Med utkik från bokhyllan: Stora och små alster i en svit

By Erica Törnqvist

En amerikansk musikers liv förändras för alltid.
Siffror skrivs med bokstäver.
Övriga texter samsas.
Författaren tar en sväng kring Göteborg.
En ytterst klanderfri person blir bestraffad.

Men det är precis som det ska vara.

"I en värld där alla begär maximalt,
finns en man
som begär en sak:
en sång på tamburin."
(Ur dikten "Tamburin", samlingen Åtta sorters blommor)

• Language: Svenska
• Publisher: Books on Demand
• Release date: Jun 22, 2017
• ISBN: 9789177850113

Erica Törnqvist

Författare och egenutgivare sedan 2015. Ett flertal böcker utgivna via BoD (Books on Demand) sedan starten som författare.

Book preview

bok.

Med utkik från bokhyllan 1

Från bokhyllan ser man allt;

ett rum av vad bara vi om någon kan se.

Med utkik från bokhyllan upptäcker man;

så mycket kunskap där finns!

Med utkik från bokhyllan ser man allt;

så mycket kunskap där finns!

Från Afrika till Amerika

En novell kring människans fantastiska intellekt

Beskrivning

En man vid namn Tomas undrar om kvinnan han har känslor för finns på riktigt. Han har inte den övertygelsen, snarare försöker han gång på gång slå bort tankarna på Rosanna. Också de tankar på att hon, om hon nu till äventyrs finns, skulle korsa det hav och skingra de människor som skiljer de två åt, försöker Tomas att slå iväg.

Tomas är musiker, och kallas för Tomas The Musician – av ingen mindre än den nyvalda president som just som denna historia utspelar sig, regerar över USA och resten av världen. Tomas får ett frestande uppdrag som går ut på att bli en presidentens medarbetare – vad presidenten vill kalla för vicepresident – men tvekar starkt att tacka ja till detta erbjudande, då det i så fall hade varit direkt omöjligt för honom att få reda på om Rosanna verkligen finns på riktigt; presidenten tänker bygga en mur mot Mexiko. Men frågan är om han mjuknar på slutet och tar fram den romantiker han faktiskt råkar bära inom sig, för att sedan acceptera Tomas vädjan att låta bli med resandet av muren mot Mexiko? Det återstår att se i denna novell kring människans fantastiska intellekt, avseende att intellektet faktiskt går att använda till något bra.

Kapitel 1

Det var en mycket solig dag i ett avslappnat Kalifornien. Tomas avnjöt en utsökt god latte han precis serverats på ett fik i L.A.

Det bästa jag någonsin smuttat.

Det var inte första gången Tomas yttrade sina tankar med ovanstående sammansättning av ord inuti sitt eget huvud. Men också anledningen till denna positivitet hos Tomas – denne man i sina bästa år – var numera något av en vana för honom.

Om hon bara kunde sitta här med mig.

Tomas tänkte på en person han åter började längta efter, medan han såg på bilarna där de for runt som vilseledda höstlöv på vägen. Tomas hade alltid sagt till sig själv att allt det här skulle stanna om hans käresta kom gåendes på trottoaren. Men varje gång han sa det, sträckte hans inre person å andra sidan fram händerna och sa stopp.

Visst ja, hur hade hon ens kunnat tänka på en stad som den här…

Tomas var en man som tänkte mycket för sig själv. När han berättade sitt yrke för andra kunde de knappast tro på vad han sa: som etablerad musiker mötte han ständigt nya människor under sina många konserter och turnéer. Det var en självklarhet för honom att interagera med andra. Och intet ont sagt om Tomas i den här frågan, faktum är att han nog var den mest pratsamma i sitt band. Men den tid på dygnet han inte jobbade, trivdes han som allra mest med att gå iväg för sig själv. Och tänka.

Rosanna.

