Hon är inte speciellt vacker men hennes ögon tindrar

By Malin Joki

Jag tror att jag kramar om henne. Att jag håller om henne hårt. Jag är rädd för vad som händer om jag släpper taget. Samtidigt känner jag hur någon drar i henne. Hur någon rycker och sliter och försöker ta henne ifrån mig. Jag skriker. Jag skriker som aldrig förr. Varför försöker du ta henne ifrån mig? Vem är du? Varför vill du mig illa? Älskade vi inte varandra en gång? Var det inte du och jag mot världen en gång för länge sedan? Vad hände? Jag lät dig gå. Det var det du sa att du ville. Nu står du här och rycker och sliter i det som vi båda håller kärt. Du valde ett liv utan mig men du sa aldrig att det skulle innebära ett liv utan den person som jag älskar mest i världen.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 23, 2023
• ISBN: 9789180804431

Malin Joki

Drömmen om att se mitt namn på ryggen av en bok, har länge funnits med mig som en av mina största drömmar. Att jag har gett mig själv möjlighet att äntligen få uppleva drömmen är något som inte varit helt självklart ett enkelt. I mitt alster av avbrutna eller vilande berättelser ligger mängder av sidor som kanske aldrig får en fortsättning. Andra kanske kommer återupplivas med nya ord som till slut får sin sista punkt. Behandlingscentrum är min tredje bok som till skillnad från de andra två böckerna är en spänningsroman.

Book preview

Innehållsförteckning

DEL ETT

DEL TVÅ

KAPITEL ETT

KAPITEL TVÅ

KAPITEL TRE

KAPITEL FYRA

KAPITEL FEM

KAPITEL SEX

KAPITEL SJU

KAPITEL ÅTTA

KAPITEL NIO

KAPITEL TIO

KAPITEL ELVA

KAPITEL TOLV

KAPITEL TRETTON

DEL TRE

KAPITEL FJORTON

KAPITEL FEMTON

KAPITEL SEXTON

KAPITEL SJUTTON

KAPITEL ARTON

KAPITEL NITTON

KAPITEL TJUGO

KAPITEL TJGOETT

KAPITEL TJUGOTVÅ

KAPITEL TJUGOTRE

KAPITEL TJUGOFYRA

KAPITEL TJUGOFEM

KAPITEL TJUGOSEX

KAPITEL TJUGOSJU

KAPITEL TJUGOÅTTA

KAPITEL TJUGONIO

KAPITEL TRETTIO

KAPITEL TRETTIOETT

KAPITEL TRETTIOTVÅ

KAPITEL TRETTIOTRE

KAPITEL TRETTIOFYRA

DEL FYRA

KAPITEL TRETTIOFEM

KAPITEL TRETTIOSEX

KAPITEL TRETTIOSJU

KAPITEL TRETTIOÅTTA

KAPITEL TRETTIONIO

KAPITEL FYRTIO

KAPITEL FYRTIOETT

KAPITEL FYRTIOTVÅ

KAPITEL FYRTIOTRE

KAPITEL FYRTIOFYRA

KAPITEL FYRTIOFEM

DEL FEM

KAPITEL FYRTIOSEX

KAPITEL FYRTIOSJU

KAPITEL FYRTIOÅTTA

KAPITEL FYRTIONIO

KAPITEL FEMTIO

KAPITEL FEMTIOETT

KAPITEL FEMTIOTVÅ

KAPITEL FEMTIOTRE

KAPITEL FEMTIOFYRA

KAPITEL FEMTIOFEM

KAPITEL FEMTIOSEX

KAPITEL FEMTIOSJU

DEL ETT

Elise har varit hos polisen, är allt han får ur sig.

Vad menar du?

Matilda skriker ut orden.

Hon har varit på förhör.

Men, varför?

Jag vet inte.

Vad då, du vet inte?

Nej jag vet inte. Hon fick inte berätta det.

Men varför ringde hon då?

Hon var skyldig att berätta det för mig. Jag är ju vårdnadshavare till Elise.

Ja ha, men hon kunde inte berätta vad det här handlar om?

Nej.

Tobias suger in underläppen för att den inte ska börja darra för mycket. Han saknar Elise. Han vill hålla om henne och säga att allt kommer att bli bra."

Men vad sa hon?

Matilda låter ängslig. Tobias tar ett andetag innan han berätta precis vad Annmari Karlsdotter hade sagt.

