Att uppfatta allt mänskligt: Underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap

By Margareta Brandby-Cöster

I luthersk kristen tradition finns en nedåtgående rörelse med en stark betoning av hur Gud gör sig till ett med den gudlösa människan. Den föreställningen går som en röd tråd genom denna doktorsavhandling i religionsvetenskap. Utifrån två förutsättningar konfronteras fyra lutherska tankefigurer med Selma Lagerlöfs författarskap.

Den ena förutsättningen utgörs av självklarheten som fenomen. Selma Lagerlöfs religiösa rötter beskrivs innehållsligt sett ofta som ingenting - en traditionell bakgrund, en vänlig odogmatisk fromhet osv. Men just denna självklara bakgrund har också ett innehåll - nämligen den lutherska tro som var en del av det samhälle hon växte upp i. Den andra förutsättningen är att luthersk livsförståelse kan uttryckas episkt. I berättelsen gestaltas relation och verklighet. I Selma Lagerlöfs berättelser uttrycks den lutherska förståelsen av relationen Gud - människa och människa - människa.

Avhandlingen preciserar några drag i 1900-talets lutherforskning, för att ge en bild av den lutherska självklarhet som präglar både Selma Lagerlöf och annan luthersk livsförståelse. Hit hör tron på ordets löfte, tron på att Gud är skapare och har försyn om skapelsen, kallelseläran med tvåregementsläran samt en korsets teologi som betonar Guds nedstigande i det mänskliga. Några av de stora romanerna, som t.ex. Gösta Berlings saga, Jerusalem och Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige tas upp till behandling, samt ett antal berättelser, sägner och legender. I avhandlingen visas hur den lutherska livsförståelsen uttrycks i dessa berättelser och deras tolkning av verkligheten.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jun 20, 2018
• ISBN: 9789177857556

Margareta Brandby-Cöster

Margareta Brandby-Cöster (f 1947) är teol. de., fil. lic. och prästvigd 1970 för Karlstads stift. Hon har doktorerat på lutherska drag i Selma Lagerlöfs författarskap, har skrivit om luthersk teologi och har översatt en rad danska teologer till svenska.

Book preview

"Vesst kan di tänke sej in i hur förskräckligt dä va

te å leve på trettonhundratalet.

Och hur människer var beträngde av nöd och våld.

Och när di mäktige, som inte behövde lyda lag

kunde fare fram som vilda djur.

Å vad dä då ville säga te å ha en Gud,

som inte var en hög och sträng herre.

Utan en, som kom gående mä tiggerpåsen från by te by.

Te å ha en Gud, som kunne komme in i e stuga

å sette mä ve elden å bryte brö mä den fattige.

Te å ha en Gud, som inte kom ridande på höga hästar

och inte bar svärd och pansar av stål

utan var de lidandes vän och gav de blinda deras syn

och de fångna deras frihet.

Te å ha fått en Gud, som inte begärde blodigt offer,

utan i ställe kom för å offre sig själv."

Selma Lagerlöf

Men Gud av sin barmhärtighet

sin ögon till mig vände.

Han såg i nåd min uselhet

och hjälp av höjden sände.

Ändock jag var av synder full

var han för mig en Fader huld

och lät sig om mig vårda.

Martin Luther

Innehållsförteckning

FÖRORD

FÖRUTSÄTTNINGAR

PROBLEMET

Uppgift

Teologi och litteraturvetenskap

Metod

Tes

Material

FORSKNINGSLÄGET

Lutherforskning

Teologisk berättelseforskning

Lagerlöf-forskning

KRISTEN TRO – MOTSATTA RÖRELSER

LUTHER OCH GRUNDTVIG

KYRKOGEOGRAFI I SLUTET AV 1800-TALET

Sverige

Värmland

Danmark

SEKULARISERING OCH KRISTEN TRO

Kristen tro som förvärldsligande

LUTHERSK LIVSSYN OCH BERÄTTELSENS VERKLIGHET

Det mytiska språket

Det episkas auktoritet

Berättelsen som tilltal och sammanhang

Ordets gåva: Kunskap eller relation?

Reformatorisk och pietistisk syn på ord och sakrament

Berättelsen och läran i skola och kyrka

Sammanfattning

LUTHERSKA UNDERSTRÖMMAR I SELMA LAGERLÖFS FÖRFATTARSKAP

LÖFTET SOM HAR BLIVIT OSS GIVET

Ordet och tron

Tro som tillit till Guds löfte

Ordet och tron i Selma Lagerlöfs författarskap

Löftet som har blivit oss givet

Livets vatten

Löftet som tecken och handling

Det mottagna livet

Namnet som uttryck för sammanhang

Exkurs: Selma Lagerlöf och Jakob Knudsen

Sammanfattning

UNDRET - EN VÄG TILL VERKLIGHETEN

Skaparen, försynen och skapelsen

Skaparen, försynen och skapelsen i Selma Lagerlöfs författarskap

Försynen - löfte eller bedrägeri?