Det var namnet på personen som Tomas hade känslor för. Men hon adresserades dessvärre längre ifrån Tomas än han tidigare hade befunnit sig förut.

Och dessutom…

Det här var den värsta delen i Tomas dagliga resonemang kring Rosanna: hon fanns inte i verkligheten.

Tomas hade visserligen bara varit verksam musiker under ett par år, men redan varit med om mycket i sin karriär. Från mellersta Sverige till södra Spanien hade han uppträtt på flertalet både större städer och mindre orter. Tomas hade på sina resor bildat sig många bekantskaper och mött människor som han både avskytt och fascinerats av.

Mobilen ringde. Den senaste tiden hade han haft kontakt med USA:s president, som själv var väldigt intresserad av estetik – särskilt musik i alla dess användningsområden från coversång till låtskrivande. Tomas tog upp telefonen och möttes återigen av det ansikte som prydde skärmen var gång just den här personen ringde.

Hallå?

Hej, Tomas! Gissa vem?

Kan det möjligtvis vara presidenten som ringer?

Inte än, kanske, jag måste ju göra skäl för min titel först!

Säger du det, så.

Nog med småpratet, jag har en väldigt viktig sak jag behöver fråga dig om, så om du skulle kunna ta dig till Vita Huset så snabbt som möjligt vore det underbart.

Jag är i Kalifornien nu.

Jag skickar ett plan. Packa dina väskor!

Tomas reste sig upp och tog den sista slurken ur sin latte, tackade närmaste i personalen och gick upp till sin lägenhet strax intill caféet. Den låg två trappor över gården och var

ingen lägenhet som tycktes sticka ut i mängden. Där fanns allt Tomas behövde, det vill säga soffa, säng, en TV-apparat och ett par olika sorters gitarrer som prydde en vägg.

Tomas packade och tog också med sig en av sina klenoder till gitarr. Endast minuter senare lämnade han vardagsrummet och tamburen, låste dörren och sprang ner för trapporna.

På flygplatsen hade en stor skara människor samlats när de hade sett vems flyg som hade parkerat utanför fönsterna.

Han kunde naturligtvis inte skicka något diskretare.

Tomas suckade och trängde sig igenom folkmassan och gick igenom gaten invid vilken planet stod och väntade.

På planet visade det sig att han var ensam. Förutom ett par av presidentens tjänstemän, en flygvärdinna och piloten var det ingen mer som skulle med på planet. Han satte sig ner och resan mot Washington var senare i full gång.

Väl framme stod en specialbeställd taxi, och chauffören vinkade till sig Tomas.

Återigen, något diskretare hade gått lika bra.

Det dröjde inte länge förrän Tomas var framme vid Vita Huset. I hallen stod presidenten själv och välkomnade.

Min polare! Välkommen till allas vårt favorithus! Bry dig inte om journalisterna, de försvinner så snart vi har gått utom synhåll!

Det är inga journalister här svarade Tomas försiktigt. Och favorithus vet jag inte om jag kan instämma i.

Kom med här!

De två gick till presidentens kontor och slog sig ned vid bordet. Presidenten tog till orda:

Jo det är så här, min käre gosse, att jag behöver en medarbetare här, skulle du vara intresserad av att få det jobbet?

Varför frågar du mig?

Jag har redan frågat de andra.

Vilka andra?

Av de som säger sig vara mer insatta i politiken än vad jag är, men de har inte visat på något intresse.

Och då frågar du mig? Jag som inte har någon som helst erfarenhet av yrken som det här?

Tomas, du är min bästa vän. Jag älskar dig och har hört att du har det lite knapert just nu..

Presidenten hade hört rätt. Sedan sin senaste turné i Australien hade Tomas fått leva på existensminimum och dra sig fram på den futtiga peng han hade tjänat där. Han hade det knapert, men inte heller någonting att klaga på.

Det är väl inte så lätt för dig heller?

