Religion och livsfrågor i radio och TV: Programutbud och programpolicy i 80-talsperspektiv

By Rune Larsson

Religion och livsfrågor i radio och TV ger ett smakprov på författarens bidrag i ett större forskningsprojekt under 1980-talet. Läs om morgonandakterna som anmäldes till Radionämnden för att de tog aktuella politiska frågor, omdebatterade magasinsprogram som både speglade och ifrågasatte religionen i samhället. De religiösa nyheterna som mest lyfte fram skandalerna och den ibland påtagliga spänningen mellan kyrkor och radioföretag. Mycket har hänt sedan 1980-talet men mycket är sig likt i en tid där religionen åter blivit aktuell i det offentliga samtalet.
En hel del har publicerats tidigare men några av bidragen publiceras här för första gången. Allt har genomgått en lättare revision i syfte att göra texten lättare att läsa så här på lite distans.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jun 7, 2018
• ISBN: 9789177857525

Rune Larsson

Rune Larsson, retired theol. dr and senior lecturer at Lund University in practical theology with a focus on teaching and learning in church and school. Latest publications: Församlingspedagogik (Parish education. A church that teaches throughout its life, 2018), and more in Swedish. The author is member of a couple of international associations in the field of Religious education

Book preview

Till Maria

en av mina medarbetare

Innehåll

Inledning

Sanning och engagemang

Religion och livsfrågor i radio/TV

Religionsvetenskaplig medieforskning i dag och i morgon

Kyrka – massmedia – människosyn

Kyrkorna och de religiösa programmen i radio/ TV

Radioförkunnelse med begränsad yttrandefrihet

Religion som nyhetsmaterial

De religiösa magasinsprogrammen och Riksradions programpolicy

Religion i Radio och TV – i spänningsfältet mellan kyrka och medieföretag

Aktuell teologisk massmediaforskning - en översikt

Religion i radio och TV under sextio år

Inledning

Religion och livsfrågor i radio och TV –

Programutbud i 80-talsperspektiv

De bidrag till forskningen om religion i radio och TV som sammanställts i denna publikation är några av de spår jag lämnat efter mig inom detta viktiga forskningsområde. I tiden är bidragen begränsade till 1980-talet. Inför min förestående disputation våren 1980 var vi några vid den teologiska fakulteten som bestämde oss för att söka medel för forskningsprojekt om religion i radio/TV. En av initiativtagarna var Jan Arvid Hellström, som redan lagt ned ett omfattande arbete på området (mer om detta nedan).

Det började med ett mindre pilotprojekt, då min uppgift var att utarbeta en ansökan till Humanistisk-Samhällsvetenskapliga forskningsrådet. Sedan detta beviljats inleddes ett omfattande arbete som de följande åren resulterade i en rad forskningsrapporter, som redovisas nedan. Projektet benämndes Religionsvetenskapligt etermedieprojekt vid teologiska fakulteten i Lund även om också forskare vid motsvarande fakultet i Uppsala fanns med.

Vid sidan om detta arbete engagerades jag också av Svenska kyrkan i ett mindre forskningsarbete, där kyrkans roll kring samma tema ställdes i fokus. Också detta arbete avsatte en del betydelsefulla spår, bland annat i form av några studieresor till Tyskland, Nederländerna och Storbritannien.¹ Dessutom kan nämnas ett symposium där deltagare från fakulteterna mötte medarbetare vid Sveriges radio och TV samt pressen för samtal om religionens roll i medierna.

Som projektledare fick jag anledning att i artiklar och föreläsningar presentera det lundensiska etermedieprojektet. Ett urval av detta återges i denna volym. Några av dessa bidrag publiceras här för första gången.

Bokens elva kapitel – i korthet

Kapitel ett, Sanning och engagemang, är ett tidigare opublicerat inledningsanförande vid en konferens om masskommunikationsetik i Stockholm den 10-11 februari 1984. Anordnare var Svenska Kyrkans Informationscentral (KIC) i samarbete med teologer från Uppsala och Lund och med inbjudna deltagare från radio/TV och pressen.