Det underbara i livets tjänst

Det mottagna livet tvingar till omsorg

Finns Gud i allt eller styr Gud allt?

Sammanfattning

DJUPT I DET JORDISKA

Kallelse och arbete

Moral som livsnödvändighet

Kallelse och arbete i Selma Lagerlöfs författarskap

Nöden tvingar till barmhärtighet

Liv kontra ansträngning

Att vandra Guds vägar

Kallelsens olika riktningar

Gud styr

Arbetets mening

När fromheten dödar

Exkurs: Selma Lagerlöf och Henrik Pontoppidan

Två bröder i tron – teologiska likheter

Sammanfattning

RESAN TILL DET MÄNSKLIGA

Eländets och korsets teologi

Frågan om Gud

Kristi efterföljelse

Eländets och korsets teologi i Selma Lagerlöfs författarskap

Människans obeständighet tilltalas av Kristi mänsklighet

Gud i fångenskapens land …

… är en Gud som liknar oss

Sagan gestaltar verklighetens kamp

Resan till det mänskliga

Sammanfattning

ATT UPPFATTA ALLT MÄNSKLIGT

Människan i dubbelhetens liv

Livet mellan manifestation och proklamation

Så till sist

ZUSAMMENFASSUNG

LITTERATURFÖRTECKNING

BÖCKER AV SELMA LAGERLÖF - TILLKOMSTÅR

PERSONREGISTER

Förord

För drygt ett år sedan lade jag fram en licentiatuppsats med titeln Vägen mellan himmel och jord. Underströmmar av luthersk livsförståelse i Selma Lagerlöfs författarskap. När boken var färdig blev det möjligt för mig att få ytterligare tjänstledighet och jag kunde arbeta vidare med material som jag fick lägga åt sidan i första omgången. Den bok som här föreligger är alltså utvidgad och omarbetad och har därför fått en ny titel, men kan mycket väl kännas igen av den som läste licentiatuppsatsen. Livets oförutsägbarhet har bidragit till att skrivandet har pågått i etapper.

När jag nu under några år återigen har inordnat mitt teologiska arbete i ett formellt akademiskt sammanhang, har jag fått god hjälp från flera håll och för detta vill jag tacka: Björn Skogar har varit min handledare och har med beundransvärd snabbhet och stort engagemang reagerat på allt jag skrivit, varit kritiskt samtalande och konstruktivt korrigerande, och han har drivit på mig som om det var något viktigt jag sysslade med.

Kjell Härenstam har som examinator varit uppmuntrande på ett så energiskt sätt, att jag inte haft en chans att släppa taget.

Min kollega i Mangskog, Andrea Schleeh, har översatt den tyska sammanfattningen och det är jag mycket tacksam för.

Annicka Hafström Skogar och Annika Wahlström har räddat mig från mig själv och aktivt bidragit till att min ovana isolering inte blivit total. De har delat med sig av sin klokhet, gett mig goda lunchsamtal, skratt och vänskapens alla fröjder.

Ett varmt tack till Föreningen för Värmlandslitteratur som gav mig stipendium ur Bengt Axelssons fond för värmländsk kultur, vilket var till stor uppmuntran, och ett stort tack till Helge Ax:son Johnsons stiftelse, ur vilken jag fått ett generöst bidrag som varit till god hjälp under dessa sista nio månader, då jag visserligen fick ledigt men ingen lön.

Så ett tack till Västanå teater, vars arbete och berättande jag fått ta del av. Deras stora Selma Lagerlöf-projekt har varit oerhört stimulerande, gett mig nya infallsvinklar, har fördjupat min känsla för Selma Lagerlöfs verk och har därigenom stärkt mig till uthållighet i arbetet.

Att här tacka Henry vore att överskatta detta arbete och att underskatta hela det liv som jag har att tacka honom för. Jämfört med vad han betytt för mig i familjeliv, kyrkokamp, prästgärning och kärlekens delade glädje och sorg, är denna avhandling endast en bagatell. Mitt tack till Henry fyller ständigt mitt hjärta, men skulle, för att få plats här, utesluta annat innehåll i boken. Och så var det ju inte tänkt!

