Ivar Nilssons Björke: Om Ivarsbjörke i Sunne socken och dess gren av den värmländska frälsesläkten Bratt

By Lars Erik Westlund

Genom ett byte 29 december 1509 med Värmlands dåvarande fogde, Olof Björnsson (halvmåne), förvärvade väpnaren Ivar Nilsson (Bratt) hemmanet Björke i Sunne socken, vilket efter honom skulle komma att få namnet Ivarsbjörke. Björke hade redan tidigare under senmedeltiden ägts av medlemmar av släkten Bratt och övertogs efter Ivar Nilssons död av hans båda söner Mats och Olof Ivarssöner.

Ämnet för denna skrift är Ivarsbjörkes historia under den tid som det ägdes av Ivar Nilsson, hans äldre släktingar och hans söner, och indicierna som tyder på att hemmanet även därefter har bebotts av hans ättlingar. Skriften innehåller också en granskning av tidigare historieskrivning kring den värmländska frälsesläkten Bratt och senmedeltidens och 1500-talets Björke.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: May 17, 2023
• ISBN: 9789180804455

Book preview

Innehåll

Ivar Nilssons förvärv av Björke 1509

Björkes tidigare ägare av släkten Bratt

Från Rottneros till Björke, som blir Ivarsbjörke

Ivar Nilssons barn

Björkegenealogins historiografi

Sammanfattning I: Ivar Nilsson, hans äldre släktingar och barn

Bönderna i Ivarsbjörke under 1600-talets förra hälft

Ivarsbjörkes avgärda hemman

Sammanfattning II: Ivar Nilssons släktskap med bönderna i Ivarsbjörke och dess avgärda hemman under 1600-talet

Källor och litteratur

Bilaga 1. Släkten Bratt (Bratt af Höglunda)

Bilaga 2. Släkten Liljeörn

Ivar Nilssons förvärv av Björke 1509

År 1509 företog väpnaren Ivar Nilsson (Bratt) ett godsbyte med fogden i Värmland Olof Björnsson (halvmåne).¹ Ivar Nilsson avstod hemmanen Larberg, Rud och Skagene i Hammarö socken och mottog i deras ställe hemmanet Björke i Sunne socken. Bytesbrevet är daterat Björke femte dag jul, 29 december, 1509 och är, i fråga om Olof Björnssons exemplar, beseglat av Ivar Nilsson samt lagmannen i Värmland Nils Olofsson (Vinge), Nils Klasson (Stolaätten) och Lindorm Brunsson (Forstenasläkten).² De båda sistnämnda var västgötska frälsemän och även den Värmlandsbördige Nils Olofsson (Vinge) var sedan seklets början bosatt i Västergötland till följd av giftermål. Olof Björnssons exemplar av brevet föreligger i original i Riksarkivet. Det tillhör gruppen av s.k. miscellanea-brev, som består av bl.a. handlingar som har ingått i privatarkiv, vilka under Karl IX:s regim togs i beslag från oppositionella adelsmän.³ Antagligen förklaras bytesbrevets nuvarande förvar därmed av att ett av Hammarögodsen, Larberg, i ett skede ägdes av Hogenskild Bielke († 1605),⁴ en av de rådsherrar som fick plikta med livet för sin hållning gentemot Karl IX och vilkas gods och arkiv konfiskerades.⁵

Ivar Nilssons exemplar av bytesbrevet är numera förkommet. Brevet tycks ha funnits kvar i Ivarsbjörke 1770 då Erik Fernow gjorde en regest (sammanfattning) av det till sin handskrift Archivum Wermelandicum, men en annan möjlighet – brevet verkar inte ha varit tillgängligt vid de nedannämnda rättegångarna 1634, 1655, 1656 och 1726 – är att Fernow i denna del i stället byggde på ett äldre referat, hämtat från det nedan anförda fastebrevet från 1515. Enligt Fernows kortfattade notis var brevet beseglat av Nils Olofsson (Vinge) men därutöver av andra personer än dem som har bevittnat Olof Björnssons exemplar, nämligen de värmländska frälsemännen Torbjörn Ottesson (fågel), Knut Knutsson (Roos af Hjelmsäter) och Herlig Persson.⁶ Brevets båda exemplar skilde sig tydligen åt på denna punkt. Enligt ett referat i domboken för Fryksdals härad 1726 följde med förvärvet av Björke 1509 även bl.a. torpet Ulvsbjörke, Tinneskogen och skogen Boan (Boon) (härom se närmare nedan).

Ivar Nilsson var son till väpnaren Nils Bratt och hans hustru Margit (eller Margareta)⁷ Ivarsdotter (Liljeörn). Av ett i avskrift bevarat morgongåvobrev, daterat och stadfäst i Tingvalla 29 juni 1480, d.v.s. dagen för landstinget med den värmländska lagsagan, framgår att bröllopet mellan Nils Bratt och hans hustru hade stått i Borgvik och att morgongåvan, som bestod av hemmanet Gruvön i Grums socken, i enlighet med lagens föreskrifter hade givits på hinderdagen (dagen efter bröllopsnatten), vilket skett i närvaro av prästerna herr Jon i Gillberga, herr Vilkin i Arvika och herr Lars i Sunne samt Per Knagh, som var fogde i Värmland.⁸ Exempel finns på att morgongåvobrev har utfärdats lång tid efter det att äktenskapet ingåtts,⁹ och en viss diskrepans föreligger väl även i detta fall, men brevet ger ingen antydan om att någon längre tid skulle ha förflutit mellan giftermålet och morgongåvans stadfästelse på tinget. Sannolikt hade bröllopet stått samma år.