Kapitel två, Religion och livsfrågor i radio/TV – Ett religionsvetenskapligt forskningsprojekt i Lund, presenterar det ganska omfattande forskningsprojekt jag ledde under 1980-talets första del. Riktlinjerna för projektet lades upp inom ett förberedande pilotprojekt.

Det tredje kapitlet, Religionsvetenskaplig medieforskning i dag och i morgon, är ett tidigare opublicerat föredrag som jag höll vid en arbetskonferens i Sigtuna. Här vidgas perspektivet med hjälp av referenser till internationell forskning på området.

Kapitel fyra, Kyrka – massmedia – människosyn, kan närmast beskrivas som en teologisk och teoretisk diskussion om frågor i spänningsfältet kyrka och medieföretag, exempelvis det gemensamma ansvaret för människan i mediesamhället.

Temat fördjupas ytterligare i kapitel fem, Kyrkorna och den religiösa programverksamheten i radio/TV. Detta är en tidigare opublicerad rapport från studiebesök vid radio- och TV-företag med ansvar för religiösa program i Västtyskland Nederländerna och Storbritannien.

Radioförkunnelse med begränsad yttrandefrihet, kapitel sex, handlar om anmälningar av ett par morgonandakter till Radionämnden och den principiella diskussion som fördes med anledning av detta om yttrandefrihetens gränser för de religiösa programmen. Skulle det vara tillåtet att använda religiösa program för uttalanden i politiskt kontroversiella frågor?

I tre kapitel presenteras tidigare publicerade monografier. Den första av dessa, kapitel sju, ger en resumé av rapporten, Religion som nyhetsmaterial, utgiven av Publik- och programforskningsavdelningen vid Sveriges Radio. Denna redovisar förekomst och karaktär av religiösa nyheter i radions och de båda TV-kanalernas nyhetssändningar under andra halvåret 1981.

I det åttonde kapitlet, De religiösa magasinsprogrammen och Riksradions programpolicy, analyseras tre religiösa magasinsprogram under 1980.

Med kapitel nio, Religion i Radio/TV –i spänningsfältet mellan kyrka och medieföretag, återknyter jag till den principiella diskussionen kring de religiösa programmens plats inom Sveriges Radio. Texten är från 1985 och publiceras här för första gången.

Kapitel tio, Aktuell teologisk massmedieforskning – en översikt, tar med referenser till en del större internationella arbeten upp några aspekter på den forskning som var aktuell för tre-fyra decennier sedan. Kanske något överraskande verkar en hel del fortfarande vara aktuellt.

Det avslutande kapitel elva, Religion i radio och TV under sextio år, presenterar i korthet en större historisk redogörelse över de religiösa programmens plats i Sveriges Radio och TV. Analysen har inriktats på programutbudet under vissa år och använt sig av kategorierna förkunnelseprogram, religiösa sång- och musikprogram samt övriga program av religiös karaktär.

Inför denna publicering har endast mindre redaktionella gjorts i syfte att skapa större enhetlighet. Ännu ofullständiga förteckningar över projektets rapporter i de tidigare bidragen har ersatts av nedanstående uppdaterade förteckning. Till denna lista har fogats också Jan Arvid Hellströms banbrytande arbete från 1979*, även om det inte ingick i projektet.

Monografier inom ramen för det religionsvetenskapliga etermedieprojektet i Lund:

0. *Jan Arvid Hellström, Samfund och radio. Återspegling kontra medieanpassning ifråga om den kristna programverksamheten i Sverige fram t.o.m. omorganisationen 1951/52. Stockholm 1979.

Rune Larsson, Religion och livsfrågor i radio/TV. Religionsvetenskapligt forskningsprojekt i Lund, i: Kritisk forum för praktisk teologi, 11/1982s54ff.

Jan Arvid Hellström, Spelet om morgonandakterna 1970-1981. Radioföretag, religionsredaktion och samfundsopinion i ett litet radiospel om programideologi, programpolitik, kanalkonkurrens och beslutsfunktioner. En case study (Religion nr 15. Skrifter utgivna av Teologiska institutionen i Lund) Lund 1984.

