Mina Absolut BÄSTA Drama Manuskript För Teater & Film

By J. T. Sjöberg

Det feministiska Anima-Animus, det starkt romantikdoftande En Doft Ur Eden, svartsjukedramat Siglinde eller varför inte ett slags medeltida drama förflyttat till en nutida kontorsmiljö i dramat Nos-tal-gi-a, så finns alla känslors beröringspunkter där i läsningen. Även tankar och känslor kring girighet som i dramat Kredit i kilskrift, burleskt komiska tankar kring hur vardaglig ytlig konversation kan gestalta sig i dramat I väntans korridor eller hur hat och maktlystenhet kan leda till den yttersta konsekvensen i form av krig och dödande i det tunga dramat Kung Leo eller tankar kring just döden som i det smått sagobetonade poetiska dramaverket I Morfeus Smekning-Ett Drömspel, kan få ett bidrag från dessa dramaverks förmedlade handlingar och textstoft.
Boken Mina Absolut BÄSTA Drama Manuskript För Teater & Film har allt i sina manuskript med dialoger och monologer skrivna i fri prosa, orimmad versbundenhet (blankvers) samt även rimmad versbundenhet.
Intresset för manuskripten har varit stort både inom och utanför Sverige, men då fullständig ekonomisk finansiering ändå inte tillkommit för uppsättning till teaterpjäs eller till filmproduktion, väljer författaren att istället därför publicera dessa hans bästa drama manuskript i bokform så att de ändå kan komma till glädje för läsare.

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jul 16, 2019
• ISBN: 9789178514731

J. T. Sjöberg

J. T. Sjöberg började på allvar sitt skrivande i början på 1990-talet och då med skrivandet av bokmanus men koncentrerade sig allt mer på att skriva manus för teater och film. Efter filmkurs arbetade han som scripta åt välkänd filmregissör och professionellt filmteam i filmprojekt för att lära sig mer om filmproduktion. Han arbetade även under en tid som scenarbetare på Manhattan i New York för att därigenom lära sig mer om scenkonsten och kringarbetet vid underhållnings- och teaterproduktion. Han har också arbetat inom konsten med måleri, foto och grafik.

Book preview

Innehållsförteckning

Förord

Anima-Animus

Kredit i kilskrift

Siglinde

Nos-tal-gi-a

Kung Leo

I Morfeus Smekning-Ett Drömspel

I väntans korridor

En Doft Ur Eden (filmmanus)

Förord

Ordet drama, [från grekiska ordet dran, handla, agera till ord], är diktverk i dialogform som avses uppföras som ett skådespel eller enbart läsas genom en berättelse eller läsdrama.

Det västerländska dramat utvecklades i antikens Grekland och spred sig vidare inom Europa. Det finns två typer av drama: tragedier och komedier, vilka båda i sin tur kan vara fakta (faktabaserade, ur verkligheten) eller fiktion (påhittat, skapat ur fantasin).

Manuskript, [av latin manus scriptum, skrivet med hand], är en nedskriven text för hand eller på annat sätt som är menat som dramatext för teater, film eller som exempelvis i föredrag i annat syfte.

Denna bok är en sammanställning av mina absolut bästa dramamanuskript för teater och film, vilka samtliga skapats som fiktion men vars tillblivelse ofta skapats utifrån någon faktahändelse ur min vardag och levnad. Skrivandet har med andra ord under hela mitt liv betytt och betyder väldigt mycket. Skrivandet har alltid varit och är som en utloppsventil en samtalspartner genom att mycket fått komma till uttryck genom det skrivna ordet som annars kan vara svårt att verbalt kunna uttrycka och definiera i ens vardag. Detta för att det finns så många nyanser och tolkningar i det verbala språket som därför gör sig mer rättvist i sitt uttryck genom dramamanuskriptens talande dialoger och monologer. För att förklara något närmre kommer jag därför göra en kort beskrivning som presentation av vart och ett av denna boks samtliga ingående dramamanuskript.

Anima-Animus, är ett feministiskt relationsdrama skapat kring de förvecklingar som kan uppstå om man låter olika könsrollskaraktärer enligt C. G. Jungs "Anima-Animus konfronteras i ett triangeldrama. Men dramat handlar också om att få bli accepterad som den enskilt unika individ vi alla är och vill vara utan att behöva ändra oss för att passa in i en normal" norm efter omgivningens tyckande och önskemål.

Inget annat manuskript jag skrivit har väckt en och samma förvånade fråga från de många kvinnor som läst detta manus såsom regissörer, lektörer, förläggare med flera: Hur har du som man kunnat skriva ett så feministiskt manuskript?!. Då har jag i princip gett samma svar att man som manusförfattare måste ingående androgynanalysera varje enskild talande roll i manuset genom att själv därför också gå in i och bli till den person man skriver om och återger i manuset. Med hjälp av artikelläst fakta ur feministiska artiklar med mera och efter att mycket lyssnat på feministiska kvinnor kan man skapa sig en tankeställning i sig själv även som heterosexuell man och inlevelsefullt, både sympatiskt och empatiskt, därmed också förstå hur det måste kännas och upplevas vara en kvinna i olika situationer i den skrivna texten. Dock kan man inte översätta detta tänkande rakt av till verkligheten då det därmed också hade krävts sinne för tankeläsande för att helt förstå en kvinna i verkliga livet för så lättlästa är vi inte som individer. I manuset blir det därför jag som manusförfattare som skapar verkligheten! Något bättre svar på frågan om hur jag kunnat skriva detta manus kan jag inte ge…

Kredit i kilskrift, oavsett kvaliteten på ett dramamanuskript blir det till syvende och sist, bortsett från ideellt projekt, den ekonomiska finansieringen som blir avgörande om det ska sättas upp som teaterpjäs eller bli till film. Denna finansiering styrs därför av finansiärerna, det vill säga de som har hand om pengarna. När denna insikt blir mer och mer påtaglig kommer tankarna kring hur det kan förhålla sig så? Hur kan pengar vara så dominerat avgörande ifall pjäsen ska sättas upp eller filmen skapas i de fall då det inte handlar om entusiastiska ideella krafter som driver projektet? Ekonomisk lönsamhet, är svaret på frågan! Det blev till ett krav att hela projektet ekonomiskt måste kunna bära sig för att tillfredsställa de ekonomiska finansiärerna. Uttryckt i den riktningen fick jag av en amerikans agent i New York, USA, efter att jag till honom överlämnat ett av mina manus översatt med orden: Du kan läsa det så du får en uppfattning om vad du tycker om det?, varvid han spände ögonen i mig och svarade bestämt: Jag skiter fullständigt i om ditt manus är bra eller dåligt, bara det ger mig en rejäl slant från en potentiell köpare!!.

