Ursäkta, hur dags går jorden under?: miljöfrågor för oss som hellre blundar

By Peter X. Eriksson

Klimatförändringar, växande sopberg, giftiga utsläpp och djurarter som försvinner. Vad håller egentligen på att hända med vår planet? Kommer växthuseffekten att göra så att isen blir den dyraste råvaran i en gin & tonic? Och om vi nu inte ärver jorden av våra föräldrar utan lånar den av våra barn, hur mycket kommer ungarna att kräva av oss i straffränta?

Den här boken är till för alla som vill veta mer om vår miljö men gärna slipper pekpinnar och deppiga domedagsscenarion. På ett enkelt och underhållande sätt tar den upp vilka problemen är, hur de uppstått och hur vi ska bära oss åt för att ta itu med dem. Den innehåller även en snabbgenomgång i ekologi för de som hellre hänger på krogen än i skogen, berättar varför måndagsmorgnar är ett av de största hoten mot vår miljö, ger praktiska miljötips för lata och visar att det går att rädda världen utan att gå i kloster.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Apr 6, 2021
• ISBN: 9789179690311

Peter X. Eriksson

Peter X. Eriksson är författare, frilansskribent och tjänsteförättande slökapten. Han trivs väldigt bra vid sitt skrivbord och har där skrivit manus, sketcher, krönikor, artiklar, noveller, rysare och mycket annat. Han är oerhört lat men har på något mirakulöst sätt ändå orkat ge ut böcker som På Y-fronten intet nytt, Ursäkta, hur dags går jorden under? och Handbok för pojkvänner.

Book preview

Omslag.jpg

.

Ursäkta, hur dags går jorden under?

miljöfrågor för oss som hellre blundar

av

Peter X. Eriksson

.

© Peter X. Eriksson 2021

Förlag: BoD – Books on Demand, Stockholm, Sverige

ISBN: 978-91-7969-031-1

1

Vad tusan håller på att hända med vår planet?

"Kan du förklara klimatförändringarna på ett enkelt sätt och utan att ge mig ångest?" undrade plötsligt tjejen jag stod och pratade med på festen.

Är det bara jag, eller har världen blivit en smula mer miljöintresserad på sistone? Jag får många frågor när jag är på fest. Bland de vanligaste är: Är du medveten om att det där är ditt sjunde glas tequila? eller Var det du som limmade fast katten i taket? Frågor om den globala uppvärmningen brukar det däremot vara tunt med. På den tiden jag jobbade aktivt med miljöfrågor kunde jag tömma ett rum på rekordtid bara genom att berätta vad jag gjorde. Men inte den här gången.

Efter att ha varit lika död som grungen och den hopvikbara plastcykeln verkar miljön ha gjort comeback som samtalsämne. Och vilken comeback sen. Miljöfrågan är så het att den i princip går att använda som alternativ energikälla. Meteorologerna har blivit våra nya gurus som pedagogiskt berättar exakt hur blöta om fötterna vi kommer att bli i framtiden. Al Gore, som många tidigare ansåg vara världens tråkigaste människa, ses nu nästan som en rockstjärna och belönades med en Oscar för sin diabildsvisning En obekväm sanning. Cyklar och lågenergilampor ska rädda oss från en katastrofal framtid à la Mad Max. Dokusåpabimbos och rattfulla kändisar har knuffats undan från kvällstidningslöpsedlarna av klimatchocken, och det går knappt ens att läsa en porrtidning längre utan att få en massa tips på hur man minskar sina koldioxidutsläpp. Vad hände?

Att miljömedvetenheten snabbt vuxit sig stor förbryllar mig mindre än att den gjort det just nu. Att den här planeten har problem är inget nytt. Jag såg min första diabildsvisning om orkaner, torka och översvämmade städer 1995. Klimatförändringarna var ingen nyhet då heller. FN:s klimatpanel IPCC släppte en larmrapport om den globala uppvärmningen det året också utan att det gick några större mediala svallvågor över jorden. Förutom justerade siffror och prognoser samt något säkrare antaganden är det samma problem, samma konsekvenser och samma lösningar man pratar om nu som på 90-talet.

