Arbetsmarknadscoaching

By Karin Tenelius

Boken är ett verktyg för den som arbetar individuellt eller i grupp med människor i olika jobbsökningssituationer, men även för den som i andra sammanhang har som uppgift att stötta andra i deras utveckling.

• Language: Svenska
• Publisher: TUFFleadershiptraining
• Release date: Feb 11, 2021
• ISBN: 9789198628401

Karin Tenelius

I början av nittiotalet utarbetade Karin Tenelius en coachingmetodik som sätter fokus på det förhållningssätt en människa har – något som visade sig vara avgörande för om personen fick ett arbete eller inte. Tusentals jobbsökande i arbetsmarknadsprogram runt om i Sverige har blivit coachade av Karin Tenelius i denna metodik, förutom arbetsmarknadscoacher, arbetsförmedlare och karriärcoacher.Varje människa som vill ut på arbetsmarknaden är kapabel att själv ta ansvar för sitt jobbsökningsprojekt. Med respekt, empati, lyhördhet och rak kommunikation kan cachen stödja den jobbsökande till ett nytt arbetet.

Book preview

www.tuffledarskapstraning.se

FÖRORD

Människor har mycket mer kapacitet än de använder. Människor har själva ansvar för att skaffa ett jobb.

Människor klarar av konstruktiv kritik, även om den svider – faktum är att de till och med blir styrkta av den.

Det är några av Karin Tenelius utgångspunkter för den arbetsmarknadscoaching hon beskriver i sin bok. För mig känns det som det enda rätta förhållningssättet. Att det ens ska behöva påpekas visar vilken kris det arbetslösa Sverige befinner sig i.

Den offermentalitet som – med myndigheternas goda hjälp har spridit sig bland många arbetslösa måste brytas. Det har smugit sig in ett förhållningssätt att det är okej att tycka synd om arbetslösa (och om sig själv som arbetslös), att det är okej att arbetslösa ger upp och kräver att staten ska fixa jobb, att det är okej att leva på bidrag år ut och år in. Det tycks okej att slänga ut statens pengar på ineffektiva åtgärder, att skicka in resurser i ett system som egentligen borde reformeras från början till slut. På något sätt har begreppet arbetslös blivit lika med hjälplös – och det tänkandet genomsyrar hela samhället.

Nej, det är hög tid att förändra vårt synsätt. Att framgångsrikt söka jobb handlar mycket mindre om jobbsökarkurser än om den arbetslöses inställning och förhållningssätt. Något som Karin Tenelius förtjänstfullt pekar på i sin bok. Det gäller att vända det idag ofta passiviserade förhållningssättet till ett där den arbetslöse själv tar ansvar för sin situation, och där han eller hon inser och använder sin egen potential. Klurigt, menar många och jag med dem. Enkelt, menar Karin Tenelius. Förhållningssätt, skriver hon, kan man förändra snabbt. Om bara personen vill.

Och det är där coachens krut ska läggas – på att få den arbetslöse att själv vilja lösa sin egen situation. För det kan ingen annan göra.

Enkelt vet jag inte, men det Karin Tenelius beskriver är i grunden självklart. Det är självklart att coachen inte ska skaffa ett jobb åt den arbetslöse, utan att coachens jobb är att väcka den lusten och kompetensen hos den arbetslöse, som sedan gör hela jobbet själv. Coaching är att frigöra kraften hos en annan person att åstadkomma sitt önskade resultat, skriver Karin Tenelius. Det handlar om att lyssna och att fråga – något vi alla alltid kan bli bättre på.

Karin Tenelius skriver också att coaching handlar om att tala till människors storhet – inte till deras litenhet. Och att det handlar om att våga tala klarspråk, för att ingen arbetslös mår bättre av att daltas med. Tvärtom kan tuff och konstruktiv kritik resultera i underverk.

Karin Tenelius bjuder på en hel del käftsmällar i sin bok. Att effektivt coacha arbetslösa innebär många gånger att man först måste ta en dust med sig själv, sina egna föreställningar och ambitioner. Det finns mängder av fallgropar på vägen till effektiv coaching, och boken bjuder på tuff träning i självinsikt för den coach som är beredd att jobba med sig själv.

Ett av de kanske allra viktigaste råden från Karin Tenelius är att vi alla borde utgå från vår livsuppgift när vi söker jobb. Att bygga sitt arbete på det man verkligen brinner för är den enda långsiktigt hållbara utgångspunkten, och ökar också engagemanget i processen och därmed slutresultatet. De som säger att arbetslösa inte har råd att unna sig lyxen att leta efter jobb de brinner för har för evigt fel. Sök smalt, men sök rätt, menar Karin Tenelius.

