Döden i siktet: Särskilda Operationsgruppen

By Roger Skagerlund

Efter terrordåden mot Europas huvudstäder har EU, tillsammans med USA, skapat en ny koalition för att bekämpa Daesh. Sverige bidrar med en mindre enhet marksoldater som hjälper till att utbilda den irakiska armén. Samtidigt utför svenska elitsoldater kirurgiska ingrepp mot Daesh i den ockuperade zonen, av Daesh kallat Kalifatet.
Efter att ha avrättat Daesh irakiska ledare genom en svensk aktion av krypskyttar från SOG - Särskilda Operationsgruppen - går Daesh ut i en hämndaktion riktad mot den svenska campen. Det blir en kraftmätning mellan Ondska och Teknologi.

Vi får här stifta en närmare bekantskap med SOG operatören Trigger och hans kollegor i Särskilda Operationsgruppen - Sveriges elitförband!

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jul 15, 2016
• ISBN: 9789176991824

Roger Skagerlund

"I den här genren leder Skagerlund med hästlängder framför motsvarande författare." Roger har alltid skapat berättelser, men romandebuterade 2016 med serien Mare Balticum som även finns att tillgå som ljudbok. Berättandet är ett behov och en konstform som ständigt utvecklas. Att skriva mardrömslika thrillers om en värld där det vi tar för självklart inte längre är så säkert är drivkraften.

Book preview

Kapitel 1

Norra Irak

Daesh-kontrollerat område

2016

Solen hamrade skoningslöst från en klarblå himmel, vilket fick luften att dallra. Ingen vegetation fanns som kunde erbjuda det minsta lilla skugga från den mördande strålningen och han var tacksam över ryggblåsans vattenfyllda innehåll vars sugrör mynnade ut strax intill munnen.

Trigger lutade huvudet en smula åt vänster och sög in plaströret mellan sina läppar. Inte för en sekund släppte han den lilla klungan av hus nere i dalen med blicken. Vattnet var varmt och smakade metall, men det gav hans kropp livsnödvändig vätska. Vätska som han svettades ut lika fort som han fick den i sig. Den enda skugga som erhölls kom från det sandfärgade kamouflagenätet som var uppspänt över de två figurerna på bergsplatån. Trigger kvävde en gäspning medan han i huvudet gick igenom uppdragets parametrar igen.

    Han och hans spanare befann sig på ett berg som på den militära kartan endast benämndes som Höjd 433. Sjuhundra meter bort i det horisontala ledet och fyrtiotre meter ner i det lodräta, fanns ett tiotal hus i slutet på en åsnestig. I en hage intill husen stapplade några magra getter omkring och försökte hitta något ätbart i den förbrända marken, men Trigger var inte intresserad av getterna. Det han var intresserad av var det som gömde sig i ett av de tio husen.

    Ibrahim Aban al-Basi den äldre var ledare för en av Daesh starkaste terrorgrenar och den troliga hjärnan bakom några av de blodigaste terrordåd som drabbat världen efter nine-eleven. Således var mannen också nummer ett på den amerikanska militärens dödslista, direkt utpekad av president Phipps som fritt vilt med en belöning på 20 000 US dollar till den som dödade eller tillfångatog honom – i den ordningen.

    Mannen hade varit som ett spöke och undgått alla försök att spåra upp honom, men två dagar tidigare hade Trigger och Jaden, hans spanare, fått napp. En shiamuslimsk flykting hade berättat för de två svenska operatörerna var al-Basi höll till och nu var de här.

    Att Ibrahim al-Basi verkligen fanns i husen hade de fått konfirmerat en halvtimme tidigare då Jaden sett honom genom kikaren när han råkat stå lite för nära ett av husets fönster. En snabb kontroll i det digitala ansiktsigenkänningsregistret bekräftade att det var al-Basi de sett.

    Dessvärre hade de även sett barn som lekte mellan husen, vilket uteslöt varje anfall med någon av de amerikanska Reaper-drönarna som ständigt patrullerade på hög höjd. Trigger hade beslutat att al-Basi skulle möta sitt öde på det gamla hederliga viset, genom en stålmantlad kula från Triggers brittiska L96A1 prickskyttegevär, i svenska försvaret benämnd som Psg-90.

   Inkommande, viskade Jaden. När han höjde blicken en smula såg han två dammiga lastbilar som kom skumpande på den undermåliga vägen. Ett dammoln revs upp och hängde i den dallrande luften likt ett moln av smog bakom lastbilarna.

    Jaha, vad kan det här vara då? Han satte ögat mot Schmidt & Bender kikarsiktet med tolv gångers förstoring. Det han såg var två svartmuskiga personer som satt i den främsta lastbilen. Den andra var så insvept i dammolnet att han bara kunde urskilja skuggor av två personer till.

