Tjäna pengar på pengar

By Kjell Fridh

Funderar du på hur dina pengar kan bli till mer pengar? Kanske har du redan tittat på de investeringsalternativ som finns. Kanske har du ingen aning om vart du ska börja. Hur det än ligger till så har du nu hamnat helt rätt! I denna handbok av Kjell Fridh finns tips och råd kring en rad olika typer av sparanden och investeringar. Från de mer traditionella sätten, såsom banksparande och obligationer, handleds vi genom aktieträsket och vidare till bl.a. konst, ädelmetaller och fastigheter. Dessutom tillägnas ett kapitel åt lite mer udda investeringar, i form av mynt, frimärken och – håll nu i hatten – containrar! Vare sig du är öppen för risk, eller på jakt efter något stabilt, så finns här en privatekonomisk väg framåt just för dig. Allt som behövs är ett mål att ta sikte på. Vilket blir ditt? -

• Language: Svenska
• Publisher: SAGA Egmont
• Release date: Sep 22, 2021
• ISBN: 9788726941326

Book preview

Investeringsstrategi – några reflektioner

Konsten att investera pengar är just – en konst. Denna ordlek rymmer enligt mitt förmenande en djup sanning. Att skapa, placera och förmera kapital är inte en vetenskap, inte ett yrke, inte något slags intellektuell idrott utan i första hand en konst.

Det är sant att det behövs kunskap för att lyckas. Mycket kunskap. Det behövs också rutin, ordning och reda, massor av information, kontakter och tusen och en andra förträffliga ting. Men det räcker inte. Det behövs ytterligare en speciell egenskap som vi i brist på annat kan kalla intuition, naturbegåvning, fingerspitzengefühl eller vad ni vill. Man har den eller man har den inte. Det är som med gröna fingrar, stor lungkapacitet eller konstnärlig talang. Jag tror rent av att den är ett slags konstnärlig talang.

Andy Warhol sa vid något tillfälle att affärsmännen är vår tids konstnärer. Det ligger mycket i det. Affärer och investeringar rymmer ett konstnärligt moment, kräver fantasi och kreativitet.

Kanske tycker du att detta är ett dumt resonemang. Romantiskt trams? Genikult? Grundlöst personligt tyckande? Kanske är det så, men i grunden är det relativt betydelselöst. Det viktiga är ju att man inte behöver vara en Rubinstein för att åstadkomma ett passabelt pianospel, eller en Picasso för att göra en hyfsad teckning eller en Tolstoj för att prestera en njutbar artikel.

Inte heller behöver man vara någon supertalang för att på ett bra sätt förvalta och förmera pengar. Var och en som är intresserad av ämnet, och vem är inte det, kan avancera i denna mycket speciella konstart.

Hur ska då den ivrige aspiranten som vill bli en skicklig investerare göra? Jag har inget patentsvar men för att få en utgångspunkt kan man ju göra som aficionados i alla tider har gjort, lära av dem som redan kan…I årtusenden har stora konstnärer, författare, uppfinnare, hantverkare och andra skickliga yrkesmänniskor varit omgivna av små hov av ivriga lärjungar som girigt sugit i sig den rätta tekniken, lärt sig hur man rivit färgen, gjort penseldraget, disponerat intrigen, blandat syrorna, hyvlat kärnsidan, lagt intarsian osv.

Vilka är då världens skickligaste yrkesmän när det gäller konsten att investera? Vilka är världsmästare på pengar för att uttrycka saken rättframt.

Hundra olika så kallade experter skulle nog ge åtminstone ett dussin svar på den frågan. Själv väljer jag tveklöst de herrar som hatfulla och avundsamma fiender och akterseglade konkurrenter brukar kalla gnomerna i Zürich. Därmed menas de exklusiva schweiziska privatbankirer som med suverän skicklighet och obrottslig diskretion och med sina egna privata tillgångar som pant genom århundraden av krig, pest, revolutioner och depressioner lyckats skydda sina kunders förmögenheter från krascher, taxeringsintendenter och exfruar.

Låt oss leka och göra ett tankeexperiment. Vi föreställer oss att du helt plötsligt får en halv miljon kronor i din hand. Du gråter ut hos Riksbanken och får verkligen tillstånd att föra dessa pengar över fosterlandets gränser varpå du sätter dig på ett plan och flyger raka vägen till Zürich. Där letar du frenetiskt efter någon av de förnäma metallskyltar i miniformat (är man världsbäst behöver man inte göra någon skrytreklam) som annonserar närvaron av en privatbank, och när du funnit den kliver du på.

Om du och ditt visitkort nu över huvud taget slipper förbi det sobra mottagningsrummets ljudisolerade stillhet och dess korrekte vaktmästare (något jag betvivlar, för hos dessa matadorer kan det vara nog så svårt att få bli kund) och till sist hamnar framför någon av de levande legenderna kommer han förmodligen att börja med att fråga efter din målsättning.