Det finns även andra män i mitt liv. De är nu alla döda, men från dem har jag tagit emot mycket av det som teologiskt burit och upptagit mig, och några av dem fick jag en djup vänskap med. Jag förundras ständigt över hur de, som var födda i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet, har möjliggjort för mig att in i 2000-talet få leva hoppfullt i mitt kvinnoliv som präst och teolog, mitt i den evangelieförkunnelse och kvinnokamp som ständigt måste till såväl i kyrka som i samhälle. Trots att de bar patriarkatets prägel fanns hos dem alla ett starkt emancipatoriskt drag, som gjorde att de kunde få befrielsens möjlighet att bana sig nya vägar genom samtidens förtryck. Med tacksamhet tänker jag därför på Gustaf Wingren, K.E. Løgstrup, Knud Hansen, Kaj Thaning, Albin Renström och Sven Hector!

Margareta Brandby-Cöster

Karlstad den 8 november 2001 ~

den dag då Nils Holgersson en gång för länge sedan återvände hem till Västra Vemmenhög och blev människa! Åtminstone om man får tro Selma Lagerlöf!

Förutsättningar

Det tar tid innan man upptäcker vilka frågor som är fruktbara och vilka frågor som leder in i återvändsgränder eller väcker nya frågor. Tidigt i mitt läsande av och om Selma Lagerlöf stötte jag på frågan om hon var kristen eller ej. Den frågan visade sig dels vara mer komplicerad än den verkade, dels leda vidare längs vägar som blev intressanta för mig att gå som teolog i Martin Luthers sällskap. Jag tar därför min utgångspunkt i denna fråga.

Var Selma Lagerlöf kristen? Ja, hon var kristen, säger en del och lyfter t.ex. fram hennes Kristuslegender.¹ Nej, hon var inte kristen, säger andra och menar att hon trots mycket kristligt tal inte uttrycker tron på Kristus som frälsaren.²

Var Selma Lagerlöf kristen? Det intressanta med en sådan fråga är inte bara att den skulle kunna ge anledning att syssla med den eventuella religiositeten hos Selma Lagerlöf. Det intressanta är också, och kanske i ännu högre grad, att frågan kan ge anledning att bearbeta problematiken kring vad som överhuvudtaget menas med att något är kristet eller religiöst, och hur man får syn på vad som är uttryck för kristen tro eller religiositet. Frågan om en människas religiositet visar sig därför snabbt vara en fråga som, om den ställs till eller av en teolog, leder till ett antal helt andra frågor, som bland annat har att göra med vad religion och kristen tro är, vad teologi är och vilka frågor en teolog kan svara på eller ställa.

Den amerikanske romersk-katolske teologen David Tracy (f. 1939), som analyserat teologens uppgifter i dagens samhälle, talar om teologi som ett samtal som alltid äger rum i ett offentligt sammanhang. Detta sammanhang är dock inte enhetligt utan består framför allt av tre områden, akademin, samhället och kyrkan. Så länge det teologiska samtalet förs i öppenhet gentemot dessa tre områden behåller teologin sin karaktär av offentlig angelägenhet, om inte förvandlas teologin till något privat, där teologen enbart talar in i en viss grupp eller ett visst sammanhang.³ För att teologin skall kunna fungera inom denna helhet krävs två storheter, dels en tolkning av traditionen, dels en tolkning av den samtida situationen.⁴ En liknande beskrivning av teologins uppgift gav här i Sverige på 50-talet Gustaf Wingren (1910-2000), när han talade om teologins dubbla fenomenologiska ansats.⁵ För Tracys del innebär detta bl.a. att den process som formar teologi och annat offentligt samtal kan betecknas som en analogical imagination. Det förutsätts en analogi mellan tradition och samhälle och det som fantasin åstadkommer, nämligen det aktuella teologiska bidraget. Varje nytt teologiskt bidrag kan bara vara nytt om det har ett samband med den tradition som det framgår ur, något som t.ex. Gustaf Wingren betecknar som växling och kontinuitet.⁶

I Selma Lagerlöfs författarskap menar jag att man kan se hennes berättelser som uttryck för en sådan analog fantasi. Det tycks föreligga en överensstämmelse mellan bärande drag i den lutherska livsförståelse, som ingår i hennes tradition och kultur, och hennes berättelser, och detta alldeles oavsett om hennes fantasi varit medvetet luthersk eller ej.

Denna positionsbestämning för teologins uppgift använder jag mig av för att inte fastna i frågan om Selma Lagerlöfs religiositet utan för att kunna sätta in denna fråga i en teologisk tolkningstradition.