Men hur hade det hela kunna bli så gällande pengars styrning inom kulturen och samhället i övrigt för den delen? Någonstans måste det hela börjat?

I boken Uppfinningar (skriven av Peter James & Nick Thorpe, Bonnier Alba, 1997), fann man att centrum för ekonomin, bankerna/bankväsendet började i Mesopotamien under 1000-talet f. Kr. då de prostituerade i de babyloniska templen gjorde sig så stora förtjänster så de via tempeltjänstemän började låna ut sina vinster mot ränta till olika projekt som krävde ekonomisk finansiering. Lånefinansieringen, bankväsendet och ekonomiska finansieringar som krävde avkastning och lönsamhet såg dagens ljus. Tanken att ekonomiskt satsa på olika projekt för att i gengäld göra sig än mer ekonomiska vinster hade fötts.

Kredit i kilskrift är som dramamanuskript en påhittad historia om hur människans svagheter i form av girighet, högmod, avund, hat och arrogans görs till gestalten som en banktjänsteman på den tiden.

Siglinde, det sägs att man kan göra allt för kärleken, men kan man göra allt även om kärleken är omöjlig såsom i en stark kärlek mellan syskon?

I svartsjukedramat Siglinde blir hennes kärlek till brodern Angus så stark att hon till och med ingår en pakt med Hin Onde för att kunna vinna tillbaka sin brors kärlek som istället övergått till den sköna Dagghilde.

Detta 1700-tals drama utspelar sig i högadelns boningar i det dåvarande Preussen.

Nos-tal-gi-a, är ett DV8-drama (från engelskans deviate, avvika) och kom till efter att jag läst en artikel som uttryckte att man i vår tid inte kunde skriva drama på det sätt som gjordes under William Shakespeares tid på 1500- och 1600-talet.

Givetvis pratade inte människorna i sin helhet på det sätt som dialoger och monologer är uppbyggda kring i drama från den tiden, utan är en bunden eller obunden versform uttryckt på ett mer poetiskt sätt men hämtade från den vardagliga prosan. Det handlade om att skapa underhållning för publiken för att på så sätt för en stund få dem att glömma sin många gånger miserabla vardag i en tid med pest, fattigdom och elände som ständiga inslag.

Bortsett från den dåtida eländiga vardagen så även om miljöerna ändrats väsentligt från Shakespeares tid till nutid, kan man ändå i en nutida miljö, inspirerad av nutida vardagens prosa, på samma sätt skapa en bunden eller obunden versform i dialog och monolog. Därför uppstod tanken hos mig att skriva ett sådant drama och tankens kraft ledde via pennans rörelse till dramat Nos-tal-gi-a: ett medeltida drama förflyttat till en nutida kontorsmiljö!

Kung Leo, är det absolut tyngsta av alla mina dramaverk och är skrivet såsom en medeltida tragedi med hela sin bas och bakgrund skapad utifrån alla de grymheter och hemskheter som krig skapar och medför även inbördes mellan krigsherren och hans närmsta krets.

Detta drama är ett försök till att klargöra själva kärnan till krig och att det allra första som blir dräpt i ett krig är sanningen (i dramat gestaltat av prinsessan) och vidare vad hat, girighet och ondska kan medföra och åsamka andra människor. Avsaknaden av kärlek, sympati och empati väcker upp de allra mest fruktade svagheterna hos människan. Detta drama är med andra ord en spegling, ett återgivande, av de verkningar som ett krig har oavsett när och var i historien det sker.

I Morfeus Smekning-Ett Drömspel, är ett sago betonat poetiskt uppbyggt av sonetter och berör döden. Det kom till efter att jag hade läst en artikel om döden där barn fick prata fritt om vad de trodde händer med oss efter vi dött? Var vi då hamnar? Då var det en pojke som hade sagt att han trodde man kom till ett ställe där man kunde önska sig vad man ville och så blev ens önskningar uppfyllda.

Jag tyckte det var en så ljus, fin och öppen tanke och byggde därför vidare med ett skrivande kring den tanken och ur detta blev I Morfeus Smekning-Ett Drömspel till.

I väntans korridor, har en märklig bakgrund i sin tillkomst. Jag hade åkt med en fullsatt buss och i sätet framför mig satt två äldre herrar som verkade vara barndomskamrater men hade växt ifrån varandra och råkat komma med samma buss. Även om ingen av dem verkade var intresserad av att prata med den andre verkade de båda känna någon slags tvång att ändå försöka föra någon slags konversation. Det hela bidrog till en seg och lågmäld konversation i någon slags lugn och eftertänksam samtalston.

Eftersom jag satt precis intill dem och faktiskt nästan mellan dem kunde jag inte undgå höra de båda herrarnas meningslösa konversation. Jag började då själv fundera över hur man själv och andra konverserade med varandra och kom då fram till att de flesta av oss någon gång kunde ha denna typ av tillintetsägande konverserande om ytliga ting i vår vardag för att ändå tvinga oss själva till att vara sociala. Detta beteende kunde vi faktiskt ha under hela vår levnad tills vi en dag tar vårt sista andetag. Genom dessa tankar utvecklades därför dramat I väntans korridor i vilket en burleskt komisk tillintetsägande konversation förflyttas in i en lugn sjukhusmiljö och gestaltas genom en vakande man som sitter vid sin väns dödsbädd. Konversationen blir lugn, långsam och utan några som helst dramatiska förändringar i talrytmen eller i tallägestonen. En överdrivet tillintetsägande konversation, men ändå inte helt främmande från vår egen vardagliga och ofta ytliga konversation.