Kanske har det att göra med vårt behov av konkreta bevis. Vi har hört många gånger förr att miljön är i fara och att vi måste ändra vår livsstil, men när vi tittat ut genom fönstret har ju världen sett ut att må bara fint. Miljöproblemen ger sällan några omedelbara effekter. Häller man ut lite gammal lacknafta i slasken så ramlar inte talgoxarna på bakgården ned döda en kvart senare. Orsak och verkan är kopplade till stora, komplexa och långsamma system där man ofta pratar i tidsperspektiv om flera hundra år. Osexigare samhällsfråga får man leta efter. Inte konstigt att arbetslöshet, räntehöjningar, underbemannade dagis och andra frågor som faktiskt ställer till med problem just den här veckan snor åt sig all vår uppmärksamhet.

Min personliga gissning om varför vi vaknat till just nu är det skumma vädret. Årstiderna fick plötsligt fnatt. Det gick att sitta på uteserveringarna i kortärmat den tiden på året när man egentligen brukar kura ihop i soffan med en filt och en kopp hett te. Ville man tillbringa sin vintersemester i fjällen var det bara att packa med vattenskidorna. De där komplexa och långsamma sammanhangen var plötsligt här och rörde om i vårt nu.

Ett annat skäl till varför den här frågan fått så brett genomslag är att så många olika grupper engagerat sig offentligt. I vanliga fall brukar det bara vara några dammiga forskare och skäggiga miljömuppar som bekymrat lägger pannorna i veck, men nu talar även politiker, näringslivstoppar och kändisar om miljön. Ju fler som tar upp frågan desto svårare blir det att blunda för att läget är både allvarligt och brådskande.

Samtidigt har jag hört miljövänner utbrista i både Äntligen! och Ånej… över den här klimathypen. Beroende på hur pessimistisk respektive optimistisk man är kan man se den här trenden på två olika sätt.

Vill man vara cynisk kan man se det som en upphaussad mediatrend som är på god väg att tjata hål i huvudet på oss. Att vi kommer att ledsna på att ständigt höra om klimat, klimat, klimat vart vi än vänder oss. För mycket nyttigt och präktigt på en gång kan få vem som helst att gå helt i baklås.

Jag kan själv känna så ibland när viktiga frågor slår över i entonigt mässande. Som till exempel trenden att äta rätt. Självklart är jag för att man ska äta lagom och nyttigt. Vem vill inte leva längre, friskare och smalare? Men det spelar ingen roll hur goda intentionerna är – när jag utsätts för en överdos av förnuftighet blir jag kärringen mot strömmen. Det har funnits stunder när jag känt att om jag hör fullkorn, glykemiskt index eller utan tillsatt socker en enda gång till så låser jag banne mig in mig i källaren och trycker i mig ett kilo smördoppad marsipan på ren trots.

Det andra sättet är att se det här som vändpunkten. Att när historieböckerna skrivs i framtiden så kommer de att beskriva den här perioden som den då vi lärde oss av våra misstag och började leva på ett sätt som garanterar att jorden är en lika underbar plats att leva på om hundra eller tusen år som den är idag.

Jag tror på det senare. Visst ser vi en trend just nu, men det är mer än så. Det engagemang vi ser omkring oss kommer från hjärtat, och sånt står över alla modevindar i längden. Men jag tror också på det för att framtiden inte är något man drabbas av – man skapar den. Bestämmer vi oss för att det här är då det vänder, och fullföljer vårt beslut – då blir det också så.

Det första man behöver för förändring är kunskap. Idag har vi gott om den varan. Det andra man behöver är lösningar och visioner. Även om miljöfrågorna vid första anblicken mest tycks handla om enorma problem och domedagsscenarion så finns det minst en lösning för varje problem. Vi står inte inför en hopplös situation.

