Livet i forntida Egypten

By Stanford Mc Krause

Tullen i forntida Egypten, statens organisation, invånarnas dagliga rutin, städer, hantverk, ekonomi, jordbruk, deras behov och bidrag till mänskligheten.
Egyptierna skapade ett bevattningssystem som ledde till ekonomins uppkomst, vilket i sin tur bidrog till utvecklingen av vetenskap och konst.

• Language: Svenska
• Publisher: Stanford Mc Krause
• Release date: Jun 10, 2019
• ISBN: 9780463651544

Stanford Mc Krause

Stanford Mc Krause was born on May 17, 1932 in Montgomery, Alabama. He was aeronautical systems engineer and test pilot of the United States Army. He studied at the Massachusetts Institute of Technology (MIT), was in the Navy and flew in 64 combat missions in North Korea.He worked as a test pilot for the National Aeronautical Advisory Committee (NACA). His work as a pilot was developed in the High Speed Flight Station.In addition to history, he also writes fiction novels, is the creator of the subgenre "Changing Times", materialized in the trilogy "Trapped Minds".Spanish:Stanford Mc Krause nació el 17 de mayo 1932 en Montgomery, Alabama. Fue ingeniero de sistemas aeronáuticos y piloto de pruebas del ejército de los Estados Unidos. Estudió en el Instituto Tecnológico de Massachusetts (MIT), estuvo en la Armada y voló en 64 misiones de combate en Corea del Norte.Trabajó como piloto de pruebas para el Comité Asesor Nacional de Aeronáutica (NACA) su trabajo como piloto fue desarrollado en la Estación de Vuelo de Alta Velocidad.Además de historia, escribe también novelas de ficción, y es creador del subgénero “Changing Times”, materializado en la trilogía "Mentes Atrapadas".

Book preview

Inledning

När det gäller det gamla Egypten, kommer de flesta människor ihåg faraos, pyramider, mumier och guldartiklar. Och samtidigt har de allra flesta ingen aning om hur vanliga människor bodde i denna civilisation.

De fantastiska hieroglyferna av tempel och gravstenar i det antika Egypten leder till den moderna människans förvåning, som inte är lätt att förstå dess mening. Även de antika grekerna, som var mycket närmare egyptierna, ansåg pyramiderna i Giza helt enkelt en absurd och förtryckande demonstration av kunglig fåfänga. Var som det kan, återuppliva dessa monument den tidigare storheten för oss, och det intryck som händer är när du börjar uppleva dem som bevis för de antika egypternas speciella attityd, som hjälpt dem att lösa sina sociala problem. Det här är ett slags utförande av ett sätt att tänka och agera, så konstigt och samtidigt så nära oss.

Vad som inte passar in i människolivets ram kan inte mätas med vanlig åtgärd. Kanske, flera olika bilder, flera heliga tolkningar, tillsammans, hjälper oss att förstå samma processer och fenomen. Dessutom är vilken traditionell bild som helst rättfärdigad, trots sin uppenbara olikhet, och var och en av dem utgör nyckeln till förståelse och förenar gudarnas värld.

Skillnaden i tillvägagångssätt finner ofta sitt uttryck i tankens dualism, som reducerar helheten till enighet och kampen mellan två principer, som båda återspeglas i den verkliga maktens dubbla natur och i motsats till jorden svart och vitt sanden i öknen.

Dessutom bör man inte förvirra språk, skrivande och bilder med traditionell symbolism. Det finns en relation mellan ämnet och dess definition. Därför ord uttrycker föremål och fenomen, därmed betydelsen av ordspel i berättelser om världens skapelse, och diskurs organiserar dem. Det här är två principer om magiskt tänkande. Guds ord, ett system med hieroglyftisk skrivning av bilder som tagits från naturen, som uppstod samtidigt med den antika Egyptens grafik, var en återspegling av verkligheten. Bilden av ett levande varelse, alltid följt av sitt namn, blir som om det duplicerades. Nästan manisk passion att bifoga verklighet inom ramen för stabila verbala och grafiska symboler för att konsolidera den med en av de högsta formerna av magi: detta är huvudkarakteristiken för den antika egyptiska kulturen i faraonens tid, förklarar naturen av dess fantastiska monument och inskriptioner.