Och det är en mycket bra start. Vad vill du med ditt kapital egentligen? Och den frågan måste man ställa även om det är 25 000 man har och inte 500 000. Jag vill tjäna pengar på pengarna, kanske du säger.

Jo, det är nog gott och väl. Det vill alla, men det finns gradskillnader. Om du är en tjugotvåårig frifräsare som fått en slant av någon snäll släkting kan du vara benägen att ta avsevärda risker för att förmera ditt kapital. Dels är du ung och djärvhet hör ungdomen till, dels har du inte behövt streta ihop slantarna själv och dels har du tid på dig att komma på fötter igen om olyckan skulle vara framme och du förlorar hela härligheten. Är du i stället en människa på livets så kallade middagshöjd, kanske med ansvar för flera andra personer, har du säkert helt andra krav på de investeringar du kan tänka dig. Nu är det viktigare med säkerhet än med snabb tillväxt. Du måste tänka på tryggheten. Den som snubblar ekonomiskt på fel sida om femtioårsdagen orkar mer sällan resa sig. Eller du är pensionär. Då har du för länge sedan orealistiska drömmar om jätteklipp bakom dig. Då betyder tryggheten i placeringen allt. Du kan inte på några villkor tänka dig att riskera den extraslant som drygar ut pensionen eller ger livet en guldkant!

Redan de här elementära exemplen visar på hur olika mål olika människor kan ha för sina investeringar. Men om vi nu för enkelhets skull antar att du befinner dig i lägre medelåldern och sedan återgår till vår bankir så kan vi nog utgå ifrån att han skulle säga så här:

Min bästa herre/min bästa fru (jodå, så säger man fortfarande), i all kapitalförvaltning är riskspridning A och O. Vi brukar därför alltid föreslå våra kunder en mix av statspapper/ industriobligationer, aktier och ädelmetaller. Obligationerna är givna och bör ta lejonparten av summan. Om allt annat misslyckas brukar obligationerna vara trogna bundsförvanter som ger sin fasta avkastning. Aktier är inte längre det inflationsskydd de en gång var men vi anser att man kan köpa selektivt inom branscher som high tech, informationsteknologi och liknande. Den delen bör uppgå till omkring 30–35 procent av totala portföljvärdet. Resterande 15–20 procent bör läggas i ädelmetaller. Vi rekommenderar guld. Som ett inflationsskydd. Och inflationen hotar alltid bakom knuten även om det kan se lugnt ut för tillfället.

Ungefär en sådan här monolog skulle nog en världsmästare i investeringar kunna tänkas prestera om du väl fick audiens. Och visst är hans råd kloka. En sådan portföljmix har förutsättningar att slå inflationen. Och jag är övertygad om att han, innan han glider in i dimmorna igen, kommer att säga åt dig att vara nöjd med det, att slå inflationen alltså. Det är nämligen vad han och hans förfäder sysslat med i två hundra år. Det låter kanske inte så märkvärdigt, men det har räckt till en världsmästartitel för gnomerna i Zürich. Då bör det räcka för dig och mig. Drömmen om de snabba klippen är i allmänhet inte bara orealistisk. Den kan vara farlig. Man ska inte bara förmera ett kapital. Man ska ha det kvar om tio år, och om tjugo…

Svårigheten med att bevara och öka ett kapital är stor nog i sig. Den blir inte precis mindre av att vi i vårt land har ett skattesystem om vilket knappast ett gott ord kan sägas. Som ytterligare komplicerande faktor kommer den oförmåga att hålla inflationen på mattan som utmärkt långa perioder av efterkrigstiden.

Generellt kan man säga att ren avkastning på kapital, typ ränta, utdelning på aktier osv, från förmögenhetsbyggande, ja tyvärr också ofta från kapitalbevarande synpunkt, är ointressant. Den förslår inte för att öka eller ens bevara ett kapital intakt i reala termer, ibland inte ens i nominella!

En ränteintäkt, en aktieutdelning eller liknande skattas som inkomst av kapital och träffas av en sanslös marginalskatteeffekt. Samtidigt knaprar inflationen (med skiftande aptit) i sig ett antal procent per år. Minsta barn förstår att därav inte följer någon kapitalökning eller något bevarat kapital.

