Det Goda Trollet

By Thomas Krantz

Efter att Tommy fick en mild stroke börjar han drömma om en bättre framtid. I sina drömmar besöker han en stad av överflöd och en värld som helt är styrd av robotar och något som kallas Det Globala Medvetandet. Men drömmarna blir mer och mer verkliga. Håller han på att bli galen eller har han en vision av en möjlig framtid?

• Language: Svenska
• Publisher: Thomas Krantz
• Release date: Nov 12, 2016
• ISBN: 9781370332939

Thomas Krantz

The aim of my writing is to arouse curiosity about new technologies and simultaneously view on a possible future. Perhaps it is not the future we want, but still not as bleak as in some films, such as Terminator or the like.

Book preview

Chapter 1

Jag såg en stjärna falla

Detta känns inte bra., viskar Tommy för sig själv, Var är jag nu? Vad är det som händer med mig?

Snön yr framför hans ansikte. Han står på knä och vilar överkroppen mot ett stort klot av snö. Det är en mörk vinterkväll och det enda ljus han ser kommer från ett hus intill. Plötsligt märker han en hur en flicka kommer rullande med ett annat snöklot och stannar intill honom.

Hur går det Elsa?, hör han sig själv säga. Då kommer minnena tillbaka. Han är på sin bakgård och gör en snögubbe med sin dotter. Hur kan han ha glömt det?

Det är Lördag och snön har fallit ända sedan Torsdag kväll. Göteborg har blivit helt förlamad av den stora och plötsliga snöstormen av blötsnö.

Pappa, kan du lyfta upp magbollen?, säger Elsa, Den är för tung för mig!

11 år och orkar inte lyfta en liten snöboll!, svara Tommy retsamt och greppar om det stora snöklotet. Han tar i och känner genast en smärta i nacken.

46 år och är lika svag som en liten tjej!, retas Elsa tillbaka.

Tommy känner hur allt börjar snurra. Han faller i snön och blir liggandes på rygg. Trots att snön faller kan han se på himlen hur en stjärna faller.

Ska du bara ligga där eller?, frågar Elsa.

Vi får nog gå in nu! Jag känner mig lite konstig!

När Tommy och Elsa kommer in så sätter sig Tommy på ner på en stol i hallen för att vila lite.

Är ni redan klara med snögubben?, ropar Tommys fru Sara i från köket.

Saras pappa Lennart är där, han har ätit mat hos sin dotter.

Har det hänt nått, eller?, frågar Lennart som ser att Tommy har ont.

Jag har fått nackspärr bara., svarar Tommy.

Sara, kan du hjälpa mig av med kängorna? Det känns inte bra, det strålar upp runt örat också. säger Tommy och tittar på Sara.

Men, gud, dina pupiller är olika stora!, säger Sara med förvånad skräck i rösten.

Saras pappa, som är gammal soldat, rycker till i soffan. Han skyndar sig ut i hallen och tittar på Tommys ögon.

Sara!, säger Lennart med en sträng röst som Sara känner igen från då hennes Pappa menar allvar. Nu tar du en mobil och ringer efter en ambulans! Lennart vänder sig till Elsa. Elsa, gå ut i köket och fyll ett glas med vatten. Sen vänder han sig till Tommy. Tommy, tål du acetylsalicylsyra?

Va, ja! Jag tål alla värktabletter!, säger Tommy och håller handen över örat.

Tommy, titta på mig och le stort! Bra! Sträck ut båda armarna och håll dom så och säg hela ditt namn och adress. Lennart är skarp i tonen.

Hm! Tommy Jan Andersson, snöflingevägen 12., nästan sjunger Tommy fram.

Nu är ambulansen på väg!, säger Sara och hennes röst är skärrad.

Bra!, säger Lennart. Har ni Treo eller Magnecyl? När Sara svarar Treo ber Lennart henne att ge Tommy två stycken.

Jag ringer till Tommys mamma. säger Lennart och pekar på Sara. Du åker med Tommy i ambulansen! Jag tar hand om Elsa!

Ambulansen har kört fast i snön., säger en kvinnlig sjuksköterska som stiger in i hallen och tittar på Tommy. Tror du att du kan gå en bit i snön?

Det ska nog gå bra. svarar Tommy och reser sig upp från stolen. Allting börjar snurra och han upplever det som om snöstormen rusar in i hallen. Fast ni får nog stötta mig. Jag vill inte falla omkull i snön. Inte igen.

Lennart skyndar sig fram och lägger Tommys arm över sina axlar. Gå med mig. Jag är stadig som en fura.

Vid ambulansen hjälper flera grannar till med att skotta bort snö runt ambulansen. Tommy och Sara kliver in i ambulansen och föraren stänger den bakre bildörren bakom dom.

När ambulansen började rulla iväg kunde Tommy se Elsa stående tätt intill sin morfar. Hennes ögon avslöjade en skräck. Kanske hon tänkte att hon skulle förlora sin pappa. Tommy mindes hur han själv blivit överraskad av sin egen fars hastiga bortgång bara några månader efter att Tommys bror hade dött.