Den egyptiska horisonten sträckte sig från en smal remsa av chernozem (ta-kemet, och därmed det koptiska namnet Egypten - Kemi), bestående av sedimentfyndigheter i Nildalen, till Röda Landet (dishert), den oändliga Sahara med sina kullar utan liv. Den mörka jorden är födelseplatsen för människor, den plats där grödor planteras, bekant och pålitligt. Den röda jorden blåser rädsla och osäkerhet. Den är bebodd av barbariernas krigshärdar; Därifrån, från djupet av öknen eller från dess omgivning, gör de sina invasiva infall. Men bortom det dödar öknen med sin förtvivlan: solen är född och dess oändliga horisont, dess eviga stenar och rena sandar är en tillförlitlig tillflykt till döden och en plats där osynlig återfödelse uppträder. Det oändliga djupet av vatten omger universum i jorden, dessa vatten har formen av hav; de fyller fastet genom vilket stjärnorna öppnar sig; De matar den underjordiska flodkanalen (på natten flyter solen längs öst till väst) och varje år badar de landet igen och sprider Nilenfloden över den.

Detta hav, denna värld av mörker, befolkade av mystiska varelser som badas av solen, fyller hela universumets utrymme tills solen, Atum-Ra, stiger ovanför den och trycker tillbaka det täta mörkret. Från toppen av sin kulle gav Gud form till världen som omringade honom, andades in i honom luft, ljus och liv och kämpade mot avgrundens styrkor. Sedan skapade han gudar och människor, djur och växter. Men det var bara början. Varje eftermiddag blev solguden en gammal man: varje morgon, föryngrad, tvättad i evighetens vatten skapade han världen igen och gick i en kamp, ​​men varje dag ledde en stor Apop-orm solen till solnedgången. Människan har strandsats och tvingat Ra att resa sig till himlen, men jag har fortsatt att skydda ordningen, den maat som jag har etablerat och blev hans liv. Inte alla levande varelser måste bli gamla och nya här på jorden, som solen, skicka in till det oändliga cykliska livet (nehh) tills dödsfingeren berör dem och de kommer, som Osiris, den frusna riken av de döda (jet) ). När Atum återvänder till sin ursprungliga fred, kommer tid och rymd att upphöra att existera.

Flera myter och olika tolkningar, var och en på sin egen väg, talar om samma Skapare för alla. Enligt den dominerande läran som härrörde från Heliopolis var det Atum-Ra som angav allt till sin plats, men prästerna i Memphis bekräftade att Ptah (jorden) uppträdde för första gången, som skapade himlen och lät solen gå igenom den. Visanterna sa att han uthärde tanken att skapa världen i sitt hjärta (och i tankens säte ") och gav sitt liv med en rörelse i tungan (med sitt ord som ger livet).

Vid faraos tidsåtgång betraktades uppdelningen av alla saker som ett väsentligt inslag i livet, och detta hände före det nya rikes salmer. Två myter, Kamutef och Eye of Pa, visar stället för en kvinna i det egyptiska universum. I båda har huvudguden en följeslagare, som samtidigt är hans dotter, hustru och mor, som producerade honom och blev gravid med honom; Denna gud själv födde sitt liv genom att befrukta sin mamma (Kamutef). Sällskapsgudinnan blev hennes ögon, en källa till eld och ljus, och när hon lämnade Gud arg var hon tvungen att lugna henne. Genom att belysa de heliga bildernas dualitet kan den kvinnliga gudom vara den goda Hathor, gudinnan av sensuellt nöje och nöje, och den farliga Sekhmet, lejonnoten, olyckan och olyckan som kan stoppa fienderna och syndarna.

Två gudomliga par, skapade av Skaparen, personifierar världens fysiska struktur. Det är luft och ljus - eld, jord och himmel. Nästa generations gudar står närmare människan, på många sätt liknar människor i sin kamp för makt och död. Osiris, som dödades av Seth med hjälp av Isis och Nephthys, fick ett nytt liv, triumferade över döden och blev ledare för de döda rike. Egosyn Gore, född efter sin faders död, blev jordens härskare och besegrade sin egen farbror Seth, som, även om den var en evig troublemaker, inte identifierades med den högsta maligna kraften i det ögonblicket och var en tvetydig figur. Hans gudomliga raseri överträffade ödets ofrånkomlighet och tvingar de levande att vända sig till evigheten och hjälpa Ra och Farao att råda över utlänningar och avgrundens orm. En mängd olika legender föddes om Seth. Därefter, i en av dem, delade Gore och Seth makten över det mörka och röda landet, i det andra blev Seth herskeren i söder och Gore, norr (oupplösligt kopplad till varandra); Men för det mesta verkade Gore utöva Setet och regera över den nu ordnade världen.

