Sex amerikaner

By Thorsten Jonsson

Sex amerikaner är en essäsamling som lyfter några av 1900-talets amerikanska litterära giganter: Ernest Hemingway, William Faulkner, John Steinbeck, Erskine Caldwell, James T. Farrell och William Saroyan.I denna samling studerar Thorsten Jonsson de olika författarnas stilbildande och konstnärliga insatser. Varje essä är en djupgående analys i vad det är som utmärker deras stil och berättarteknik, vilka teman och motiv som format deras författarskap och vad det är som gör deras verk så betydelsefulla. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Jan 3, 2023
• ISBN: 9788728399262

Book preview

Thorsten Jonsson

Sex amerikaner

SAGA Egmont

Sex amerikaner

Omslagsfoto: Shutterstock & Unsplash

Copyright © 1942, 2022 SAGA Egmont & Thorsten Jonsson

Alla rättigheter förbehålles

ISBN: 9788728399262

1. e-boksutgåva

Format: EPUB 3.0

Denna bok är skyddad av upphovsrätten. Kopiering för annat än personligt bruk får enbart ske efter överenskommelse med förlaget samt med författaren.

Titeln är en återutgivning av ett tidigare verk utgivet med dåtidens språkbruk.

www.sagaegmont.com

Saga är en del av Egmont. Egmont är Danmarks största mediekoncern och ägs till fullo av Egmontfonden, som donerar knappt 13,4 miljoner euro årligen till utsatta barn.

DÖDENS NÄRHET

— Nej, sa kyparen. Jag känner mig säker. Jag är full av tillförsikt.

— Du har ungdom, tillförsikt och arbete, sa den äldre uppassaren. Du har allting du.

— Vad saknar du då?

— Allt utom arbete.

A CLEAN, WELL-LIGHTED PLACE

Efter cocktailtimmen kunde jag ibland inbilla mig att jag hade uträttat allt det som de uträttat för att få sina medaljer; men när jag på kvällen gick hem genom de tomma gatorna i den kalla blåsten och med alla butiker stängda, och gick och försökte hålla mig i närbeten av gatlyktorna, visste jag att jag aldrig skulle ha kunnat göra sådant, och jag var mycket rädd för att dö, och ofta låg jag om nätterna ensam i min säng och var rädd för att dö och undrade hurdan jag skulle vara när jag kom tillbaka till fronten igen. De tre med medaljerna var som jaktfalkar; och jag var ingen falk fast jag kanske verkade som en falk på dem som aldrig jagat.

IN ANOTHER COUNTRY

I

I sin bok om tjurfäktningar, Death in the Afternoon, liknar Hemingway god prosa vid isberg. God prosa bygger på att något lämnas outsagt; så måste det vara, ty prosa är arkitektur, inte inre dekor, och barocken är slut. Vet en författare tillräckligt om det han skildrar, kan han utesluta saker som han känner till, och skriver författaren med ett tillräckligt mått av sanning får läsaren lika stark känsla av dessa saker som om författaren skrivit ner dem. Värdigheten hos ett isbergs rörelse beror på att endast en åttondedel av det befinner sig ovan vattnet.

Orden rymmer en karakteristik av Hemingways egen stil. Värdighet har den visserligen inte, men stor levande kraft och större massa än man i första ögonblicket ser. Hans beskrivande partier är gjorda med en sovrad knapphet, så suggestiv att de vid omläsningen gång på gång förmår frammana en synbild som fantasin egentligen borde vara led på att producera. Dialogerna är halvkvädna och insinuerar ständigt okända sammanhang; de har en undvikande lakonism (helt olik den isländska sagans sentensfasta), oftast mera utförlig när det gäller perifera ting och förbehållsam om det väsentliga.

Hemingways stil har avsatt tydliga spår särskilt i den yngre amerikanska litteraturen. Att det åtminstone för honom är en bra stil behöver inte diskuteras. Däremot råder det delade meningar om huruvida Hemingway i andra avseenden är en bra författare. Somliga menar att han är en buffel, en vital men råbarkad karl, en som har den under det gångna decenniet framrullande brutaliteten som ideal. Andra har ansett att hans inställning till våldet är komplicerad. Man kan anföra både skäl och citat som stödjer den meningen, att också Hemingways iögonenfallande brutala drag kan liknas vid isberg; under ytan finns mycket annat.

2

Det finns i en av Hemingways senare noveller, The Short Happy Life of Francis Macomber, en figur som heter Robert Wilson. Han är safariledare, en som organiserar förmöget folks afrikanska jaktturer; en kraftigt byggd herre med blekblå och kylig blick och präktig solbränna, styv skytt och fruntimmerskarl. Genom sin med yttre accessoarer markerade manlighet och vitalitet representerar han Hemingways karlaktiga utsida.

Novellens andra manliga huvudperson är den förmögne jaktentusiasten. Han är hygglig på ett amerikanskt pojkaktigt vis, men hämmad av fruktan. Hela hans liv har varit fullt av behagliga saker, men han har aldrig riktigt stått på egna ben; och förhållandet mellan honom och hans hustru är ömsesidigt betingat av små prestigehänsyn. Hela mannen är ett sympatiskt fiasko. Hemingway härleder detta ur hans brist på mod; det gör han därför att mod och fruktan för honom är ett centralt problemkomplex.