En Doft Ur Eden, är ett fullständigt (komprimerat/sammanpressat) långfilmsmanuskript som till och med har förslag till tidsenlig klassisk musik till vissa scener.

Handlingen är en romantisk kärlekshistoria inspirerad av William Shakespeares Romeo & Julia samt Bo Widerbergs film Elvira Madigan och är förlagd till 1700-talets Danmark eller Skåne och kretsar kring det unga paret Josefine ur adeln och Jens från allmogens lantarbetare. Med andra ord en romantisk kärlekshistoria som innehåller romantik, kärlek, humor men även tragedi.

Härmed får jag önska mycket nöje med läsningen!

ANIMA-ANIMUS

2 AKTER

anima el. animus (lat.) andedräkt; själ, animal något som berör själen

"Anima är det kvinnliga elementet i mannens omedvetna, och animus är det manliga elementet i kvinnans omedvetna.

Anima personifierar alla de feminina tendenser i mannens psyke, såsom vaga känslostämningar, profetiska ingivelser, mottaglighet för irrationella faktorer, förmåga av personlig kärlek, naturkänsla och sist men inte minst, förhållandet till det omedvetna.

Men animus uppträder inte lika ofta i form av en erotisk fantasibild eller stämning; den har mer en tendens att iklädda sig formen av en dold helig övertygelse.

När en sådan övertygelse förkunnas högröstat, envist, med maskulin stämma, eller påtvingat andra med hjälp av brutala, affektladdade scener, är det lätt att där känna igen den underliggande inneboende maskuliniteten hos en kvinna.

Men även hos en kvinna som utåt är mycket feminin, kan animus vara en lika hård obeveklig makt. Man kan plötsligt hos en kvinna stå inför något som är envist, kallt och fullkomligt oåtkomligt.

Animus tror dessutom att det inte finns undantag. Man kan aldrig säga emot en animus-åsikt, därför att den vanligen är riktig i största allmänhet; felet är bara att den inte passar in på den föreliggande situationen. Oftast är den en åsikt som verkar förnuftig, men som förbiser själva den springande punkten."

Carl Gustav Jung (1875-1961)

MEDVERKANDE:

BARBARA (25-30)

CAROLINE (40-45)

TOM (30-35)

INTERIÖR (SCEN)

AKT 1:

INT. HALL I LÄGENHET

INNANFÖR YTTERDÖRR ÄR DET EN HATTHYLLA MED YTTERKLÄDER.

NEDANFÖR STÅR EN SKOHYLLA MED DAMSKOR OCH DAMSTÖVLAR.

BARBARA (25-30): SÖT, KVINNLIG, PIGG, SPONTAN, HUMORISTISK.

NÅGOT NAIV.

HON ÄR MÅN OM SITT UTSEENDE. MODEMEDVETEN. BÄR NÅGOT UTMANANDE KLÄDSEL.

HAR TIDIGARE VARIT SAMBO MED TOM. HON LEVER NU TILLSAMMANS MED CAROLINE MEN HAR INTE GLÖMT TOM. OSÄKER PÅ SINA KÄNSLOR FÖR HONOM.

HON ARBETAR SOM LÄKARSEKRETERARE.

HON HAR EN PAPPERSKASSE I SIN HAND. HAR AXELREMSVÄSKA.

YTTERDÖRREN GÅR UPP. BARBARA KOMMER IN. STÄNGER OCH LÅSER DÖRREN EFTER SIG. HON SÄTTER NED VARUKASSEN. TAR AV SIG YTTERPLAGG OCH HÄNGER PÅ EN HÄNGARE. HON TAR AV SIG SKODONEN OCH SÄTTER DEM PÅ SKOHYLLAN.

HON TAR KASSEN OCH SKALL GÅ IN I KÖKET.

BARBARA:

(ropar)

Hej, jag är hemma nu!

CAROLINES RÖST HÖRS BAKOM STÄNGD BADRUMSDÖRR.

CAROLINE:

Hej!

Jag har tvättat håret, jag kommer strax!

BARBARA GÅR UT I KÖKET MED KASSEN

INT.: KÖKET

BARBARA KOMMER IN I KÖKET. SÄTTER KASSEN PÅ VASKEN OCH

BÖRJAR ATT PLOCKA UR DEN. DEN INNEHÅLLER MATVAROR

SOM HON SÄTTER PÅ SINA OLIKA PLATSER I KÖKET.

EFTER EN LITEN STUND HÖRS BADRUMSDÖRREN ÖPPNAS.

CAROLINE (40-45): DÖLJER SIN KVINNLIGHET. SMINKAR SIG SÄLLAN RESERVERAD, SVARTSJUK, INTELLEKTUELL.

ÄR ERKÄNT HOMOSEXUELL SEDAN ÄLDRE TONÅREN. HADE HAFT FÖRHÅLLANDEN MED KILLAR MEN BLEV BESVIKEN.

HON ARBETAR SOM LÄRARE I TEXTILSLÖJD.

CAROLINE KOMMER IN I KÖKET KLÄDD I MJUK JOGGINGOVERALL.

HON HAR HÅRET I EN HANDDUK.

CAROLINE:

Hej älskling.

BARBARA STANNAR UPP OCH DE GER VARANDRA EN SNABB PUSS.

BARBARA FORTSÄTTER ATT PLOCKA UR KASSEN.

CAROLINE KNYTER UPP HANDDUKEN, BOCKAR SIG FRAM OCH

TORKAR HÅRET MED HANDDUKEN.

CAROLINE:

Var det mycket folk?

BARBARA:

Nej, det var inte så farligt.