Men - tillbaka till själva frågan ännu en gång: Var Selma Lagerlöf kristen? Jag har en stark känsla av att många tankar kring detta i vår kulturella miljö får den utformning de har på grund av att pietismen - speciellt 1800-talspietismen - under lång tid fått bestämma villkoren för vad som betraktas som kristen tro. Dock - inom enhetskulturen, när Selma Lagerlöf växte upp, frågade man inte så - dvs. om någon var kristen, religiös eller troende -i ett land där alla enligt lag skulle döpas inom åtta dagar, och där religionsfrihet inte fanns. I många olika sammanhang, kristliga och kulturella såväl som vetenskapliga, uttrycker man sig emellertid gärna som om kristendom är en enhetlig företeelse, sådan den framställs i pietismens gestalt och med pietismens språkbruk.

Kristen tro kan dock betyda många olika saker. Den kan yttra sig som den pietism och de väckelserörelser som växte fram under 1800-talet eller som dagens frikyrklighet som försöker återerövra begrepp som folklighet och öppenhet. Kristen tro kan vidare yttra sig som den lutherska kyrka som var en del av Selma Lagerlöfs barndom i Östra Ämtervik eller som dagens svenska kyrka i ett mångkulturellt samhälle. Selma Lagerlöf var själv under hela livet intresserad av de olika former av religiositet och andlighet som var aktuella i tiden, såsom t.ex. spiritism, teosofi och liberal teologi i anslutning till Viktor Rydberg och Theodore .⁷ Utifrån tidens frågor gav hon även uttryck för såväl präst- som kyrkokritik.

Selma Lagerlöf gav, i mycket av vad hon skrivit, uttryck för ett ord som skapar tillit, en tro som ser livet som givet och som låter livet tvinga människorna till goda gärningar samt ett synliggörande av eländets människor. I allt detta kan man känna igen starka drag av den lutherska tro som var Selma Lagerlöfs självklara bakgrund och som hon därför var en del av. Men också luthersk tro kan se ut på olika sätt, idag såväl som på Selma Lagerlöfs tid. Där fanns en luthersk ortodoxi, men där fanns också en frihetligare luthersk tro ur vilken t.ex. liberalteologin växte. Ser man nu till Selma Lagerlöfs religiösa rötter så beskrivs de innehållsligt sett ofta som ingenting - en traditionell bakgrund, en vänlig odogmatisk fromhet, en gammal folklig fromhet osv.⁸ Ja, Selma Lagerlöfs berättarjag talar t.ex. själv i Jerusalem om den gamla tron, vilket, även om det inte är menat att vara nedsättande, ändå är ett oprecist begrepp, som antyder något självklart, sant och riktigt, något som är värt att försvara men som inte blir specificerat.⁹

Den bakgrund som är Selma Lagerlöfs i teologiskt avseende är dock inte enbart präglad av ålderdom och ointressant traditionalism i största allmänhet.¹⁰ Den har ett teologiskt innehåll, är någonting, även om detta någonting är så självklart att man måste anstränga sig för att kunna blottlägga det och särskilja det från vad som tycks vara kulturklimatet i tiden. Först när man har tagit reda på vad detta någonting är och kan se vari det består, kan man förstå Selma Lagerlöfs förankring och kan uppfatta de uttryck som denna förankring tagit sig i hennes författarskap, medvetet eller omedvetet.

Problemet

UPPGIFT

Vad gäller Selma Lagerlöf och hennes författarskap kan man nog hävda att frågan om hon är kristen eller ej och de olika svaren på den frågan riskerar att förminska såväl hennes tankevärld som hennes författarskap.¹¹ Därför är det förmodligen klokast att röra sig bort från denna fråga, samtidigt som man kan undra: Hur kan man komma till så olika ståndpunkter vad gäller detta? Borde man inte av ett så stort författarskap och så många personliga vittnesbörd i form av brevmaterial etc., kunna utröna om Selma Lagerlöf verkligen var kristen? Ja, kanske är det inte så enkelt. För det handlar naturligtvis inte bara om vad hon själv säger, utan också om vem som bedömer hennes utsagor. Frågan om vem som har en tro eller ej och hur man skall se på denna tro eller brist på tro, har i hög grad att göra med sambandet mellan läsare och text och mellan det inre och yttre hos en människa, samtidigt som det också har att göra med hur det som kallas kristen tro eller religiositet, bedöms och värderas.