Mot bakgrund av inflationsspöket och det svenska skattesystemet kan man lugnt säga att en privatinvesterare i dag måste tänka i två banor parallellt. Den som gjorde en investering för hundra eller kanske bara femtio år sedan kunde nöja sig med att ställa frågan: Är denna investeringsidé en sund affär? Idag räcker inte det. Idag måste investeraren ställa sig två frågor: Är min idé en bra affär och kan den (eventuellt med konsulthjälp) anpassas så till skattesystemet att jag inte blir bestulen på nästan hela vinsten? Det här betyder i klartext att massor av idéer om investeringar som är briljanta från renodlad affärssynpunkt stupar på att utdelningen nästan helt försvinner i skatt.

I det läget tvingas investeraren gå en annan väg. Han eller hon måste sluta intressera sig för ränta–utdelning i första hand och i stället följa strategin att köpa i huvudsak realvärden invänta en värdestegring och sedan avyttra och då drabbas av en reavinstskatt som är lägre, i de flesta fall väsentligt lägre, än skatten på inkomst av kapital (och inkomst av tjänst för den delen). Kan man sedan göra dessa transaktioner med lånat kapital, kan man skaffa sig en hävstångseffekt som inte är att förakta (även efter avdragsreformen; före avdragsreformen var som bekant kombinationen inflation–lån–avdrag rena sparbössan).

Att slå taxflationen genom att skaffa sig rätt slags reavinster skulle alltså vara den grundläggande strategin. Men det är bara en grov tumregel. Därutöver behövs mer detaljerade riktlinjer. Annars kan det lätt gå snett. Om skatterna och inflationen så att säga är de stora strategiska hoten så är fel vald tidpunkt och alla-äggen-i-samma korg de stora taktiska frågorna. Medicinen skulle då heta diversifiering och rätt timing.

Att sprida riskerna är lika viktigt i dag som det alltid har varit. Sätter man lejonparten av sina tillgångar i en enda affär i ett enda objekt och det går snett, kan det ta en halv livstid att komma på fötter igen. Därför måste varje investeringsportfölj diversifieras. En god regel som absolut inte bör brytas är att aldrig sätta mer än en fjärdedel av sitt eget nettovärde i en och samma investering.

Timingen är givetvis av överväldigande vikt. Allt i den ekonomiska världen går i cykliska vågrörelser. Det säger sig självt att om man går in i en aktie, en ädelmetall, en råvara eller vad det nu är på en vågtopp så blir det besvärligt, kanske omöjligt att komma ur med vinst inom överskådlig tid.

Köpa billigt, sälja dyrt är en lika god riktlinje på dagens elektroniska börser som det en gång var bland snusdosorna på Värnamo marknad. Även utan alltför ingående ekonomiska kunskaper bör en normalinvesterare med hjälp av index, diagram och facktidskrifter kunna hitta vågdalarna både i konjunkturen och på enskilda marknader åtminstone på tio procent när…

Som extraregel tillkommer den bestämda uppmaningen: skaffa information. Samla där den står att få gratis och köp då det är nödvändigt. Kunskap har alltid varit basen för alla investeringar och i dagens pilsnabba datavärld är den sanningen om möjligt ännu mer förstärkt. De flesta privatinvesterare tenderar nog att snåla på den fronten. Hur många aktieägare köper årligen information för ens en procent av sitt portföljvärde?

Med de här hjälpreglerna i bakhuvudet kan man så precisera ett mål för sin förmögenhetsförvaltning. Vill du ha en skaplig tillväxt i första hand? Eller är du bara ute efter så trygg avkastning som möjligt eller bespetsar du dig kanske rent av på att försöka göra ett riktigt lyft även till priset av avsevärda risker? Kort sagt, målet avgör hur mixen i din portfölj ska bli. Ändå tycker jag att man måste säga att det finns en viss grundstruktur som bara den rene hasardspelaren negligerar. Varje portfölj bör innehålla ett ankare, ett innehav i en investeringsform som har hög, mycket hög, beprövad säkerhet. Detta även om man kolliderar med kravet på att försöka smita undan taxflationen. Det kan vara ett väl spritt innehav av högförräntande obligationer eller en fastighet egen-bostad i ett så attraktivt område att riskfaktorn närmast blir lika med noll.

En annan del av tillgångarna placeras lämpligen i aktier som på ett par års sikt kan tänkas ge en trevlig kombination av utdelning–kurstillväxt.

En tredje del kan öronmärkas för lite äventyrligare rörelser. Det kan handla om ädelmetallspekulationer, ädelstensaffärer eller köp av konst och antikviteter.

Ytterligare en del, och den bör vara starkt begränsad, kan anslås för mer udda områden, till exempel frimärken, mynt, containerinnehav osv.

