Ubåtsjakt på Atlanten

By Allt om Historia

Det är ett ofta förbisett faktum, att andra världskrigets viktigaste slag inte utkämpades på Normandies stränder eller i Stalingrads ruiner utan på Atlanten, där tyska ubåtar försökte "svälta" Storbritannien till kapitulation genom att skära av viktiga försörjningslinjer för mat och materiel. Idag är det i stort sett omöjligt att finna spår efter de slag som kostade över 100 000 soldater och sjömän livet, för fartygsvraken ligger på Atlantens botten. Därför kan det vara svårt att förstå betydelsen av slaget om Atlanten som rasade under alla krigets sex år.Flottans kontroll över Atlanten hade en helt grundläggande betydelse för nedkämpningen av Tredje riket. Även om britterna och speciellt Churchill fruktade den tyska ubåtsflottan, var segern aldrig i allvarlig fara. Men den krävde sitt pris, för de tyska vargflockarna hade ett enda mål: att sänka fler fraktfartyg än fiendens varv kunde producera – även om det kostade ubåtsbesättningarna livet. Denna tyska kamikaze-inställning skulle komma att kräva tusentals människoliv innan brittisk spårningsteknologi blev så avancerad att de tyska ubåtarna istället blev jagade villebråd. I "Ubåtsjakt på Atlanten", kan du följa några av krigets mest dramatiska händelser återberättade av de människors om upplevde ett av andra världskrigets mest skrämmande, uppslitande och långvariga slag. -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Nov 3, 2021
• ISBN: 9788728021576

Book preview

Tredje riket på offensiven

1. Tyskarnas första anfall

Den brittiska flottans hjärta är naturhamnen Scapa Flow, där Tysklands kejserliga flotta på ett förödmjukande sätt sänktes efter första världskriget. Det nederlaget kommer kaptenen Günther Prien att hämnas när han en oktobernatt 1939 med sin ubåt smyger förbi flottbasens barriärer för ett våghalsigt anfall.

Av Else Christensen

Natten är mörk och månlös när den tyska ubåten U-47 den 13 oktober 1939 närmar sig Orkneyöarna utanför Skottlands nordkust. Från ubåtens torn spanar kaptenen, Kaptenlöjtnant Günther Prien, ut över havet. Himlen är täckt av tunga skyar denna natt och ett fint regn fyller luften. Endast vågtopparnas vita skum lyser upp en smula. I fjärran, på babordssidan, förtätar öarnas oländiga kust den mörka himlen till en svart skugga.

Har ni tänkt avlägga ett besök på Orkneyöarna, herr Kaptenlöjtnant? frågar hans närmast underordnade löjtnant Engelbert Endrass, som står vid Priens sida i den milda brisen.

Tonen är lätt, men kaptenen är ändå väl medveten om att hans närmaste man har genomskådat honom. Han kan lika väl vara ärlig.

Håll kursen, svarar Günther Prien. Vi är på väg att segla in i Scapa Flow, säger han utan ytterligare förklaringar och vänder sig om för att gå ner i ubåtens inre och leda inseglingen. Men, tillfogar han, först seglar vi in till kusten och så kallar jag samman manskapet i mässen. Det finns goda skäl för hemlighetsmakeriet. Dagen därpå ska U-47 osedd smyga sig in och slå till mot den brittiska flottans hjärta, flottbasen Scapa Flow, hemmahamnen för imperiets Home Fleet. Prien hoppas att den djärva operationen både ska skaka om britternas okuvliga tro på sin flottas överlägsenhet och bevisa de tyska ubåtarnas slagkraft och stridsförmåga.

Ubåtarna tävlar med Luftwaffe

Prien är inte ensam om sina förhoppningar på operationen. Amiral Karl Dönitz, ledaren för tyska Kriegsmarines ubåtsstyrkor, vill gärna visa sina fartygs förmåga inför den kraftmätning med Storbritannien som väntar. En slagkraftig tysk ubåtsstyrkas konstanta angrepp mot brittisk handelssjöfart skulle kunna skära av deras försörjningslinjer och bryta ner deras moral, menar han.

Vid krigsutbrottet några veckor tidigare hade Dönitz dock bara förfogat över 57 ubåtar varav endast 30 var klara för strid. Samtidigt befinner han sig i en ständig tävlan med både armén och Luftwaffe om Führerns gunst och därmed politiskt och ekonomiskt stöd för att bygga ut styrkorna ytterligare. För att få Hitlers uppmärksamhet måste han genomföra en spektakulär operation. Som ubåtskapten under första världskriget seglade Dönitz själv sitt fartyg djupt in på fiendens farvatten. Under en operation i Medelhavet 1918 angrep han den italienska flottbasen Porto di Augusta med torpeder. Det tilltaget gav Dönitz riddarkorset av järnkorset. Därför hoppas han att ett angrepp mot britternas flottbas kommer att ge Prien en liknande triumf och samtidigt övertyga Hitler om det tyska ubåtsvapnets styrka.