Rune Larsson, Religion som nyhetsmaterial. Religiösa nyheter i radio och TV juli-december 1981. (Sveriges Radio/ PUB nr 2 -1984.) Stockholm 1984.

Rune Larsson, De religiösa magasinsprogrammen och Riksradions programpolicy. Undersökning av Människor och tro, Rakt på sak, religiöst sett samt och här ligger kyrkan mitt i byn år 1980. (Sveriges Radio/PUB nr 10-1984.) Stockholm 1984.

Curt Dahlgren, Gud i etern. Samfundsfolk och närradion i Malmö. ( Forskningsrapport 1984:7, nr 184 vid Religionssociologiska Institutet) Stockholm 1984.

Thorleif Pettersson, Television eller religion? Om tittarnas användning av TVgudstjänster. Forskningsrapport 1985:3, nr187 vid Religionssociologiska Institutet. Stockholm 1985.

Curt Dahlgren, Konsumtionen av de rikssända religiösa programmen i radio och TV. (Smärre meddelanden 1985:8 vid Religionssociologiska Institutet) Stockholm 1985.

Thorleif Pettersson, Religion som underhållning. Publikens användning av TV:s religiösa sång- och musikprogram. (Forskningsrapport 1985:4, nr 188 vid Religionssociologiska Institutet). Stockholm 1986.

Göran Gustafsson, Publikutvecklingen för religionsprogrammen i TV under en tjugoårsperiod, i: Religion och Samhälle 1990: 4-5 nr 54-55 Religionssociologiska uppsatser till minnet av Lennart Ejerfeldt, Religionssociologiska institutet, Stockholm, s 18-47.

Rune Larsson, Religion i radio och TV under sextio år. Bibliotheca Theologiae Practicae. Kyrkovetenskapliga studier 43. Almqvist&Wiksell International. Stockholm.1988.

---

¹ Rapport återgiven i kapitel fem.

Kapitel ett

Sanning och engagemang

Inledningsanförande vid konferens kring masskommunikationsetik anordnad av Svenska Kyrkans Informationscentral (KIC) i samarbete med teologer från Uppsala och Lund i Stockholm den 10-11 febr. 1984. ²

Några tankar kring konferensens syfte och förutsättningar

Syfte

En levande demokrati skapas, bevaras och vidareutvecklas av fria, självständiga och välinformerade medborgare. Denna grundsyn har sin förankring i en humanistisk människouppfattning, som kyrkan finner anledning att slå vakt om. Mer än någonsin tidigare har vi blivit beroende av en allsidig och korrekt information av kunniga och engagerade informatörer, för vilka vi har anledning att känna förtroende.

Konferensen vill med huvudsaklig inriktning på de etiska problemen i informationsprocessen

utgöra en plattform för dialog mellan professionella kommunikatörer, forskare, beslutsfattare och kulturpolitiker,

stimulera och bredda reflexionen och meningsutbytet kring dessa frågor och

aktualisera informationsprocessens etiska förutsättningar, problem och möjligheter i dagens och morgondagens masskommunikationssamhälle.

Yttrande- och informationsfrihet

Yttrande- och informationsfriheterna är grundläggande mänskliga rättigheter, som tillkommer varje medborgare. Kring dessa har genom lagstiftning och frivilliga överenskommelser utvecklats ett omfattande skyddsnät. Redan själva förekomsten av detta skyddsnät skvallrar om att de i och för sig allmänt omfattade idealen är utsatta för allvarliga hot.

Den enskildes rätt

Ser man till Tryckfrihetsförordningen (TF), Radiolagen (RL), Etiska regler för press, radio och TV och andra liknande svenska eller internationella dokument, finner man att de utgår från den enskilde medborgarens fri- och rättigheter. Genom att tillgodose dessa skall ett fritt meningsutbyte och en allsidig upplysning säkerställas (TF 1:1).

Allt tydligare har det också i debatten framhävts, att den enskilde inte endast är mottagare av information eller objekt för andras kommunikativa aktivitet och passiv konsument. Det handlar om ett ömsesidigt givande och tagande mellan ''myndiga människor, om the right to know, the right to impart och the right to discuss", för att anknyta till MacBride-kommissionens slutrapport, Many Voices, One World (1980).

