Isen under dina fötter

By Josephine Lys and Janna Eriksson

Evan McAlister, McAlister-klanens ledare, beordras av kung William av Skottland att gifta sig med en av döttrarna till McGregor-klanens ledare, i ett försök att sätta stopp för den osämja som rått mellan familjerna genom åren. Oförmögen att sky det oundvikliga försöker Evan förebygga problemen som detta förbund skapar inom hans egen klan. Men fienden är närmare än han tror.

Meg McGregor tänker inte acceptera kungens order utan vidare. Fast besluten att ta reda på om rykten om Evan McAlister är sanna smider hon en vansinnig plan som leder henne rakt in i rivalklanens slott under falsk identitet. Detta äventyrar inte bara hennes liv, utan också hennes hjärta.

"Isen under dina fötter" är den första boken i Josephine Lys populära Syskonen McGregor-trilogi.

• Language: Svenska
• Publisher: Word Audio Publishing
• Release date: Mar 7, 2023
• ISBN: 9789180540124

Book preview

Isen under dina fötter

Josephine Lys

Första delen i serien Syskonen McGregor

Översättning Elise Ljung

Copyright © Josephine Lys, 2022 & Word Audio Publishing Intl. AB, 2023

Originalets titel: El hielo bajo tus pies

Översättning: Elise Ljung

Omslag: Nune Martínez

ISBN: 978-91-8054-012-4

Utgiven av: Word Audio Publishing Intl. AB

www.wordaudio.se

[e-mail]

Kapitel 1

Skotska höglandet, 1180

Han gick under många namn: djävulen, dödsängeln, hämnarvreden, höglandets raseri, Skottlands demon. Det var talrika öknamn som inte klingade särskilt vackert i en ung bruds öron. Meg McGregor upprepade detta för sig själv otaliga gånger för att motivera sin dumdristiga plan. En plan som hade fört henne ända fram till portarna till slottet, den där monstruösa grå fästningen, McAlister-klanens fäste.

Hatet mellan klanerna McAlister och McGregor gick tillbaka flera århundraden, till tiden då en McGregor hade anklagats för att ha mördat sin fru, en McAlister. Sedan dess hade de kontinuerliga krigen mellan de två klanerna varit storslagna. Männen berättade historier fulla av blodiga strider och grymheter när de träffades, och de nya generationerna växte upp med berättelserna som med tiden blev så utsmyckade att de blev äkta legender.

Kung William av Skottland, utled på det bittra hatet mellan de två klanerna, beslutade att McAlister-klanens ledare, Evan McAlister, djävulen, skulle gifta sig med en av döttrarna till Dune McGregor, McGregor-klanens ledare. På så sätt skulle ett band knytas mellan de två klanerna och en gång för alla sätta stopp för den osämja som hade rått mellan klanerna genom åren. Det var bara fem månader kvar innan den tidsfrist som kungen hade infört skulle löpa ut.

Meg tänkte tillbaka på ångesten och ilskan hon hade känt när hennes far, Dune McGregor, hade berättat det för dem. Hon kände sin far så pass väl att hon visste att det hade krossat honom fullständigt. McGregor-klanens ledare, chefen för en stark och stolt klan, var en man som fruktades av sina fiender. Han var en rättvis ledare med häftigt temperament, men också en kärleksfull far. Vetskapen om att han var nödgad att överlämna en av sina två döttrar till sin fiende var svår att acceptera, fastän han visste att kungens order var oåterkallelig.

Det var därför som Meg hade tänkt ut en plan. Om hon var tvungen att gifta sig med djävulen själv ville hon veta vad hon gav sig in på. Fastän hon var Dune McGregors yngsta dotter skulle hon inte låta dem förstöra hennes äldre systers liv genom att gifta bort henne med ett sådant monster. Aili som var så mjuk och godhjärtad. Om det som ryktades om Evan McAlister var sant skulle hennes systers själ gå förlorad och hennes ömma hjärta krossas inom en vecka. Och det var hon inte redo för. Aili hade alltid offrat sig för alla andra. När deras mor dog antog hon i mycket ung ålder rollen som mor till Meg och frun i huset för resten av familjen och klanen. Hon hade tagit hand om deras far och äldre bror, Logan, och det hade varit en tung börda för en tolvårig flicka att axla.

Meg log vid tanken på sin syster. Aili hade hår svart som natten som föll över axlarna som en sidenkappa. Hennes ögonfärg påminde om ett rasande hav och hennes hy var porslinslik. Hon var vacker både på insidan och utsidan och hela klanen älskade och respekterade henne. Men viktigast av allt, hon var kär i den unge McPhee. Och Meg ville inte låta lyckan hos sin syster, som hon älskade av hela sin själ, tas ifrån henne på grund av två mäns stolthet.

