En kvinna utan betydenhet

By Oscar Wilde

En välbevarad hemlighet, skandalös i sin natur, hotar att köra en kil mellan Mrs Arbuthnot och hennes son Gerald. Det är på en tillställning hos Lady Hunstanton som allting plötsligt ställs på sin spets, när Gerald avslöjar att han erbjudits tjänsten som självaste Lord Illingworths sekreterare. Till Geralds stora förtret motsätter sig modern arrangemanget – och det å det grövsta. Ändå vägrar hon att tala om varför. Vad är det egentligen som Mrs Arbuthnot döljer? "En kvinna utan betydenhet" är ett stycke viktoriansk samhällssatir i fyra akter, skrivet av den briljante dramatikern Oscar Wilde. Pjäsen sattes upp första gången år 1893 på Haymarket Theatre i London. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 10, 2021
• ISBN: 9788728083161

Oscar Wilde

Oscar Fingal O'Flahertie Wills Wilde was born on the 16th October 1854 and died on the 30th November 1900. He was an Irish playwright, poet, and author of numerous short stories and one novel. Known for his biting wit, he became one of the most successful playwrights of the late Victorian era in London, and one of the greatest celebrities of his day. Several of his plays continue to be widely performed, especially The Importance of Being Earnest.

Book preview

Moderns kärlek till barnet — starkare än faderns till sin son eller sonens till någondera av föräldrarna — utgör motivet till detta gripande och ytterst populära drama. Den berömde kritikern William Archer uttalar sig 1899 om det på följande sätt:

»Det är icke författarens lekande kvickhet och ännu mindre hans skicklighet att framkasta paradoxer som föranleder mig att ge Oscar Wilde rätt till en framstående plats bland nutidens dramaturger. Det är hans överlägsna intelligens, det är det utpräglat individuella i hans åskådning och hans förträffliga stil…

Jag tvekar icke att framhålla scenen mellan lord Illingworth och mrs Arbuthnot vid andra aktens slut som någonting bland det bästa och kraftfullaste våra nutida engelska författare ha åstadkommit.»

Personer:

LORD ILLINGWORTH.

SIR JOHN PONTEFRACT.

LORD ALFRED RUFFORD.

MR KELVIL, medlem av parlamentet.

DAUBENY, hans högvördighet ärkediakonen.

GERALD ARBUTHNOT.

FARQUHAR, hovmästare.

FRANCIS, betjänt.

LADY HUNSTANTON.

LADY CAROLINE PONTEFRACT.

LADY STUTFIELD.

MRS ALLONBY.

MISS HESTER WORSLEY.

ALICE, husjungfru.

MRS ARBUTHNOT.

Första akten försiggår på terrassen vid Hunstanton Hall.

Andra akten i salongen därsammastädes.

Tredje akten i porträttgalleriet vid Hunstanton.

Fjärde akten i vardagsrummet i mrs Arbuthnots hem.

Handlingen äger rum i nuvarande tid och det hela tänkes ha tilldragit sig inom tjugufyra timmar.

Första akten

(Under en stor idegran på gräsplanen vid främre delen av terrassen vid Hunstanton står en grupp trädgårdsstolar, vid ett bord där sir John och lady Caroline Pontefract jämte miss Worsley tagit plats.)

LADY CAROLINE.

Detta är således det första engelska lanthem ni gästar, miss Worsley?

HESTER.

Ja, så är det, lady Caroline.

LADY CAROLINE.

Ni ha ju inga sådana här lantliga tillflykter i Amerika, har jag hört sägas?

HESTER.

Inte många.

LADY CAROLINE.

Ha ni egentligen någon landsbygd alls? Jag menar någon som vi skulle kalla för »landet»?

HESTER.

Å, vi ha nog den största landsbygd i världen, lady Caroline! I skolan lärde man oss, att somliga av våra stater ä så stora som England och Frankrike sammantagna.

LADY CAROLINE.

Å… tycker ni inte att här är litet dragigt? (Till sir John.) Du borde ha din ytterhalsduk på dig, John! Vad tjänar det till att jag ständigt stickar sådana åt dig, om du inte använder dem?

SIR JOHN.

Jag är tillräckligt varm ändå, Caroline, det försäkrar jag.

LADY CAROLINE.

Det kan jag inte tro, John… Nå, men det kan jag då säga er, miss Worsley, att ni aldrig kunde ha kommit till ett mera förtjusande lantställe än detta — fastän bostaden här är oerhört fuktig, verkligen oförlåtligt fuktig — och vår kära lady Hunstanton emellanåt är en smula mindre nogräknad i fråga om folk som hon bjuder till sig. (Till sir John.) Jane, blandar verkligen ihop väl mycket, tycker jag. Lord Illingworth är ju naturligtvis en man med stort anseende. Det är alltid en förmån att råka tillsammans med honom. Och den här parlamentsledamoten mr Kettle…

SIR JOHN.

Kelvil heter han, min dyra vän, Kelvil.

LADY CAROLINE.

Han måste ju vara en fullkomligt respektabel person. Man har inte förut i hela sitt liv hört hans namn nämnas — och det vill säga oerhört mycket till en mans fördel i våra dagar. Men mrs Allonby — hon är då väl knappast en fullt lämplig person att inbjuda.

HESTER.