Journalist i allmänhetens tjänst

Den enskilde medborgaren är idag mer än någonsin beroende av en omfattande information för att kunna ta sitt samhällsansvar. Därmed blir journalisten en nyckelperson och hans eller hennes arbete blir av grundläggande betydelse för ett demokratiskt samhälle. De etiska reglerna kring journalistens verksamhet får därmed ett allmänt intresse. De reser inte endast krav på journalisten utan rör också friheten ifråga om nyhetsflöde, oberoende i urval, personella och ekonomiska resurser, respekten för andras integritet och rätten att själv bli respekterad.

Frihet för vem? Intressekonflikter och ömsesidigt beroende

Lagstiftning och överenskommelser orienterar sig i skiftande grad kring individens rätt, mediernas (och därmed också bl.a. journalistens) rätt och samhällets rätt i fråga om nyhetsverksamheten. (Jfr UNESCO, Reports and Papers on Mass Communications, nr 86, 94 m.fl.) I grunden behöver det kanhända inte föreligga någon konflikt mellan dessa tre utgångspunkter, åtminstone inte på det teoretisktprincipiella planet. I verkligheten uppträder ändå konflikter på en rad punkter. Dessa leder i sin tur till trovärdighetskriser i relationen mellan parterna. Därmed har demokratins livsnerv skadats.

Ur dessa konflikter växer behovet att formulera olika ramar för friheten och att uttrycka allmänna riktlinjer och förhållningsregler. För Sveriges Radio heter några av honnörsorden oberoende, opartiskhet, balans, saklighet, allsidighet, mångfald osv. De flesta kan tillämpas också på pressen. Ett växande hot mot mångfalden bland de tryckta medierna har lett till en tidigare helt otänkbar politisk enighet om bl.a. ett betydande statligt presstöd. Journalister har rest långtgående krav på oberoende från ägarintressenas inflytande. Från andra utgångspunkter framförs krav om att bättre tillgodose särskilda gruppers informationsbehov. Det kan gälla ungdomar, invandrare, lågutbildade, kvinnor, allmänt kunskapssvaga osv.

Samsyn om grundläggande massmediefunktioner

I avtalen mellan staten och de enskilda programföretagen vid Sveriges Radio uttalas vikten av att meddela nyheter, kommentera, granska myndigheter och organisationer, spegla och stimulera till debatt. Motsvarande uttrycks i 1972 års pressutredning (SOU 1975:79 s 125 ff):

Informationsfunktionen. Massmedierna bör ge den information som är nödvändig för att medborgarna skall kunna ta ställning i samhällsfrågor.

Kommentarfunktionen. Massmedierna bör fristående eller som språkrör för organiserade samhällsintressen kommentera skeenden i samhället.

Granskningsfunktionen. Massmedierna bör som allmänhetens företrädare granska och kontrollera de inflytelserika i samhället.

Gruppkommunikationsfunktionen. Massmedierna bör främja en kommunikation inom och mellan politiska, fackliga och ideella grupper i samhället.

Ideal och verklighet

Den långtgående enigheten kring informationssamhällets ideal har inte kunnat hindra verkligheten från att gestalta sig annorlunda.

Journalistens sätt att förhålla sig till ämnet kan vara aktivt, engagerat, värderande eller passivt registrerande. Vilken grundhållning hon/han än intar kan den framstå som partisk, den kan anklagas för att leda till brist i balansen mellan alternativa tolkningsmöjligheter och verklighetsbilder. Ett energiskt sökande efter fakta kan också det uppfattas som partiskt, även om det redovisade materialet har relevans i sammanhanget. (Jfr Gran m.fl. 1976) Programarbetarens dilemma ligger ofta i svårigheten att klargöra sammanhangen kring det behandlade ämnet för en publik som representerar högst varierande informationsnivåer. De tidsmässiga, ekonomiska och personella begränsningarna kan vara många och besvärande.