Meg var bara två år yngre än Aili, men hon hade alltid varit familjens svarta får. Hon var envis, energisk och rebellisk av naturen och hade ärvt sin fars humör, något som hade försatt henne i fler problem än vad som förväntades av en ung dam. Hennes hår var rufsigt i oregerliga bronslockar som föll ner mot midjan. Lockarna gjorde henne galen och det var därför hon alltid hade håret uppsatt. Om det inte hade varit för att Aili alltid insisterade på att de var så väldigt vackra hade hon för länge sedan klippt av dem. Hon visste att det var systerkärlek för det fanns inget speciellt med hennes lockar. Megs ljusbruna ögon fick en gyllene nyans i solljuset och lyste upp varje gång hon log. Vanligtvis var det när hon fick en nyck som till och med skulle göra Dune McGregor orolig.

Hon hade fräknar slumpmässigt strödda över kinderna, vilket hon inte brydde sig så mycket om eftersom hon inte var fåfäng. Förutom så klart när hennes bror retade henne för det. Än idag när de kivades eller han kände för att gå henne på nerverna kallade han henne för fröken Fräken. Aili sa alltid att hon inte var medveten om sin egen skönhet. Då brukade Meg grimasera mot henne och ge henne en kram. Det var ju snällt av henne att i alla fall försöka få henne att inte känna sig som den fula ankungen i familjen.

Är du helt säker flicka lilla? frågade Adam McDuff.

Meg granskade mannen som hade följt henne hela vägen. Han var kusin till deras mor, som också hade varit en McDuff, och även om åren hade behandlat honom med en viss artighet kunde man se på ärren i ansiktet och på händerna att han var en man att räkna med. Hans farbrors fru hade varit en McAlister och hennes syster hade varit köksmästare för McAlister-klanen i många år.

När Meg bad sin far om tillåtelse att tillbringa några dagar med sin goda vän Evelyn McDuff gick Dune McGregor med på det och tänkte att det kunde vara bra för Meg att tillbringa lite tid ifrån klanen, speciellt nu efter kungens order. Det hade varit några svåra dagar för alla.

Men vad han inte visste var att detta besök bara var en ursäkt för att Meg skulle kunna sätta sin galna plan i verket.

Adam McDuff granskade Meg igen. Han kunde fortfarande inte lista ut hur hon hade lyckats dra in honom i den här röran. Han hade bestämt vägrat att hjälpa henne tills han, efter att hon hade jagat honom oavbrutet i två hela dagar, slutligen gav vika. Det var antingen det eller så skulle han döda henne, och han trodde inte att ledaren McGregor skulle tillåta ett sådant brott – hon var trots allt hans dotter.

Jag är säker, Adam svarade Meg med mer beslutsamhet än hon faktiskt kände.

McDuff log motvilligt. Han var tvungen att erkänna att flickan hade mod.

Låt oss gå igenom det en gång till sa McDuff och gjorde en gest med handen när han såg att Meg var på väg att protestera.

Okej svarade Meg och gjorde en grimas. Men jag förstår verkligen inte varför det ska vara nödvändigt. Jag tror nog att jag kan komma ihåg vad du har sagt. Jag är inte dum, McDuff.

Adam höjde ett ögonbryn och Meg log.

Jag är din brorsdotter, dotter till din bror Brian och hans fru, Edna McAlister började hon recitera. Din bror var familjens svarta får eftersom han bröt sig ur klanen, for iväg och bosatte sig i låglandet, vilket du aldrig förlåtit honom för. Det är därför du aldrig pratar om honom. För ett par månader sedan dök jag upp hemma hos dig och bad om din hjälp. Mina föräldrar har gått bort och jag har ingenstans att ta vägen. Så du bad din frus syster hjälpa dig hitta ett arbete åt mig på slottet, eftersom jag trots allt till hälften är en McAlister. Stämmer det? frågade Meg och tittade honom rakt i ögonen, utled på att upprepa samma historia om och om igen.

McDuff mötte hennes blick och nickade.

Ett enda misstag och jag skulle inte vilja vara i dina kläder lilla flicka. McAlister är ingen man skojar med sa McDuff allvarligt. Din far kommer att ha ihjäl mig om han någonsin får reda på det här och McAlister kommer lemlästa ... Adam McDuff harklade sig och svalde sina ord när han insåg vad han höll på att säga till flickan som betraktade honom med road min. För att sen ta livet av mig ändå avslutade han med ett besegrat ansiktsuttryck.

Allt kommer att gå bra. Om mindre än en månad är jag tillbaka och min far kommer inte att få reda på någonting.

Jag hoppas du har rätt för både din och min skull svarade McDuff. Du är på väg rakt in i lejonkulan. Och McAlister är ett riktigt farligt lejon.

