Svart Bland Vita – En Berättelse

By Lawrence G. Taylor

Beskrivning

 

Svart Bland Vita––En Berättelse

Moby är en av flera karibiska människor som flyttade till Sverige i slutet av sextiotalet, och blev en del av den svarta diasporan. Han är ganska nöjd med sitt liv i en homogen svensk kultur med enstaka gnäll om små saker. Moby låtsas ignorera rasdiskriminering som riktas mot honom. Han känner sig frustrerad i samband med svensk förnekelse.

 

Moby vägrar dock att tro att hans klagomål ofta berott på hans fantasi.

 

Moby tycker om att dejta mer än en kvinna åt gången. Han har problem med långa engagemang i relationer. Han blir lätt uttråkad, vilket kan vara rädsla för engagemang eller ett personlighetsfel.

 

Moby har ett hopp om svart solidaritet, vilket sätts på prov när han stöter på en svart amerikan som är i trubbel och behöver hjälp. Är det önsketänkande eller kommer Moby att förbli trogen sitt hopp?

• Language: Svenska
• Publisher: Lawrence G. Taylor
• Release date: Aug 15, 2023
• ISBN: 9781520942315

Lawrence G. Taylor

I was born in Guyana, left there for the UK; worked and studied in London, before taking up residence in Sweden in autumn 1969. In the 70s, I tried my hand at writing fiction, mostly short stories, a four-act closet drama, a novella, and an unfinished novel. I spent two years nurturing the ambition to become an author of some repute. But the going was tough, with no financial security for the future. I shelved the idea of earning a living through writing and got a job as a hospital porter. Later, I got a BA (Eng. & Edu.). After a summer job at a psychiatric hospital, I decided to do a 4-term course for mental-health carers, Following that I completed the first of two stages of psychotherapy education and several short courses in cognitive therapy. After retirement, I did part-time mental health counselling work for several years. In February 2016, my debut book appeared: Strangers In Another Country, a collection of two short stories and two novellas, available in ebook and paperback. On 9th Dec. 2016, I published a novella, The Eternal Struggle: An Amorous Story. In March 2017, Two Girls in a Café, a short story appeared. Making Sense Of Past Time - a Novel available in paperback, and ebook format. Tell Me Who My Enemy Is - a four-act closet drama published this summer (2018). The Ballad of Calle and Maja - a short story published Nov 2018. Getting it Right, if Ever – Romance Novella was published 22nd Aug -19 Four Bittersweet Romances & A Four-Act Closet Drama was published 3rd Nov 2019. In 2020, I published a short story, Darker Than Blue --This Mortal Coil. MY BOOKS ARE UPDATED (Dec 2020). I have a Twitter account @lgt41 and a blog page: lgt41blog.wordpress.com. I’m a hobby photographer, and you can view several of my images at https://www.foap.com/community/profiles/lgt41 I sincerely hope you find my stories enjoyable, and a review of my books would be much appreciated. Lawrence G. Taylor

Book preview

Lawrence G. Taylor

Svart Bland Vita

En Berättelse

Impressum

©2023 Taylor, Lawrence G.

Originaltitel: Strangers in Another Country

Illustration: Misty Forest – 1, canva.com

Korrekturläsning: Pernilla Hj / Fiverr

Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige

Tryck: BoD – Books on Demand, Norderstedt, Tyskland

ISBN: 978-917-699-477-1

CITA

Jag är en främling i detta land.

men detta land är ingen främling i mig!

Jag är inte hemma i detta land

men detta land beter sig som hemma i mig!

––Gunnar Ekelöf, Non serviam*. Bonniers 1945

*"jag tjänar inte"

Sverige är ett bra land. Vi kan breda ut oss––

åtminstone i naturen utan att behöva trampa varandra på tårna.

Nästan bokstavligt. En avigsida är däremot kanske att det är glest mellan människorna.

Vi älskar avskildhet (vi är blyga, antar jag), hatar påträngande medmänniskor (personligt integritetsbehov) och är sedan förvånade över att folk i allmänhet inte bryr sig.

Vilket vi ändå oftast gör.