För många tyskar skulle dessutom en lyckad aktion mot Scapa Flow ha en stor symbolisk betydelse. Starka, förbittrade känslor är nämligen förknippade med de vindpinade Orkneyöarna. Efter Tysklands nederlag i första världskriget bogserade britterna den tyska högsjöflottan till Scapa Flow. Planen var att låta flottan ligga för ankar där medan alla villkor för vapenvilan förhandlades fram. Men av fruktan för att fartygen till slut skulle komma att fördelas mellan de allierade, gav den tyske amiralen Ludwig von Reuter besättningarna order om att själva sänka fartygen. Manövern kom av många tyskar, särskilt inom Hitlers Kriegsmarine, att ses som ett trotsigt hjältedåd. En lyckad aktion i just denna hamn skulle både återupprätta hedern och höja Dönitz anseende både inom och utom den tyska flottan.

Under större delen av september arbetar Karl Dönitz intensivt med att förbereda angreppet på Scapa Flow. Han studerar kartor och fotografier tagna under Luftwaffes överflygningar den 26 september och går igenom alla de observationer om vind- och strömförhållanden som samlats in av ubåten U-16, som under samma månad i hemlighet har rekognoscerat farvattnen vid inseglingen till den brittiska flottbasen.

Snabbt står det klart, att Scapa Flows försvarsverk är mycket sämre än vad britterna vill få omvärlden att tro. Kraftiga bommar och ett nät av metall vaktar visserligen inseglingen till hamnen, medan sänkta så kallade blockskepp spärrar öppningarna mellan de öar som omger ankarplatsen. Men de tyska piloternas flygfotografier avslöjar ett 15 meter stort hål mellan blockskeppen vid en av de östliga inseglingsrännorna, Kirk Sound.

Här kan en mellanstor ubåt pressa sig igenom i ytläge. Allt vad Dönitz behöver för att förverkliga sin plan är en mörk natt och en våghalsig ubåtskapten. Och ubåtschefen vet redan vem som kan lösa uppgiften.

Prien informeras om uppdraget

Mod och framåtanda hade den 31-årige Günther Prien gott om. Som son till en domare hade han fötts in i medelklassen, men efter föräldrarnas separation hade Prien vuxit upp under blygsamma förhållanden. För att kunna hjälpa till med att försörja familjen hade Prien redan som 16-årig sökt jobb i den tyska handelsflottan. Där avancerade han till befäl ombord på atlantångaren Hamburg, innan 1930-talets ekonomiska kris sände honom– och miljoner andra tyskar – ut i arbetslöshet. När flottan efter Hitlers maktövertagande började rustas upp anmälde Prien genast sitt intresse och befordrades på kort tid till kapten. Under sin första patrull, veckorna efter krigsutbrottet, lyckades han sänka tre brittiska fartyg med ett samlat tonnage på 66 000 ton.

I början av oktober är Günther Prien tilbaka i Kiel. Efter sin framgångsrika expedition har han fått Dönitz uppmärksamhet och blivit ombedd att anmäla sig hos ubåtschefen som befinner sig ombord på depåfartyget Weichsel. Under mötet rullar en officer ut en stor karta på bordet och börjar peka.

Bevakningen finns som väntat överallt. Det speciella som jag har noterat i krigsdagboken, befinner sig på följande punkter, inleder han sin briefing.

Prien kan höra orden, men det enda han kan tänka på är de stora bokstäverna mitt på kartan. Scapa Flow står det där. Dönitz tar över. Han pekar ut bommar, spärrar och hinder. Sedan ser ubåtschefen på Prien.

Trots allt detta kan jag gott föreställa mig, att en beslutsam kapten kan komma igenom just här. Han pekar med spetsen av sin passare.

Det blir inte lätt eftersom strömmen är stark mellan öarna. Men jag tror ändå att det ska kunna gå. Vad tror ni, Prien? frågar han och tillägger snabbt att kaptenen naturligvis kommer få tid till att sätta sig in i situationen innan han svarar.

Därefter skickades Prien hem med order om att anmäla sig igen inom 48 timmar.

Prien kastade sig genast över uppgiften. Så snart han hade ätit middag med sin hustru och sin lilla dotter, studerade han de kartor och fotografier som han hade fått med sig. Uppgiften skulle bli svår eftersom Scapa Flow ligger mellan Atlanten och Nordsjön, och strömmarna omkring ögruppen är starka. Att navigera igenom dessa farvatten är riskabelt även på ljusa dagen, men det avskräckte inte den unge kaptenen. Blockskeppen var placerade så att en liten ubåt precis skulle kunna klämma sig igenom. Han visste att om någon kunde utföra uppgiften så var det han.

