Om svenskarnas lynne: -

By Verner von Heidenstam

"Ingenting frukta svenskarna så mycket som att bli slagna på fingrarna med självöverskattning"."Om svenskarnas lynne" är en essä av författaren Verner von Heidenstam som behandlar nationell och historiska teman kopplade till svenskarnas nationella karaktär. Men vad innebär det att vara svensk? Och hur uppfattas vi av andra? Verner von Heidenstams texter och ovanligt komplicerade förhållande till Sverige och svenskarna ger läsaren en inblick i vad det innebär att vara svensk, trots att de skrevs för över ett sekel sedan. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 4, 2017
• ISBN: 9789176391105

Book preview

af

Verner von Heidenstam

AB Svenska Ljud Classica, 2014

Svenskarne, skrifver Johan Brovallius 1735, äro »en Trumslagerisk Nation med Fattigdom, Ape-högfärd och Puttelkrämeri». Vår litteratur vimlar af liknande utfall mot oss själfva, och de mottagas alltid med öppen eller förtegen belåtenhet. Ingenting frukta svenskarne så mycket som att bli slagna på fingrarna med själföfverskattning. Inom hela samtiden finns icke heller ett förnämare och mer vinnande folkdrag än denna nationela själfironi. Hur på en gång blyg och stolt ter sig icke en sådan själfförnekelse vid sidan af de andra nationernas förgudning af det inhemska! Ett sådant inåtseende öga öppnas först hos en hög och gammal kultur och under skeden, då ett folks förmåga att skärskåda sina egna lyten och fördomar skärpes ända till ytterlighet, ja, till en tragiskt förstörande makt. Den svenska nationen liknar en vidtberest gammal världsman, hvilken varit med om allt och pröfvat allt. Han har mätt djupen i politikens orena flöden. Han har förbluffat Vatikanen med sina hermeliner och silfverbjällror samt Versailles med sina älghudshanskar och kragstöflar. Han har ätit nådebröd hos sultanen och bjudit tyske borgare på springbrunnar af vin. Hans historia är brokigare än Karl Knutssons lefnadssaga, och världsklok och allerfaren gnuggar han händerna och bugar och bugar. — Mina herrar, säger han till sina grannar, tilltro mig ingen betydelse. Jag är en gammal tok, och alla mina barn äro så fullkomligt obegåfvade, att jag råkar i misstämning bara jag talar om dem. Jag begär ingenting, mina herrar, önskar ingenting, och ni skola därför inte heller begära något af mig!

Ett sådant själftvifvel, hur vinnande det än kan synas, leder ofelbart till undergång. Väl kan ett mer storartadt slut aldrig vänta ett gammalt folk än att med vetandets mogna frukter i knät och själfanklagelsen på sin mun sluta ögat till sömnen; men det är lifvets lag att rygga tillbaka vid ättestupan, och svenskarnes lynne är ännu för rikt på möjligheter, att den genomskinligt kalla dager, i hvilken de