––Okänd

ÄLSKA ALLA,

LITTA PÅ NÅGRA FÅ,

HANDLA INTE FEL MOT NÅGON

––William Shakespeare

Stockholm, i början av 70-talet

En fredagskväll på sommaren efter bion promenerar jag i centrala Stockholm. I sinnet dyker filmen upp av och till. Filmen är Gissa vem som kommer på middag ?

Jag gillar filmen även om handlingen var enkel, en Hollywood förstås. En medelklassmiljö. En svart manlig läkare träffar en vit kvinna, de blir kära och kvinnan bjuder in mannen att träffa sina föräldrar. Resten av historien är för dig att upptäcka.

En hel del människor är ute på gatan. Jag har inga planer att tillbringa tiden, men jag tycker inte om att åka hem ensam en sådan kväll till mitt lilla boende utanför Sankt Eriksplan.

Ikväll är jag utan sällskap av en flickvän. Ingen av dem jag dejtar är ledig. 

Självklart har jag en del vänner––de flesta är främlingar som jag i denna huvudstad i det här nordiska landskapet.

Jag förväntar mig att de spelar poker eller vad som helst.

Några stjärnor dyker upp här och där, och ett parti långsamt rörliga moln från öst till väst. Det är inte långt till hösten. Känslan i luften är dock kylig.

Ett svagt ljud av musik hörs från ett hyreshus när jag strosar längs Drottningsgatan. Det får mig att vilja dansa. Att gå och dansa är nu uteslutet.

Därför att på fredagar och helger, går jag sällan och dansar. För trångt och för konkurrenskraftigt.

Onsdagar passar mig bättre när konkurrensen är mindre hård.

Dessutom är jag inte tillräckligt klädd för tillfället, jag har inte på mig min bruna manchesterkostym som köptes i Ströms butik på Kungsgatan, och bruna Ball skor från NK.

Diskoteken och danslokalerna jag går på är relativt anständiga och rättvisa, med krav på kostym och slips.

Damerna är artiga och tackar sällan nej till en inbjudan till dans.

Turen är emot mig när det gäller att få tillträde till ett eller två av de snygga diskoteken. Ibland nekades jag inträde.

Min bruna kostym och mitt artiga sätt har ofta misslyckats med att göra intryck.

De flesta av mina västindiska och afrikanska vänner har fått liknande behandling. Vi delar uppfattningen att det var rasdiskriminering.

Ibland tvivlar jag på att skylla på färgen på min hud. Därför att jag har sett några svarta amerikaner ta sig in på sådana exklusiva diskoklubbar.

Med mina svenska vänner på jobbet försökte jag att diskutera situationen. Deras åsikter var dock samstämda. Nämligen att det inte var en fråga om rasdiskriminering.

Vid närmare eftertanke kan det finnas någon sanning i att det inte har något med rasdiskriminering att göra. Jag hör ofta att min uppfattning om något sådant är ogiltig.

Så det är dags när jag kommer att hänvisa till saken på ett annat sätt.

I framtiden kommer ordet absurditet att beskriva offentliga förolämpningar och institutionella kränkningar mot mig. Du behöver inte kalla en spade för en spade. En förändring av uppfattningen.

Jag låter lusten att dansa dö. Mitt strövande fortsätter längs Kungsgatan bland många fotgängare, övervägande svenskar. Vissa av dem lägger märke till mig, medan andra ignorerar mig.

I en ständigt distraherad kultur ignorerar främlingar varandra i storstäder, vilket är förståeligt. Men i små samhällen gäller detsamma i Sverige.

Bland främlingar kan jag ibland bli självmedveten vilket tvingar mig att bli omedveten om min omgivning – och härma mångas sätt.

En flickvän påstår att det kan vara en mild social fobi. Hon tjänstgör på en psykiatrisk avdelning.

Jag tycker att det rör sig om blyghet. Inget att krångla till, menar jag, för det finns tillfällen då jag är fullt uppe i mig själv och långt ifrån ångestfylld.

Nu är en svart främling på väg i riktning mot mig.

Runt min ålder, skulle jag säga. Tjugofem. Han är ljusare i hyn och välbyggd i bröst