Grekiska livstycken: Svenska kvinnors berättelser

By Kicki och Gunnar Lidén

37 berättelser av svenska kvinnor som flyttat från Sverige till ett liv i Grekland, ett land med mycket sol och långa stränder men också många tunga uppförsbackar och motvind. Berättelser om kärlek och hårt arbete för att få ett stycke liv att fungera. Författarna har utifrån intervjuer sammanställt och redigerat berättelserna. Illustrationer av Gunnar Lidén.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Mar 21, 2016
• ISBN: 9789175693392

Kicki och Gunnar Lidén

Kicki och Gunnar Lidén har sedan 2010 bott och arbetat i Grekland. Under många resor på grekiska fastlandet och på de större öarna har de lärt känna många svenska kvinnor som på olika vägar bosatt sig i Grekland. Möten och pratstunder har visat på en verklighet bakom de soliga fasaden som landet är mest känt för. Det är dessa samtal som ligger till grund för bokens berättelser. Kicki och Gunnar har under 6 år varit bosatta i Plaka, i centrala Athen, där det lokala folklivet blandas med turister från hela världen. Mer och mer har de små byarna långt ute på landet blivit platser dit de gärna återvänder för att komma nära det liv som inte går så fort och som inte förändras så snabbt.

Book preview

Rhodos

Förord

Denna bok vill vi tillägna Ingabritt Tomboulidou som under tjugo år levde i Naousa, nordväst om Thessaloniki. Hon arbetade som journalist och översättare. Ständigt utforskade hon sitt nya hemland och ville dela med sig av sina upptäckter för att göra Grekland begripligt och älskat såsom hon själv hade lärt sig förstå och älska både människor, natur och kultur. Ingabritt blev för oss en kär vän och guide in i grekiskt vardagsliv och traditioner.

Vi frågade henne om hon ville medverka i boken. Sjukdom gjorde dock att hon inte orkade, och hon avled i februari 2015, 60 år ung. Med maken Haris tillstånd publicerar vi några av Ingabritts texter om livet och kärleken till Grekland, möten med en ny kultur och tvåspråkighet.

Arbetet med Grekiska Livstycken har gett oss en ny och tydligare bild av Grekland. Vi önskar att boken kan öka förståelsen för olika kulturer och levnadssätt, och för hur det är att leva som invandrare. Vi tror att vi växer genom möten där vi kan känna igen oss och stärkas av andras berättelser om hur det kan vara att leva i ett annat land än Sverige.

Ett varmt tack till alla er som tackat ja till inbjudan och valt att medverka med era livstycken! Vi är tacksamma för alla samtal som vi fått ta del av under arbetet med boken. Intervjuerna har gått som vågor på havet, fram och åter, för att så småningom slå sig till ro mot kvällen. Berättelserna har stigit i land och kommit i hamn.

Athen i mars 2016

Kicki och Gunnar Lidén

Ulla Andreadis, Rhodos

ETT BEN I VARJE LAND

Cypernkrisen 1974 påverkade Grekland i hög grad. Mitt i turistsäsongen invaderade turkisk militär Cypern som till största delen bestod av greker. Starka krafter, inte minst inom den grekiska militärjuntan, genomförde en statskupp och ville göra Cypern till en del av Grekland. Motsättningarna blev stora och inbördeskriget var ett faktum. Den turkiska invasionen slutade i en delning av Cypern längs den FNövervakade Gröna Linjen som fortfarande idag delar ön.

Smälta in

Hela min mans släkt har alltid, som jag upplevt det, varit fantastiska mot mig. Mina minnen från de första åren på Rhodos är roliga och dråpliga. Fortfarande, fast min man, mina svärföräldrar och min svägerska inte längre finns med oss, så träffas släkten. Tyvärr så blir det mest på begravningar nu för tiden. Men nyligen träffades vi hemma hos mig och det kom fler än jag räknat med. Stämningen var hög, med mycket skratt och många roliga minnen som ventilerades.

Jag lärde känna mina blivande svärföräldrar ett par år innan jag gifte mig. Vi fick bra kontakt redan från början. Jag hjälpte dem när de var och besökte sonen som öppnat resebyrå i Stockholm. Vi hade då ingen aning om att vi skulle bli släkt med tiden.

De första åren var det många måsten, man skulle inte göra si utan så. Det var så mycket man inte fick göra i Grekland i slutet på 60-talet.