PLÖTSLIGT STANNAR BARBARA UPP. HON TITTAR HEMLIGHETSFULLT PÅ CAROLINE.

BARBARA:

Du?

CAROLINE FORTSÄTTER TORKA SITT HÅR.

CAROLINE:

Ja!?

BARBARA:

Res dig upp, blunda och sträck fram dina händer.

CAROLINE:

(glatt)

Va, en överraskning!?

BARBARA:

Ja, men du måste blunda.

CAROLINE:

Ett ögonblick.

HON SVEPER IN HÅRET I HANDDUKEN IGEN. RESER SIG UPP OCH LER MOT BARBARA.

BARBARA:

Jamen blunda nu och sträck fram dina händer.

CAROLINE BLUNDAR OCH GÖR SOM HON SÄGER.

CAROLINE:

Men vad är det?

BARBARA:

Men det är ju det du ska gissa.

(kort paus)

Först kommer jag att röra på dina händer med något, och

du ska gissa vad det är för något. Sen får du något i handen som

du också måste gissa vad det är. Har du förstått?

CAROLINE:

(skratt)

Men sluta nu och låt mig få känna på vad det är.

BARBARA:

Okej!

HON TAR UPP EN PENSEL OCH EN LITEN FLASKA. HON STRYKER

FÖRSIKTIGT MED PENSELNS BORST PÅ UTSIDAN AV CAROLINES HAND.

CAROLINE:

(skratt)

Ja, det var enkelt. En pensel!?

BARBARA:

Ja, och detta?

HON LÄGGER DEN LILLA FLASKAN I HENNES HAND.

BARBARA:

Det är en flaska, men du måste tala om vad som finns i den.

CAROLINE:

Vad taskig du är, det är ju svårt.

BARBARA:

(skratt)

Det spelar ingen roll, du måste gissa det först innan du får titta.

CAROLINE:

Kan det vara........ Jag vet, det är parfym!?

BARBARA:

(skratt)

Nej, försök igen!

CAROLINE:

En ledtråd kan jag väl få?

BARBARA:

Okej, du läste en artikel för mig i förra veckan som nämnde just detta.

CAROLINE:

En artikel? I vilken tidning var det?

BARBARA:

(skratt)

Det kan jag inte tala om, för då blir det för enkelt.

CAROLINE:

Vänta nu! Har penseln med detta att göra?

BARBARA:

(skratt)

Ja, det kan man säga.

CAROLINE:

Då vet jag! En flaska mandelolja?

BARBARA:

(skratt)

Ja!

CAROLINE ÖPPNAR ÖGONEN OCH TITTAR PÅ FLASKAN.

CAROLINE:

(mjukt)

Du är för gullig! Tack älskling!

HON GER BARBARA EN PUSS OCH EN KRAM.

BARBARA:

Tack själv för att du läste artikeln för mig. Den gav mig ilningar i hela kroppen.

CAROLINE:

Det gav den mig också.

CAROLINE GER HENNE ETT LEENDE. HON TAR PENSELN OCH DEN LILLA FLASKAN.

CAROLINE:

Jag går in och lägger dem i sovrummet.

CAROLINE SKALL JUST TILL ATT LÄMNA KÖKET NÄR BARBARA

STOPPAR HENNE MED EN FRÅGA.

BARBARA:

Vill du inte höra hur jag lyckades lura dem i målaraffären?

CAROLINE:

(förvånat)

Lura dem i målaräffären? Vad menar du?

DE BÅDA BETRAKTAR VARANDRA. SEDAN BRISTER DE BÅDA UT I SKRATT.

CAROLINE:

Du menar inte att du sa...?

BARBARA NICKAR MED HUVUDET

BARBARA:

(skratt)

Jo!

CAROLINE:

(skratt)

Du är inte klok. Vad hände, berätta?

BARBARA SAMLAR SIG

BARBARA:

Jo, jag gick in i, ja du vet målaraffären mittemot möbelaffären?

CAROLINE:

Ja, fortsätt!

BARBARA:

Framme vid disken stod det ställ fulla med penslar.

Så kom jag att tänka på vad du hade läst för mig i artikeln, att

det skulle vara en mjuk pensel.

(skratt)

Så jag tog upp pensel efter pensel och drog dem längs ovansidan på min hand. Och då.....

(skratt)

CAROLINE:

Ja, vad hände...fortsätt?

BARBARA:

Jo, så kom det fram en kvinnlig expedit och frågade om hon kunde hjälpa till med något?

CAROLINE:

Ja, och vad sa du då?

BARBARA:

(skratt)

Jo, så sa jag att en vän till mig skulle lära mig att måla.

CAROLINE:

(skratt)

Det är inte sant, sa du det?

BARBARA NICKAR

BARBARA:

(skratt)

Jo, så frågade hon vilken typ av måleri det var.

CAROLINE:

Och vad svarade du då?

BARBARA:

Jag har ju hört att man målar med oljefärger, och jag skulle ju ha den till olja, så jag sa oljemåleri.

BÅDA BRISTER UT I GAPSKRATT

CAROLINE:

(skratt)

Vad sa hon då?

BARBARA:

(skratt)

Du kommer inte att tro mig?

(skratt)

CAROLINE:

Jo, berätta, vad hände?

BARBARA:

Jo, då tog hon upp en annan pensel och sa att då är det lämpligare med svinborst.

Jag kände på den och den var styv som en skurborste.

CAROLINE:

Vad sa du då?

BARBARA:

Jo, då stod det plötsligt en man där som också skulle köpa

penslar. Och han hade väl hört vad vi pratade om, för plötsligt

sa han att skulle jag lägga lasurer i olja så använde man

mjuka penslar. Och då sa jag snabbt att det var

precis det jag skulle göra.

BÅDA SKRATTAR

CAROLINE:

(skratt)

Det är inte sant, sa du verkligen det?

BARBARA:

(skratt)

Jo, det är sant, det sa jag.

(skratt)

Jag som inte har den blekaste aning om vad lasur är för något.

