De lönsamma: En bok om varför skolor slåss om elever

By Marcus Larsson

I Trelleborg får en friskola rabatt på hyran; kommunen betalar. I Ronneby ska lärarna skydda kommunens varumärke när de använder internet på fritiden. I Botkyrka riskerar kommunen att få betala 7,5 miljoner per år för tomma lokaler när en friskola ska få plats.

Det pratas mycket om friskolors vinster. Det pratas mycket om rätten att välja skola. Men vi pratar inte tillräckligt om skolmarknadens effekter för den svenska skolan som helhet. Den här boken handlar om det: om betygsinflation, varumärken, segregation, tystnadskultur och dokumentation. Onödiga grejer allihopa, men ofrånkomliga - så länge vi har en skolmarknad.

• Language: Svenska
• Publisher: Tankesmedjan Balans
• Release date: Jun 23, 2020
• ISBN: 9789151903866

Marcus Larsson

Marcus Larsson är lärare, fackligt aktiv och fd lokalpolitiker. Sedan 2017 driver han och Åsa Plesner tankesmedjan Balans, som bedriver folk- och opinionsbildning om välfärdens styrning och arbetsmiljö.

Book preview

Innehåll

Förord

Om mina källor

Tweeten som avslöjade ministerns tystnadsplikt

Friskolereformen – likvärdighet förr, nu och sedan

Den svenska skolan – en handelsplats

Internationella Engelska Skolan – en kommunal bidragstagare

Vinstdrivande skolor – konkurrent eller komplement?

Friskolereformens segregerande effekter

Varumärket – viktigare än verkligheten

Tystnadskultur

Marknadsskolan och betygsinflationen

Lärares och skolledares arbetsbelastning

Sammanfattning och diskussion

Slutord

Tack

Stötta tankesmedjan Balans

Förord

När jag i slutet av 2019 bestämde mig för att skriva den här boken hade debatten om friskolereformen och de vinstdrivande skolkoncernernas expansion precis börjat ta fart. Det gick inte en vecka utan att jag pratade med journalister som ville ha bakgrundsfakta till sina artiklar, och mina blogginlägg och debattartiklar om Internationella Engelska Skolans nyetableringar fick bra spridning på sociala medier.

Boken är nu färdig och det sista jag skriver är det här förordet. Samhällsdebatten har tagit en helt annan riktning sedan december 2019. Coronaviruset drar fram över världen och den politiska diskussionen handlar nästan enbart om hur stater bäst hanterar spridningen av viruset och konsekvenserna av en kraftigt bromsande ekonomi.

Det är för tidigt att dra slutsatser om hur den här krisen kommer att ändra på spelreglerna för den svenska välfärden och styrningen av vård, skola och omsorg. Några tecken kan dock skönjas på att vi står inför ett skifte i synen på vad som är ett samhälleligt ansvar och vad som är det privatas ansvar. Kanske kan man redan nu prata om det offentligas revansch.

Sverige har gått från att vara ett land där det offentliga i mångt och mycket haft monopol på välfärd till att vara ett land där konkurrens mellan det offentliga och det privata uppmuntras. Marknadsstyrningen har nu visat sig bristfällig när det gäller att rusta landets vård och äldreomsorg för det oväntade. Min förhoppning är att den här boken ska öka förståelsen för att även skolan påverkas av att kortsiktiga ekonomiska intressen får styra kommunernas planering och samtliga huvudmäns genomförande av verksamheten.

Marknadsstyrningens förespråkare har i för många år tilllåtits att styra debatten om friskolereformen – och fördelningen av resurser genom skolpeng – med det underförstådda argumentet att reglering av skolmarknaden skulle vara detsamma som socialism. Men faktum är att Sverige är det enda landet i världen som tillåter aktiebolagsdrivna skolor att göra vinst på offentliga medel.

Syftet med den här boken är inte att utmåla skolföretagens aktieägare som onda kapitalister, utan att berätta om hur skolan har förändrats sedan friskolereformens införande 1992. Boken riktar sig till alla som vill lära sig mer om hur marknadsstyrningen av skolan påverkar hela det svenska skolsystemet.

Själv är jag lärare, samtidigt som jag driver tankesmedjan Balans tillsammans med min kollega Åsa Plesner. Jag har jobbat i skolans värld i 18 år, jag har varit kommunpolitiskt aktiv för Miljöpartiet och jag har engagerat mig fackligt i Lärarförbundets styrelse i Kungälv. (Jag är inte längre medlem i Miljöpartiet.)

För drygt 10 år sedan skrev jag i egenskap av skolpolitiker en debattartikel i lokaltidningen om att friskolereformen inte hade lett till några negativa konsekvenser för den svenska skolan. Det var innan jag tvingades vara med om att lägga ner en kommunal grundskola och en kommunal gymnasieskola som konsekvens av marknadsstyrningen.

