Att kartlägga värdet av äldreomsorg

By Ulf Persson and Sara Olofsson

I takt med att andelen äldre i befolkningen blir större förväntas kostnaderna för äldreomsorgen att stiga. Samtidigt minskar andelen i förvärvsarbetande ålder i befolkningen, vilket medför en långsammare ökning av välfärdens intäkter. För att möta framtidens behov behöver därför äldreomsorgens arbetssätt förändras. Men vad värderar de äldre idag och vilken typ av omsorg kommer framtidens äldre att efterfråga?

I rapporten diskuteras metoder för att kartlägga individers preferenser för äldreomsorg med utgångspunkt i tidigare forskning. Vad kan äldreomsorgen lära från metoder som används inom andra områden? Och vad säger litteraturen om vad som ger mest värde i äldreomsorgen?

• Language: Svenska
• Publisher: SNS Förlag
• Release date: Oct 4, 2022
• ISBN: 9789188637888

Ulf Persson

Ulf Persson är professor och senior advisor vid Institutet för Hälso- och Sjukvårdsekonomi (IHE).

Book preview

1. Introduktion

KOSTNADERNA FÖR ÄLDREOMSORGEN förväntas öka i framtiden till följd av att andelen äldre i befolkningen blir större samtidigt som andelen i arbetsför ålder som förvärvsarbetar förväntas minska. Dessutom stiger kostnaderna inom hälso- och sjukvårdssektorn och omsorgssektorn, vilket delvis kan förklaras av produktivitetsproblem och löneutveckling inom tjänsteintensiva sektorer som äldreomsorg, hälso- och sjukvård och kultur. Dessa sektorer är personalintensiva, vilket gör det svårt att ersätta arbete med kapital och bibehålla kvaliteten. Lönerna inom tjänsteintensiva sektorer som äldreomsorg behöver följa löneutvecklingen i andra sektorer för att arbetskraften ska stanna kvar. Samtidigt går det inte att effektivisera tjänsteproduktion på samma sätt som industriproduktion. Investering i maskiner kan möjliggöra ökad produktion per timme, medan vård- och omsorgspersonalen inte kan ge omsorg till fler äldre per timme över en viss nivå. Om vård- och omsorgspersonalens löneutveckling ska följa övriga sektorers löneutveckling samtidigt som antalet äldre som får omsorg är oförändrat så innebär det strikt sett att produktiviteten minskar. Det medför att vård- och omsorgssektorns kostnader kommer att fortsätta öka, även om mängden vård och omsorg som produceras är konstant, den så kallade Baumoleffekten (Lindmark & Andersson 2018).

Deflesta är överens om att äldreomsorgen behöver bli effektivare för att kunna hantera kostnader och personalbehov i framtiden (Andersson 2014; Plesner 2020; Rapp 2021; Örtengren 2020). Äldreomsorgen är ett kommunalt ansvar och dess utformning och innehåll bestäms därför i stor utsträckning inom ramen för kommunernas budgetbeslut och konkurrerar således med övriga verksamheter inom kommunens ansvarsområde. Omkring en femtedel av kommunernas totala utgifter går till äldreomsorgen, vilket motsvarar 130 miljarder kronor 2020 eller cirka 3 procent av BNP (Socialstyrelsen 2022d). Kommunernas utgifter för grundskolan är ungefär lika stora, därefter följer utgifter för förskola och skolbarnomsorg samt utgifter för individer med funktionsnedsätting (figur 1). Andra större utgiftsposter för kommunen inkluderar infrastruktur och skydd, gymnasieskola, individ- och familjeomsorg samt kultur och fritid (Ekonomifakta 2022).

Omkring 80 000 personer inom äldreomsorgen bor i särskilt boende, och nästan dubbelt så många (omkring 150 000 personer) har hemtjänst. Kostnaden per person och år inom hemtjänst är cirka 300 000 kronor (2020 års priser) medan kostnaden per person och år inom särskilt boende uppgår till cirka 1 miljon kronor (2020 års priser), se figur 2 (Socialstyrelsen 2022d). Kommunerna har enligt socialtjänstlagen (2001:453, SoL) rätt att ta ut en egenavgift för personer inom äldreomsorg på upp till cirka 2000 kronor per månad och person (Socialstyrelsen 2022a). Det är SoL som reglerar äldreomsorgen, men lagen är allmänt hållen och kommunernas inflytande är förhållandevis stort (faktaruta 1). För att få äldreomsorg krävs ett biståndsbeslut av en handläggare inom kommunen, baserat på individens