CAROLINE:

(skratt)

Du är inte klok. Jag älskar verkligen ditt mod och din humor.

CAROLINE GÅR FRAM OCH KRAMAR OM BARBARA.

NÄR DE LUGNAT SIG GÅR CAROLINE UT UR KÖKET.

BARBARA FORTSÄTTER ATT PACKA UPP DET SISTA.

HON BLIR MER ALLVARSAM.

BARBARA:

Vi måste göra något åt bilen! Den ville inte starta när jag skulle köra hem!

CAROLINE SVARAR FRÅN SOVRUMMET

CAROLINE:

Hur fick du då igång den så du kunde köra hem?

BARBARA:

Jag fick hjälp! Tom hjälpte mig!

CAROLINE:

Grannen?

BARBARA STANNAR UPP: BITER SIG I LÄPPEN

BARBARA:

Nej, min före detta...!

DET BLIR ALLDELES TYST. PLÖTSLIGT STÅR CAROLINE

I DÖRRÖPPNINGEN TILL KÖKET. HON GRANSKAR BARBARA MISSTÄNKSAMT.

CAROLINE:

(paus)

Din före detta?

BARBARA:

(lite irriterat)

Ja! Jag stod där med en bil som inte ville starta. Och så plötsligt

knackade det på rutan. Jag såg först inte att det var han,

och han såg säkert inte att det var jag heller.

Han bara frågade artigt om jag ville ha hjälp.

CAROLINE:

Och du sa JA, såklart?

BARBARA:

Ja!! Vad skulle jag ha gjort?

CAROLINE:

Och sen?

BARBARA:

Ja, så bad han mig öppna motorhuven. Sen bad han mig att jag

skulle försöka på nytt. När det inte gick att få igång den

då heller, hämtade han en sprejburk och sprejade på något

i motorn. Sen bad han mig att försöka igen, och då startade den.

CAROLINE:

Om han nu var så smart, kunde han då inte sagt vad som var fel istället?

BARBARA:

Jo, han gjorde faktiskt det.

CAROLINE:

Jaha, och vad var det som var fel då?

BARBARA:

Han sa att det var fel på tänddelarna.

CAROLINE:

Tänddelarna? Och hur kunde du komma ihåg det, du är ju inte kunnig på motorer?

BARBARA BITER SIG ÅTER I LÄPPEN

BARBARA:

Jag sa faktiskt att jag inte skulle kunna komma ihåg det. Då sa han att jag skulle tänka på

att man blir tänd på delarna.

CAROLINE:

Att man blir tänd på delarna?!

BARBARA:

Ja, han sa så. Och han hade ju rätt jag kom ju ihåg det, eller hur?

CAROLINE:

Jag tycker det låter sjukt. Vilka delar menade han?

BARBARA:

Jag tycker att det inte spelar någon roll, huvudsaken var ju att nu vet vi vad som är fel på bilen.

CAROLINE GRANSKAR BARBARA MEDAN HON FORTSÄTTER ATT PACKA UPP DET SISTA.

CAROLINE:

(paus)

Och sen, det slutade väl inte där?

BARBARA GÖR EN DJUP SUCK

BARBARA:

Plötsligt kände han igen mig, och då frågade han vad jag gjorde nu för tiden.

Och då sa jag att jag fortfarande arbetade som läkarsekreterare.

CAROLINE:

(sarkastiskt)

Och så sa du att du blivit flata, och bodde ihop med en annan flata?

BARBARA:

(irriterat)

Nej, det gjorde jag inte, för jag sa att jag bodde ihop med en annan kvinna.

HON LUGNAR NER SIG NÅGOT.

BARBARA:

Vi hann inte prata något mera, för han skulle iväg.

CAROLINE:

Så du menar att du skulle vilja träffa honom igen?

BARBARA SVÄLJER TUNGT

BARBARA:

(kort paus)

När jag frågade vad han ville ha för att han hade hjälpte mig med att få igång bilen föreslog

han att jag kunde bjuda honom på en fika.

CAROLINE:

(förbannad)

Vad gjorde han?!

BARBARA FÖRSÖKER LUGNA NER DISKUSSIONEN

BARBARA:

Jag visste vad du skulle tycka om det, jag menar att jag skulle träffa honom på egen hand utan dig.

(kort paus)

Så jag föreslog honom att det var bättre om han kom hem till oss på middag.

CAROLINE:

VA?!

Är du inte riktigt klok?!

BARBARA:

Men tänk själv, han hjälpte ju mig med bilen?

CAROLINE:

Än sen, du kunde haft gett honom en hundralapp, så hade allting varit ur världen.

BARBARA:

Han ville inte ha några pengar.

CAROLINE:

Då kunde du haft slängt en hundralapp på marken och kört därifrån.

BARBARA STANNAR UPP OCH GRANSKAR CAROLINE ALLVARLIGT

BARBARA:

Menar du verkligen att man ska behandla folk som vill hjälpa någon annan på det viset?

CAROLINE LUGNAR SIG OCH GÖR EN GRIMAS

CAROLINE:

(paus)

Nej, du har rätt. Förlåt.

HON TITTAR ÅTER PÅ BARBARA

CAROLINE:

(paus)

När kommer han?

BARBARA:

Nu på lördag klockan sex.

CAROLINE:

På lördag?!

BARBARA:

Ja, jag visste hur du skulle reagera därför ville jag få det ur världen så fort som

möjligt. Så kan vi sedan få lugn och ro igen och behöver inte tänka mer på det.

CAROLINE:

Du har rätt, förlåt mig:

HON GÅR FRAM OCH KRAMAR OM BARBARA

AKT 2:

INT.: HALLEN

CAROLINE HÅLLER PÅ ATT GÖRA SIG I ORDNING I BADRUMMET MED STÄNGD DÖRR.