Redan nästa dag anmälde han sig hos Dönitz:

"När jag kom in genom dörren satt han vid sitt skrivbord.

‘Jag anmäler mig herr kommendör’.

Han tackade mig inte. Det var som om han inte alls hade lagt märke till min hälsning. Han gav mig bara en lång blick och frågade:

‘Ja eller nej?’

‘Javisst, herr kommendör’.

En skugga av ett leende gled snabbt över hans ansikte.

‘Har ni övervägt det noga? Och har ni tänkt på Emsmann och Hennig (ubåtskaptener, som under första världskriget försökte angripa Scapa Flow. Heinz von Hennig blev tagen som krigsfånge och Hans Joachim Emsmann dödades, red.)?’

‘Javisst’, sa jag.

‘Så gör i ordning er båt. Jag ska låta er veta när det är dags’.

Han reste sig, gick runt skrivbordet och tryckte min hand. Han sa ingenting, men handslaget var fast".

U-47 utrustas med sprängmedel

Den 8 oktober 1939, en vacker höstsöndag, lämnar U-47 Kiel. Ubåten seglar genom Kielkanalen med sin besättning på 43 speciellt utvalda män, som alla har genomgått den tyska ubåtsskolans hårda program. Genom att segla i ytläge om natten och under vattnet på dagtid tar sig ubåten fullkomligt obemärkt över Nordsjön till Orkneyöarna cirka 16 kilometer norr om det skotska fastlandet.

Fem dagar efter avsegling står Prien vid fyratiden på natten i mörker och strilande regn tillsammans med sin närmast underordnade, Endrass. Det är dags att inviga besättningen i amiralitetets planer:

"Jag gick ut i den främre mässen. Alla var samlade. De stod längs väggarna eller låg uppkrupna i kojerna. Det skarpa ljuset från de skärmlösa lamporna fick ansiktena att skina vita som kalk. Ögonhålorna var djupt svarta skuggor.

‘I morgon seglar vi in i Scapa Flow’, sa jag utan inledning. Där var helt tyst, så tyst att man kunde höra ljudet av droppande kondensvatten. ‘Alla, som inte har vakt, går till sängs’".

Prien ger besättningen order om att dämpa belysningen och om att lägga sig ner för att spara på krafterna. Lugnet sänker sig över ubåten. Men Prien själv kan inte sova. Varje gång han sluter ögonen ser han kartan över Scapa Flow framför sig. Till sist stiger han upp och går in i officersmässen. Där står överstyrmannen Wilhelm Spahr redan böjd över kartan.

Jag måste bara titta på kartan en gång till, förklarar Spahr, när han ser Priens förvånade uttryck.

Tillsammans står de en stund och stirrar på kartans linjer och markeringar som visar vägen in i hamnen.

Tror de verkligen att vi kan komma igenom, herr Kaptenlöjtnant? dristar sig Spahr till att fråga. Ja, Spahr, svarar Prien med tillkämpat tålamod.

Och vad händer om det inte går? frågar Spahr.

"Det skulle vara väldigt olyckligt, svarar Prien.

Klockan fyra på eftermiddagen väcker kocken ubåtens besättning. Maten står på bordet – kassler och grönkål. Männen tar för sig av måltiden, som klart överträffar standarden för den dagliga bespisningen. Prien har redan meddelat dem, att de från och med nu och tills uppdraget är utfört, måste klara sig på brödskivor med smör och lite choklad. Sedan inspekterar Prien ubåten igen:

Ännu en gång gick jag igenom båten och gav instruktioner. Rökning var strängt förbjuden under hela aktionen, och – vilket var ännu viktigare – ingen fick säga någonting om det inte var alldeles nödvändigt. Alla kontrollerade sina flytvästar. Jag kastade ett öga på nödutgången; navigatören fäste sin karta ordentligt.

Prien kontrollerar även vapenarsenalen. U-47 är utöver en 88-mm-däckskanon och en 20-mm-luftvärnskanon utrustad med 15 torpeder. De kan avfyras genom fem torpedrör, fyra i fören och en i aktern. Både laddningsproceduren och avfyrningen är tidskrävande, så proceduren måste planeras ordentligt innan angreppet inleds. Medan Prien ännu en gång försäkrar sig om att ubåten är klar för strid går tre män från rum till rum och placerar ut sprängladd ningar. Om U-47 faller i fiendens händer, har besättningen fått order om att spränga fartyget i luften – med eller utan besättning.

Norrskenet lyser över Orkneyöarna

Klockan 19 stiger U-47 långsamt upp till ytan. Günther Prien