matsked müsli. Alan hade rätt, som han hade för det mesta. Jag bar storlek trettiosex och kunde ibland pressa mig in i en trettiofyra. Ytterligare fyra–fem kilo skulle inte skada; det skulle nog faktiskt vara bra för mig att gå upp en storlek.

När Alan började äta sin frukost såg jag på min skål med flingor och funderade. Den här helgen har varit magisk.

Alan nickade. Och det är bara början.

Jag hoppas det aldrig tar slut.

Vet du någon som skulle kunna skilja på oss?

Jag skakade bestämt på huvudet. Nej, ingen.

Alan log ett belåtet leende, sträckte sig över bordet, tog tag i min hand och kramade ömt mina fingrar. Då antar jag att vi får dras med varandra för tid och evighet, tills helvetet fryser till is.

Jag log mot honom och nickade. Det låter fånigt, men jag hade hittat mina drömmars man. För tid och evighet. Det kunde jag leva med.

Kapitel två

______________________________________________

Följande morgon slutförde jag mitt uppdrag för Angus. Att följa efter någon i bil var en av de svåraste sakerna jag hade fått lära mig som privatdetektiv. I städer ska man helst hålla sig en eller två bilar bakom den man skuggar, fyra bilar bakom på landsväg och ett större avstånd på upp till ett dussin bilar på motorvägen. Överraskande nog är det enklare att skugga människor som kör för fort än de som kör långsamt eftersom snabba förare sällan använder sig av backspegeln.

Angus hade gett mig en enkel uppgift: Jag skulle se till att de såg mig och körde därför tätt i led längs stadens vägar tills vi kom till vårt överenskomna resmål, en vägkorsning där vägarbete pågick. Där lät jag byggarnas lastbil, lastad med bly, komma undan, väl medveten om att Angus skulle återuppta förföljandet. Mitt jobb var slutfört och jag körde vidare till mitt kontor.

Jag gick igenom posten på kontoret, i huvudsak skräp, svarade på meddelanden som hade lämnats på min telefonsvarare och arkiverade dokument i arkivskåpet när ett kattansikte dök upp vid fönstret. Marlowe. Jag öppnade fönstret och katten, med sitt trasiga öra – du har slagits igen, Marlowe, jag hoppas hon var värd det – klev in och strök sig mot min arm. Marlowe spann, ett djupt spinnande ljud, hoppade sedan upp på skrivbordet och slickade på utrymmet där min dator borde stå. Efter månader av förtret hade jag slängt ut min gamla dator genom fönstret – inte en smart, men renande handling – och beställt en ny. Den nya datorn höll i två veckor innan den började bråka med mig. Efter lite köpslående lyckades jag förhandla mig till en ny och väntade nu på att den skulle levereras.

Jag hade helgen med Alan i färskt minne och var på glatt humör. Jag höll på att sjunga Patti Smiths Because the Night, svängde på huvudet och levde mig verkligen in i det. Mitt långa hår föll in över ansiktet och jag var på väg att