Å det är ingen fara, jag drar mig fram på mina affärer. Snälla Tomas, passa på nu, när du ändå råkar vara bekant med världens mäktigaste man!

Vem kan det vara? tänkte Tomas.

Presidenten fortsatte:

Jag ser att du tvekar. Vill du inte ha pengar?

Mr President, det finns ju mer saker i livet än pengar.

Kvinnor också, men det kommer du absolut att få på köpet. Och mat. Du kommer kunna leva på existensmaximum långt efter avslutad tjänst!

Jag vet inte..

Jo, det blir kul! Jag ska genast se till att du får ett eget rum här, så slipper du ha kvar din lilla håla. Du, personalen! Kan du administrera fram en plats åt Tomas The Musician i det här huset. Vi är på väg att få en vicepresident här!

Som vanligt. Tomas kände igen mönstret efter alla besök han hade gjort till Vita Huset i ärende av möte med presidenten: det var helt omöjligt att säga nej till honom.

Säg mig gosse, har du något att spela för mig.

Ja.. jo, visst.

Tomas tog upp sin gitarr och började spela, för den man som förmodligen skulle bli mest känd för sina udda beslut.

Tomas kom hem senare på kvällen, och slängde väskan i soffan innan han hängde upp gitarren på väggen. Det gladde honom något att han idag fått spela för presidenten. Därefter gick glädjenivån ned och han lade inte lika stor möda på att tänka mer på den saken.

Men så skulle han bli vicepresident. Medarbetare till den ordinarie presidenten. Det var värre. Han skulle visserligen få ett bättre leverne än det han hade nu, men han ville inte förlika sig med tanken på att i så fall per automatik ställa sig bakom det presidenten stod för. En mur skulle resas på gränsen till Mexiko, invandrare skulle utvisas.

Det här gjorde Tomas mest rädd. Tänk om Rosanna fanns på riktigt? Tänk om de två en dag skulle få kontakt med varandra under den tid som det skulle vara omöjligt för henne att ta sig in bland staterna? Flera gånger hade Tomas försökt tänka ut något bra sätt att säga emot presidenten, han hade rådbråkat sin hjärna men ändå stått utan svar i slutändan.

Kapitel 2

Tomas vaknade tidigt nästa morgon. Solen hade redan tittat fram, och strålarna silade in i Tomas lägenhet, och lade sig över hans ansikte. Det var varmt. Han kände att det här skulle bli en fantastisk dag. Men han hade fortfarande sina problem att ta itu med. Presidenten hade givit Tomas ett jobb vid sin sida i Vita Huset. Egentligen ville Tomas inte göra annat än att turnera med sina covers och leva på det. Han ville leva det enkla liv han redan levde; sedan han fullföljt kontraktet med turnén genom Europa hade han fått möjligheten att uppfylla sin dröm. En liten lägenhet, musikinstrument på jobbet och ett tämligen enkelt leverne, det var så här han ville leva. Det enda som saknades var att Rosanna skulle finnas vid hans sida.

Han klädde på sig och gick ut. Han skulle träffa en av de andra medlemmarna i Tomas & Co över en frukost.

Klockan var bara lite över halv sju på morgonen, om en halvtimme skulle de ses, och samtala om repertoaren. Värmen hade redan lagt sig över L.A och över gatan vid vilken Tomas stod. Det promenerade redan folk på andra trottoarer, de bar solglasögon och såg ut att njuta av solen innan en troligtvis lång dag framför dator och skrivbord innan möjligheten skulle ges att komma ut igen. Precis som idag kunde Tomas aldrig låta bli att småle åt sin förträfflighet i karriären.

Han stod länge och väntade, något uttråkad över klockvisarnas långsamma framfart. Och till slut kom medarbetaren till Tomas i bandet.

Tjenare, Tomas!

Hallå, Bernie!

De satte sig vid ett bord på fiket som låg precis intill och beställde varsin frukost.

"En fralla med ost,