BARBARA STÅR FRAMFÖR SPEGELN I HALLEN OCH PROVAR EN KLÄNNING MED VÅGAD URRINGNING. HON VILL GÖRA SIG FIN FÖR TOM MEN VÅGAR INTE BERÄTTA FÖR CAROLINE ATT HON FORTFARANDE HAR KÄNSLOR FÖR HONOM.

CAROLINE KOMMER UT UR BADRUMMET KLÄDD I BYXOR OCH BLUS. INGEN UTMANANDE KLÄDSEL.

HON STANNAR UPP OCH TITTAR PÅ BARBARA

CAROLINE:

Ska du verkligen ha en så utmanande klädsel? Han kan ju få en felaktig uppfattning om dig?

BARBARA STELNAR TILL. BLIR GENERAD.

BARBARA:

Äsch, jag tror han känner mig.

(kort paus)

Jag är ju dessutom tillsammans med dig nu.

CAROLINE:

Jo, men det har du ju inte berättat för honom, eller hur?

BARBARA:

Jag tror han förstod vad jag menade.

CAROLINE:

Det tror inte jag.

CAROLINE GÅR IN I SOVRUMMET.

BARBARA STÅR KVAR VID SPEGELN. SUCKAR DJUPT.

HON BORSTAR OMSORGSFULLT SITT HÅR.

CAROLINE ROPAR IFRÅN SOVRUMMET

CAROLINE:

Kollar du maten?!

BARBARA LÄGGER IFRÅN SIG BORSTEN MED EN SUCK OCH GÅR UT I KÖKET.

INT.: KÖKET

BARBARA KOMMER IN I KÖKET. ÖPPNAR UGNEN OCH STICKER EN GAFFEL I MATEN FÖR ATT KOLLA

BARBARA:

Tio minuter till, så är den nog färdig!

CAROLINE:

(ropar)

Vad är klockan?

BARBARA TITTAR PÅ KÖKSKLOCKAN MEDAN HON STÄNGER UGNSLUCKAN.

BARBARA:

Kvart i sex!

CAROLINE:

Brukar han hålla tider?!

BARBARA GER DET DUKADE KÖKSBORDET EN SISTA KOLL

BARBARA:

Inte förr i varje fall!

CAROLINE:

Fint, då hinner jag gå på toaletten innan!

BARBARA:

Ja, det tror jag säkert!

BADRUMSDÖRREN HÖRS STÄNGAS.

BARBARA VIKER SERVETTER SOM HON SÄTTER PÅ TALLRIKARNA.

DET RINGER PÅ DÖRREN

BARBARA GÅR UT UR KÖKET

INT.: HALLEN

BARBARA KOMMER UT UR KÖKET. STÄLLER SIG FRAMFÖR SPEGELN OCH TAR EN SISTA TITT PÅ SITT UTSEENDE

HON ROPAR TILL CAROLINE

BARBARA:

Han är här nu!

CAROLINE:

Ja, öppna du, jag kommer nu!

BARBARA GÅR OCH ÖPPNAR YTTERDÖRREN.

BARBARA:

(glatt)

Heeeeej!

Välkommen.

TOM:

Hej!

Tack!

TOM (30-35). MANLIG: SNYGG. MÅN OM SITT YTTRE. HAN ÄR INTE MODEMEDVETEN. SJÄLVUPPTAGEN MEN ÄR ARTIG MOT DE FLESTA KVINNOR. FÖRSÖKER VARA CHARMIG. HAN ÄR SEXFIXERAD MEN FÖRSÖKER DÖLJA DET. HAR EN NÅGOT NEDLÅTANDE UPPFATTNING OM KVINNOR.

SKOJFRISK OCH HAR HUMOR.

VAR SAMBO MED EN ANNAN KVINNA EFTER BARBARA, MEN HAR BOTT SJÄLV TRE ÅR EFTER DET.

HAN VUXENSTUDERAR FÖR ATT EVENTUELLT FÅ ARBETA MED DATORER I FRAMTIDEN.

TOM KOMMER IN GENOM YTTERDÖRREN. HAN STÄNGER DÖRREN

EFTER SIG. HAN HAR MED SIG EN BUKETT BLOMMOR OCH ETT PAKET.

HAN BÄR JACKA.

BARBARA TAR EN HÄNGARE FRÅN HATTHYLLAN OCH RÄCKER ÖVER TILL HONOM.

BARBARA:

Här, häng din jacka på den.

HAN KAN INTE TA EMOT HÄNGAREN FÖR ATT HAN HAR BÅDA HÄNDERNA UPPTAGNA.

DE BETRAKTAR BÅDA EN STUND, SEDAN BRISTER DE BÅDA UT I SKRATT.

TOM:

Det är kanske bättre om du först tar hand om detta?

HAN RÄCKER ÖVER BLOMMORNA OCH PRESENTEN TILL HENNE.

TOM:

Varsågod, jag kom ihåg att du gillar blommor.

HAN PEKAR PÅ PRESENTEN MEDAN HAN TAR AV SIG SINA SKOR

TOM:

Och det andra är en sak som jag köpte i Grekland i somras.

HON SKINER UPP OCH OMFAMNAR HONOM

BARBARA:

Åh, tack så mycket.

JUST DÅ KOMMER CAROLINE UT FRÅN BADRUMMET OCH SER

DEM OMFAMNA VARANDRA. HON GÅR MOT DEM.

CAROLINE:

(svartsjuk)

Oj då, här var det visst gulligt värre!

BARBARA SLÄPPER TOM OCH VÄNDER SIG LEENDE MOT

CAROLINE FÖR ATT PRESENTERA DEM SINSEMELLAN.

BARBARA:

(glatt)

Jaha, och detta är Caroline!

CAROLINE GÅR FRAM TILL TOM

TOM:

Ja, hej! Då kanske du också ska ha en kram?

HAN GÖR ANSATS TILL ATT OMFAMNA HENNE MEN CAROLINE

BACKAR UNDAN OCH RÄCKER ISTÄLLET FRAM SIN HAND.

CAROLINE:

(torrt)

Nej, det går så bra med att hälsa på vanligt vis. Caroline!