"Den kani, det passar sig inte", sa min svärmor ofta. Till exempel så skulle man ha nylonstrumpor på sig om man gick ut på eftermiddagen. Detta gällde även mitt i sommaren. Små barn skulle inte krypa på golvet, de blev sjuka då. Det var inte roligt att alltid ha barnen i knät. Jag lyckades ändra på detta till slut.

Det var mest svärmor som på ett fint sätt försökte få mig att smälta in, men jag tror också att hon var lite stolt över att jag var från Sverige och till slut accepterade hon mig som jag var och vad jag vet försvarade hon mig alltid. Eftersom min man har arbetat med skandinaviska turister sedan han var tonåring och även bott och studerat i Sverige några år, så hade han i regel inte några krav på hur jag skulle vara.

Cypernkrisen påverkade oss

Åren 1970 till 1974 bodde vi på Rhodos hela turistsäsongen, som var lång på den tiden. I början på 70-talet började säsongen ofta före Påsk och varade en bit in i november, om jag inte minns fel. Vintern 1973 hade man charterresor över julen.

Cypernkriget 1974 avgjorde var vi som familj kom att bosätta oss. Min man blev inkallad. Genom radion kallade man alla män att infinna sig till militärtjänst. Från början visste vi inte vart han blev placerad. Jag, våra två barn och en svensk barnflicka upplevde en hemsk tid av mörkläggning, stängd flygplats och hamn, dåligt med varor i affärerna. På TV visades bara hemska krigsreportage från Cypern. Jag tyckte det var säkrast för barnen att komma till trygga Sverige, så jag packade det viktigaste för att vi skulle kunna komma iväg.

Så äntligen öppnades flygplatsen och Svenska Ambassaden gick ut med att man fick stanna i Grekland på egen risk. Vi satt på flygplatsen och väntade på att få komma med ett flyg. Resebyråpersonalen hade fullt upp med att få iväg de turister som blivit kvar på ön. Jag kommer ännu ihåg strålkastarna som lyste upp natthimlen, spanande efter fiendeflyg.

Fram och tillbaka

Sedan 1971 hade vi en lägenhet i Stockholm, så det var inga problem med boendet. Vi hade tillbringat vintrarna i Sverige tidigare. Första tiden i Sverige levde jag i tron att vi snart skulle vara tillbaka på Rhodos, men tiden gick och jag var tvungen att börja arbeta. Som ung hade jag praktiserat i lekskola. Jag tyckte om att arbeta med barn, så därför sökte jag och fick arbete i en lekskola nära vår bostad. Min man som kommit till Sverige efter oss, åkte tillbaka till Rhodos när turistsäsongen startade igen. Jag och barnen blev kvar i Sverige. Våra barn började i skola och lekskola.

Mitt arbete passade familjen bra. Påsken och hela sommarlovet var vi på Rhodos, senare även på Kos. Min man som arbetade med turismen, kom till Sverige under vintern. Åren gick och vi levde så tills jag blev pensionär i Sverige.

Cypressen blev en gran

Familjen firade alla jular i Sverige utom 1973. Det året hade Vingresor gäster på Rhodos under julen. Vilken jul det blev! Svärfar köpte en skinka som var så stor att den inte gick in i ugnen. Vi köpte en stor sophink till saltlaken och sedan fick vi lämna skinkan till bagaren för gräddning. Jag gjorde bland annat leverpastej och rödkål. Jag bakade flera omgångar med pepparkakor. Hela kvarteret undrade vad det var. Min man kom hem med kompisar och pepparkakorna hade en strykande åtgång. Julgranen blev en cypress som vi satte i en parasollfot och hemmagjort julpynt prydde den stora… granen…

Svärföräldrarna kom ofta till oss i Sverige och firade jul. De älskade svensk julmat och många gånger var julbordet utökat med grekiska rätter. Nyåret blev mer grekiskt med kalkon. Påsken firades både svenskt och grekiskt. Det har aldrig varit något problem från någon sida att blanda kulturerna.

Båda våra barn har valt att bosätta sig i Grekland som vuxna och jag tror att barnen fått det bästa från båda ländernas kulturer.