Det är bra ifall du slappnar av.

Tommys tankar avbröts av den kvinnliga ambulanssköterskan. När han lutade sig bakåt kände han hur mörkret omslöt honom. Han blev inte rädd. Han tyckte det kändes skönt, som om han svävade eller flöt viktlös i vatten.

I mörkret tyckte han att han såg en liten ljuspunkt.

Tänd ett ljus och låt det brinna.

En mörk röst, som verkade bekant, fyllde tomrummet.

Om du delar med dig av din eld så halveras den inte. Den dubbleras!

Tommy tyckte det lät fånigt. Men han blev glad av budskapet. Det bubblade i honom. Han ville skratta. Då hörde han en andning som drevs av en maskin. Det liknade Darth Vaders andning. Ur detta ljud hörde han en barnkör sjunga...

Det lilla ljus jag har, det ska få lysa klart.

Tommy vaknade till och märkte hur sköterskan höll en andningsmask mot Tommys mun.

Du får lite syrgas. Jag vill att du är vaken.

Tommy vred lite på huvudet så att han såg Sara. Hon lade sin hand på Tommys arm och sa...

Jag är här. Vi är framme snart.

På panelen ser jag lamporna som lyser.

Processens steg står undInne på akutmotagningen upplevde Tommy stämningen som organiserat kaos. Han fick ligga på en brits medan sjuksköterskor lös honom i ögonen med en ficklampa och petade under hans fotsulor med något kallt och spetsigt verktyg. Sedan blev han och Sara lämnade i ett litet väntrum.

I väntrummet ligger en vetenskapstidning som Sara bläddrar lite i. Tommy ser bilder på robotar på omslaget. När han ligger där på britsen känns det plötsligt som om han åter ligger i snön och det svartnar för ögonen på honom. Han ser en svag cirkel av ljus framför sina ögon. Cirkeln delar upp sig i flera delar som tillsammans bildar något som liknar en blomma. Ur blommans blad växer sex stycken grenar.

En snöflinga., säger en mörk röst.

En snöflinga?, frågar Tommy högt.

Nej. Det ser ut som ett hjärta., säger Sara.

Hade du somnat?, frågar en mörk röst.

Tommy tittar upp och ser en manlig sjuksköterska med en liten mugg i handen.

Du ska få en blodförtunnande medicin., fortsätter sköterskan.

Tommy tittar på tabletten. Den ser ut som ett litet hjärta. När han vänder blicken mot Sara ser han att hennes ögon är lite tårfyllda, precis på gränsen att släppa ut en tår.

Vi ska rulla iväg dig till magnetröntgen nu., säger sköterskan, Sedan får du stanna över natten.

Jag kommer tillbaka imorgon., säger Sara och torkar bort en tår som lyckats lämna ögonvrån, Jag kommer så tidigt som möjligt.

Sjuksköterskan väntar några sekunder innan han rullar iväg med Tommy. Det är bra om du försöker hålla dig vaken., säger han så fort Tommy sluter ögonen.

Inne i rummet där magnetröntgenapparaten står är allting vitt. Tommy ligger på den plattan som snart ska glida in i den stora cirkulära magneten.

Nu sprutar jag in lite kontrastvätska., säger en äldre sjuksköterska med vitt hår, Det kommer kännas lite varmt i kroppen, men det är helt ofarligt.

Tommy orkar inte kommentera. Han känner värmen sprida sig och försöker bara slappna av. Dom vet hur allt ska göras. Det är bara att glida med., tänker Tommy. Eller var det någon som talade i hans huvud?

Försök bara slappna av. Vi startar nu., säger sjuksköterskan. Plattan börjar sakta glida in i den stora ringen. Ligg bara helt still.

Tommy blunder. Allting blir bara mera vitt. Han tycker att det ser ut som det snöar. Vita snöflingor mot en vit himmel i ett vitt landskap. Han tycker att maskinen har ett rytmiskt ljud, som början på en låt han glömt att han minns. Adolphson & Falk. Det måste vara en låt av dom. Framför Tommys ansikte tycker han att han ser en snöflinga stanna till och rör sig rytmiskt till musiken. Då börjar han höra den mörka rösten sjunga, långsamt...

Jag håller ögonen på datorns analyser.

Här har ovissheten spelat ut sin roll.

Men i nattens tysta timmar har jag undrat

vad som händer där tekniken inte ser,

vad som döljer sig i tujaträdens skugga.

Och jag känner oron växa mer och mer.

Men det finns frågor datorn inte kan besvara,

signaler som jag inte kan förstå.

Det finns så mycket som vi inte kan förklara.

Det finns krafter som vi aldrig kan rå på.

Snöflingan börjar blinka i ett rytmisk blått sken.

Kontrollen blinkar blå,

en signal för det säkra.

Kontrollen blinkar blå,

då är allt som det ska.

Om skärmen är normal

finns inga skäl att tveka.

När kontrollen blinkar blå,

då är allt som det ska.

Snöflingan ändrar färg till grönt och tynar sedan bort.

Vakna., hör han sjuksköterskan säga, Vi är klara nu.