TOM BLIR FÖRST FÖRVÅNAD MEN FINNER SIG SNABBT

OCH TAR HENNES HAND OCH HÄLSAR.

TOM:

Tom!

BARBARA VISAR UPP BLOMMORNA OCH PAKETEN FÖR CAROLINE.

BARBARA:

Titta, vi fick blommor och ett paket!

TOM TAR AV SIG JACKAN OCH HÄNGER DEN PÅ EN HÄNGARE.

TOM:

Ja, det var det jag var på väg att nämna innan,...alltså, det är en sak som jag köpte i Grekland i somras.

Det är en slags fruktbarhetssymbol. De sa att har man en sådan i sitt hem kommer allt

man företar sig att bära frukt.

BARBARA SKINER UPP MEDAN CAROLINE TITTAR MER MISSTROGET.

BARBARA:

Nä, vad spännade!

TOM:

Ja, jag tänkte, du hade ju en massa idéer som du ville försöka genomföra. Ja, i varje fall hade du det

innan.

BARBARA:

(förvånat)

Hade JAG?

TOM:

Ja! Kommer du inte ihåg?

CAROLINE STUDERAR BARBARA MISSTÄNKSAMT.

CAROLINE:

(lugnt)

Vad var det för idéer? Det har jag inte fått höra något om?

BARBARA TITTAR OSÄKERT PÅ CAROLINE SEDAN PÅ TOM.

BARBARA:

Ja, det vet jag inte. Vad menar du?

TOM:

(kort paus)

Ja men, visst kommer du väl ihåg?

(kort paus)

Ja, egentligen var det väl jag som ville att du skulle försöka bli det. Du ville ju bli modell.

BARBARA BLIR GENERAD OCH TITTAR BORT.

BARBARA:

Äsch, det var ju länge sen.

TOM VÄNDER SIG MOT CAROLINE SOM FORTFARANDE

BETRAKTAR BARBARA MISSTROGET

TOM:

Ja, det var jag som tyckte att hon hade så fina former, men sedan insåg jag att hon skulle

bli föremål för många mäns hungriga blickar, och det hade jag inte stått ut med.

CAROLINE MÖTER TOM BLICK ALLVARLIGT UTAN ATT REAGERA.

DE STÅR ALLA TRE TYSTA FÖR ETT ÖGONBLICK.

BARBARA FÖRLÖSER DEN PINSAMMA SITUATIONEN.

BARBARA:

(glatt)

Ja, men du kan ju visa Tom runt medan jag kollar maten och sätter blommorna i vatten?

CAROLINE TITTAR FÖRVÅNAT PÅ HENNE

CAROLINE:

Visa runt?

BARBARA:

Ja, så kan ni ju bekanta er lite med varandra?

TOM:

(entusiastiskt)

Ja men det hade varit roligt!

CAROLINE TITTAR ALLVARLIGT PÅ HONOM

TOM:

Ja, alltså, jag menar visas runt.

CAROLINE GÖR EN GRIMAS OCH TITTAR NER

CAROLINE:

Visst, det kan jag väl göra.

BARBARA FÖRSVINNER IN I KÖKET.

CAROLINE VÄNDER SIG OM OCH GÅR ETT PAR STEG IN I HALLEN TOM FÖLJER EFTER HENNE.

CAROLINE:

(torrt)

Att detta är hallen kan man väl inte ta miste på?

TOM TITTAR NYFIKET OMKRING.

TOM:

Nä.

Vad stor hall. Den är mysig på något sätt.

CAROLINE VÄNDER SIG OM OCH BETRAKTAR HONOM INNAN HON FORTSÄTTER MOT SOVRUMMET.

CAROLINE KOMMER FRAM TILL SOVRUMMET. HON GÖR EN

SVEPANDE HANDRÖRELSE MED HANDEN IN I RUMMET.

CAROLINE:

Och detta är sovrummet, men jag tycker att det är inte mycket att orda om.

INT.: SOVRUMMET

NÄR HON VÄNDER SIG OM FÖR ATT GÅ VIDARE GÅR TOM

IN ETT STEG I SOVRUMMET OCH TITTAR SIG OMKRING..

TOM:

Det håller jag inte med om, jag tycker att sovrum kan vara väldigt spännande.

CAROLINE VÄNDER SIG OM IGEN. HON BETRAKTAR HONOM MISSTÄNKSAMT. LUTAR SIG MOT DÖRRKARMEN MED KORSLAGDA ARMAR ÖVER BRÖSTET PÅ BETRYGGAT AVSTÅND FRÅN HONOM.

CAROLINE:

(reserverat)

Jasså?

HAN VÄNDER SIG OM OCH LER MOT HENNE.

TOM:

Ja jag brukar säga att visa mig ditt sovrum, och jag skall säga dig vem du är.

HAN SKRATTAR TILL. CAROLINE GÖR EN FNYSNING OCH TITTAR NER I GOLVET.

CAROLINE:

(torrt)

Ja, där ser man.

TOM:

Jag har förresten en kompis, Jerry, han är gift. Han kallar deras sängkammare för smedjan.

CAROLINE TITTAR FRÅGANDE PÅ HONOM.

CAROLINE:

Smedjan?

TOM:

(humoristiskt)

Ja, för det är där som de smider för framtiden.

HAN BRISTER UT I GAPSKRATT.

CAROLINE TITTAR NER I GOLVET.

CAROLINE:

(torrt)

Ja, det var ju fyndigt.

HON VÄNDER SIG OM OCH GÅR MOT VARDAGSRUMMET.

HON PEKAR PÅ BADRUMSDÖRREN NÄR HON GÅR FÖRBI DEN.

CAROLINE:

Och där är badrummet om du skulle behöva gå dit.

TOM LUGNAR SIG OCH FÖLJER EFTER HENNE.

INT.: VARDAGSRUMMET

CAROLINE KOMMER IN I VARDAGSRUMMET MED TOM EFTER SIG.

CAROLINE:

Och det här är vardagsrummet.