Alla dessa idéer och bilder tjänade som grund för kraftfördelning, som genomtränger historiens och kulturen av tiden, korrekt definierad av historiker som faraoernas era. Ordet Farao, som kommer till oss tack vare Bibeln, kallas bara kungarna i det gamla Egypten. Genom Farao bekräftas den högsta gudomliga ordningen på jorden, där endast de krafter som matar statens ekonomiska, sociala och politiska liv är koncentrerade. Först, som Horus inkarnation, då i de stora pyramidernas tider, som Rajs son, den sanna guden, har tjänat som de gudar, vars efterträdare och tjänare han var. Slutligen har jag anslutit Gore och Seth. Faraos vidhäftning markerade en ny uppkomst av berget, en ny gryning och gryningen av en ny era. Jag har stött Maat och säkerställt säkerheten för hans ämnen, vilket gör att barbarerna flyr och hävdar sin kraft i hela Nilen. Endast han hade en övernaturlig kraft som alltid gav honom seger på slagfältet och gjorde honom klok i politiken. Bara han kunde göra lagar och utse något kontor. Dokumenterad för alla sakramenten och med en stor kultur, stödde faraon gudarnas liv med hjälp av konst och religiösa ritualer.

Läran som rättfärdigar den verkliga makts legitimitet kom inte från arvets rätt, men från den gudomliga predestinationen, det utvalda Guds folk, återspeglas i legenden om Guds faraos födelse (Guds Sons myt av den jordiska kvinnan). Så snart en krona placerades på honom och en cobra frös på pannan, tog den nya Gore sin plats bland de andra gudarna. Jag gick till evigheten som ett övernaturligt väsen. Hans grav, liksom alla begravningsceremonierna, betonade avgrunden mellan farao och resten av mänskligheten. Exempel på detta är pyramiderna i Gamla och Nya Konungariket, Pharaohs stora begravnings tempel, stengravarna skurna i Kungsdalen och Nya Militärens tillflykt i en miljon år. En av de få sociala erövringarna av det vanliga folket i hela forntida Egyptens historia var avskaffandet av begravningsrättigheter, som hela tiden ägde rum under sönderdelningstiden, när den centrala makten försvagades. Det är sant att varje ny dynasti som återställde monarkins enhet uppfann nya skillnader.

Självklart var det i Egypten inga principer om demokrati, eller åtminstone dess teoretiska förståelse. Egypten nådde den högsta utvecklingen och blev ett element i den antika egyptiska kosmogenin, ett system genom vilket all jordisk kraft gavs i en hand. Inte alltför benägen att abstrakt resonemang, egyptierna i den prefilosofiska perioden kände inte orden för begrepp som staten och nationen, de gav helt enkelt den kungliga budbäraren med solen med alla attribut av staten. De olika definitionerna som hänför sig till Farao var inte tillämpliga på någon annan kung; Talar om Farao uttryckte de forntida egyptierna sin djupaste nationella känsla, men samtidigt visste de mycket väl att deras suveränitet, trots deras gudomlighet, inte saknades i fysiska och andliga svagheter som innebode mänskligheten. Prästerna och de skriftlärda, som utbildade människor med en lojalitetsand, erkände äntligen universums monarkiska kraft, vilket gjorde det lättare att stödja utländska suveräner som representanter för ett slags världsrigt. Så här mottog Egypten de gamla persiska kungarna Kembiz och Darius, Alexander den Store och den romerska kejsaren Augustus.

Detta monolitiska samhälle sjöng i skapandet av skapelsen och skaparens mysterium samtidigt som det var extremt polytheistiskt och fanatiskt i dess avgudadyrkan. Egyptierna erkände alla gudar, från tidigt tider ärade av olika lokala traditioner. Var och en hade sitt eget namn, sin egen historia, grundläggande attribut och symbolik, vilket gjorde det unikt. Bebodarna i varje stad hedrade djupt gudoms skyddshelgon, på vilken deras välbefinnande berodde. Samtidigt betraktades alla dessa gudar och gudinnor Faraos föräldrar och hans beskyddare.