I novellen går det på tok med makarna Macombers jaktexpedition den dag då Macomber möter sitt första lejon. Han blir rädd och springer, och det är bara tack vare att Robert Wilson med yrkesmässig kallblodighet ingriper som han klarar livet. Förstämning råder i lägret efter händelsen, och mrs Macombers giftigheter är envisa som en moskitsvärm kring den hygglige och nedslagne pojkmannen.

På natten vaknar han vid att hustrun kommer in i tältet. Hon har varit och hälsat på den vite jägaren Robert Wilson och närmare granskat hans manlighet, och på morgonen är tonen vid frukostbordet inte den bästa. Sedan far de ut på buffeljakt, och under den händer det något egendomligt med den ilskne Francis Macomber. Han grips av jaktivern så att han glömmer sin rädsla. Efter en riskabel jakt, där han skött sig kallblodigt och perfekt, känner han sig fylld av en hänförelse som är alldeles ny för honom. Han märker att han alltid varit ofri och innesluten i sin räddhåga, och nu erfar han plötsligt en häftigt expanderande vitalitet som gör honom pratsjuk som ett exalterat barn.

— Ni förstår på något vis tror jag inte jag nånsin kan bli rädd för någonting igen, sa Macomber till Wilson. Det hände något inuti mig när vi hade fått syn på bufflarna och satte efter dem. Det var tamigfan som om nånting sprack inuti mig. Det var enbart spännande.

— Rensar levern, sa Wilson. Förbannat vad konstiga saker som kan hända med en.

Det sken om Macombers ansikte.

— Skriv upp att det hände något med mig, sa han. Jag känner mig som en ny människa hel och hållen.

Hans hustru sa ingenting och såg på honom som på en främling. — — —

— Jag skulle faktiskt vilja försöka med ett lejon till, sa Macomber. Nu är jag inte rädd för dem längre. När det kommer till kritan kan de ju inte göra en något.

— Just det, sa Wilson. Det värsta de kan göra är att ta livet av en. Hur är det där nu? Shakespeare. Förbannat bra. Få se om jag kan komma ihåg det. Jo, förbannat bra. Det brukade jag gå och tugga på för mig själv en gång i världen. Få se nu. Jag säger det försant, att det kan kvitta; mänskan dör blott en gång; en död har Gud att fordra av oss, och vad utgång det må få — han som dör i år är kvitt för nästa. Förbannat grant, va?

Han var mycket generad över att ha klämt fram det här som han levat på, men han hade sett människor bli fullvuxna förut och det grep honom alltid.

En kort stund efter att detta har hänt blir Macomber skjuten av sin hustru. Det är någonting mitt emellan ett vådaskott och ett dråp, framkallat av hennes häftiga reaktion inför denna nya manlighet.Under hela äktenskapet har hon sökt väcka den till liv och nu, när den kommer utan att hon har någon del i den och yttrar sig som en obesvärad aggressivitet mot henne själv, känner hon ett våldsamt hat till den.

Det var alltså Francis Macombers korta period av lycka.

3

Ernest Hemingways wilsonska sida är den som han har knipit publiken med. Han har uppträtt som en litteraturens Clark Gable; han har låtit fotografera sig som lerduveskytt och storviltjägare, uppträtt som boxningsexpert och tjurfäktningskonnässör och låtit intervjuarna tala om vilken överdängare han är i däcksspel och olika slag av sportfiske. På det sättet har han kommit sporttidningarnas läsekrets till mötes på halva vägen. Han har varit med om två krig, och enligt egen uppgift i sin jaktbok Green Hills of Africa har han sett sex revolutioner på nära håll. Han har haft ambitionen att vara vår tids hjälte.

I sina böcker har han också intagit denna maskulina hållning, ibland med stor litterär framgång. Så i novellen Big Two-Hearted River (i novellsamlingen In Our Time), där han utförligt skildrar en fisketur till en forellbäck och suggererar fram en enastående stämning av skog och ensamhet. Det har han lyckats med genom att in i detalj beskriva pojkmanliga glädjeämnen som tältslagning och primitiv kaffekokning, sovsäck och fiskegrejor.

Men hans karlaktiga jag är inte alltid sympatiskt. Han har ett intresse för skjutvapen som är egenartat. Han framlägger med skrytsam belåtenhet sin varukännedom: Jag gick ner och tog fram magasinsgeväret och winchestern, kaliber 7,62, — — och stoppade ner dem i fodralen— —. Jag osäkrade mekanismen och provdrog i bygeln några gånger, och sen fyllde jag magasinet och matade fram ett skott. Jag stoppade ett skott i kammaren på winchestern och fyllde magasinet. Jag tog fram en Smith and Wesson, kaliber 9,65 — —. Jag rengjorde den och anoljade den och laddade den och satte den i bältet. Det är Harry Morgan i Att ha och inte ha som berättar, och suputen Freddy sitter och tittar på och uttalar den fråga som