PLÖTSLIGT KOMMER BARBARA IN I RUMMET. HON HAR PRESENTEN SOM DE FICK AV TOM I SIN HAND. EN MAN I LERA MED EN ENORMT ÖVERDRIVEN EREKTION.

HON ÄR LITE GENERAD MEN FÖRSÖKER DÖLJA DET.

BARBARA:

(generat)

Nu förstod jag vad du menade med att det var en fruktbarhetssymbol.

TOM OCH CAROLINE VÄNDER SIG OM OCH TITTAR PÅ DEN.

TOM:

(entusiastiskt)

Ja! Visst är den väl fin?

BARBARA TITTAR GENERAT PÅ CAROLINE. CAROLINE BETRAKTAR FIGUREN KRITISKT.

CAROLINE:

(torrt)

Verkligen originellt.

BARBARA FÖRSÖKER LÄTTA UPP STÄMNINGEN. HON LER MOT CAROLINE.

BARBARA:

(lättsamt)

Och var tycker du vi skall ställa den?

CAROLINE GÖR EN NICKNING MOT SOFFBORDET UTAN ATT SLÄPPA FIGUREN MED BLICKEN.

CAROLINE:

(torrt)

Ställ den där på soffbordet, så kan vi njuta av att få se på den när vi tittar på TV.

BARBARA SÄTTER DEN PÅ SOFFBORDET, VÄNDER SIG LEENDE OM MOT DEM BÅDA.

BARBARA:

Maten är strax färdig.

HON VÄNDER SIG MOT TOM.

BARBARA:

Vi tänkte ha vin till maten, går det bra för dig också?

TOM:

Bara ett halvt glas i så fall, för jag kör.

BARBARA:

(skämtsamt)

Annars kan du ju ta taxi.

CAROLINE TITTAR FÖRVÅNAT PÅ HENNE.

TOM:

(skratt)

Ja, vi får se, men jag tror att jag börjar med ett halvt glas.

BARBARA:

Okej. Jag kallar när maten är serverad, så kan Caroline fortsätta att visa dig runt.

HON FÖRSVINNER UT UR RUMMET INNAN NÅGON ANNAN HINNER SÄGA NÅGOT. TOM VÄNDER SIG MOT CAROLINE.

TOM:

(nyfiket)

TV:n, var har ni den?

CAROLINE PEKAR IN I BOKHYLLAN.

CAROLINE:

Där! Du står ju mitt framför den.

HAN VÄNDER SIG OM OCH SKRATTAR.

TOM:

Ja, där ser man, det första man blir blind på är ju ögonen.

CAROLINE:

(torrt)

Ja, de säger ju det, de som vet.

HAN SÄTTER SIG NER PÅ HUK OCH BETRAKTAR TV:N.

TOM:

Är det en tjugoåtta tummare?

CAROLINE:

Förlåt?

TOM:

Bildröret, är det tjugoåtta tum?

CAROLINE:

Jag har inte den blekaste aning. Den har en fin bild i varje fall.

TOM:

Har ni kabel?

CAROLINE:

Vi hade innan, men det var alldeles för lite kultur och för mycket våld.

HAN VÄNDER PÅ HUVUDET OCH TITTAR PÅ HENNE.

TOM:

Men det finns ju filmkanaler som visar bra filmer. Ja, själv har jag nästan alla. Vissa kanaler brukar

visa bra filmer, och dessutom så har vissa många sensuella filmer. Ja, ibland

om man inte har något annat för sig kan man titta på dem.

Oftast är det kompisar till mig som vill att jag spelar in vissa filmer till dem.

CAROLINE:

Sensuella filmer?

TOM:

Ja, mjukt laddade, sensuella filmer.

CAROLINE:

Du menar alltså porrfilmer?

HAN VRIDER SIG SMÅTT GENERAT.

TOM:

Nja, jag tycker att sensuellt är ett mer rättvist ord.

CAROLINE:

(surt)

Jo tack, det har man hört om. Det är sådana som ger män en

väldigt snedvriden uppfattning om kvinnors sexuella lustar.

HAN FÖRSÖKER VÄCKA HENNES INTRESSE PÅ EROTIK.

TOM:

Där får jag nog protestera. Jag tycker att filmerna presenteras på ett seriöst och konstnärligt sätt. Ja,

ibland så har de ett väldigt djupt budskap.

HON TITTAR PÅ HONOM SOM OM HAN INTE VAR RIKTIGT KLOK

CAROLINE:

(surt)

Det betvivlar jag starkt. Det var nog det dummaste jag hört på länge.

HON VÄNDER SIG OM OCH GÅR MOT FÖNSTREN. HAN INSER ATT HAN GJORT BORT SIG. HAN SER ETT FOTOGRAFI PÅ BOKHYLLAN FÖRESTÄLLANDE EN UNG KVINNA.

HAN TAR UPP FOTOT OCH GRANSKAR DET SNABBT.

TOM:

Är det du?

HON VÄNDER SIG OM MOT HONOM.

CAROLINE:

Ja, när jag var sexton.

(kort paus)

Jag tog ett viktigt beslut i den åldern.

HON MENAR ATT HON DÅ INSÅG ATT HON VAR HOMOSEXUELL. HAN MISSUPPFATTAR DET OCH TROR ATT DET HANDLAR OM YRKESVAL.

TOM:

Ja, själv hann jag fylla trettiofyra innan jag förstod vad jag ville syssla med. Det är därför som jag

vuxenstuderar nu för att lära mig mer om datorer. Jobbar du själv med datorer?

CAROLINE:

Nej, jag är lärare i textilslöjd på en högstadieskola. Men vi har en symaskin som är datorstyrd.

PLÖTSLIGT TROR HAN ATT HAN VÄCKT EN DISKUSSION.

TOM:

(entusiastiskt)

Nä men vad spännande. Syr du mycket på den?

CAROLINE:

Den har alltid varit sönder så länge jag kan minnas, trots flera dyra reparationer. Vi funderar på