Mitt hjärtas röst

By Elizabeth Blomgren Algotsson

Tankar o funderingar om livet i stort o smått.

Om lyckan att få leva omgiven av kärleksfulla människor, att ha familjen nära.

Om turen att ha en mamma av bästa sort o saknaden av en älskad pappa.

Att vara så innerligt nöjd över sin plats på jorden att man sällan vill lämna den för andra storslagna äventyr.

Att få vara både mamma, dotter, älskad o syster.

Och en förebild för alla de små jag lär känna.

Allt detta är en ynnest, i en värld som kantas av alldeles för mycket fart, fläkt o stress.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Dec 19, 2021
• ISBN: 9789180273879

Elizabeth Blomgren Algotsson

Elizabeth Blomgren Algotsson. Född 1978 o uppvuxen i den lilla byn Dannike utanför Borås. Där doppade hon som liten tårna i vattnet om våren, där lekte hon ständigt bland skogsstigar o urskog, o där tillbringade hon mycket tid till brevskrivande o diktskriverier redan som väldigt ung. Under gymnasiet träffade hon mannen i sitt liv o tidigt fick de sina tre pojkar tillsammans. Som vuxen flyttade hon åter till barndomens by. Där upptäckte hon på nytt stigar o skogsgläntor. Med en vuxens ögon o hand i hand med sina egna små. Att vara hemma med familjen är vad hon gillar allra mest. På fritiden ägnar hon sig åt skriverier o fotografering. Detta kombinerat med det arbete hon har i skolans värld.

Book preview

TILL MAMMA

med all min kärlek o tacksamhet.

Från sagostunder o skogspromenader.

Till vuxen vänskap o starka band.

Genom eld o vatten.

När livet leker, likväl när det kommer ledsna o svåra dagar.

Finns du alltid nära, alltid till hands.

Känd över vida oceaner för din godhet.

Fångar mig när jag faller, gläds när det går bra.

Ett stenkast bort närhelst jag behöver en kram, sällskap,

goda råd eller bara en slät kopp kaffe.

Den allra bästa, snällaste o starkaste människa jag vet.

Min trygga hamn, vår fina mormor o svärmor.

Som en vän sa när vi träffades som vuxna,

vi hade det minsta huset när vi växte upp o ändå rymde det flest ungar.

Eller som min man brukar säga,

en sån där människa man bara träffar en gång i livet.

Jag älskar dig.

Med sommaryster liten femåring

sitter jag på stenbumling.

Efter dopp nyss i junisjö.

Hon är klädd efter eget tycke

i rosaglittrande kjoltyg,

o ett dussintal egenpärlade halsband.

Med smittande skrattgropar

o ett småbarns gränslösa fantasi i sitt språk.

På halvt förståeligt barnavis,

berättar hon om sinnespulver o älvstoft.

Plötsligt blir vi sittandes saligt still.

Tysta.

Drömmande blickar hon ut över ytan

med liten bukett i sin hand.

Emellanåt vickandes med tårna.

Sneglandes mot sin lilla mjuka kaninkompis.

Med ett slugt, smittande leende därtill,

bryts tystnaden av ett

-Moster, du är bra tycker jag.

Då susar vinden stilla.

Det prasslar