Fragment - begriplighet - show

Åtskilliga undersökningar har visat, att massmediernas verklighetsbild ofta blir ytlig och osammanhängande. Informationen brister i bakgrundsbeskrivningen. Ofta saknas ett sammanhållande grepp. Övergångarna mellan skilda teman kan vara hastiga och abrupta. Sammanfattningarna utgör ofta själva en ny, lös tråd. Det förekommer språkliga oklarheter, t.ex. i form av inkonsekvenser, nyckel- begrepp som inte förklaras, konkurrens mellan ord och bild, rubrik och text. De olika medierna har sina speciella problem och möjligheter. Det har ändå hävdats, att nyheterna och över huvud taget det informativa materialet i första hand är funktionella för redan insatta. Ojämlikheten befästs i stället för att övervinnas.

I kampen om publiken ställs journalisten inför de ofta motstridiga alternativen begriplighet eller show, att ge sakligt välgrundade, viktiga men kanske svårtillgängliga och redaktionellt krävande nyheter eller att sänka ambitionen till det mera lättillgängliga och samtidigt kanske bibringa allmänheten en falsk känsla av att vara välinformerad.

Åt den som har skall vara givet

Den professionelle informatören har inte bara sina egna, personliga kunskapsmässiga, ekonomiska och strukturella begränsningar att brottas med. Hon/han skall samtidigt tillgodose växlande behov och intressen hos allmänheten. Till förutsättningarna hör, att gynnsamma respektive ogynnsamma faktorer för mottaglighet av information tenderar att hopa sig. Vi får en form av ackumulerade plus- respektive minusförutsättningar. Kunskapsklyftorna inte bara existerar. De växer också med ökat informationsutbud. (Jfr Findahl/Höijer 1979 och Nowak 1979).

Lojalitetskonflikt och förtroendekris

Informatören står inför en rad möjliga lojalitetskonflikter. Det kan gälla mellan ägarintressen för medieföretaget, redaktionsledning, kolleger, familjen, den personliga övertygelsen osv. Det är välkänt, att de etiska reglernas avsikt att skydda den enskilde journalistens integritet, t.ex. ifråga om att inte behöva skriva mot sin övertygelse eller utföra förödmjukande uppdrag inte räcker till i vardagens verklighet.

I många länder lider masskommunikationen idag under två allvarliga kriser, heter det i en UNESCO-rapport (Reports and Papers on Mass Communications nr 86 1980). Det handlar om en förtroendekris och om en ekonomisk kris. Båda samverkar till en negativ utveckling av informationsverksamheten, en utveckling som förmodligen också gör sig märkbar i Sverige. Den allt hårdare konkurrensen – ofta på ytterst ojämlika villkor, den knappa ekonomin osv lockar till säljande show mer än till mödosam begriplighet som ideal. Snabbheten och ytligheten med säljbarheten som riktmärke går ut över ideal som saklighet, mångfald och allsidighet. Verkligt eller förmodat beroende av ägarintressen, organisationer eller andra maktinstanser undergräver ytterligare förtroendekapitalet.

Kreativitet under pistolhot

Kraven som ställs på journalisten är höga. Det är omvittnat, att de ofta upplevs som mycket pressande och näst intill omöjliga att leva upp till. Arbetsförhållandena är stressande. Familj och socialt umgänge blir lidande. Man upplever svårigheter att koppla av, känner sig otillfreds med att på grund av tidsnöd tvingas avsluta uppgifter innan de känns riktigt färdiga. Monotonin sliter. Tiden räcker inte för den nödvändiga fördjupningen. För fridens skull schackrar man med sin egen övertygelse och påtar sig motbjudande journalistiska uppdrag. Friheten upplevs som en chimär, när man tvingas till kreativitet under pistolhot (Furhoff, 107 journalister om yrket, 1982).

Konflikter uppstår inför frågan om man som journalist skall ge allmänheten, vad den uppfattas vilja ha, dvs. att satsa på det som säljer. Alternativet, att erbjuda det allmänheten bör få men kanske inte spontant frågar efter, är å andra sidan inte enkelt. Det förutsätter bl.a. en redaktionell