Jag förstår inte varför du behöver din advokat. Då måste det ju betyda att det är du som står anklagad för något. Förstår du? Varför ska du annars ha en advokat? säger Matilda när han har tystnat.

Tobias har inte hunnit tänka så långt att det kan vara han som är orsaken till att Elise har varit hos polisen. Men nu när han tänker på det kan han inte i sin vildaste fantasi förstå varför.

Jag har inte tänkt så, börjar han. Men vad är det jag ska ha gjort?

Matilda suckar djupt.

Jag vet inte, men det enda jag tänker på är att om du ska ha din advokat med dig så betyder det att det du står anklagad för något som kan ge dig fängelse.

Hur vet du det?

Jag sökte precis på det.

Så då menar de att jag har gjort något mot Elise?

När Matilda inte svarar känner Tobias hur paniken far upp genom hans kropp. Han kan inte kontrollera sina rörelser och blicken börjar bli suddig. Från distans hör han en röst som kallar på honom. Han borde följa efter.

Vem kommer tro på mig? Jag kan lika gärna hoppa i Nissan nu direkt.

DEL TVÅ

Jag tror att jag kramar om henne. Att jag håller om henne hårt. Jag är rädd för vad som händer om jag släpper taget. Samtidigt känner jag hur någon drar i henne. Hur någon rycker och sliter och försöker ta henne ifrån mig. Jag skriker. Jag skriker som aldrig förr. Varför försöker du ta henne ifrån mig? Vem är du? Varför vill du mig illa? Älskade vi inte varandra en gång? Var det inte du och jag mot världen en gång för länge sedan? Vad hände? Jag lät dig gå. Det var det du sa att du ville. Nu står du här och rycker och sliter i det som vi båda håller kärt. Du valde ett liv utan mig men du sa aldrig att det skulle innebära ett liv utan den person som jag älskar mest i världen.

ETT

Augusti 2010

Tobias vaknar upp och tittar sig omkring i rummet. För en stund kopplar inte hjärnan och bilder från hans tidigare lägenhet spelas upp för hans inre. Men det är något som inte stämmer. Väggarna här ser annorlunda ut. Golvet är renare och det ligger inte en rökdimma som ett täcke över rummet. Men så kommer hjärnan tillbaka och det han ser kan han koppla ihop till sitt nya hem. Sitt nya rum långt ifrån den lägenhet han bodde i tills nyligen.

Han kliver upp och jämrar sig lite över värken i ryggen. Om han inte börjar göra något åt sin fysik snart kommer han vara helt förstörd i ryggen innan han fyller fyrtio. Men än så länge är det långt kvar dit. För bara en månad sedan fyllde han tjugofem år och ska ha hela livet framför sig. Åtminstone är det var alla säger.

Han tar ett par steg fram till fåtöljen där han tillbringar alla vakna timmar. Alla vakna timmar förutom de timmar när hans pappa Peter, tvingar honom att följa med till jobbet. Tobias hatar jobbet som hans pappa så snällt har ordnat åt honom. Om han bara kunde få honom att förstå att det inte handlar om honom när han säger att han inte kommer följa med till jobbet idag. Om han bara kunde lyssna på honom och göra ett litet försök att försöka förstå hur han känner. Hur han känner där inne. Djupt inne. Men Peter har aldrig varit intresserad av att lyssna på det. I hans värld finns bara jobb och fritid och fritid får man när man har jobbat och gjort sin plikt. Irriterat rör han på musen till datorn och snart badar hans ansikte i ljus. Han kan höra hur Peter stökar utanför dörren och avger en tung suck när han inser att han snart kommer börja dammsuga med irriterande smällar mot hans sovrumsdörr. Han tror förstås att Tobias inte är vaken och bara för att visa sin pappa att han är det reser han sig mödosamt från fåtöljen och går ut från rummet. Resten av lägenheten badar i solljus. Tobias kisar och ser sig omkring. Peter står i vardagsrummet som även är hans sovrum och sveper med en dammvippa över alla öppna ytor. Tobias går förbi och öppnar balkongdörren.