Ok., svarar Tommy och känner hur torr i munnen han är, Hur såg det ut?

Läkaren får titta på bilderna. Du kommer få besked imorgon.

En ny manlig sköterska kommer in och rullar ut Tommy ur rummet.

Vart är vi på väg?, frågar han och tänker att det lät som om det var taget från På Spåret.

Till strokeavdelningen.

Nej, tänker Tommy för sig själv. Det var där hans Pappa tillbringade sina sista timmar i livet.

Jag ska bara gå och prata med avdelningens sköterskor., säger den manliga sköterskan och går in på ett rum i korridoren inne på strokeavdelningen. Tommy tycker det känns obehagligt att vara här bland en massa gamla och sjuka människor. Han kan inte minnas att han tidigare varit så sjuk att han behövt uppsöka en läkare. Inte sjukskriven från jobbet en enda dag. Och nu kunde han lika gärna varit död.

Jag har aldrig varit med om något liknande på mina 20 år på denna avdelningen., säger en kvinnlig sjuksköterska till den manliga sjuksköterskan. Att ena dagen vara helt uträknad av läkaren och nästa dag vara på bättringsvägen. Något enstaka fall har väl hänt. Men nu är det den sjunde på tre dagar.

När dom kommer fram till Tommy säger den manliga sjuksköterskan, Krya på dig nu, Tommy., och går iväg mot hissarna. Den kvinnliga sjuksköterskan har en namnbricka där det står Birgitta.

Du kommer få den sista platsen vi har här idag., säger Birgitta glatt. Hon rullar in honom i ett rum med fyra platser. Det första Tommy ser är en gammal man som sitter vid en säng där en äldre kvinna ligger sovande.

Nej. Inte en ung man till. Vad är det som händer med människorna på vår jord., säger den gamla mannen när han ser Tommy. Må Gud vara barmhärtig mot dessa stackars barnen.

Tommy ser att i sängen tvärs över ligger en riktigt gammal gubbe. Han ser ut som om han var av bara skinn och ben. Han sover med öppen mun. Tommy tycker det ser ut som att han redan är död.

I sängen brevid gubben ligger någon som är dold bakom en vetenskapstidning. På omslaget står det att 2045 får vi alla evigt liv.

Jag kommer snart in med lite kvällsmat., säger Birgitta, Dricker du Kaffe?

Ja tack., svarar Tommy.

Vi sänker medelåldern här på avdelningen, du och jag.

Killen i sängen tvärsöver ser inte mycket äldre ut än Tommy. Han kliver ur sin säng och går fram till Tommy, sträcker ut sin hand och säger...

Jag heter Tomas men du får kalla mig Gaston om du vill.

Jaha. Jag heter Tommy., svarar han och griper tag i den utsträckta handen, Inget smeknamn.

Förra gången jag var här så kom det in en tjej i 30-års åldern som hade fått en stroke., nästan skrattar Tomas fram, Och jag tycker vi är för unga.

Eh. Jaha. Tommy vet inte hur han ska besvara det uttalandet.

Det börjar en film på TV nu. Vi kan äta kvällsmaten i uppehållsrummet. Häng med vetja.

Tommy känner sig inte så dålig. Lite TV för att skingra tankarna är nog ganska bra.

Vi tar kvällsmaten vid TV:n!, ropar Tomas till Birgitta när han går ut i korridoren. Tommy tycker det känns lite ansvarslöst att gapa inne på en strokeavdelning.

Filmen hette I Robot och var inte vad Tommy gillar. En massa humanoida robotar som vandrar runt som människor och hjälper till med allt möjligt. Tommy blev bara trött och ville gå och lägga sig.

Du kan få låna lite vetenskapstidningar om du vill., säger Tomas när han kommer tillbaka in på rummet, Jag brukar låna hela årgångar på biblioteket.

Det är inte mitt intresseområde., börjar Tommy, Men jag kan väl bläddra lite i dom.

Det är aldrig för sent att att lära sig nya saker., svarar Tomas och försvinner bakom en ny tidning. Det dröjer inte länge innan Tommy känner att han inte orkar hålla ögonen öppna.

Chapter 2

Ett möte i snön

Tommy märker att han ligger på rygg i djup snö. Himlen är mörkblå och snöflingorna trängs i luften. När Tommy försöker titta sig omkring tycker han att han ser två ljusa figurer komma gående emot honom. När dom kommer närmare ser han att det är två vita robotar. Den ena roboten är tydligt manlig och den andra är överdrivet kvinnlig. Mellanrummet mellan armar och kropp har en liten svart led. Den kvinnliga roboten sträcker ut sin hand för att hjälpa Tommy upp på fötterna. Han tittar närmare på handen och ser hur snöflingorna landar på robothanden, smälter och bildar små vattendroppar som lätt rullar av. Robotarna ser hel torra ut. Tommy greppar den vita handen.

Den kvinnliga roboten säger…

Du har fått en andra chans och du borde använda den till något bra.

Tommy drar sig upp mot robotens hand och hon får upp honom på fötterna. Dom blir stående nära varandra. Tommy undrar varför han uppfattar henne som