    Aktivitet vid huset. Några kommer ut.

    Sakta flyttade han över siktet mot en man i arabisk svepning som kom ut ur huset och ställde sig på gårdsplanen för att vänta.

    al-Basi?

    Nej, svarade Jaden. "Det är inte målet. Jag upprepar: inte målet."

Triggers finger gled ur varbygeln och vilade i stället på dess utsida. När väl tillfället uppenbarade sig skulle han hinna minst ett skott, kanske tre. Sedan var deras position röjd och de måste skyndsamt avvika från platsen. Lite grann saknade han sin AG-90, men det geväret var lite för stort och klumpigt för den här operationen där de måste vara lättrörliga. Det roliga med AG: n var att den gjorde mycket större hål med sina 12,7 millimeter jämfört med vad Psg: n gjorde, dessutom var räckvidden mycket längre.

Trigger var inte bara den svenska Försvarsmaktens bästa prickskytt utan kvalade in som en av de tre bästa i hela världen. Under rätt förhållanden skulle han kunna knäppa en människa på två kilometers avstånd. Nu fick de nöja sig med sjuhundra meter.

    Lastbilarna svängde in på planen framför det största huset där de stannade framför mannen som kommit för att möta dem. Männen i förarhytten hoppade ut och han misstänkte att någon sorts hälsningsfraser utbyttes innan både chauffören och hans passagerare tände var sin cigarett. Den andra lastbilen nådde fram sekunden därpå. Hela hälsningsceremonin upprepades innan mannen som tagit emot dem slog ut med armen och alla fem försvann in i huset.

Trigger sög i sig lite mer vatten och suckade.

    Kan inte den där djävla mördaren sticka ut huvudet någon gång så att vi får det här överstökat?

    Den blonda jätten var måhända en fantastisk skytt, men tålamodet var inte oändligt. Just nu kändes det som om det fina dammet hade täppt till varenda por över hela kroppen. Det krasade mellan tänderna när han bet ihop dem och han började ledsna på det här.

    Lugn, bara lugn, manade Jaden med sin mjuka röst. Hennes svarta hår var samlat i en knut som gömdes under Bonnie-hattens breda brätten och hennes shemag var uppdragen över näsan, vilket gjorde att man inte såg mycket av hennes ansikte när ögonen täcktes av de mörka skyddsglasen. Trigger visste dock att hon var en vacker kvinna, även när hon svidade om från civilt till militärt. Hon hade den där sortens klassiska skönhet som inte behövde smink för att framhävas. Samtidigt var hon en av de tuffaste djävla operatörer som han någonsin tjänstgjort med.

    Antalet kvinnor i SOG – Särskilda Operationsgruppen – var försvinnande få, men de tre som fanns var tuffa. Han hade till exempel sett Jaden spöa upp en amerikansk marinsoldat en vecka tidigare. Mannens misstag hade varit att han nupit henne i stjärten som det värsta gubbslem och undrat om hon inte ville dansa på hans påle. Tandläkarräkningen och kostnaden för ansiktsrekonstruktionen skulle förmodligen bli en dyr utgiftspost för marinkårssoldaten. Detta till trots hade mannen vägrat att anmäla henne eftersom vetskapen om att han fått spö av en kvinna sved djupt.

Trigger hade sagt åt hans kamrater att passa sig för vem de tafsade på och sedan bett dem ta kamraten till en läkare. Jaden hade bara fnyst åt det hela och gått därifrån.

    Han drogs tillbaka till verkligheten när Jaden lågt påpekade att det åter igen hände något nere vid husen. De fem männen hade på nytt kommit ut och nu hade de sällskap av ytterligare fyra män, varav en var kortare och spensligare än de andra. Ett barn eller möjligen en ung tonåring, tänkte han tyst för sig själv. Samtliga män, inklusive den spensligare individen, var beväpnade med gamla ryska AK-47. Trigger tryckte ögat mot linsen.

    Är någon av dem målet?

    Okänt. Vi avvaktar.

    Männen gick fram till den första lastbilen, öppnade baklemmen och fällde ner den innan två man klättrade upp på det kapelltäckta flaket och försvann. Efter någon minut tumlade en människa ner från flaket och landade i sanden på gårdsplanen där han genast slets upp på fötter av de övriga. Sedan knuffades och ramlade ytterligare elva man av flaket innan alltihopa upprepades på nästa lastbil. Till slut stod ett tjugotal bakbundna fångar på planen. Genom kikarsiktet kunde Trigger konstatera att flera av dem bar tydliga spår av tortyr och misshandel.

    En av de som kommit ut ur huset, men som fram till nu hållit sig avvaktande, klev fram och började tala till fångarna. På det avstånd de befann sig kunde inga ord uppfattas, men armarna gestikulerade vilt medan kroppsspråket i