Ja ha, så det är dags att vakna nu, säger Peter med sarkasm i rösten. Tobias tittar på honom utan att svara. Du kan ju ta och städa upp på ditt rum och dra upp de där persiennerna och öppna fönstret så det inte luktar så illa där inne. Sedan kan du…

Tobias har slutat att lyssna. Peter är på väg att säga samma sak som han har sagt sedan Tobias var barn. Aldrig har Tobias varit tillräckligt bra. Aldrig har han städat tillräckligt ordentligt för att Peter ska vara nöjd. Det finns alltid något att klaga på. Tobias stänger balkongdörren om sig och låter sin pappa stå kvar och mala på om allt som Tobias måste göra. Hur kan det komma sig att de är så olika, tänker han samtidigt som han tänder en cigarett och ser ut över den något anspråkslösa utsikten. Andra som inte varit så här långt upp skulle säkert häpnas över utsikten, men för Tobias spelar den oftast ingen roll. Han suger vidare på cigaretten och hör hur Peter sveper med dammsugaren över golvet. Nästan aggressivt går han fram och Tobias behöver inte vända sig om för att veta att hans pappas käkar är hårt sammanbitna.

Slappna av för fan, muttrar han för sig själv och reser sig upp och går fram till skjutfönsterna som skiljer honom från marken. När han drar dem åt sidan ger de av sig ett gnällande läte. Tobias grimaserar åt ljudet och längtar tillbaka till sitt mörka rum med ett par hörlurar omslutandes hans öron. Han drar ett sista bloss på cigaretten innan han skjuter i väg den med två fingrar. Sedan lutar han sig fram och ser hur glöden försvinner när den sakta dalar ner från nionde våningen. Tänk att bara ta ett steg upp. Ett steg närmare det som kan bli oändligheten. För vem skulle egentligen bry sig, tänker han och blickar ut. Bort över trädkronorna. Där bakom vet han att Kattegatt dansar med sina vågor och för en stund önskar han att han kunde få dansa med dem. Låta sig föras och förföras.

Det är nog lika bra att jag hoppar, tänker han för sig själv och vänder sig om för att se om hans pappa är kvar i vardagsrummet.

TVÅ

"Jag drar nu", ropar Tobias lillasyster Matilda från den fyrkantiga hallen.

När kommer du hem igen?

Peter är snabbt på fötterna och står nu i hallen och tittar frågande på Matilda.

Jag vet inte.

Hon låter nonchalant när hon svarar. Tobias kan se hela bilden framför sig trots att han sitter i sitt rum och pillar med ett spel på datorn.

Vart ska du?

Peter låter nästan desperat.

Jag ska hem till Felicia bara.

Är det bara ni?

Men pappa sluta. Jag har ingen aning och jag förstår inte varför det spelar någon roll för dig.

Matilda är irriterad.

Jag bara undrade. Förlåt att jag undrar.

Han låter sårad. Det gör lite ont i Tobias hjärta att höra sin pappa sårad. Han vill säkert bara väl, men måste han vara så förbannat nyfiken?

Jag hör av mig pappa, okej? säger Matilda, nu med snällare röst.

Okej, ha det så kul.

Tobias vet att Peter inte är nöjd med att inte veta vad Matilda gör när hon är ute med sina kompisar. Han oroar sig hela tiden för allt som kan hända och allt som inte kan hända. Det måste ligga i hans natur, konstatera Tobias som ger sin telefon uppmärksamhet när han ser att den skiner upp. Han svarar med sitt namn trots att personen på andra sidan räknas in som en av hans bästa vänner.

Vad gör du ikväll? undrar Anton. Tobias tittar på skärmen framför sig och ser det halvfärdiga slottet som han ägnat flera timmar av att bygga upp. Egentligen hade han varit nöjd med att sitta kvar hemma och fortsätta bygga på slottet och den stad han har sett framför sig.

Ingenting. Jag pillar med ett spel bara.

Porr eller? Anton skrattar och Tobias skrattar med mest för att Anton skrattar. Jag skämtar bara, det vet du väl?

Tobias nickar för sig själv och låter tystnaden svara.

Vi ska inte dra och lira lite biljard i stället?

Anton låter förväntansfull. Tobias funderar på om hans bildsköna kompis inte har andra saker för sig ikväll än att spela biljard med honom. Anton har alltid varit den snyggare av de två. Alltid den som har haft tjejer omkring sig när de varit ute och festat. Ingen tittar på Tobias. Det är som att han inte syns. Åtminstone inte förrän det är dags att betala en nota. Då ser alla Tobias och han får leende till tack av tjejerna och ryggdunkar av sina vänner. Förutom Anton. Anton har alltid varit snäll mot honom. Egentligen har Tobias inte råd att betala för allt som han betalar för. Inte med den lön han lyckas få ut varje månad trots att han är sjuk fler dagar än vad han är på jobbet. Men av någon anledning har han blivit någon att förlita sig på. Någon som ställer upp och städar av. Det är inte så att han aldrig får tillbaka för allt han lägger ut. För det får han, men alltid i saker. När han gör en snabb kalkyl i huvudet kommer han fram till att han trots allt ligger på minus. Precis som många av hans vänner gör till honom.