Statens organisation

Liksom de flesta stater i världen uppstod det antika Egyptens tillstånd som en följd av den objektiva historiska utvecklingen av befolkningen som länge bodde i nordöstra Afrika längs Nilflodens nedre del. De geografiska och klimatförhållandena De bidrog till utvecklingen av jordbruket, som var baserat på bevattnat jordbruk. Den årliga översvämningen av Nilen, vars konsekvens var den effektiva befruktningen av jorden med silt, å ena sidan gjorde ockupationen lönsam, men å andra sidan gjorde den nästan totala frånvaron av regn det mycket otillförlitligt och sårbart. Det var det senare som ledde till att ett komplext bevattningssystem började byggas mycket tidigt för att lagra vatten och dess ekonomiska användning under året. Byggandet av bevattningsanläggningar och ännu mer underhållet av hela bevattningssystemet i rätt ordning krävde stora materiella och fysiska kostnader som var bortom en liten grupp människors kapacitet, och ännu mer för en person. Denna egenskap av ekonomisk utveckling bestämde sig mycket snart objektivt för att förena för befolkningen i denna region.

Vetenskapen har information som redan i V-millenniet före Kristus. Det fanns nomas (oblasts) som ett resultat av föreningen av landsbygdssamhällena för gemensamt bevattningsarbete. Under utvecklingen av nya territorier, Nilen, men också i Övre Nilen, ökade antalet nomovs vid femte till fjärde årtusendet f.Kr. Det fanns redan 40 av dem.

Sammanslutningen av nomoverna i ett enda tillstånd utfördes under en lång tid och åtföljdes av en kamp för primat. Forskare tror att i mitten av det fjärde årtusendet a. Först förenades nomonerna längs Nilens övre del, sedan längs dess nedre kurs, som bildar två kungarike, övre Egypten och nedre egypten. Konungarna i övre Egypten (söder), som fortsätter krig hela tiden, dämpas fram till slutet av det fjärde årtusendet av det lägre Egypten (norr), vilket skapar en enda stat. Och om frågan om vilken konung (farao) den enande förening av övre och nedre egypten i ett tillstånd ägde rum fram till idag är diskutabelt, då är det det 4: e och 3: e årtusendet a. Det kan kallas som ögonblicket för utseendet av ett enda stat i det antika Egypten.

Fokusera på orsakerna till det forntida Egyptens tillstånd, det är nödvändigt att ange att den ekonomiska orsaken var den viktigaste, grundläggande och avgörande. När det gäller de sociala och politiska orsakerna till statens bildande tog de givetvis rum, men de präglades av en viss egenhet. För det första bildades ett enda stat innan klasserna i det egyptiska samhället tog form. På grund av detta var klasskampen inte en indikator på det egyptiska samhällets tillstånd, och nomförarnas fackförening svarade i större eller mindre grad på olika sociala gruppers intressen i samhället. För det andra uppenbarades politisk orsak inte i kampen för majoriteten av majoriteten, utan i kampen för att förena namn för att skapa mer gynnsamma existensvillkor för hela egyptiska samhället. Den egendomliga orsakerna till framväxten av det antika Egypten lämnade sitt märke på samhällets icke-sociala struktur och statens form.

Forntida Egypten som en självständig suverän stat, som uppstod i början av IV-III årtusendet f.Kr., existerade ganska länge fram till sjuttonhundratalet. BC, när den erövrades av persiska trupper, var den annekterad till imperiet Alexander den Store och i 30 BC. Forntida Egypten blir en av provinserna i det romerska riket.

I historien om utvecklingen av det antika Egypten finns flera perioder som inte bara skiljer sig från vissa dynastier, men också i utvecklingen av de produktiva krafterna, områdets storlek, samhällets sociala struktur och strukturen av apparatets tillstånd. Men frågan om periodiseringen av staten och lagen i det antika Egypten, även i utbildningslitteraturen, bestäms inte entydigt.

Vissa forskare (Zhidkov OI, Krasheninnikova NA) skiljer fyra perioder (gamla, forntida, mellersta och nya kungariket) och två övergångsperioder