Det finns naturligtvis djupare skikt hos en författare än vad hans eller hennes medvetna utsagor kan uttrycka. Därför kan man ur ett författarskap utläsa sådant som inte ens författaren har gjort sig medveten om eller har skapat klarhet kring. Det genetiska sättet att utforska ett författarskap är därför inte alltid tillräckligt, ja, kanske i vissa fall inte ens nödvändigt. Däremot kan man som medskapande läsare få tag i skikt som inte alltid varit uppenbara för den skrivande författaren, men som finns i vederbörandes miljö eller livssammanhang och som därför också kommer till uttryck i en litterär produktion.¹²

Vidare - och framför allt: Det finns, som jag redan nämnt, stora skillnader i sättet att beskriva kristen tro. Det som för en framstår som kristen tro uppfattas av en annan som brist på tro, och det som av den ene uppfattas som varm religiositet uppfattas av den andre som egenrättfärdighet. Genom hela teologins historia kämpar uppfattningar med varandra om vad som är kristen tro, och tyngdpunkten ligger på olika ställen i olika tider. Trots detta talar man ofta om kristen tro och religiositet som om det var samma sak. På samma sätt talar man om kristen tro och kyrklighet som om även detta var samma sak. Teologiskt kan det dock finnas avgörande skillnader t.ex. mellan religiositet och kristen tro, liksom mellan kristen tro och kyrklighet.¹³ Därför måste man fastställa vad man menar när man talar om kristen tro, innan man definierar någon som kristen eller ej. Vidare måste man vara bekant med de olika betydelser som olika former för kristen tro eller religiositet kan ha, för att man skall kunna känna igen var och hur de uttrycks.¹⁴ Här föreligger en viktig uppgift för varje teolog i mötet med texter, strömningar i tiden och människor.

En författare kan mycket väl åsiktsmässigt vara upptagen av sin tids frågor kring t.ex. kristen tro, men samtidigt på ett djupgående och självklart sätt ge uttryck för något som aldrig kommer fram på resonemangsplanet därför att det ingår i arv, fostran och kultur på ett sådant sätt att det inte enkelt kan särskiljas som ett fenomen för sig.¹⁵

Varje författarskap, text eller förmedling av tankar bärs alltså av fördomar, som är givna och nödvändiga men inte alltid möjliga att gräva fram utan därför avsedda redskap. För att kunna ringa in och ge ett innehåll åt de fördomar eller den förförståelse som ligger i en självklar delaktighet i en trosuppfattning eller livsförståelse som man bär med sig, krävs en teologisk medvetenhet och bearbetning.¹⁶

Vad gäller Selma Lagerlöf menar jag att hon på ett genomgripande sätt, medvetet eller omedvetet, ger uttryck för bärande drag i en klassisk lutherdom som man teologiskt kan blottlägga i hennes författarskap. Detta är min huvudtes. Det får den dubbla följden att detta arbete egentligen mer kommer att handla om luthersk livsförståelse än om Selma Lagerlöfs författarskap, samtidigt som just detta författarskap utgör det som skall undersökas. De drag av luthersk livsförståelse som visar sig i Selma Lagerlöfs författarskap utesluter dock inte att andra livsåskådningsmässiga drag kan utläsas i berättandet. Selma Lagerlöf var intresserad av allt som rörde sig i tiden, inte minst trosfrågor och samhällsfrågor.¹⁷ Mycket av vad hon skrivit är också beställningsarbeten, berättelser och noveller till förmån för olika ideella ändamål. Man kan tänka sig att dessa arbeten uttrycker livsförståelser präglade av sina speciella inriktningar. Men i det som hon gör sig medveten om skymtar då och då hennes lutherska förankring. Hon skriver t.ex. till sin väninna Elise Malmros:

Jag kommer, ju längre jag lefver, allt mer till den slutsatsen att vi äro här på jorden för att lefva jordens lif, göra dess arbete och njuta dess fröjder för så vidt som de ej skada oss. Människor som vilja lefva jämt med himmelen för ögonen blifva ganska tråkiga för andra och väl äfven för sig själfva. Förstår du hvad jag menar när jag säger att jag tror att vi förbereda oss bättre för himmelen på våra hvardagar än på söndagen. Jag har ofta undrat på att jag hade så svårt för det abstrakt andliga, andliga böcker och föredrag och betraktelser och omöjligen kunde lefva ett sådant där asketlif som betraktar det mesta af det jordiska som ett ondt. Men som sagdt jag tror ej mer att detta är det rätta, vi skall tvärtom dyka djupt i det jordiska och omgestalta det. Ty det behöfver nog omgestaltas.¹⁸