Jag fick ju frågan Kan du förklara klimatförändringarna på ett enkelt sätt och utan att ge mig ångest? och lovade tjejen på festen att besvara den så gott det går. (Angående de andra frågorna: Nej, jag hade ingenting med katten att göra, och det här är faktiskt mitt åttonde glas tequila!)

Att förklara klimatförändringarna är inte så svårt. Att göra det utan att folk deppar ihop kan vara aningens tuffare. Inte minst för att global uppvärmning trots allt bara är ett av många miljöproblem. Tyvärr kommer jag att berätta om fler. Jag tänker heller inte hymla om att en del av dem är ganska allvarliga. Det vore lika oärligt som att gömma någons räkningar så att hen ska tro att hen har bra ekonomi. Men skippa ångesten – de enda som får ut något vettigt av den är tillverkarna av antidepressiva läkemedel. Jag tror att ångest kommer ur att vi ser för många problem och för få lösningar, så fokusera istället på allt som går att göra.

Ingen av lösningarna går heller ut på att vi måste återvända till häst och vagn. Den gamla myten om att miljövänligt tänkande bara går ut på förbud, vurmande för skalbaggar och att gå tillbaka till att leka med kottar borde ha självdött vid det här laget. Vi ska inte ta ett steg bakåt utan fortsätta framåt, fast i en ny riktning. Dessutom ger även hästar utsläpp – jag har trampat i dem flera gånger. Och vet ni hur svårt det är att montera en katalysator på en hingst?

Nej, istället är många av de här lösningarna roliga, gör att vi tjänar pengar och får oss att må bättre. Det svåraste vi står inför är förmodligen att tänka nytt, men det har vi gjort många gånger förr. Nyfikenhet, ambition och en vilja att få det bättre har genom historien fått oss att lämna grottlivet för civilisationen, skippa lantbruk för att göra karriär och hänga på lattehak och dumpa stenkakan för mp3-filen. Nu står vi inför att göra vår värld till en miljövänlig plats både för oss själva och de generationer som kommer efter oss, och varför skulle vi inte lyckas med det när vi har lyckats med så mycket annat?

1.jpg

2

Bästa planeten i stan

Jorden - så funkar den

Jag älskar verkligen det här stället. Jorden är den bästa planeten som finns. Klart mycket bättre än till exempel Venus, som med sin koldioxidatmosfär har en växthuseffekt som drar upp yttemperaturen till 400 grader. Försök åka puckelpist på sportlovet där. Eller starta en vingård på gasjätten Jupiters yta av flytande väte.

Nej, tacka vet jag jorden. Här finns choklad, parmesanost, riojaviner, sandstränder, regnbågar, ljumma kvällsbrisar och sköldpaddor. Och då har jag inte ens räknat med vattnet, det av ozonlagret UV-filtrerade solljuset och den syrerika atmosfären som gör att jag kan leva för att njuta av alla de här sakerna. Hur kan man inte falla pladask för den här planeten?

Nu har den ju inte alltid varit en så här trevlig plats. Faktum är att det har tagit sin tid att utveckla allt det här underbara som vi tar för givet.

På 1600-talet kom en biskop, efter att ha studerat Bibeln och räknat på fingrarna, fram till att jorden skapades klockan 09.00 på morgonen den 23 oktober år 4004 f.Kr. Lite senare justerade forskarna den siffran till 4 500 000 000 f.Kr., och att det snarare rörde sig om lunchtid.

Nu är ju 4,5 miljarder år en rätt så häftig siffra som få av oss riktigt kan sätta i relation till något. Därför har jag räknat om jordens historia till något lättfattligare – en resa mellan Stockholm och Luleå. För er med lika usla geografikunskaper som undertecknad är det en sträcka som med lite god vilja kan avrundas till 100 mil (bilvägen).

Vi börjar alltså i huvudstaden, det vill säga för 4,5 miljarder år sen, då moln av gas och stoft komprimerades och avkyldes till den planet vi har kommit att kalla vårt hem. Den första tiden var det här ett hemskt ställe – ett brinnande inferno av smälta bergarter och giftiga gaser