För de coacher som vill bidra till att vi tar oss från ett samhälle där någon annan fixar jobb åt arbetslösa till att gjuta mod i de arbetslösa och hjälpa dem att se sin egen potential är Karin Tenelius bok ett måste.

Mia Odabas, ekonomijournalist, moderator

BAKGRUND

Under det tidiga 90-talets lågkonjunktur strömmade uppsagda och arbetssökande människor ut på arbetsmarknaden. På den tiden fanns inte omställningsbranschen med sina rekryteringsföretag, och Arbetsmarknadsverket stod handfallna inför denna enorma mängd människor som vällde in på arbetsförmedlingarna.

Jag arbetade då som utbildningskonsult, framför allt med service och marknadsföring. Som många andra konsulter blev jag anlitad i jobbsökningsaktiviteter som upprättades av olika aktörer. Det var där uppdragen fanns. Företeelsen coaching hade jag kommit i kontakt med via amerikanska konsulter och utbildningsföretag, men det var inget som användes i Sverige ännu.

Dessa år träffade jag flera tusen människor i olika stödprogram för arbetssökande, vissa under en längre period på upp till 16 veckor, andra under kortare punktinsatser. Det var såväl akademiker och tjänstemän som folk med lägre utbildning som inte haft så kvalificerade jobb. Jag mötte ungdomar och jag mötte äldre. Jag mötte nya svenskar, norrlänningar, skåningar, smålänningar och storstadsbor från Stockholm och Göteborg. Hela Sverige var mitt arbetsfält de här åren.

Efter en tid gjorde jag en viktig iakttagelse: Det som var avgörande för om människor fick arbete eller inte hade nästan ingenting med deras faktiska kvalifikationer att göra Det som var avgörande för resultatet var deras förhållningssätt, deras inställning, deras syn på olika saker. Denna iakttagelse fick mig att börja arbeta på ett helt annat sätt.

Istället för att tala om jobbsökningsprojekt, hur man skriver CV, intervjuteknik osv, utvecklade jag ett sätt att prata med människor om deras förhållningssätt till att få arbete. Samtalen syftade till att ge människor tillfälle att byta förhållningssätt från ett ogynnsamt till ett gynnsamt. Det här visade sig vara en otroligt effektiv coachingmetod för att stötta människor i att få jobb.

Sedan tog arbetslösheten slut, nästan från den ena dagen till den andra. Det fanns inte längre någon efterfrågan på stöttning och coaching av arbetssökande. Det var då jag vände mig mot näringslivet. Där upptäckte jag att mina tankegångar och min metodik kring ogynnsamma förhållningssätt gick att applicera också på chefernas ledarskap, och med extremt bra resultat som följd. Men det är en annan historia.

Efter några års högkonjunktur brast bubblan och återigen vällde uppsagda ut på arbetsmarknaden. Den här gången fanns det både omställningsprogram och karriärrådgivare hos en mängd privata aktörer, vid sidan om myndigheternas utbud. Arbetsmarknadscoaching blev en eftertraktad kunskap, och jag blev anlitad av många aktörer på omställningsmarknaden och tränade flera hundra coacher i min metodik. Ungefär samtidigt började jag träna arbetsförmedlare på Arbetsmarknadsverket i öppna program. När jag nu lärde ut det jag själv jobbat med några år tidigare, slog det mig igen hur mycket användbart som fanns i metodiken och den blev oerhört uppskattad av dem som arbetade med uppsagda, vilsna människor. För många coacher och karriärrådgivare var det precis det verktyg de behövde för att bemöta människor på ett värdigt sätt, samtidigt som de effektivt kunde hjälpa dem att lösa den egna situationen.

I stort sett alla som arbetar inom det här området håller med om att det är människors inställning som är avgörande, men det är inte många som agerar i linje med den utgångspunkten. Tanken bakom den här boken är att fler ska kunna göra det.

Jag vet att människor som coachas med den här metoden får ett respektfullt bemötande och förutsättningar att själva lösa sin situation och få den tillvaro de önskar sig – både känslomässigt och ekonomiskt – och min förhoppning är att den här boken ska bli användbar för alla som arbetar med att stötta människor.