Kapitel 2

Meg stirrade på grytan framför sig som om det var ett tvåhövdat monster. Hon hade hjälpt klanens medicinkvinna många gånger eftersom hon gillade kvinnan och hade en fallenhet för naturmedicin. Men matlagning var okänt territorium.

Tjejen, rör om i grytan om du vill att McAlister och resten av männen ska få något att stoppa i munnen ikväll. De har varit borta i två dagar och kommer komma tillbaka utsvultna.

Meg betraktade kvinnan som stirrade på henne. Hon hade bara känt henne i en halvtimme, men visste redan att hon skulle bli en svår nöt att knäcka. När de väl hade anlänt till fästningen eller slottet – det fulaste hon någonsin skådat (att jämna det med marken hade gjort mänskligheten en stor tjänst) – presenterade McDuff henne för Helen McAlister, hans avlidna frus syster. Helen synade henne från topp till tå och tittade sedan henne rakt i ögonen en bra stund. Meg gjorde allt för att stilla nerverna trots granskningen hon utsattes för, men kvinnans äcklade ansiktsuttryck och tungsmackande gjorde henne spänd. Början såg lovande ut om det hon ville var att tillbringa en tid i McAlister-helvetet.

McDuff pratade med sin frus syster, något som gjorde det mer än tydligt att deras relation inte var av det mest hjärtliga slaget. Men Helen gick med på att göra honom den här tjänsten om de, enligt hennes egna ord, därmed var kvitt. Därefter gick McDuff utan att vända sig om och lämnade Meg ensam med Helen, som befallde henne att följa med till köket.

Du börjar med att hjälpa mig i köket, tjejen, så får vi se vilka andra uppgifter du får. Laird McAlister har gett klartecken, så om du gör jobbet bra kommer allt att ordna sig. Du kommer bo här på slottet precis som jag gjort sedan jag blev änka för flera år sedan. Du får ett rum i den andra byggnaden, bredvid mitt.

Meg nickade åt allt och höll god min. Men hennes upphetsning över att det hela hade gått förvånansvärt lätt, och utan några misstankar, falnade när Helen placerade henne framför eldstaden, där en köttgryta höll på att tillagas och bredvid den något grönt och klibbigt som liknade slem.

Tjejen, rör om i grytan och häll i kannan som står på hyllan.

Meg ville inte framstå som petig, men det stod faktiskt två kannor på hyllan. Hon tittade på Helen igen för att fråga vilken, men kvinnan bara stirrade på henne med uppspärrade ögon och grymtade sedan till.

Är du tappad bakom en vagn, tjejen? För det har inte McDuff nämnt någonting om. Kom igen! skrek hon till slut och vände sig om för att fortsätta med sina sysslor. En äppelpaj såg det ut som.

Det fanns två saker som gjorde Meg fullständigt vansinnig. Det ena var om någon förolämpade hennes intelligens, det andra var att någon kallade henne för tjej. Hon knep ihop, det var nog klokt med tanke på omständigheterna. Men hon var tvungen att bita sig i tungan. Eftersom Helen uppenbarligen inte skulle hjälpa henne i frågan tog hon ner båda kannorna och luktade på dem i hopp om att lukten skulle vägleda henne. Båda stank av konstiga örter och kryddor. Hon tänkte inte förlora mer tid på att bestämma sig, så hon tömde den kanna som hon tyckte luktade lite bättre i grytan och ställde den andra på bordet till vänster om sig.

Dörren gick upp och ljudet fick henne att hoppa till. Det var inte alls bra, hon var alldeles för nervös. Och skulle hon tillbringa några dagar här och möta McAlister-klanens ledare var hon tvungen att lägga band på sig. En äldre man tittade nyfiket på henne innan han vände sig mot Helen som med händerna på höfterna tittade uppfordrande på honom.

Det var för väl att du kom. Hopkoket jag har förberett åt dig håller inte hela dagen. Du bör inte ta mer än en klunk. Jag har gjort det starkare än vanligt så att det ska verka ordentligt sa Helen och rynkade på näsan när hon var klar.

Men nu är jag här. Titta inte på mig så, kvinna. Gamle Donald roade mig med sina historier. Du vet hur han är.

Helen skakade ogillande på huvudet.

Jaja, men ta det nu, Gawen. Jag satte ju bägaren här någonstans ... sa hon och rynkade pannan i ett försök att komma ihåg. Ah, där är den sa hon och pekade på bägaren som Meg hade lämnat på bordet. Jag kan inte komma ihåg att jag satte den där fortsatte hon med en missnöjd min. Men strunt samma. Det viktiga nu är att du dricker det. Med dina symtom måste du se till att gödsla marken oftare.

Meg försökte slå bort Helens sista ord, för om hon hade förstått det hela rätt hade kvinnan förberett örtkoket åt denna Gawen för att hjälpa honom med sina tarmproblem. Hon svor inombords. Tänk om hon hade tagit fel kanna