Dessa reflektioner, nedtecknade i ett brev till en vän, uttrycker säkert något mycket väsentligt i den kristna tro som är Selma Lagerlöfs livsluft när hon växer upp och som präglar en del av förförståelsen till hennes diktning. Elise Malmros skriver också i en dagboksanteckning från 1895 att Selma Lagerlöf skall ha yttrat att liknelsen om punden är min egentliga religion, att anstränga sig, att använda sina gåvor, det är gudstjänst.¹⁹ I båda dessa notiser framträder något av grunden för den evangelisk-lutherska tron, sådan den framträdde i tiden, men också sådan den framträder i varje tid. Där finns också en kritisk udd mot sådan kristen tro som tar avstånd från det jordiska och konkreta och vänder sig till det som har med luftighet och renodlad andlighet att göra.²⁰ Det tycks alltså, som om Selma Lagerlöfs syn på livet och människan tränger djupt i det jordiska och handlar om att uppfatta allt mänskligt, upphöja det låga, upprätta det förtappade.²¹

Teologi och litteraturvetenskap

När en del av denna bok först gavs ut som en licentiatuppsats hösten 2000 upptäckte jag efter ett tag att den i bibliotekssammanhang på de flesta ställen hade klassificerats som litteraturvetenskap (G). Men jag är teolog, skrev min uppsats i ämnet religionsvetenskap och följaktligen borde boken ha klassificerats som teologi (C). När jag nu utvidgar min uppsats till en avhandling sker detta fortfarande inom ämnet religionsvetenskap, och det kan därför vara befogat att något kommentera skillnaden mellan en litteraturvetenskaplig och en teologisk undersökning, så som jag uppfattar det, och jag låter här teologi och religionsvetenskap vara liktydiga begrepp.

Litteraturvetenskapen arbetar huvudsakligen med att undersöka författarskap och texter. Det finns även litteraturvetenskapligt arbetande teologi som undersöker författarskap för att leta efter dess livsåskådningsmässiga särdrag eller för att söka efter livsfrågor i tiden (t.ex. Gustaf Aulén, Gösta Wrede och Bo Larsson).²² Vidare finns det teologiskt orienterad litteraturvetenskap som undersöker ett författarskap eller en litterär genre med livsåskådningsmässig relevans (t.ex. Gunnar D Hansson, Stina Hansson och Helene Blomqvist).²³

Detta utgör inte här det primära intresset. Istället arbetar jag i denna studie med ett antal teologiska frågeställningar, samlade kring karakteriseringen av luthersk livsförståelse, med avsikten att visa att Selma Lagerlöfs författarskap går att se som ett episkt uttryck för denna lutherska livsförståelse. I detta sammanhang berörs ett antal grundläggande teoretiska frågor som är knutna till relationen mellan luthersk livsförståelse och mytiskt-poetiskt språk, livsförståelsens episk-retoriska uttrycksform osv.

Jag gör inte anspråk på att heltäckande behandla Selma Lagerlöfs författarskap. Min avsikt är inte heller att gå i diskussion med litteraturvetarna på de litteraturvetenskapliga premisserna. Jag är inte själv litteraturvetare utan läser skönlitterära texter dels som teolog, dels som folk i allmänhet, t.ex. för att låta berättandet ge mig perspektiv på livet och verkligheten och för att få ta del av det i livet som också hör till min verklighet men som jag inte alltid kan uttrycka själv. När jag under arbetets gång ändå förhåller mig till litteraturvetenskapens analyser beror det på att de flesta av de litteraturvetare som arbetat med Selma Lagerlöfs texter på något sätt varit tvungna att förhålla sig till vad hon skrivit om eller givit uttryck för av tro och religion. Därigenom har jag från litteraturvetenskapen fått viktig och inspirerande kunskap.

Centrum i min undersökning är emellertid inte Selma Lagerlöfs egen livsförståelse eller hennes syn på författarskapet utan hennes berättande som uttryck för det som kan sägas utgöra konstitutiva drag i en luthersk livsförståelse och teologi. Om denna undersökning, - som en biprodukt – skulle kunna ge bidrag till litteraturvetenskapens arbete med Selma Lagerlöf, är det naturligtvis bra, på samma sätt som det för mig varit nödvändigt och värdefullt att arbeta med litteraturvetenskapens synpunkter på det som är min uppgift. Då kanske det skulle kunna ge uppslag för ett litteraturvetenskapligt arbete kring problemen med underströmmarnas och tankefigurernas betydelse för förståelse av ett författarskap. Men – återigen – min avsikt är att karakterisera konstitutiva drag i en luthersk teologi och visa hur de kan uttryckas episkt.

Utifrån rättfärdiggörelseläran genom tro som ett samlande uttryck för evangelisk luthersk tro kommer jag särskilt att uppmärksamma fyra centrala tankefigurer i denna lutherska kristendomsuppfattning: Ordets skapande av tro som tillit, tron på att Gud är skapare och har försyn om skapelsen, kallelseläran med tvåregementsläran, samt en eländets och korsets teologi som betonar Guds nedstigande till och delaktighet i det mänskliga.