Karin Tenelius

MINA VÄRDERINGAR OCH MIN GRUNDSYN

För att kunna ge en arbetssökande tillfälle att byta från ogynnsamt förhållningssätt till ett gynnsamt måste man kunna vara rak, kunna tala klarspråk. För att coachingen samtidigt ska upplevas som stärkande och därmed omsättas i praktisk handling måste den vila på följande värderingar:

Människor har mycket mer kapacitet än de använder, människor är kapabla och kompetenta, vilket visar sig i en omgivning och miljö där denna kapacitet tas i anspråk.

När människor ser sig som ansvariga för hur deras liv ser ut har de mycket bättre förutsättningar att få det som de vill ha det.

Människor har rätt att välja hur de vill leva och agera, med alla de konsekvenser som följer av det.

Människor vill känna att de gör nytta. Ingen vill vara beroende av bidrag.

Människor bör bemötas med respekt, empati, lyhördhet och rak kommunikation.

Det är fullt möjligt med påtagliga genombrott, eller skiften, i livet.

De resultat en person får i alla områden av livet är en funktion av vem han eller hon är, dvs personens förhållningssätt.

Skiften orsakas av att man ändrar förhållningssätt.

Jag är medveten om att min coachingmetodik inte alltid är helt självklar enligt gängse normer. Ibland har det uppfattats som att det jag lär ut är för rationellt, att metodiken är ett uttryck för en kallhamrad människosyn utan empati. Denna kritik har aldrig kommit från dem jag coachar! Den har kommit från andra personer, många gånger personer som arbetar med människor i stödjande syfte.

Det går inte att coacha efter denna coachingmetodik om man inte har empati och bemöter den man coachar med respektfullhet, så kritiken jag ibland möter gör mig lite förbryllad. När jag funderar över orsakerna tror jag att det i vår kultur är ovanligt med ärlighet och klarspråk. Man förknippar ärlig feedback med att vara taskig, man tror inte att andra kan ta klarspråk. Empati eller medkännande blandas ihop med att tycka synd om, ömka, vilket anses som det rätta att göra när människor har det svårt. Om man då inte ömkar, trots att personen har det svårt, utan empatiskt lyssnar till en person som i sin situation inte nödvändigtvis behöver ses som hjälplös, upplevs det av vissa som fel bemötande, som alltför hårt. Min erfarenhet är att vi i vår kultur är väldigt dåliga på att se möjligheterna och storheten hos varandra när det är svåra tider.

Jag hoppas att denna metodik inte ska uppfattas som kallhamrad eller oempatisk, när den tvärtom bygger på de värderingar och den grundsyn som jag redovisat ovan.

VÄRDET AV ARBETSMARKNADSCOACHING

På traditionellt rådgivande områden, t ex inom arbetsmarknad eller socialarbete, kan coaching innebära en mer påtaglig förändring än traditionella metoder och ge en bestående effekt för dem som söker råd eller hjälp.

Traditionella arbetsmarknadsåtgärder utgår ofta ifrån att det är kunskap som saknas hos individen. Därför erbjuder man omskolning, kompetenshöjande aktiviteter och komplettering av kunskap. Eftersom den utgångspunkten inte är avgörande för om personen får arbete eller inte, blir det ofta en ineffektiv metod där resultaten är kortsiktiga och inte hållbara. Forskare har också belagt att många av åtgärdsprogrammen är ineffektiva eller rent av kontraproduktiva.¹

Jag menar att det är själva problemformuleringen om kompetensbrist som är fel. Det avgörande för om en individ får arbete eller inte är hur individen förhåller sig till sina möjligheter på arbetsmarknaden, hur individen ser på sin egen kompetens, uppfattar arbetsgivare, ser på arbete över huvud taget och huruvida individen anser sig ha någonting att erbjuda eller om han/hon räknar med att få ett jobb genom någons välgörenhet.

Människors förhållningssätt till sina egna hinder spelar också en stor roll. De flesta människor har bestämt sig för att de är antingen för gamla för arbetsmarknaden eller för unga, att de har för mycket utbildning eller för lite, att de har för många barn i låg ålder och så vidare. De har enligt sig själva fel bakgrund. Vilket hinder det än handlar om, är individen helt blockerad av sitt hinder, och detta trots att arbetsgivaren inte är det. Livssituationer, erfarenheter och åldrar ser olika ut för olika människor, och det är hinder som inte går att göra något åt. Nyckeln är istället att skifta förhållningssätt till sitt hinder.

Alla de här förhållningssätten till olika saker avgör vilka odds man har på arbetsmarknaden. Vad det handlar om är därför att bryta upp och ifrågasätta dessa förhållningssätt och föreställningar för att kunna se nya möjligheter och få nya infallsvinklar på sätt att