Enceladus Titan: Kontinuum. Andra Galaktiska Lagen

By Julia Hegbom

Boken är första i serien om RESSAT. Flera ungdomar , människor som utomjordiska killar och tjejer försöker rädda civilisationer, bland annat den som finns i Solsystemet och heter Homo Sapiens. Det är strikt förbjudet. Galaktiska lagen om icke-inblandning måste skydda unga civilisationer från inflytande av de äldre även om de hotas att försvinna. Att lagen följs måste galaktiska Iakttagare från Gamla Rasen se till. Det blir dock svårt att inte hjälpa till och vad som händer med den som vågar bryta mot Galaktiska Lagar? Och vad måste Iakttagare göra om han måste straffa någon som är mycket viktig för honom själv?

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Dec 12, 2017
• ISBN: 9789176997314

Julia Hegbom

Författare studerade rymdteknik (MAI) och kärnteknik (MIFI) med specialiseringen experimentella metoder i kärnfysik, sedan ekonomi (MAI). Sveriges Alma Mater är Mälardalens högskola.

Book preview

Enceladus Titan

Enceladus Titan

Kontinuum. Andra Galaktiska Lagen

Impressum

Enceladus Titan

Kontinuum. Andra Galaktiska Lagen

Enceladus -Titan                           

Копtiпииm. Andra Galaktiska Lagen.

Jag vaknar av outhärdligt smärta. Och jag vet att jag är en fånge här. Jag inser min maktlöshet. 

Det är fortfarande natt. Snart måste det börja regna eftersom det är kolmörkt bakom fönstret. Antagligen har molnen skummat himlen helt. Annars skulle månarna och Saturnus belysa sandstrand och havet bakom fönstret. Det är minst två timmar till gryningen om man tror på klockan på väggen. Mörkret skrämmer inte mig, snarare tvärtom, det lugnar ner mig.

Itius vet att en av Gamla Rasen, som var Iakttagare på Jorden före Itius, har redan bröt mot Första och Andra Galaktiska Lagar. När Itius kom för att ersätta honom fick han se att Jordens civilisation ändrade sin teknologiska status från en icke teknologisk samhället till teknologisk med rymd-teknisk nivå ett, med hjälp av honom. Och använde hans kunskaper för att kriga med varandra. Jag bröt bara mot Andra Galaktiska lagen. Hur slapp den tidigare Iakttagare sitt straff? Och Jorden också, trots att de var krigiska och med den teknologisk nivå borde Gamla Rasen se till att deras planet förstördes eller deras teknologiska nivå kraftigt sänktes enligt Galaktiska Lagar? Varför vill varken Itius, Reje eller Antarianius berätta?

Jag stiger upp försiktigt. Varje rörelse orsakar smärta. Jag är så svag att jag måste använda telekines för att förflytta mig. Utan telekines skulle det vara omöjligt. De två dagarna som jag tillbringade på Astra-2 försökte jag gömma mitt tillstånd från omgivningen. Jag drar ihop mig av smärta. Dock skriker jag inte, trots att jag har ont. Man bör varken skrika eller gråta eftersom man annars blir betraktad som svag. Och jag vill inte väcka Olga. Hon är empat och kan känna att någon bredvid henne har ont även om hon sover. Ännu värre blir det om hon märker att jag har ont. Det kan tilldra sig hennes uppmärksamhet till frågor som jag inte vill diskutera. Hon är också medekolog och kirurg. Dessutom är hon chef på RRC. Hon somnade på fällstol bredvid mig. Hur trött måste man vara för att somna på en stol? Jag förflyttar henne med telekines så att hon kan sova i sängen. Jag kommer inte somna om ändå.

Min sociala status kräver att jag behärskar mig. Det är bara åtta människor i Solsystemet har högre ställning än jag. Emellertid står jag inte ut längre med smärta. Kalla på nattpersonal? Nej, jag vill inte se någon av dem. Med all sannolikhet får jag i bästa fall några sprutor. Smärtan kommer vara kvar. Dessutom är de rädda för mig nästan lika mycket som jag är rädd för dem. Jag kan prata telepatiskt med andra människor även om de är inte telepater själva. Om jag ber någon av nattpersonal ge mig smärtstillande kommer den människan anteckna om detta. Då finns det risk att min permission blir ifrågasatt antingen av Göran eller någon i samma ställning som han. Olga kommer också utan tvekan dra in min permission om hon får rapport om min nattvandring och förstår hur ont jag har. Hon kan också föra en fråga om nästa operation på tal. Den tanken ängslar mig. Det enda jag vågar är att stöna av smärta nästan ohörbart.