Hur ter sig dessa lutherska tankefigurer till sitt innehåll och hur kommer de likt underströmmar till uttryck i Selma Lagerlöfs författarskap?²⁴

METOD

I artikeln Utkast till en heuristisk modell för idékritisk forskning i boken Teorier om framtiden ger Johan Asplund redskap som tycks mig användbara här. Asplund laborerar med begreppen tankefigurer och diskurs.²⁵ Han använder begreppet diskurs i ett idéhistoriskt sammanhang. Själv arbetar jag utifrån ett teologiskt sammanhang, men jag betraktar Selma Lagerlöfs författarskap som en diskurs i Asplunds mening, d.v.s. en genom tiden löpande framställning som kan analyseras som buren av eller uttryck för bestämda tankefigurer. Min avsikt är att visa att några bärande drag i luthersk teologi kan uppfattas som tankefigurer för Selma Lagerlöfs författarskap.

I sin bok Luther i Sverige. Svenska lutherbilder under tre sekler, använder sig Carl Axel Aurelius av det från Asplund hämtade begreppet tankefigurer. Aurelius använder begreppet tankefigur om sådana fundamentala och självklara mönster i en given kultur, vilka fungerar som redskap för människors tolkning av livet och orientering i tillvaron, mönster som ligger till grund även för livshållningen och för bestämda handlingsvägar. Att dessa mönster och redskap i så fall är såväl komplexa som tröga förefaller rimligt.²⁶ Aurelius betonar också, i anslutning till Hilding Pleijels arbeten, att katekesen ställt till förfogande det förråd, varur man hämtade sina ord och begrepp och föreställningar vid formulerandet av den religiösa livssynen.²⁷

När jag i denna studie vill visa hur några underströmmar av luthersk livsförståelse kommer till uttryck i Selma Lagerlöfs författarskap har jag funnit det fruktbart att använda en likartad teoretisk och metodisk förutsättning som den här antydda. Hos Aurelius handlar det emellertid om de tankefigurer som formar en medveten, explicit lutherbild. Jag avser istället att visa hur ett författarskap, utan att vara explicit lutherskt, trots detta - eller kanske på grund av detta - kan ses som uttryck för det som rimligen kan kallas lutherska tankefigurer. Det är alltså inte Selma Lagerlöfs bild av Luther eller luthersk teologi som är föremål för denna undersökning. Istället handlar det om att visa hur en luthersk teologi kan komma till uttryck i ett författarskap och kanske rent av kan sägas utgöra en osynlig men påverkande tankefigur eller underström där.

Johan Asplund betecknar sin arbetsmetod eller modell som heuristisk, dvs. en modell som redskap för att i ett visst sammanhang upptäcka tankar eller drag som kanske annars skulle förbli osynliga. I luthersk teologi finns motiv som man både inom kyrkan och inom lutherforskningen ständigt återkommit till och som därför bör kunna betraktas som konstitutiva. Hit hör synen på ordet och rättfärdiggörelsen genom tro, tron på skaparen och försynen, synen på kallelsen och arbetet samt tron på Jesu människoblivande och korsdöd som en tolkning av hela den kristna tron. Det är dessa bärande drag som jag har funnit vara fruktbara vid analysen av Selma Lagerlöfs författarskap.

I denna framställning får därför dessa drag i luthersk teologi bli de tankefigurer som bidrar till att tolka den diskurs som består av Selma Lagerlöfs författarskap. När Asplund beskriver sin modell understryker han emellertid att den inte går att betrakta som reduktionistisk.²⁸ Man kan alltså inte reducera en given diskurs till ett visst antal tankefigurer, lika litet som en eller flera tankefigurer ensamma kan forma en diskurs eller ett författarskap. Asplund skriver att diskursen överskrider tankefiguren. Det betyder således att även tankefigurer av annat slag, vilka överskrider de här aktuella lutherska tankefigurerna, samtidigt kan rymmas inom Selma Lagerlöfs diskurs. Detta innebär även att de tankefigurer som här får sammanfatta den helhet som utgörs av den evangelisk-lutherska tron visserligen är grundläggande, men inte heltäckande.

Luthersk kristendom som sådan överskrider alltså dessa lutherska tankefigurer. Luthersk teologi kan inte reduceras enbart till sambandet mellan ordet och tron, skapelsetron, kallelsesynen och korsteologin. Däremot kan man knappast tänka sig den evangelisk-lutherska tron med bortseende från dessa tankefigurer. De är alltså konstitutiva utan att vara allenarådande. Man kan förmodligen finna liknande tankefigurer i annan teologi och annan kristendomsuppfattning. Min utgångspunkt här är emellertid att dessa grundläggande motiv tillsammans kan uppfattas som karakteristiska för den med Selma Lagerlöf samtida lutherska teologin, såväl som med den lutherska teologi som överlever samtiden och är giltig i varje tid.

