Uppdrag för en snokning

By Alfred Bekker

Uppdrag för en snokning

av Alfred Bekker

 

Den här boken har en storlek som motsvarar 114 pocketbokssidor.

 

Privatdetektiven Stu Tammey kunde till en början inte förstå vad en gigantisk konspiration hängde på historien om en arbetsnarkoman och en vetenskapsman vars fru påstods känna sig försummad. Det såg ut som ett enkelt fall som också skulle bli väl belönat. Men det var just det som skulle ha fått Tammey att undra, om det inte hade varit för denna spännande kvinna som fördunklade hans sinnen.

• Language: Svenska
• Publisher: Alfred Bekker
• Release date: Apr 7, 2021
• ISBN: 9781393929482

Alfred Bekker

Alfred Bekker wurde am 27.9.1964 in Borghorst (heute Steinfurt) geboren und wuchs in den münsterländischen Gemeinden Ladbergen und Lengerich auf. 1984 machte er Abitur, leistete danach Zivildienst auf der Pflegestation eines Altenheims und studierte an der Universität Osnabrück für das Lehramt an Grund- und Hauptschulen. Insgesamt 13 Jahre war er danach im Schuldienst tätig, bevor er sich ausschließlich der Schriftstellerei widmete. Schon als Student veröffentlichte Bekker zahlreiche Romane und Kurzgeschichten. Er war Mitautor zugkräftiger Romanserien wie Kommissar X, Jerry Cotton, Rhen Dhark, Bad Earth und Sternenfaust und schrieb eine Reihe von Kriminalromanen. Angeregt durch seine Tätigkeit als Lehrer wandte er sich schließlich auch dem Kinder- und Jugendbuch zu, wo er Buchserien wie 'Tatort Mittelalter', 'Da Vincis Fälle', 'Elbenkinder' und 'Die wilden Orks' entwickelte. Seine Fantasy-Romane um 'Das Reich der Elben', die 'DrachenErde-Saga' und die 'Gorian'-Trilogie machten ihn einem großen Publikum bekannt. Darüber hinaus schreibt er weiterhin Krimis und gemeinsam mit seiner Frau unter dem Pseudonym Conny Walden historische Romane. Einige Gruselromane für Teenager verfasste er unter dem Namen John Devlin. Für Krimis verwendete er auch das Pseudonym Neal Chadwick. Seine Romane erschienen u.a. bei Blanvalet, BVK, Goldmann, Lyx, Schneiderbuch, Arena, dtv, Ueberreuter und Bastei Lübbe und wurden in zahlreiche Sprachen übersetzt.

Book preview

Uppdrag för en snokning

av Alfred Bekker

Den här boken har en storlek som motsvarar 114 pocketbokssidor.

Privatdetektiven Stu Tammey kunde till en början inte förstå vad en gigantisk konspiration hängde på historien om en arbetsnarkoman och en vetenskapsman vars fru påstods känna sig försummad. Det såg ut som ett enkelt fall som också skulle bli väl belönat. Men det var just det som skulle ha fått Tammey att undra, om det inte hade varit för denna spännande kvinna som fördunklade hans sinnen.

Upphovsrätt

En bok från CassiopeiaPress: CASSIOPEIAPRESS, UKSAK E-Books och BEKKERpublishing är ett varumärke som tillhör Alfred Bekker.

© av författaren

© denna utgåva 2021 av AlfredBekker/CassiopeiaPress, Lengerich/Westfalen i samarbete med Edition Bärenklau, redigerad av Jörg Martin Munsonius.

De påhittade personerna har inget att göra med verkliga levande personer. Likheterna mellan namnen är tillfälliga och inte avsedda.

Alla rättigheter förbehållna.

www.AlfredBekker.de

[e-mail]

Kapitel 1

Jag heter Stu Tammey.

Jag har exakt åttio ärr i ansiktet - ett för varje halvår av mitt liv - och vissa människor tycker nästan att jag är en söt pojke.

Jag bor vid kusten i Saguna, där det är soligt och bara blir obehagligt när en av dessa orkaner blåser oss lite vind runt öronen.

Jag är privatdetektiv, föredrar revolvrar framför pistoler, mörkhåriga framför blondiner och stora snabba bilar framför små långsamma.

Och när det gäller investeringar föredrar jag hästspel framför aktiehandel, vilket kan diskvalificera mig socialt i vissa snobbars ögon.

Därför gillar jag snabba stora bilar, solventa kunder och jobb där man kan tjäna mycket pengar med lite ansträngning, vilket tyvärr oftast är tvärtom.

Jag skriver också många meningar som börjar med I just nu, men jag vill inte att någon ska bli psykologiskt intresserad av det. Jag vill bara berätta min historia, det är allt.

Det är bäst att börja om från början och börja vid den tidpunkt då jag träffade henne.

Sue Karber - den bästa blonda mörkhåriga kvinnan jag träffat på länge.

*

Allt började den dag då en ung kvinna i tjugoårsåldern kom in på mitt kontor.

Jag hade inte haft ett riktigt jobb på flera veckor. Bara några mindre försäkringsärenden som rörde falska olycksfallsanspråk.

Om killar som själva hade satt eld på sin redan förfallna stuga och därefter ville ha ersättning för en enorm mängd skador, eller om människor som fick ersättning från sin sjukförsäkring, trots att de i själva verket var friska som en nötkärna.

Sådana saker.