Ska du inte ut och festa?

Han hör hur Anton skruvar på sig.

Äsch, du vet hur det är, svarar han och trots att Tobias inte alls vet hur det är svarar han ändå att han vet. Det är tyst ett tag. Tobias tittar på det halvfärdiga slottet och tänker att han vill stanna kvar framför sin dator och fortsätta bygga vidare på den värld han håller på att skapa. Anton harklar sig på andra sidan.

Kom igen nu kompis. Det är lördag och hela stan kommer gunga ikväll.

Anton försöker locka med något som inte intresserar Tobias. Han gillar inte när det är mycket folk runt omkring honom. Svettiga armar och svettiga ben är inget som han finner njutning i. Men ändå, visst kan han njuta av att stå på ett dansgolv och bara låta kroppen göra det den vill göra till någon musik utan text. Men han befinner sig inte i den känslan nu. Han tittar på klockan som hunnit bli tio.

Kom igen nu, ber Anton.

Okej.

Tänk om någon kunde höra allt som jag tänker på? Allt som jag inte kan få ut i ord. Hade någon trott på mig? På min historia? Hade de trott att jag är psykiskt störd?

Hon är inte vacker. Inte speciellt snäll heller, men hon var någon som ville vara mig nära. Först var jag övertygad om att hon bara lekte med mig, sedan trodde jag att det var på riktigt.

TRE

"Där satt den", tjuter Anton förtjust när han sätter den sista bollen i hålet. Tobias tittar plågande på när Anton gör segergest och uppför sig som om han vunnit något stort. Men det är värt det, tänker han och känner sig nöjd med att han gav vinsten till Anton. Tobias har redan vunnit fem omgångar och när han tog hem den senaste vinsten var Antons käkar så sammanbitna och tysta att Tobias tyckte det började bli obehagligt. Visst vet han att Anton tycker om att vinna och han är lika medveten om hur sur han kan bli när han inte vinner och det har han fått se prov på ikväll. Men å andra sidan var detta den första gången som Tobias vunnit fem raka omgångar.

Vad säger du Tobias, ska vi skita i det här och dricka ett par öl till och sedan tacka för ikväll?

Tobias samlar ihop alla sexton bollar och placerar dem i den plastfyrkant som de kom i. Anton tittar ut över den mörka lokalen och spanar bort mot bardisken där det sitter tre tjejer och pratar och skrattar. Tobias ställer tillbaka sin kö och inser att han kommer få ställa tillbaka Antons också.

Jag vet inte, börjar han tvekande. Jag tror jag ska dra hem faktiskt.

Anton vänder om och tittar förvånat på honom.

Men kom igen nu Tobias. Du skulle må bra av att vara ute lite också. Träffa lite folk. Du kan inte bara sitta hemma och spela dina datorspel. Då kommer du aldrig att träffa någon.

Jag tror inte att jag är så sugen på att träffa någon.

Det är sant. Tobias är osäker på om han kommer räcka till. Om han är tillräckligt attraktiv för en kvinna att vilja ta i honom. Vilja kyssa och ha sex med honom. Han har sett hur lätt Matilda har för både tjejer och killar. Hur enkelt hon kan prata med dem och hur självsäker hon verkar inför dem. Inte alls som Tobias som knappt vet vart han ska titta när han pratar med en tjej.

Klart att du är sugen på att träffa något. Du vet bara inte om det ännu.

Så säger han ja trots att han egentligen vill dra hem och fortsätta bygga på sin fantasi.

Anton börjar direkt prata med de tre tjejerna i baren som skrattar ljudligt åt hans skämt. Tobias står lite bakom och tittar beundransvärt på Anton som har talets gåva och inte minst sitt utseende. Hans hår är mörkt och tjockt och tycks alltid ligga perfekt rufsigt på huvudet. När han ler skymtar man två perfekta smilgropar på vardera sida om munnen och hans bruna ögon glittrar i kapp med hans leende. Tobias vet att Anton ser bra ut och han får det bekräftat ännu en gång här i kväll där han står lite bakom Anton och ingen av tjejerna har kastat ett öga åt hans håll. Lugnt vänder han sig om och lunkar bort till toaletterna. Han hatar att ställa sig i pissoaren. Aldrig att han