Den diskurs som analyseras i denna undersökning utgörs av Selma Lagerlöfs författarskap. De tankefigurer som här söks i diskursen kan förmodligen återfinnas också i en rad andra diskurser, som t.ex. i Svenska kyrkans gudstjänstordning, någon politisk rörelse eller sociallagstiftningen.

I Selma Lagerlöfs författarskap behandlas explicit sådana företeelser som väckelse, frikyrka, under och mirakler. De lutherska tankefigurer som jag här använder för att tolka författarskapet är svårare att få syn på, eftersom de hör till en självklar bas i ett av enhetskulturen och lutherdomen präglat samhälle som under 1800-talets senare hälft förändras radikalt genom bl.a. den framväxande demokratin samt folk- och väckelserörelserna.

Det ligger nära till hands att i varje tid av kraftig förändring explicit beskriva och ta ställning till sådana rörelser som kommer med något nytt och omdanande, medan den självklara och välkända bakgrunden eller grogrunden till allt detta däremot inte får samma ingående beskrivning, utan lämnas åt sitt öde, såvida den inte kommer att ingå som tydlig motpart i det nödvändiga uppror som hör tiden till.

Självklarheten som ofta förbisett fenomen i våra sociala, kulturella och samhälleliga sammanhang är därför en faktor som oupplösligt hör ihop med själva uppgiften här. Anders Nygren skriver:

Varje tid har något, som för den ter sig som självklart. Och detta är det, som djupast sätter sin prägel på tiden. När man vill angiva vad som är det karakteristiska för en viss tid, ligger det kanske eljest närmast till hands att peka på de tankar och uppfattningar, som under denna tid brutit sig mot varandra och kämpat om herraväldet. … Men vid sidan av dessa i ögonen fallande motsatser glömmer man blott alltför lätt, att det finns något som ännu djupare karakteriserar den ifrågavarande tiden, nämligen de självklara förutsättningar, på vilka hela tidsskedet bygger och som äro gemensamma för alla, för vänner och motståndare. Just därför att dessa förutsättningar te sig som självklara, bli de icke föremål för diskussion. … De gälla med det självklaras rätt, de äro som luften man inandas, atmosfären, i vilken man lever.²⁹

Som jag ser det, kan man beskriva en sådan självklar bakgrund för Selma Lagerlöfs författarskap med hjälp av de för lutherdomen konstitutiva tankefigurerna.³⁰ Om de kan visas vara rimliga tankefigurer under den diskurs som utgörs av Selma Lagerlöfs författarskap kan man med fog påstå att detta författarskap uttrycker en luthersk livsförståelse.

De lutherska tankefigurer jag använder mig av är intressanta därigenom att de i varje tid kan tolkas utifrån tidens speciella förutsättningar, samtidigt som de också kan kännas igen och användas i varje tid och inte är begränsade till en viss epok. När jag nedan preciserar tankefigurerna inför analysen av Selma Lagerlöfs författarskap, använder jag mig av den lutherbild som i allt väsentligt växte fram och fick sin utformning parallellt med Selma Lagerlöfs författarskap och under hennes livstid. Jag utgår ifrån att 1900-talets lutherforskning i stort ger en rimlig bild av luthersk teologi och att den i huvudsak överensstämmer med den lutherska självklarhet som präglar såväl Selma Lagerlöf som annan luthersk livsförståelse.

Trots att Selma Lagerlöfs författarskap är tillkommet under en period med viss tidshistorisk prägel, innebär det inte att hennes berättelser och böcker enbart är intressanta för den tiden. Därför är inte heller enbart den lutherska teologi som låg i tiden när hon skrev, intressant, utan de lutherska tankefigurerna i hennes författarskap kan undersökas också med hjälp av en senare tids lutherska teologer.

Jag kommer inte mer än vad som är nödvändigt för sammanhanget att diskutera Selma Lagerlöfs egen syn på religionen i allmänhet. Det är hennes berättande, sådant det föreligger för varje intresserad läsare, som jag teologiskt ägnar mig åt, även om hennes egna religiösa frågor ibland dyker upp och även om jag också tar upp till diskussion hur litteraturvetenskapen har behandlat dessa frågor.

När det gäller presentation av materialet använder jag mig av ganska många och långa citat, eftersom de kan ge underlag för att kunna ta ställning till min tolkning. Referaten och citaten hoppas jag skall ge något att relatera till vad gäller utblickar åt olika håll genom