Två hem

Sjukvården har absolut varit den största utmaningen. Jag har under sex månader vårdat min man på olika sjukhus och jag har suttit och sovit på hårda plaststolar. Eventuellt har det funnits en fåtölj att sitta i, någon gång en madrass på golvet. Jag har tvättat, matat, skött sår, bytt blöjor. Kort sagt gjort allt det som ett sjukvårdsbiträde gör i Sverige.

I Sverige säger man att man behöver vara frisk för att vara sjuk. Här ska man dessutom helst vara rik.

I dag är jag svensk pensionär och åker mellan Sverige, som fortfarande är hemma för mig, och Grekland som jag älskar med alla dess fel och brister.

Inger Askenfors, Rhodos

HEMMA DÄR HJÄRTAT ÄR

I slutet av 80-talet fanns ett stort behov av att lära sig mer om bättre matvanor och fysisk träning. Man ville må bra helt enkelt och det var dags att bryta med gamla vanor. Alla ville ju vara snygga till badsäsongen.

Charterresa

När jag första gången kom till Rhodos 1969, reste jag med en väninna på semester. Vi åkte till Medelhavet för att sola och bada och ha roligt. Det var nytt på den tiden att flyga charter till Grekland och vi var två tjugoåringar med stor aptit på livet.

Flera unga män mötte oss när vi började upptäcka Rhodos och de var väldigt intresserade av unga svenska kvinnor. En del såg oss nog som ett lätt byte och hade en ganska överlägsen stil. Men så stod han där, Giannis, och bjöd mig på en åktur i sin öppna sportbil. Han var lagkapten och en duktig spelare i öns bästa fotbollslag och han hade stor charm och utstrålning. Det är klart att jag blev attraherad av en sådan stilig man med ett stort och varmt hjärta.

Klippkort på flyget

Den sommaren blev fylld av resor mellan Stockholm och Rhodos. När jag på kort tid flög ner för fjärde gången skrattade mina vänner åt mig och undrade om jag hade klippkort på flyget! Under en av våra första bilturer tillsammans mötte vi en gammal man med sin åsna och två korgar fulla av apelsiner. Giannis stannade och frågade mannen om vi kunde få köpa några av hans frukter och bjöd honom 20 drachmer. Den gamle mannen välsignade oss med att fylla hela bilen med apelsiner och önskade oss trevlig resa.

Att resa omkring med Giannis innebar många fina och spännande upplevelser. Han arbetade på vattenverket och var samtidigt en känd och populär fotbollsspelare och jag fick lite stjärnglans över mig, jag också. Det var bara trevligt. Jag var nog den enda kvinnan som fick köra hans lilla sportbil. Körkort hade jag tagit i Sverige redan, just när jag hade fyllt 18 år. Jag blev bruden för en del rhodosbor, "gomena" och det var en tid med mycket skratt och trevligheter.

Giannis mor var en modern människa som rökte cigaretter, vilket inte riktigt passade för en hemmafru. Hon hade en ganska fri syn på kvinnor från Skandinavien och att vara utlänning var inget som jag behövde skämmas för.

Att vara fotbollsspelare på högre nivå innebär en stor risk för skador. Giannis fick problem med ett knä och han behövde opereras. Jag fick kontakt med läkare på Karolinska Sjukhuset i Stockholm och de lovade att fixa knäet men problemet var att Giannis inte hade någon sjukförsäkring som gällde i Sverige. Min pappa gick då i god för Giannis och han kunde opereras och blev frisk.

Rhodosbo

I maj 1970 flyttade jag till Rhodos och fick jobb i en affär i Gamla Stan i Rhodos stad. När jag tänker tillbaka på den första tiden, så minns jag det som ett stort och härligt äventyr. Rädsla fanns inte. Barfota hem genom Gamla Stan var en självklarhet och aldrig fanns tanken på att någon skulle hoppa på mig mitt i natten. Det var tryggt på Rhodos. Jag har alltid känt mig hemma där jag har hjärtat. Redan som tjugoåring vann Rhodos mitt hjärta och jag har alltsedan dess känt mig hemma här.

Jag fick två barn med Giannis. Vi bodde i staden, men efter några år byggde vi också ett fritidshus i Gennadi, en liten by söder om Lindos. Det var enkelt. Till en början hade vi ingen el. Det var tryggt och ingen låste dörren i Gennadi på den tiden.