En summa slutligen bör avdelas för att fylla rollen som privat försäkringsbolag och den ska alltid läggas i guld! I en katastrofsituation är den investerarens bästa vän och i övrigt en möjlighet att tjäna en slant på prisstegring. Dessutom gynnas guldinnehav på flera sätt av skattelagstiftningen. Guldet har tvärs igenom historien spelat sin roll som ekonomisk livboj con brio. För riksbanker med problem lika väl som för hemlösa krigsoffer på flykt har guldet ständigt varit en räddare i nöden. Tallösa försök att ersätta det med papperspengar och mer eller mindre subtila teoretiska konstruktioner och dragningsrätter har alltid misslyckats. Guld är och förblir nummer ett. Det är det enda som inte bara under århundraden utan genom årtusenden bevarat sin köpkraft trots krig, naturkatastrofer, svält och revolutioner, galopperande inflationer och finanskriser av mer ordinärt slag. Det bör du som investerare tänka på. Svik inte guldet i din planering så kommer guldet inte att svika dig!

Tycker du att regler som de här låter snusförnuftiga? Det kan måhända tyckas så. Förvisso är vägen till rikedom inte lika enkel som den amerikanska drömmens klassiska self made man Benjamin Franklin en gång lät påskina i sina äppelkäcka råd i Poor Richard's Almanack. Franklin hävdade istadigt att man bara behövde arbeta hårt och spara flitigt så blev man automatiskt rik (han blev det själv). Men så levde han också i de stora möjligheternas land under de stora möjligheternas tid och hade aldrig hört talas om vare sig inflation eller marginalskatter!

Visst är dock att det finns ett uppenbart inslag av tur och otur i all investeringsverksamhet. Jag vet att många strikt skolade ekonomer, närda vid den positivistiska vetenskapens barm, indignerat förnekar förekomsten av något så irrationellt. Jag framhärdar dock envist. I penningens värld liksom i livet i största allmänhet spelar denna odefinierbara faktor enligt mitt förmenande en icke obetydlig roll. Jag har vid något tillfälle hört berättas att Napoleon i alla personfrågor och vid alla utnämningsärenden visade en tämligen blaserad min då kandidatens antecedentia föredrogs. Imperatorn lär ha gäspat sömnigt inför redogörelser om befälsföringsegenskaper, betyg i ballistisk teori och allsköns militära prestanda men däremot med stort intresse frågat: Har han turen med sig? Jag tycker historien är så bra att jag aktat mig noga för att kolla den! För mig är den inställningen högst förståelig och jag tror att vad som i brist på annat kan kallas tur–otur-syndromet har förfärande stor betydelse även då det gäller investeringar. Enligt min erfarenhet är det med privatinvesteringar som med poker. Båda rymmer ett turmoment men i längden vinner en kunnig spelare betydligt mer än en okunnig…

Därför bör inte vissheten om att oturens blindskär hotar din investeringsskuta avskräcka dig från manövrer. Den bör i stället vara ett incitament för att skaffa alla tänkbara kunskaper om den speciella typ av navigering som behövs i pengarnas värld. Kunskap är och förblir investerarens bästa allierade. Lita inte för mycket till experter. De må vara bra på att ge råd men de är betydligt sämre på att betala dina förluster.

Beträffande den moralisk-filosofiska delen av sektorn privatinvesteringar har den aldrig förorsakat mig någon sömnlös natt. Förment djupsinniga andar älskar att gå omkring och framhålla alltings förgänglighet för sina medmänniskor (särskilt i kvarskattetider) och påpeka att allt det värdefulla i livet är gratis. Det är naturligtvis alldeles riktigt. Men det hindrar inte att pengar har en förfärande förmåga att figurera även i de mest subtila skiften i livet. Speciellt betydelsefulla är de som bekant när de fattas. Det är då de demoraliserar filosofen och kväver skönanden. För det är svårt för en tom säck att stå upprätt som den förkättrade Benjamin Franklin så riktigt påpekade. Därför tycker jag inte att det finns någon anledning att känna samvetskval när man försöker styra sina slantar till den bästa ankarplatsen. Visserligen är det att beflita sig om det mott och mal förtär men å andra sidan ska man förvalta sitt pund. Känner jag mig någon gång för sniken brukar jag trösta mig med den vise mannens visa ord: Pengar är inte allt här i livet, men det kan inte hjälpas att de har en lugnande inverkan på nervsystemet.

Banksparande

Bankkontot är utan konkurrens den mest etablerade investeringsformen för miljoner svenskar i generation efter generation. En slant på banken har alltid haft sitt grepp om själarna och även om räntan under efterkrigstiden allt oftare fått se sig slagen av inflationen har det inte orsakat någon flykt från bankerna.

Så har vi också stolta traditioner på bankområdet. Även om bankerna, som utvecklades från den rörelse som penningväxlare bedrev vid små bord på torgen i sydländska städer, debuterade i norra Italien, hade vi redan 1656 en bank i Sverige. Det var den så kallade Palmstruchska banken som också hade sedelutgivningsrätt. Det var måhända mindre lyckat för man