Slutligen förstår jag att jag måste göra åtminstone något och teleporterar några tabletter som jag har fått tidigare till behandlingsrum. Någon kommer säkert märka det så småningom, men jag får min permission ändå. Dessa tabletter ändå tillhör mig. I teorin är det så. I praktiken kommer någon säkert skälla ut mig angående mina telekinetiska konster. Jag känner mig illa till mods. Jag vet att jag blir inlåst på Ressats Rehabiliterings Centrum på samma sätt som jag var inlåst på Astra-2 två dagar sedan. Jag har en viss erfarenhet att rikedom inte kan skydda mig. Jag kan inte bryta mot reglerna utan att ta konsekvenserna. Men jag ängslas inför nästa operation. Och jag är rädd att behandlingen blir smärtsam. Jag vet inte vart jag skall ta vägen.

Ressats Rehabiliterings Centrum, eller RRC finansierades med hjälp av mina företag. Det var genomtänkt, strategiskt beslut för att Saturnus System kunde bli kvitt Lednev´s feber. Men jag kunde inte föreställa mig att Olgas anställda kommer hålla uppsikt över mig! Jag vill inte bli behandlad här, jag vill inte bli inlåst igen!

Du måste vara glad att du får slippa Astra-2, säger Issin telepatiskt till mig. Jag märker att han är irriterat. Och när Issin blir irriterat bör man visa respekt för honom. I princip finns det många strikta regler för telepatisk kommunikation. Regler som jag vanligtvis inte följer.

Issin är unik eftersom han kunde kommunicera telepatiskt med mig redan från början. Det är ovanligt eftersom Issin är program-supervirus. Och min första vän. För övrigt kan han retas och ignorera vem som helst när han vill det. Annars är han trogen vän.

- Olga och de medekologer, kirurger, överläkare och psykologer som skrev under ditt villkorliga flygtillstånd tog enorma risker på grund av dig. Du måste vara tacksam, att du får flyga överhuvudtaget, dystert säger Issin.

- Utan min hjälp kunde du bli inlåst på Astra-2. Utan några permissioner, tydligt förklarar han.

- Tack, Issin, svarar jag skuldmedvetet till honom. Jag vet att han har rätt. Jag borde inte reta personal på RRC.

Det enda glada intryck får jag på grund av Sam. Jag hör hans närvaro telepatiskt. Hans paniska tankar går inte blanda med någon annan. Han står bakom dörren och inte vägar väcka mig. Jag är glad att veta att han också är här. Men Sam har aldrig gillat stiga upp vid gryningen. Olga sa åt honom komma tidigt idag. Varför dök han upp två timmar före gryningen? Visserligen har jag skrämt både honom och Rai när jag var nästan dödligt sårad. Till slut hör Sam att jag vaknade och försiktigt knackar på dörren.

Lan! Är du här? Förlåt att jag stör, Sam talar viskande.

Han märker inte att han sa tvetydighet. Jag ler. Sam har i alla fall slutat bete sig som om han är övertygad att jag omedelbart dör.  Han kommer in i behandlingsrum och tittar omkring sig. Han ändrar inte en min när han ser att Olga sover fortfarande.

- Du stör inte alls mig! Svarar jag åt honom.

- Vet du vad? Ska vi kanske gå före än Olga vaknar? Annars har hon nästan en timme på sig för att undersöka dig och ta itu med din arm. Och hon kan tänka om och lämna dig här idag, Sam fångar min stela, livlösa blick och tystnar.

- Det är lättare sagt än gjort. När jag flydde utan hennes vetskap tre gånger, blev jag tvungen gå med på operation. Jag vill inte utforska samband mellan dessa händelser en gång till, svarar jag honom fundersamt.

Kanske orsakade din modus operandi oönskade effekter? Retsamt frågar mig Issin.

Jag ignorerar det Issin säger åt mig. Dock minns jag den piloten som fått Lednev´s feber. Det är på grund av honom startades RRC. Mig väntar samma öde. Jag vet inte när jag blir tvungen gå med på nästa operation. Och Sam tordes inte fråga mig om det.

Jag bryter inte mot hennes instruktioner. Olga sa till mig att jag måste flyga med dig när Ernest upptagen och jag gör det. Men jag har inte lovat henne vänta när hon vaknar, säger Sam lättvindigt.

Jag rycker på axlarna och kan knappt och jämt hålla mig för skrik. Tvär rörelse orsakar nästan outhärdligt smärta. Min gamla rädsla inför medicinska behandlingar och förståelse att jag befinner mig i en hopplös situation framkallar förtvivlan. Emellertid förstår jag också att det som hände var oundvikligt. Andra galaktiska lagen förbjuder hjälpa andra civilisationer. Kontinuum bestraffar renegater. Min delvis mänskliga härkomst ger mig inte rätt hjälpa människor. När jag bröt mot andra galaktiska lagen, visste jag att jag är dömd till undergång. Det är mirakel att jag överlevde. Men det är bara uppskov. Och priset för detta uppskov är högt.  Ibland känner jag samma skräck som jag upplevde när jag var barn