Jag tycker inte alls om mrs Allonby. Jag tycker mera illa om henne än jag kan säga.

LADY CAROLINE.

Jag är inte fullt säker på att det är passande för en så ung utländska som ni, miss Worsley, att hysa några tycken alls vare sig för eller emot personer, som hon har blivit inbjuden att sammanträffa med! Mrs Allonby är av mycket god familj. Hon är brorsdotter till lord Brancaster. Det påstås visserligen, att hon lät enlevera sig tre gånger innan hon blev gift, men ni vet nog hur tadelsjuka människor kunna vara ibland. För min del tror jag då inte att hon lät enlevera sig mer än en gång.

HESTER.

Mr Arbuthnot är mycket intagande.

LADY CAROLINE.

Å! Ni menar den unge mannen som har någon syssla i en bank? Det är mycket snällt av lady Hunstanton att bjuda honom, och lord Illingworth tycks vara alldeles förtjust i honom. Men jag är i alla fall inte säker på att Jane handlat fullt korrekt genom att dra honom ifrån hans ursprungliga ställning i samhället. I min ungdom kom det aldrig i fråga att man i societeten träffade någon som måste arbeta för sitt uppehälle, skall jag säga er, miss Worsley. De existerade inte alls för oss.

HESTER.

Och i Amerika är det just dem man aktar högst.

LADY CAROLINE.

Det betvivlar jag visst inte.

HESTER.

Mr Arbuthnot har ett så ärligt och tilltalande sätt. Han är så enkel och uppriktig. Säkert har han en synnerligt god karaktär, kanske en av de bästa jag träffat på.

LADY CAROLINE.

Här i England är det inte brukligt att en ung dam uttalar sig med så stor entusiasm angående någon medlem av det motsatta könet! Engelska kvinnor dölja sina känslor tills de bli gifta. Sedan kunna de visa dem.

HESTER.

I England tillåtes det således inte att vänskap får existera mellan en ung man och en ung flicka? (Här inkommer lady Hunstanton följd av en betjänt som bär schalar och en kudde.)

LADY CAROLINE.

Vi anse det ingalunda rådligt. (Till lady Hunstanton.) Jag har just nyss talat om vilket angenämt sällskap du låtit oss finna här hos dig, Jane! Du har verkligen en underbar förmåga att välja lämpliga gäster — jag skulle vilja kalla det för en medfödd talang, min kära vän.

LADY HUNSTANTON.

Så vänligt sagt av dig, min kära Caroline! Jag hoppas verkligen att vi alla ska få det trevligt tillsammans. Och jag hoppas också, att vår charmanta amerikanska skall till sitt hemland medföra angenäma minnen från lantlivet i England… Lägg kudden där, Francis! Och så schalen! Min shetlandsschal! Gå efter den!

(Betjänten går att hämta schalen. Gerald Arbuthnot in.)

GERALD.

Jag har en mycket god nyhet att meddela er, lady Hunstanton! Lord Illingworth har nyss erbjudit mig att bli hans sekreterare.

LADY HUNSTANTON.

Hans sekreterare? Det var då sannerligen en god nyhet, Gerald! Det betyder att ni kan hoppas att få göra en briljant karriär. Vad er mor skall bli glad! Jag måste försöka övertala henne att komma hitupp i afton. Tror ni att hon skulle vilja det, Gerald? Jag vet ju hur svårt det är att förmå henne att gå någonstans.

GERALD.

Å, jag är säker om att hon skall göra det, om hon får veta att lord Illingworth har gjort mig ett så förmånligt anbud.

(Betjänten kommer tillbaka med schalen.)

LADY HUNSTANTON.

Jag skall skriva och säga henne det och be henne komma för att få träffa honom… Vänta litet, Francis!

(Skriver ett brev.)

LADY CAROLINE

(till Gerald).

Detta är verkligen en alldeles utomordentlig framtidsutsikt för en ung man i er ställning, mr Arbuthnot.

GERALD.

Det är det visst, lady Caroline! Och jag hoppas bli i stånd att visa mig värdig denna framgång.

LADY CAROLINE.

Det tror jag helt säkert att ni kommer att göra.

GERALD

(till Hester).

Ni har inte lyckönskat mig ännu, miss Worsley.

HESTER.

Är ni mycket glad över det som har hänt er?

GERALD.

Ja, naturligtvis. Det betyder helt enkelt allt för mig. Vad jag förut aldrig kunde ha hoppats nå, kan denna förändring förhjälpa mig att vinna.

HESTER.

Ingenting ligger utanför hoppets gränser. Liv är ju hopp.

LADY HUNSTANTON.

Jag antar att det är diplomatbanan som lord Illingworth har i sikte. Ambassadörplatsen i Wien påstås vara honom erbjuden. Men det är kanske inte sant.

LADY CAROLINE.

Jag tror då aldrig att England kan låta sig representeras i utlandet av ett ogift sändebud, min kära Jane. Det kunde leda till komplikationer.

LADY HUNSTANTON.

Du är för skuggrädd, min bästa Caroline, mycket för skuggrädd! Och dessutom kan ju lord Illingworth gifta sig när som helst. Jag hade hoppats att han skulle bocka sig för lady Kelso. Men jag tror han invände att hennes familj var för omfångsrik — eller