Fotbollsfru

Att vara gift med en berömd fotbollsspelare var inte helt enkelt. Hans liv var fullt av träning och matcher, caféer och nattliv. Vi sågs sällan och jag blev alltmer ensam med våra döttrar. Giannis var inte som många andra män som ständigt ville ha koll på sin fruar, vart hon åker och vilka hon träffar. Så var inte Giannis. Han ifrågasatte inte mitt liv och han levde sitt liv. Med åren blev det för långt mellan oss och jag trivdes inte med att han var så mycket borta. Han var bra med barnen med såg dem för sällan. Jag hade ju körkort och fick arbete på Sunwing som receptionist. Mitt liv vidgades men det gjorde inte livet för Giannis.

När jag ville ta ut skilsmässa, satte sig Giannis helt emot förslaget. Han ville inte och sa att han skulle ändra sig. Han var ung och oerfaren och kär. Han trodde att man kunde styra och förändra den andre. Det var kanske en god önskan men mest av allt tomt prat. Giannis ville inte ändra på sin livsstil och jag stod där med en begäran om skilsmässa som han inte accepterade. Många kvinnor i Grekland skulle nog ha funnit sig i detta, men jag gjorde det inte.

Det hade kommit en ny lag i Sverige som innebar att man kunde begära svensk skilsmässa med en skilsmässoavgift. Jag upptäckte möjligheten och drev igenom separationen och betalade hela summan för att få det avklarat. När jag fick min skilsmässa från Sverige var lagen ännu fortfarande så i Grekland, att om den ena parten inte ville, så tog det 7 år innan allt var klart. Nu är det ändrat och går fortare.

Yrkesroller

Jag växlade mellan att arbeta på Sunwing och i en skoaffär och sedan turistinformation inne i Rhodos stad. Jag har aldrig varit rädd för att jobba och det har också gett mig inblick i vad människor frågar efter och vill betala för.

I slutet av 80-talet öppnade jag Rhodos första dietistinstitut tillsammans med min svägerska. Hon var gift med Giannis bror och det var inte alls enkelt att få bröderna att fatta meningen med vår nya verksamhet. Vi visste att alla ville vara snygga och i god form till badsäsongen och vi visste hur vi skulle sälja in konceptet. Problemet var bara att övertyga Giannis bror om att hans fru fick vara med på den här nya resan. Vad ville de här fruntimren egentligen?

Jag bjöd min svägerska och hennes man på middag och lyckades övertala honom om att det här var en seriös verksamhet. Vi skulle få utbildning i Athen och vi skulle ha helt nya träningsmaskiner och lära grekerna att få bättre kostvanor. Och vi skulle tjäna egna pengar! Det var inte helt lätt för de grekiska männen att se sina fruar stå på egna ben och inte behöva be om fickpengar. Men övertalningen gick bra och vi startade vår första mottagning i Rhodos. Det skulle sedan bli en till i norra Grekland.

Hus och trädgård

Idag är livet mycket lugnare. Jag har köpt en rulle konstgjord gräsmatta som jag ska lägga mellan några av mina planteringar. Allt som jag planterar måste ha mycket vatten och min riktiga gräsmatta ser inte ut att må så bra. Här är det olika kaktusar som överlever och mina rosépepparträd klarar sig fint. Jag gillar att planera min trädgård och mitt hus har jag ritat efter mina egna idéer om utsikt över havet och svalka inomhus. Jag ville ha ett hem där jag både kan trivas när jag är ensam och som fungerar när jag har många vänner på besök. Det finns de som tycker att jag är lite konstig som byggde ett hus långt från Rhodos stad, men jag uppskattar tystnaden och lugnet alltmer. Stjärnhimlen är fantastisk här, liksom den vida utsikten över havet.

Det går alldeles utmärkt att åka buss mellan Gennadi och Rhodos stad. Nu känner chaufförerna igen mig och de stannar nere vid min lilla grusväg fastän det inte finns någon hållplats där. Så är Grekland bra när man vågar bryta mot reglerna bara för att det behövs ibland.

Malena Block, Rhodos

HEMMA PÅ RHODOS

Jag har nästan bättre kontakt med de flesta av min mans familj än vad han har, eftersom min man alltid har varit väldigt noga med att hålla storfamiljen på avstånd och värna om vår lilla familj.

I Grekland kunde man inte bo

Ganska motvilligt flyttade jag till Grekland. Rhodos var resmålet för