Om det åtminstone hade varit en otrogen make som jag hade kunnat observera ... Men det är så det är när ekonomin går dåligt. För tre år sedan sa jag till någon: "När bensinpengarna för första gången överstiger 15 pence kommer det att bli kritiskt! Då kommer oljebolagen att suga ut så mycket pengar ur folks fickor att de flesta inte kommer att ha något kvar för killar som mig och fruarna kommer att föredra att själva hålla ett öga på sina otrogna män.

Jag hade gjort det bekvämt för mig själv, ställt fötterna på bordet och skjutit upp fönstret en bit. Fläkten var trasig och jag vågade inte köpa en ny förrän jag hade några åtminstone medelstora fiskar på kroken.

Personlig säkerhet för någon stjärna, till exempel. Jag har alltid gillat att göra det, även om det inte är så bra för bilden.

Innan du vet ordet av anses du inte längre vara en av de riktigt tuffa killarna och då får du inte de riktigt bra jobben.

Det är som du vill.

Är ni mr Tammey? frågade hon, som plötsligt stod i dörröppningen. Herr Stu Tammey?

Det är jag.

Det var något med hennes sätt att betona Stu. 

Jag försökte få bort fötterna från bordet så snabbt som möjligt och slog omkull whiskeyflaskan så att den skvalpade till en båge.

De sista slurkarna av den ädla droppen rann mellan golvbrädorna på mitt kontor på 443 Bolder Lane, fjärde våningen.

Jag är ledsen, sa jag, men som du ser var jag inte beredd på besök.

Den unga kvinnan bar anmärkningsvärt tjocka glasögon. Bortsett från det faktum att hon måste vara blind som en fladdermus om hon bar en båge med så flasketjocka linser, verkade de nästan perfekta för mig.

En klänning i ett flödande tyg klädde sig tätt kring hennes svindlande kurvor och lämnade tillräckligt mycket av hennes oändligt långa ben exponerade för att man skulle kunna föreställa sig resten också - men inte så mycket att det verkade billigt.

Smyckena var diskreta, liksom hennes ärr.

Hon måste ha fått den gjord av en riktigt bra tatuerare. Förmodligen i en av de bästa butikerna som finns i centrum, där du kan få en fin trimning på pannan för upp till 5000 pund Union States of America. Som en engångsutgift var detta verkligen diskutabelt. Men när du väl kom in i en av dessa butiker var du i praktiken gisslan för skönhetsexperterna. Detta gällde både män och kvinnor. Du var praktiskt taget tvungen att komma tillbaka var sjätte månad för att få det halvåriga ärr som krävs enligt Citizen Identification Act gjort av en lyxgravör, för hur ser ett enda ärr för 5 000 pund ut vid sidan av ett par billiga linjer som du kan få gjorda för mindre än 20 pund på ett apotek på en landsväg?

Exakt!

Billigt.

Särskilt för kvinnor, eftersom den här kombinationen hittades mest bland svalorna på trottoarkanten mellan Hyper Lane och Atkins Street.

Precis där den ena stora klubben efter den andra öppnades och några killar med ett mörkt förflutet hoppades på att tjäna de riktigt stora pengarna.

Men damen som hade snöat in på mitt kontor hade inget av den billiga charmen. Hennes ärr visade det. Hon hade alltid levt under värdiga förhållanden. Något som jag inte kunde säga själv, vilket jag kunde se på min min. Det var därför jag hade bestämt mig för att aldrig i mitt liv lägga mer än tjugo pund på ett ärr, eftersom mitt ansikte inte kunde räddas ens om någon av dessa konstnärer för 5 000 pund försökte försköna det.

Men låt oss säga att den övre gränsen är 25 pund.

Lite hygien är ett måste.

I förvissning om att min briljekonstnär troligen inte kunde registrera de små skillnaderna som kan observeras på dekorativa ärr i detalj, eftersom hennes syn helt enkelt inte räckte till för detta, utsatte ormen med glasögon både mig och mitt kontor för en kritisk granskning.

Jag hoppas att du kan hjälpa mig, mr Tammey.

Det beror helt och hållet på vad ditt problem är.

Ni får ursäkta att jag bara störtade in. Dörren stod på glänt och jag såg ingen klocka.

Jag vet. Det är inte det bästa området här. Men det är det bästa jag har råd med just nu.

Jag trodde att det alltid fanns ett jobb för en hård kille som du.

Kanske det, men betalningsmetoderna har blivit usla.

Hon tvekade med sitt svar, kastade en snabb blick ut genom fönstret och vände sig sedan tillbaka till mig. Hennes blick gick över tinningarna på hennes tjocka glasögon, och jag såg att hon faktiskt hade riktigt vackra ögon, om man inte var tvungen att stirra på dem genom två whiskyglas som pressades in i en skräckram, vilket fick dem att se ut som de goo-goo-ögon som fanns på omslagen till massmedia-tidningar.

Jag heter Sue Karber, förklarade hon, jag har hört en hel del om dig, herr Tammey.

Jag hoppas bara på goda saker.

Du ska vara en av de bästa, trots en viss förkärlek för skumma affärer.

En av de bästa?, svarade jag. Det bästa!

Om du säger det.

Sagunas bästa informatör.

Den bästa vadå?

Jag hade glömt att jag hade att göra med en person som inte kände till den jargong som används av de som arbetar med juridik. Med det menar jag polisen och rättsväsendet samt skurkar och maffian, vilket kan verka paradoxalt vid en första anblick. Men för dem alla var lagen den viktigaste referenspunkten, och de var mer eller mindre