Som har antagits bör Ivar Nilssons far Nils Bratt ha varit en son till och inte identisk med den Nils Bratt, som adlades och erhöll sköldebrev av kung Karl Knutsson 28 december 1456¹⁰ och som då för en tid, åtminstone fr.o.m. 1454, var kungens fogde i Värmland.¹¹ I sköldebrevet, utfärdat under kungens vistelse under några dagar på Örebro slott, hänvisas till den välvilliga tjänst som Nils Bratt hittills gjort oss och Sveriges rike och häreffter troliga giöra och bewijsa will och skall, men inte långt därefter fördrevs Karl Knutsson för första gången från den svenska kungatronen (februari 1457) och under efterträdaren Kristian I:s styre kom inte Nils Bratt att inneha något offentligt uppdrag. Denne äldre Nils Bratt, som tidigast i stället kallas Nils Brattason,¹² omnämns redan 1438¹³ och måste därmed ha varit i minst 60-årsåldern då morgongåvobrevet stadfästes 1480. Det är möjligt att han var död redan 1468: på landstinget i Tingvalla vpa lagberghet 6 oktober detta år tilltalades Håkan Tordsson av ett ombud för abbedissan i Riseberga kloster rörande hemmanet Småris i Nedre Ulleruds socken, vilket han j weriæ haffde på Nils Bratts vägnar och som på tinget tilldömdes klostret såsom dess rättmätiga egendom.¹⁴ Håkan Tordsson var sannolikt identisk med den man med detta namn som enligt ett brev från 1469 var gift med en kvinna av släkten Bratt vid namn Margareta (se nedan), och förhållandet att han i det här aktuella målet innehade Småris på Nils Bratts vägnar kan innebära att denne 1468 ännu var omyndig och därmed var Nils Bratt den yngre.¹⁵

Ingenting är känt om Nils Bratt och hans hustru efter 1480. Margit Ivarsdotter var antagligen död 1509 då hennes söner Ivar och Per Nilssöner sålde gods som de ärvt efter hennes brorson och sin kusin Ivar Jönsson (Liljeörn) (se nedan). Av en uppgift i Elgenstiernas ättartavlor (1931) skulle man kunna förledas tro att hon i ett senare äktenskap var gift med den västgötske väpnaren Nils Posse († 1492 eller 1493). Där uppges att dennes hustru i hans andra gifte (senast 1491), Margareta Ivarsdotter,¹⁶ var dotter till Ivar Jönsson (vingat svärd),¹⁷ vilket, som nedan skall beröras, är en i äldre genealogier använd benämning på den yngre Nils Bratts svärfar Ivar Jönsson (Liljeörn), bl.a. just hos Elgenstierna.¹⁸ För en tidig genealog som Rasmus Ludvigsson tycks denna Margareta Ivarsdotters härstamning ha varit obekant medan den betydligt senare Gabriel Anrep (som byggde på flera föregångare) inte ens kände till hennes existens,¹⁹ och Elgenstiernas härledning visar sig vara endast en gissning. Av en dansk källa i form av släktanteckningar från 1500-talet framgår nämligen att hon i själva verket var dotter till den danske frälsemannen Iver Juel och hans hustru Karen Vesteni.²⁰ Hon var således inte identisk med Nils Bratts hustru.

En gren av Nils Bratts släkt lyckades behålla sin frälsestatus intill dess att rusttjänst inte längre var ett krav för adelskap, vilket kunde hävdas särskilt ännu under Gustav Vasas och Erik XIV:s regeringar. Med adelsprivilegierna som den nykrönte Johan III utfärdade 1569 följde däremot möjligheten för den fattige frälsemannen att behålla sin ståndstillhörighet mot att han avyttrade sin jord till sina närmaste släktingar, ett led i tillskapandet av en bördsadel. Vid riddarhusets inrättande 1625 introducerades ätten Bratt af Höglunda som nr 49, tillhörande svenneklassen enligt den riddarhusordning som antogs följande år, med bröderna Nils och Per Jönssöner, vilka var sonsonssöner till Ivar Nilssons bror, Per Nilsson. Dennes sätesgård var enligt ett brev från 1499 Skärsmyr i Tveta socken²¹ – ett hemman som Nils Bratt den äldre hade förvärvat 1459²² och som Per Nilsson nu avyttrade, men som snart återkom i släktens ägo (se nedan) – medan han i ett par brev från 1509 skriver sig till Höglunda i Nors socken,²³ som alltså skulle komma att ge namn åt den introducerade grenen av släkten. Ätten Bratt af Höglunda utslocknade 1984.

Ett hos Fernow och hans samtids genealoger förekommande påstående att fogden Nils Bratt skall ha härstammat från Norge²⁴ är obestyrkt men upprepas alltjämt trosvisst. En på 1950-talet av den norske släktforskaren Engebret Hougen lanserad uppfattning att Nils Bratt sannolikt var son till sysselmannen i Gudbrandsdalen Steinar Eysteinson Bratt bygger därtill på felaktiga premisser.²⁵ I namnforskningen har i stället Brattason, ur vilket Bratt tycks ha utvecklats, härletts till mans- eller tillnamnet Bratte, jämfört med forndanska och fornvästnordiska Bratti.²⁶ Som tillnamn har Bratt antagits ha haft innebörden en person ’med stolt hållning’ eller ’med raka axlar’,²⁷ vilket kan jämföras med det i värmländska dialekter förekommande adjektivet bratt ’med upprest och lätt bakåtböjd hållning’ och verbet bräätt sej ’sträcka upp sig, brösta sig’.²⁸ I Hans Gillingstams förteckning över