Den här boken är ett försök att berätta varför jag hade fel i den där artikeln. Marknadsstyrningen har gjort skolan dyrare och mer segregerad och den har påverkat lärares och rektorers arbete på sätt som inte gynnar någon annan än möjligen de som äger de aktiebolagsdrivna friskolorna.

Göteborg, maj 2020

Marcus Larsson

Om mina källor

Jag är inte någon professionell journalist eller forskare. Därför har jag avstått från att göra intervjuer med centrala personer och dra slutsatser av dessa, och från att använda mig av någon speciell vetenskaplig metod. Boken bygger till största delen på information jag samlat på mig när jag läst offentliga handlingar och artiklar, samt på mina egna erfarenheter som politiker, facklig förtroendeman, lärare och utredare på tankesmedjan Balans.

Sifferhänvisningar finns i den löpande texten. På www.tankesmedjanbalans.se/kallordelonsamma hittar du en lista med länkar till de dokument som hör till respektive siffra. Här kommer jag även att lägga upp kompletterande källhänvisningar samt eventuella rättelser.

Jag har gjort mitt bästa för att styrka påståenden och fakta med källor, men troligen har jag inte lyckats fullt ut med det. Om något känns konstigt i texten eller om du undrar över någon källa som inte styrks i notsystemet, hör av dig till mig på [e-mail] och berätta det.

Tweeten som avslöjade

ministerns tystnadsplikt

I mitten av oktober 2019 uppstod plötsligt febril aktivitet på Twitter. Utbildningsminister Anna Ekström hade kritiserat friskolejätten AcadeMedia som råkat publicera en lite för ärlig jobbannons där de sökte någon som skulle bearbeta vårdnadshavarna under hela resan – från beskedet att man väntar barn till att barnet börjar gymnasiet. Centerpartiets partiledare Annie Lööf högg direkt.

Det hela hade börjat med att jag twittrat ett klipp ur Acade-Medias jobbannons. Tweeten spreds som en löpeld och någon pingade in utbildningsministern som skrev några egna tweets om saken. Det tog inte mer än en kvart innan Lööf kommenterade utbildningsministerns tweet och frågade Ekström hur den lirar med punkt 9 i januariavtalet. Efter det var cirkusen igång, med intensiva diskussioner på sociala medier och artiklar i de större tidningarna.

Regeringen har nämligen lovat Centerpartiet och Liberalerna att inte arbeta vidare med förslag om vinstförbud eller andra förslag med syftet att införa vinstbegränsningar för privata aktörer i välfärden. Citatet är en del av januariöverenskommelsen som sätter riktlinjerna för vilka frågor Centerpartiet och Liberalerna kan tolerera att regeringspartierna driver under mandatperioden. Annie Lööf tyckte att Anna Ekström gick för långt när hon twittrade om Acade-Medias jobbannons och dessutom länkade till en ett och ett halvt år gammal debattartikel mot marknadsskolan med titeln Återskapa skolan – utan skadlig nyliberal logik¹.

Friskolereformen genomfördes 1992 utan att någon egentlig utredning gjordes om vilka konsekvenser förändringen skulle få för det svenska skolsystemet. I en rapport från OECD som gavs ut redan 1992 och som Mattias Samuelsson, skolpolitisk utredare på lo, letat fram ur arkiven, riktas mycket skarp kritik mot regeringen Bildts planer på att konkurrensutsätta den svenska skolan. I ett blogginlägg om rapporten skriver Samuelsson att Bildt-regeringens förslag grundar sig på marknadsprinciper och utifrån det uppfattar OECD att den linje regeringen slår in på är ett brott med den likvärdighetsprincip som varit det centrala för organisering, styrning och finansiering av det svenska skolsystemet².

Att tillåta andra huvudmän än kommunerna att driva offentligt finansierade skolor var en del av den anpassning till näringslivets styrsystem som gjordes under tidigt nittiotal, och som kommit att få samlingsnamnet New Public Management (NPM).

Tillsammans med Åsa Plesner, min kollega i tankesmedjan Balans, har jag skrivit boken De effektiva som dels beskriver den stora tilltro politiker har till effektiviseringar inom välfärden, och dels hur dessa krav på effektivisering ofta mörkas i budget. Eftersom politiker inte har berättat för väljarna att de ställer de här effektiviseringskraven har inte frågan varit uppe för diskussion i det offentliga samtalet. Jag tror att vår bok De effektiva har bidragit till att skapa debatt om huruvida det är rimligt eller inte att kräva årliga effektiviseringar av välfärden.

Effektiviseringskraven är en av NPM-styrningens huvudingredienser. Avreglering av välfärden är en annan. Tanken var att om skolan avreglerades och konkurrensutsattes skulle samma effektiviseringsvinster göras inom skolväsendet som bevisligen har gjorts i tillverkningsindustrin.

De förändringar av skolans – och hela välfärdens – styrning som gjordes under tidigt nittiotal var av mycket omfattande karaktär. Kommunpolitiker började i högre utsträckning kräva årliga effektiviseringar av skolan när de lade budget och gick över från att styra genom regler till att styra genom